Det är så fint ibland på vintern (Vinterpsalm)

 

Din skönhet, som i vintern bor

1. Din skönhet som i vintern bor
du ger till oss som gåva.
Din rikedom i kärlek stor
vill jag i vintern lova,
för frostens träd
och höstens säd,
som sover nu i jorden,
Guds vintertid i Norden.

2. För vinternattens stjärneljus
på himlavalvets kupa,
för vinterstormens friska brus,
för frid i skogar djupa
jag prisar nu
din nåd, att du
dig här vill uppenbara
i vinterdagar klara.

3. Din vintersol på trampad stig,
din tunga vinterdimma,
i allt du uppenbarar dig
och låter godhet glimma.
Din långa natt
ger vilans skatt
åt mänskan och naturen,
åt växterna och djuren.

4. Så lär mig glädjas denna tid
att du oss vila låter.
Låt vinterns skönhet och dess frid
vårt hjärta föra åter
till dig, vår Gud,
som vinterns skrud
nu ger på nytt till världen,
till sjö och skog och gärden.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd.

Så glänsande vitt ett täcke av snö

1. Så glänsande vitt ett täcke av snö
nu höljer den slumrande jorden,
för blommorna små, de ska inte dö,
de bidar blott våren i norden.
Min Frälsare, två mej ren så att jag
så vit som den snön kan få vara
och bida med fröjd den saliga dag
då du dej i mej ska förklara!

2. När vinter och köld för evigt har flytt
för vår som ej här har sin like,
o väck mej till liv och glädje på nytt
däruppe i himlarnas rike!
Men medan jag än förbidande står
och vintern strör rimfrost i håren,
jag sjunger i tron idag som igår:
det lider, det lider mot våren! 

Så härligt vittnar land och sjö

 

1. Så härligt vittnar land och sjö
ännu i frost och vintersnö,
o Gud, om dina under!
Förvissnad, öde, mörk och kall
är jorden dock din fotapall
som i sin blomstrings stunder.

2. Ty du, barmhärtig år från år,
bevarar för en nyfödd vår
det frö som drivan täcker.
Det lever i sin mörka grav,
du lyfter snart dess täcke av,
din sol det återväcker.

3. Ljus är din klädnad, Herre Gud,

du norrskensprakt och stjärneskrud
åt himmelen bereder!
I dej finns inte mörkret här,
du våra fötters lykta är,
som oss i natten leder.

4. Upplys oss, Herre, med ditt ord,
så vi på denna mörka jord
ifrån din väg ej viker.
Och för oss sist i Kristi tro
från dödens skugga, där vi bor,
till ljuset i ditt rike.