Abela Gullbransson 250 år: Tänk, ännu står det ofruktsamma trädet

VARNING TILL DEN SÄKRE OCH OBEKYMRADE

1. Tänk, ännu står det ofruktsamma trädet!

"Hugg bort det" - kanske blir det snart din dom.

O syndare, du handlar oförväget.

I Jesu namn, så stanna, se dej om!

2. Min käre vän! tänk om du ville höra,

tänk om du stannade och tänkte nu:

"för att bli räddad, säg, vad ska jag göra?"

En tanke skön - ja, bärgad blev då du.

3. Så stanna upp då lite i din yra,

du far en väg som neråt störtar sej.

Se, även vilddjur låter sej ju styra,

så måste du då låta hålla dej.

4. Ja, om du bara ville stilla vara,

så ska din Gud strax se till dej i nåd,

och du ska strax få se din själafara,

och se den man som i all nöd vet råd.

5. Ja, säger du, om mina synder vore

så farliga, men jag kan knappt dem se.

Min käre vän, då blir de dubbelt stora

i dödens stund, och kan ej läkas mer.

6. Är synden gjord, den måste en gång svida,

i tiden eller där i helvete.

Här är det nyttigt att av synden lida,

men där, ack där finns ingen Frälsare!

7. Så bäva då, du arma mänskohjärta,

förskräcks, men vet att än för dej finns råd;

stå upp ur sömnen, känn din synd med smärta,

ty det är första steget till Guds nåd.

8. Låt ingenting få dej tillbaka hålla,

var fast och oförsagd i ditt beslut.

Blir satan hätsk, vill dej som vete sålla,

så gråt och be, att han må drivas ut.

9. Jag känner honom; nu får han att sköta

att kunna få dej i förtvivlan snärd.

Han säger: "Du kan inte ens försöka

att slita dej från mej, från kött, från värld.

10. Nej, kom ihåg hur illa du har handlat,

så stanna kvar, låt bli att göra bot,

tror du att nåden en som dej förvandlat?

en ond som du tog aldrig Gud emot."

11. Vik bort, du smädeande oförskämde,

vad vi kan bli, du aldrig vara kan!
Kom, syndare, kom genast hit, du skrämde,

lyft ögat upp, säg, ser du ej Guds Lamm?

12. Tror du att någon synd så stor kan nämnas,

som detta Lamm ej burit på sin rygg?

Nej - kommer du, så ska dej trösten lämnas:

du ska få nåd, fastän du var så stygg.

13. Kom, kära du, låt Nåden nu dej locka,

dröj inte mer, min återlöste vän!

Gud kan sin himmel inte på dej pocka,

men om du ber, så får du gärna den.

14. Se, Jesus står med vitt utsträckta armar,

vid minsta vink till bot han fattar dej:

han minns sitt blod, han minns och sej förbarmar,

ack, tänker han, du mycket kostat mej.

15. Du kostat mej så mycket svett och möda,

för din skull jag mej vridit som en mask,

för din skull lät jag mej på korset döda,

din lösepenning, må du tro, står fast.

16. Jag pliktat dyrt och om du till mej hastar

i ånger över sådant du nu skyr,

välkommen då! jag aldrig ut dej kastar,

nej, därtill har du varit mej för dyr.

17. Ja, käre Herre, man kan sej förundra:

du till barmhärtighet så snart förmås!

Du älskat oss fast vi i synd låg bundna,

ja, ännu mer sen du har dött för oss!

18. Jag tycker att jag ser vad det ska krossa

ditt ömma hjärta, käre Frälsare,

att se hur själar som du har förlossat

av egen vilja går åt helvete.

19. Det måste kosta på för dej att säga:

Gå bort ifrån mej, ni förbannade.

Du velat dem i elfte timmen leja,

men, tänker du, de gick förlorade.

20. Min amnesti, de ville aldrig ha den,

när kvar på syndafallets jord de gick.

Nu kan Guds domstol inte mer fördra dem.

Rys, syndare, för detta ögonblick!

21. Så, människa, för Herrens namns skull vakna

och lägg nu handen vid din salighet.

Låt lastens träl ditt umgänge få sakna

och lev ej mer i sådan maklighet!

22. Ack, kom och hjälp mej, ni som ju av Nåden

än mera insikt, ljus och styrka fått!

Ja, tala högt, håll ej tillbaka råden

att skynda sej till himmelrikets lott!

23. Och du min käre vän, som läser detta,

visst önskar du att salig bli, så säg?

I början svårt, men Jesus spår blir lätta

ju mer du efter honom rättar dej.

24. Så kom då, töva ingen timme längre,

be Gud om nåd att ditt elände se

och sök att få med Frälsaren umgänge,

så blir du en av de utkorade.

25. Ja, han ska dej från alla synder rena

och rycka dej ur elden som en brand,

så lycka till, gå nu, min vän, allena,

böj dina knän och bed i Jesu namn.

26. Han ville sorg och tro i dej uppväcka,

så sant som Gud är Gud ska du bli hörd.

Syns Gud dej grym - låt bli att bort dej vända,

nej, klappa på, han blir så hjärtligt rörd.

27. Ja, snart ska du en salig ändring finna,

gå aldrig mer till råds med kött och blod,

de skänker ingen rätt förnöjsam timma,

nej, Jesus, bara du kan ge oss mod.

28. Om i din sorg du världen vill försaka,

och önskar bli med Nådens skatter krönt,

så ska du slutligen dess fröjd få smaka,

mitt i din kamp få känna något skönt.

29. Men gode Gud, upplys de arma själar,

som läst ditt ord och hört dej ropa "kom",

men slår det bort och vill bli satans trälar

och först i helvetet vill vända om.

30. Nu slutar jag, men ordet "kom", det ljuder,

min läsare, var än du sitter, står.

Se Jesus dej sin nåd och himmel bjuder -

jag råder dej: ta mot det när du får!

Ja, tag i Jesu namn emot Guds Nåd! Herren välsigne dig och göre din gång lyckosam. Amen! Herre Jesus, amen!!!

De flyr våra år

1. De flyr, våra år,
likt brusande strömmen i gryende vår,
likt fallande löven i skogen,
men Herren är trofast och trogen.

2. Han skiftar i nåd
de flyende dagarna efter sitt råd,
och själv han förblir oss så nära
att hjälpa, välsigna och bära.

3. De flyr, våra år,
likt dimman för vinden, likt dagen i går,
men över dem, när han oss leder,
förlåtelsens mantel han breder.

4. Allt hitintills du,
o Herre, har hjälpt oss, härefter ännu
du också ska hjälpa och leda
och väg genom öknen bereda.

5. Vi flyr till din famn,
för vi har ju uppkallats efter ditt namn.
Ja, Frälsare, vi är ju dina,
så låt då ditt ljus för oss skina!

6. Om korset du ger,
så låt det ej trycka till jorden oss ner,
nej, trycka oss tätt till det hjärta,
som burit vår nöd och vår smärta!

7. Välsigna vårt land
och sträck över alla din skyddande hand,
för ofärd och nöd oss bevara
och avvänd var hotande fara!

8. Ja, Herre, vår Gud,
håll alltid i hoppets förbidan din brud,
och giv att de flyende åren
oss närmar den eviga våren!
 

A C Rutström 300 år: Kom, nådens helga tidevarv

NYÅR

1. Kom, nådens helga tidevarv

med evigt ljus, med livets arv!

Ack, Jesus, för ditt dyra blod

förläng ditt ömma tålamod!

2. Du tjusta, kalla, dömda skock,

du olycksfolk bland dödens flock,

din otro har dej själv fördömt

och all din glädje undangömt.

3. Så har du gått och ännu går

i kval och vånda år från år.

Må du för tron nu stå tillreds,

förr blir din Jesus ej tillfreds.

4. Tack, hulde vän och själaman,

som dej min börda tagit an,

som själv och först inlåtit dej

så djupt av evig nåd med mej!

5. Ännu ett år, ett jubelår,

min arma själ med dej åtrår,

förrän vid Babels älvar jag

får sluta mina harposlag.

6. Jag vill i evigt fridsförbund

dej offra mej av hjärtats grund.

Ack, låt din Ande göra stort

för mej vad du för världen gjort!

7. Så får min ande Andens liv, 

i dej sitt sanna tidsfördriv.

Dej vare pris för all din nåd,

din födsel, död, ditt frälsningsråd!

8. För varje år och varje stund,

som du bestyrkt ditt fridsförbund,

lovsjunger dej min arma själ -

i evighet, Immanuel!

9. Din Ande gör mej glad till mods

och vårdar mitt betrodda gods,

beseglar med ditt välbehag

till min förlossnings ljusa dag.

O Gud, vår hjälp i gångna år

GIv, o Jesus, fröjd och lycka

Hur snabbt, o Gud, vår tid förgår

Ett gott nytt år

Här växlar det av dagar, år

Det gamla året är förbi

1. Det gamla året är förbi,
ett nytt istället möter vi.
Gud vare lov, att vi i frid
fått leva intill denna tid!
Gud, ge oss nu ett gott nytt år,
så var och en ditt sinne får
och i sin gamla synd ej står.

2. Vi ber dig: överge oss ej,
förlåt vår synd, förbarma dej!
Låt sakramenten och ditt ord
ge kraft och näring åt din hjord.
Din kärlek i vårt hjärta tänd,
din Andes nådegåvor sänd,
all satans list ifrån oss vänd.

3. Sträck över oss din högra hand,
välsigna både stad och land.
Ge hälsa, välgång, dagligt bröd
och stå oss bi i sorg och nöd.
Ja, lys och led vår överhet,
ge världen fred och enighet,
allt gott för tid och evighet.

4. Så vill vi nu, vår Fader blid,
få tjäna dej i all vår tid.
För Jesu skull din Ande ge,
om tro och kärlek vill vi be.
Till sist låt ske oss som vi tror,
att vi med änglar där du bor
får lova dej med glädje stor!

Ring in gudstjänsttid

VÅR LÖSEN 

1. Ring in gudstjänsttid.
Hjärta och hand,
tanke och tunga,
folket, vårt land,
gamla och unga,
gärning och kall,
Gud skall de dyrka,
världen all
blive Guds kyrka.
Glöm misströstan, min själ,
vet, oss Gud ej försmår.
Sörj, o folk, för ditt väl.
Ring in gudstjänstår.

2. Sjung in arbetsid.
Släktenas rad
räcker oss handen,
kämpen som bad,
skald rörd av Anden.
Mödornas blod,
arbetets tunga
kräver sitt mod,
tro gör oss unga.
Heliga minnenas här
tecknar i dunklet spår.
"Framåt" vår lösen är.
Sjung in arbetsår.

3. Bed in hjärtefrid.
Syskon, i dag
där vi skall vandra
vare vår lag:
"Hjälpa varandra!"
Oförrätt gjord
hjärtat belastar,
nåden förspord
tyngden avkastar.
Glöm det förlåtna, min själ.
Herre, o var oss blid!
Se, i din hand är vårt väl.
Giv oss evig frid. 

Som en stormil tiden flyr

1. Som en stormil tiden flyr, 
levnadsdagen svinner. 
Snart den ljusa morgon gryr, 
då jag målet hinner. 
Farans tid är snart förbi, 
Herren kommer, gör mej fri. 
Ljuva hoppet hugnar, 
hjälper, tröstar, lugnar. 

2. Kristus är min enda tröst, 
själva hjärteskatten. 
När jag hör hans kära röst, 
skingras mörkret, natten. 
Vilken tröst i all min nöd, 
att Guds Son för mej var död! 
Vägen hem han banat, 
världens synd avplanat. 

3. Tack, min Gud, att Kristus är 
dyrbar för mitt hjärta! 
Han gått vid min sida här, 
delat fröjd och smärta, 
mild och medlidsam, då jag 
stapplat, felat dag för dag. 
Skröpliga och svaga 
kan han än fördraga. 

4. Jag har nog och över nog 
i den Endes lydnad. 
Synden han ju på sej tog, 
skänkte mej sin prydnad. 
Han är min rättfärdighet, 
orsak till vår salighet. 
Tack för nådegåvan! 
Allt är väl där ovan. 

5. Som en stormil hastigt flyr 
över lugna vatten, 
ilar dagen, dess bestyr, 
sedan kommer natten. 
Graven ska väl bli mitt hus, 
men med Gud är mörkret ljus; 
somnar i hans sköte, 
vaknar vid hans möte.

Ge oss, Jesus, fröjd och lycka

1. Ge oss, Jesus, fröjd och lycka!

Led oss även detta år!
Må du oss till hjärtat trycka,
så vi modigt framåt går.
Ny välsignelse och styrka
ge av nåd till folk och kyrka.

2. Vad vi vill och vad vi tänker,
våra handlingar och ord
ber vi, Herre, att du skänker
stadga med ditt starka ord.
Låt din Ande oss få fylla
så vår gärning dej kan hylla!

3. Nådens år vi hälsar glada,
Gud, förlåt vår skuld och brist!
Vad som kropp och själ kan skada
vänd ifrån oss, Jesus Krist!
Lär oss vaka, be på färden
och så övervinna världen.

4. Herre, du vill oss benåda,
så vi helgade kan bli,
så vi låter dej få råda
utan tvång och hyckleri,
så var årstid, snart förliden,
helgas dej som gav oss tiden.

5. Jesus, ta nu denna början
i din goda, varma hand.
Jesus, lär oss nu att sörja
för vår själ och för varann,
så att ej begär och tankar
bort från dina vägar vankar.

6. Jesus, låt oss lyckligt sluta
detta nya nådens år!
Låt oss ditt beskydd få njuta
när i trånga pass vi går.
Låt oss sist i himlen hamna
och dej glada där omfamna!

 

Vår store Överherde

1. Vår store Överherde, till dej vår lovsång går!
Du fått all makt i himlen och på jorden.
Din hjord så väl du vårdat i detta gångna år,
och därför finns den även kvar i Norden.
Du som för oss var dödad, du lever, och din hand
bär spiran över världen och över detta land,
bär nycklarna till döden och dess rike.

2. Om du nu åter sänker hit ner till denna jord
ett nådens år i hemlig, dunkel slöja,
vi vet ej vad det gömmer, men har ditt löftesord
att alla dagar du bland oss vill dröja.
Och har vi dej, vår Herre, vår Herde stark och god,
och dina helga källsprång: ditt ord och offerblod,
vi går de dolda skiften glatt till mötes.

3. Ja, vare det som kommer ett härligt Herrens år,
din nåd och makt gör känd på hela jorden!
Sök upp, församla, vårda de många vilsna får,
föröka nu och stärk den klena hjorden.
Låt många nu få smaka hur underbar du är
och bli i trons gemenskap med dej, o Jesus kär,
förenade och saliga för evigt.

4. Bevara dina trogna, o Herre, denna tid
i trons uppriktighet och Andens enhet,
i kärlek och i glädje, rättfärdighet och frid -
behåll bland oss ditt ord i kraft och renhet.
Utrusta dina vittnen med tröst och tålamod,
så att de alltid frimodigt vittnar om ditt blod,
och korsets smälek glatt med dej vill bära.

5. För hedningarnas skara, o Gud, vi ber till dej,
som evangelium åt alla unnar!
Låt sändebudens fötter då låta höra sej,
som seger genom Frälsaren förkunnar!
Välsigna våra syskon som nu ibland dem går,
och låt en väldig skara, långt fler än vi förstår,
en gång hos dej, o Jesus, saligt mötas.

Alla Herrens vägar är ju

Alt. koral (utan repriser):


VID EN SKILJEVÄG

1. Alla Herrens vägar är ju
godhet, sanning, trofasthet.
Vet vi själva inte vägen,
han vårt bästa vill och vet.
Han som räknat våra dagar
innan någon kommen var,
han som i all nöd och fara
oss på starka armar bar,
//: han allt framgent vill oss hjälpa,
som han hittills gjort, vår Far! ://

2. Kastar vi en blick tillbaka
på de flydda åren, se,
samma kärlek uppenbarad
genom både väl och ve,
samma kärlek, samma trohet,
när den log mot dej och mej,
samma kärlek, samma trohet,
när i moln den svepte sej,
//: om den rosor utan törnen
strött på vägen eller ej ://

3. Samma kärlek, när den gav oss
vad vi högst av allt begärt,
liksom när den tog ifrån oss
vad oss framför allt var kärt,
när i nåd den undanröjde
vad oss än i vägen stod,
eller kom vår mun att jubla:
Gud mot sina barn är god!
//: Ja, i allt vi ständigt möter
samma nåd och tålamod.´://

4. Ser vi framåt, samma kärlek
oss härefter följa skall,
bära oss på herdearmar
och bevara oss för fall.
Hur vår dag sej än gestaltar,
hur all kraft oss än förgår,
hur det skiftar under färden
och vår strid blir het och svår,
//: i Guds trofasthet och omsorg
all vår hjälp och välfärd står ://

5. Låt oss därför ej förtvivla,
trots vår egen skröplighet;
Gud är mäktig, Gud är trofast,
låt oss aldrig glömma det!
Ej vår vaksamhet, vår trohet
räcker till, nej, endast hans;
i vår egen styrka aldrig
någon verklig seger vanns.
//: Han har lovat vara med oss;
större trygghet aldrig fanns ://


6. Varje skiljeväg i livet
Gud en löftesstjärna ger:
nya plikter, nya strider,
men ny nåd vi får dess mer.
Så var Herrens sätt sen gammalt,
känt av varje Jesu vän,
och nu i hans vida rike
samma sätt ju gäller än.
//: Led oss därför, käre Herre,
som du vill var dag igen! ://


Text: Lina Sandell 1868 (36 år), bearb. 2016
Musik: Ur Ahnfelts sånger 1877, alt. Robert Lowry

Snabbt jagar stormen våra år

1. Snabbt jagar stormen våra år 
som skyar över hav. 
Knappt tändes, år, din blida vår, 
så bleknar glansen av. 
Din sommarblomstring är sin kos, 
hav tack för vad du gav, 
om ock du endast gav en ros 
att lägga på en grav. 

2. Du makt för vind och skyar, 
du makt för liv och år, 
som ständigt allt förnyar 
och allt i spillror slår, 
med öden och med timmar 
i julens aftonbrand 
du står, och sädet glimmar 
i såningsmannens hand. 

3. Giv psaltare och lyra, 
då mödan görs oss lång. 
Betag oss ej den dyra, 
den ljuva lust till sång. 
Låt klinga våra dagar 
som vind i gröna hagar,
som vind i gröna hagar, 
som hav i böljegång. 

4. Giv oss en härd att njuta vid 
av vårt beskärda bröd,
giv oss ett bröst att luta vid, 
när glädjen vänds i nöd,  
giv oss en tro att sluta vid 

tryggt i den mörka död,
giv oss en tro att sluta vid
tryggt i den mörka död.

Du som härlig ställde

1. Du som härlig ställde
din tron högt över tiden,
där sällheten och friden
ej växlar eller hejdar sej.
Evige, ditt välde
ej ljus och mörker skiftat.
Den lag för oss du stiftat
förvandlar inte dej.

2. Åren utan vila
med tidens böljor rinner,
och mänskans dar försvinner
som skum och bubblor däribland.
Livets stunder ilar;
vi måste alla följa
med tidens strida bölja
till evighetens strand.

3. Konung i det höga,
du släkten bortgå låter
och andra komma åter,
och åldrar undan åldrar fly.
Men ditt fadersöga
milt vakar över alla;
din nåd som vi åkallar
är varje morgon ny.

4. År och vänner flyktar,
densamme du förbliver,
du än åt barnen giver
den omsorg du de gamla gav,
mod åt de betryckta
och styrka åt de svaga
och tröst åt dem som klagar
vid sina vänners grav.

5. Gud, vi vandrar trygga
när vi med dej får vandra
i kärlek till varandra
och tro som vilar vid ditt ord.
Vi på dej vill bygga
vårt hopp i alla öden;
i livet och i döden
du leder hem din hjord.

6. Gud, du vare lovad!
Sannfärdig, vis och nådig
och helig och rättrådig
du alltid allt allen förmår.
Gud, du vare lovad!
Din lag, din nådelära,
din härlighet och ära
i evighet består.

Ack jordens barn, vår tid är kort

1. Ack jordens barn, vår tid är kort 
och våra dar förrinner: 
de som en skugga hastar bort 
och som en rök försvinner. 
Vi ser oss om; och åter är 
ett år tilländalupet:  
dess nöjen liksom dess besvär 
har sjunkit ned i djupet, 
i tidens hav, 
den vida, allom öppna grav. 

2. Vid årets början mångas hopp,
i sköna färger brutet,  
dess hela bana mätte opp,
men släcktes innan slutet. 
Så många då i sorgfritt hus 
med barn och maka bodde; 
så många då på framtid ljus, 
på liv och hälsa trodde, 
men lades sen
i graven under mull och sten. 

3. Åt mej du livet än förlänt, 
än låter du mej vandra. 
O Herre, har väl jag förtjänt 
att skonas mer än andra? 
Ack nej, det gör din blotta nåd, 
din kärlek utan ände, 
att jag må se se mitt överdåd 
och inse mitt elände, 
jag syndaträl, 
som tänkt så lite på min själ! 

4. Jag är det trädet i din gård, 
som skulle sparat bliva, 
att en gång, tacksamt för din vård, 
det måtte frukter giva. 
Den ömma vård du tog därom
från år till år du ökte;  
och varje år du återkom  
och frukt på trädet sökte: 
Du kom i år, 
men lika i ofruktbart det står. 

5. »Hugg ner det trädet», säger du, 
»det fruktlöst ut sej breder!»
»Nej, låt det stå ett år ännu!» 
Så Jesus för mej beder. 
Ja, bed, du gode vingårdsman,
din bön allena gäller, 
och hjälp, att frukt jag visa kan, 
förrän mej döden fäller. 
O Jesus, bliv 
den svages kraft, den dödes liv. 

6. Mej föd och vattna med ditt ord 
och med ditt blod så trogen, 
att jag med nytta för din jord 
blir för din himmel mogen. 
Mej för din nåds och kärleks skull 
till Andens frukt uppliva,
ty snart, där trädet föll omkull, 
där skall det ock förbliva. 
Låt för ditt namn 
mej falla, Jesus, i din famn.

Låt mej börja med dej

Alt. koral:

1. Låt mej börja med dej,

o min Frälsare kär,
varje år som du skänker mej än.
Låt mig börja med dej

varje dag du ger här
och förnya mitt uppsåt igen
att vara för evigt din egen.

2. Låt mig börja med dej,

i ditt heliga namn,
det som ensamt har frälsning i sej.
Håll mej tätt intill dej,

i din trofasta famn.
Där är trygghet och vila för mej,
trots oron där ute i världen.

3. Låt ditt levande ord

bli det ljus, i vars sken
jag alltjämt vandrar framåt med dej.
Varje gryende dag

två mej vit, två mej ren
i det blod som har runnit för mej
från korset en gång, Herre Jesus.

4. Låt mej börja med dej,

men hör ännu en bön:
Låt mej sluta min vandring med dej.
Och när dagen är slut,

ge mej vilan så skön,
tills ur sömnen du uppväcker mej,
att leva med dej i ditt rike.

Jag vet inte vad som ska möta

1. Jag vet inte vad som ska möta
mej under det kommande år.
Gud hängt för mitt öga en slöja,
vars flik jag ej lyfta förmår.

2. Jag ser ej en handsbredd framför mej,
dock vet jag, att Herren är här,
och över de brusande vågor
det bävande barnet han bär.

3. Så vill jag då ängsligt ej fråga,
som otron så gärna det gör:
vad månne det kommande året
av nöd eller lust till mej för?

4. För mej är det nog, att min Fader
vet utväg för det och för det
och känner den ofarna stigen
- och vad jag ej vet, se, han vet! 

Nu går ett nådigt Herrens år

1. Nu går ett nådigt Herrens år

i evighetens hamn

och hela världen återfår

ett nytt i Jesu namn.

Oändlig nåd har Gud oss gett,

och Herren Jesus den berett.

//: Halleluja, vår Gud! ://

2. Han mången ljum och iskall själ

gjort med sin kärlek varm.

Han mången bunden syndaträl

förlossat med sin arm.

Och Herden god fört fåren fram,

själv nådigt vårdat sina lamm.

//: Halleluja, vår Gud! ://

3. Ack, ville hela världen gå

till fårahusets dörr!

Då skulle varje mänska få

ett bättre år än förr

och varje dag bli jubelfest

hos nya testamentets präst!

//: Halleluja, vår Gud! ://

4. Och Herren vill att så ska ske,

han kallar oss till sej.

Han är en Gud för syndare,

o Gud, vi prisar dej!

Håll över oss din milda hand

och tänk i nåd på Sveriges land!
//: Halleluja, vår Gud! ://

5. Ditt evangelium, ditt ord

låt rätt förkunnat bli,

att själen bjuds till nådens bord

från dundrens Sinai!

Giv Andens ljus åt syndens barn

och riv du sönder satans garn!

//: Halleluja, vår Gud! ://

6. Sörj du för oss, o Herre själv,

så blir ju allting väl!

O Jesus, dränk i nådens älv

allt kiv och syndigt gräl!

Tänd tro och kärlek bland oss så,

att Kristi sinne råda må!

//: Halleluja, vår Gud! ://

7. Nu sjunger vi med himlens här:

Halleluja, vår Gud!

Ett evigt tack vi nu frambär:

Halleluja, vår Gud!

Nu allt vad liv och anda har

uppstämme lov till Gud, vår Far:

//: Halleluja, vår Gud! ://

[Anders Carl Rutström, textbearbetning och copyright Lennart Johansson, källa sångboken Lova Herren 1987, publ. med tillstånd]