Förunderlig och ofattbar

Agnestig 100 år: Tusen stjärnor glimmar

Lovad vare Herren, våra fäders Gud

För mina sinnen glad jag höjer

1. För mina sinnen glad jag höjer
till dej mitt tack och lovsångsljud.
Igenom dem du mej förnöjer
med riklig godhet, o min Gud.
Så känner, luktar, smakar jag
din kärleks sötma varje dag.

2. Mångstämmig sång jag hör, som målar
din skönhet nu liksom i fjol,
jag ser det ljus som alltid strålar
till jorden från din klara sol;
än mer - jag ser och hör det ord,
varav min själ blir saliggjord!

3. På flera sätt du vill oss lära
den salighet du oss berett.
Jag glad och tacksam ger dej ära,
som mina sinnen åt mej gett.
Hos dej vi sist en glädje får
som all förväntan övergår!

Gud skapade de klara vattnen

Dej allena vare ära

1. Dej allena vare ära,

världars Konung, härars Gud!

Från din tron, fast fjärran nära,

evigt klädd i ljusets skrud,

du din allmaktsspira sträcker

till ett rike utan gräns;

i din höghet som förskräcker

dock din mildhet ses och känns.

2. Med ditt "Varde!" skapas detta:

världar, himlar, hav och jord.

Då du gräns för dem vill sätta,

fordras blott ett enda ord.

Alla varelser försvinner

vid din vink som allt förmår,

himlar flyr och världar brinner,

allt till intet återgår.

3. Du, o Gud, om du behagar 

ändra kan naturens bud.

Dessa blott för oss är lagar,

inte lag för dej, o Gud!

Då en blick ditt öga sänder,

alla krafters motstånd flyr

för den makt med fria händer

som mot målet allting styr.

4. Du, då våld och list bereder

godhets undergång och fall,

ondskan till det målet leder

där dess böljor stanna skall.

Du, då dina vänner bävar,

med osynlig hand förstör

hotet som omkring dem svävar

och till livets flod dem för.

5. Giv, o Gud, mej ljus och styrka,

att i tron dej hålla kär,

att av allt mitt hjärta dyrka

dej, som Gud och Fader är,

att din trogna kärlek skåda,

och din nåd, var morgon ny,

att i all min nöd och våda

till din makt med glädje fly.

Mörkt var djupet

1. Mörkt var djupet. I den tysta natten 

svävar Herrens ande över vatten: 

livets fläkt igenom rymden far. 

Havets böljor häver sej och brusar, 

vindens första dunkla suckar susar. 

Vaknande, Naturen andan drar. 

2. Ljuvt i skönhet blommar redan gruset.

Vattnet skimrar, ty det nya ljuset

ser sej speglat i den klara våg,

som i famnen skapelsen omsluter

och i evig längtans svall sej gjuter

kring den värld som i dess armar låg.

3. Smäktar under hetta nu Naturen, 

kommer du, av lätta skyar buren, 

liksom tröstens bud till Hagar sänt. 

Himlen lockar du hit ned till jorden, 

här dess enda rena spegel vorden, 

klara, underbara element! 

4. Säg, vad sjunger väl din blåa bölja, 

som mej lockar att med blicken följa 

i din virvel, i din svala famn? 

Minns du ännu tidens första stunder? 

Har du speglat Edens sköna lunder? 

Söker rastlöst nu dess flydda hamn?

5. Dock, du får i Nådens solsken glimma 

sällt ännu, i dopets helga timma 

kyssa barnets späda huvud ömt. 

Dina klara tårar sakta bävar; 

ty du känner Herrens Ande sväva 

kring sitt verk, som aldrig än han glömt. 

6. Sjung ni, vågor! Klara bölja, svalla! 

Nu jag vet, vartill vi längtar alla: 

nya himlar och en nyfödd jord. 

Våg på våg må darrande förrinna, 

mänska efter mänska tyst försvinna; 

hoppet vilar lugnt vid löftets ord!

Jorden är ett klot

1. Jorden är ett klot,

rund som en boll,

svävar i det blå,

Gud har ordnat så.

2. Först var jorden röd,

het och varm av glöd.

Kall och hård som sten,

det blev jorden sen.

3. Men vad händer då?

Vatten friskt och klart

finns på jorden snart.

Gud har ordnat så.

4. Solen gul och god

värmer vår jord.

Grön blir jorden då.

Gud har ordnat så.

5. Djur av alla slag,

stora och små

och mittemellan.

Gud har ordnat så.

6. Människor kom sen,

kvinnor och män.
Barn blev det då.

Gud har ordnat så.

7. Nya friska tag,

men var sjunde dag,

vila får vi då.

Gud har ordnat så.

Tränger i dolda djupen ner

 

Gud har gett åt fågeln dess vingar

Herren, Herren är Gud

Tänk om jag va en elefant

För tidens korta kval och fröjd

1. För tidens korta kval och fröjd
jag är ej ämnad vorden,
ej blott en mask till jorden böjd
och genast gömd i jorden.
Till dej, o Herre, ser jag upp,
till dej på tankens vingar
jag upp mej svingar
och, full av saligt hopp,
dej lovets offer bringar.

2. För mej din vishet, nåd och makt
har uppenbarad blivit.
I blommans skrud, i stjärnans prakt
för mej ditt namn du skrivit.
En värld, av dej beredd och prydd,
för mej med tusen munnar,
Gud, dej förkunnar,
som liv och fröjd och skydd
åt alla väsen unnar.

3. Dock ställde du ej målet här,
vartill mitt hjärta strävar.
Mitt aldrig vilande begär
mot andra rymder svävar.
En liten tid en jordens gäst
du vill för himlen öva,
uppfostra, pröva.
Du känner medlen bäst,
ja, allt jag kan behöva.

4. Ditt ord jag till min ledning fått
och samvetet, som säger
vad inför dej är rätt och gott
och evigt värde äger.
I helig lydnad för ditt bud
jag söka vill mitt bästa
och så befästa
mitt hopp till dej, o Gud,
med kärlek till min nästa.

5. Så går jag med din nåd förnöjd
mot obekanta dagar.
Jag tror att du i sorg och fröjd
till målet mej ledsagar.
Och när min pilgrimsfärd är slut
jag upp i dina händer
min ande sänder.
Från dej den gick ju ut,
till dej den återvänder.

Gud är inte liten

Tänk vad skönt att bara finnas till (Högt på ett berg)

Det stod en blomma (Gud i naturen)

Gud går här på jorden

1. Gud går här på jorden,
han går på gator och torg,
i kåk och höghus bor den
som vet vår glädje och sorg.
Ty så älskar Gud världen,
trots all ondska och hån,
att i sin famn han bär den,
att han sänder sin Son.

2. Glömd är ofta Guds kyrka,
den syns så splittrad och svag.
Där finns ändå Guds styrka,
Guds ord som lever idag.
Ty så älskar Gud världen...

3. I Guds ord står det skrivet
att han älskar envar.
Gud ger mening åt livet,
han som är allas Far.
Ty så älskar Gud världen... 

4. Gud, låt mej leva för andra,
Gud, låt mej leva för dej.
Låt mej på vägar få vandra,
där du vandrar med mej.
Ty så älskar Gud världen... 

I Guds händer vilar hela världen

Du är större än mitt hjärta

Alt. koral:

Ställ dej högt på ett berg