Högste, Allsmäktige, Allgode Herre (Solsången)

En mer tidsenlig melodi (1100-tal) är denna till Veni veni Immanuel. Den kräver vissa rytmiska (eller orytmiska) anpassningar, men fungerar sedan riktigt bra även till min version av Solsången! 

 

1. Högste allsmäktige,

allgode Herre,

din är all härlighet, 

ära och makt.

Din är välsignelsen, 

din är all lovsång, 

du ska allena 

prisas av oss.

Ingen av alla 

oss andra är värdig

att ens få nämna 

ditt dyrbara namn.

2. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre, 

lovad för hela 

din skapade värld, 

särskilt för broder 

Sol i det höga, 

som under dagen

skänker oss ljus. 

Härlig han är i sin

väldiga strålglans,

vittnar, du allra

Högste, om dej. 

3. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre, 

för syster Måne,

stjärnornas krans.

Du har ju gjort dem

lysande sköna,

gärna de strålar,

visar oss väg.

Ännu om natten

är du vårt ledljus,

ännu om natten

varar din nåd.

4. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

för broder Vind och 

luften du gjort,

tack för att vi får

leva och andas,

tack för den klara

himmelens glans,

tack för all väderlek, 

regn liksom solsken,

årstiders växling,

sådd som blir skörd.

5. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre,

för syster Vatten, 

källa till liv,

tack för den kraft hon 

än får att sprida,

ödmjuk men mäktig, 

kysk, ja, men djärv,

kommer med bud om 

växt och om rening,

stor är den nytta och

glädje hon ger.

6. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre, 

för broder Eld med 

värme och ljus.

Mitt i vårt mörker

tänder han hoppet,

för oss tillsammans

morgon och kväll.

Ännu i natten

brinner hans låga,

skön är han, lekfull,

brännhet och stark.

7. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

för moder Jord som 

föder och bär,

hon som nu alstrar

alla slags frukter,

färgrika blomster, 

örter och gräs.

Bruka, bevara

är nu vårt uppdrag,

av jord vi kommit,

jord ska vi bli.

8. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

för alla dem som 

av kärlek till dej

villigt och helt 

förlåter varandra,

tåligt sitt kors och

lidande bär.

Saliga de som 

går i din frid, Gud,

du ger dem livets 

krona till sist.

9. Du vare lovad, 

Herre, vår Herre,

för den lekamliga 

Döden, som är 

allas vår syster 

som ingen kan undfly,

ve dem som dör i

dödssynd till slut!

Saliga de som i tro 

möter döden,

dem kan den andra

döden ej nå.

10. Du vare lovad,

Herre, vår Herre,

härligt ditt namn över

hela vår jord!

Lova och prisa, 

välsigna vår Herre,

tacka och tjäna

kungarnas Kung!

Gör det i ödmjukhet,

lär den av honom,

honom som ödmjukt

tjänade oss.

Franciskus:

Ge mej starka örnevingar

Maria Magdalena var

 

 

1. Maria Magdalena var

en tjej vars minne har levt kvar

hos många i två tusen år,

//: en stark person, som ni förstår ://

2. Maria hette många då,

hon var från Magdala, och så

blev Magdalena ett sånt namn

//: som skilde dem ifrån varann ://

3. De sju demoner som hon haft

vek undan genom Jesus´ kraft.

Av Gud sju andar fick hon sen,

//: den sjufalt gode Hjälparen ://

4. Maria följde Jesus glad,

från by till by, från stad till stad.

På samma väg, så Lukas skrev,

//: Susanna och Johanna klev ://

5. Till påsk hon såg vid kors och grav

att han var död som hon höll av,

och den uppståndne Frälsaren

//: hon tog för trädgårdsmästaren ://

6. "Var har du lagt den dödes kropp?"

sa hon till honom utan hopp.

"Maria", sa han. Hon fick le:

//: "Rabbouni, käre Mästare!" ://

7. "Maria, släpp mej", Jesus sa,

"gå, vittna för lärjungarna!"

Apostlarnas apostel är

//: ett namn hon därför ofta bär ://

8. Att vittna om vad Herren gjort

är både underbart och stort.

Maria gick med glädjebud,

//: och vi får också gå med Gud ://