Du milde Gud som gärna dej förbarmar

 

1. Du milde Gud, som gärna dej förbarmar 

just över mej som vilsegången var,

nu räck mej dina hulda fadersarmar 

och var mot mej en öm och nådig far!

Ja, låt mitt namn i livets bok stå skrivet,

liksom det blivit tecknat på din hand,

låt mej bli din i döden och i livet

och gör med mej som bäst dej synas kan!

2. O Jesus, starke hjälte, hjälp mej kämpa

och härligt segra i din segers kraft,

mej stärk att synd och ont begär nu dämpa

för all den strid och möda du har haft.

Ja, hjälp mej trofast strida för den krona

som med ditt blod du mej förvärvat har,

så jag med dej i himmelen får trona

då sorg och strid och synd sin ände tar.

3. Du helge Ande, kom nu i mitt hjärta,

behåll nu där din boning all min tid!

När fienderna gör mej sorg och smärta,

så skänk mej tröst och ljuvlig samvetsfrid!

När ängslans dystra moln för själen visas,

låt nådens sol då lysa mera klar,

så skall ditt namn i evighet beprisas

för all den nåd du mej bevisat har!

Vad inte ens en klok och lärd

1. Vad inte ens en klok och lärd

kan helt och fullt begripa,

det låter Gud i denna värld

sitt folk var dag predika:

Att han allena Konung är,

hög över alla gudar,

och sej har uppenbarat här

för hedningar och judar

- ett väsen, tre personer.

2. Hans underbara, höga namn

är Fader, Son och Ande.

Han öppnat för envar sin famn,

vi känner nu den Sanne.

Som Abrams, Isaks, Jakobs Gud

han givit sej tillkänna,

som den som stiftat lagens bud

men också nåd vill sända

och än idag gör under.

3. Se, Fadern själv av evighet

sin Son, sin avbild, födde,

som oss till liv och salighet

på jorden led och blödde,

och Anden så till evig tid

går ut från dessa båda.

Gud give oss sin nåd och frid,

att vi må honom skåda

i evig klarhet. Amen.

Text: Paul Gerhardt, övers. A.H. 1992, 2021

Musik: Martin Luther 1524 (41 år)