Jesus, din ljuva förening att smaka

Alt. koral:

1. Jesus, din ljuva förening att smaka
längtar och trängtar mitt hjärta och sinn´.
Dra mej från allt som mej håller tillbaka,
för mej i dej, o min Frälsare, in!
Visa mej tydligt min fåfänga möda,
visa var bottenlös avgrund i mej,
så jag av lagen blir lagd bland de döda,
men efter anden får leva för dej.

2. Styrk du mej kraftigt i själen här inne,
så jag kan märka vad Anden förmår!
Styr du min tunga och styr du mitt sinne,
led mej och stöd mej så svag som jag går!
Det jag har samlat jag gärna må mista,
om du allena i själen vill bo,
då må du ta, du mitt första och sista,
allt som fördärvar min innersta ro.

3. Å, den som verkligen kunde sej lära
dö från sitt eget och offra sej hel,
så att jag kunde dej helhjärtat ära
och inte halvhjärtat ge dej en del!
Jesus, som gav mej ett hörande öra,
räck mej nu också din kraftiga hand,
så jag alltmera min vandring kan göra
just som en kristen, med Anden som pant!

4. Käraste Jesus, du må dej förbarma,
dölj ej ditt ansikte längre för mej!
Ädlaste skatt för de andligen arma,
fyll du mitt uttömda hjärta med dej!
Låt så därinne din kärlek få verka,
ge mej din skrud, men kom själv ända in!
Ge mej en tro som i livet kan märkas,
så jag för evigt kan kalla mej din!

5. Nådige Jesus, så vill jag mej binda
vid dina löften, ditt fasta förbund.
"Kom, den som ber och som söker ska finna!"
Så ljöd ju orden från sanningens mun.
Jag vill med kvinnan från Kanaans länder
ropa i längtan och ej tiga still
förrän på bönen det svaret du sänder:
"Amen, ja, amen, dej ske som du vill!"

Soldater och tempelvakt går över Kidron

1. Soldater och tempelvakt går över Kidron
med svärd och med stavar, med facklor och bloss.
De kommer att gripa den man som av Sion
har dömts till att pinas, att dödas, förgås.
Han brutit mot fädernas stadgar och lagar,
nu kommit den sista av Mästarens dagar.

2. I skuggan av träden den väntar, den skara
som följde sin Mästare, sin galilé.
De somnat av sorg, de har inget att svara
sin Herre, som satt dem att vaka och be.
Ett svärd, gömt i manteln, är allt de kan bjuda
till hjälp åt den jagade fursten av Juda.

3. Då träder han fram, ut ur skuggan, i ljuset,
en konung av Juda, i ord och gestalt.
Soldaterna stelnar och faller i gruset
vid ljudet av rösten, som stormar befallt.
Han spörjande blicken mot Judas nu vänder
och lämnar sig frivilligt i deras händer.

4. O, undran och skräck, nu min Herre är tagen
till fånga av Israels präster och råd.
Till döden han dömts av de män som har lagen,
i skärtorsdagsnatten, ett nattmörkrets dåd.
Men Fadern, som också i natten regerar,
i Frälsarens lidande dock triumferar.

5. Den man som de dömt men de alls inte känner
är världarnas Herre och Skaparens Son.
Hans hemlighet stor uppenbarats för vänner,
blir känd för all världen vid domsdagens dån.
Men nu som Guds Lamm han mot korset sig vänder,
hans vänner är borta och bundna hans händer.

Text och copyright: Christian Braw, publ. med tillstånd

Vår Herre Jesus i den natt

Svensk variant av koralen (den som finns i 1986 års psalmbok): 



1. Vår Herre Jesus i den natt
då han till slut förråddes,
till bords med tolv apostlar satt,
som av hans omsorg nåddes.
När framför sej han plågor ser
som själ och hjärta kränker,
se, på oss alla likväl mer
än på sej själv han tänker,
ett testamente skänker.

2. Till Faderns höga majestät
han lyfter håg och händer,
tar brödet, tackar, bryter det,
sen till de tolv sej vänder
och säger: Tag och ät nu här
de sönderbrutna bröden,
vet att min sanna kropp det är,
som nu ges ut i döden
att frälsa er ur nöden!

3. Han kalken så i samma stund
välsignar och utskiftar,
varmed han då ett nytt förbund
och testamente stiftar.
Han säger: Drick nu av mitt blod
som blir för er utgjutet,
till bot för synd och övermod
och allt som blivit brutet!
Det gäller, det beslutet.

4. Se här, min själ, är Jesu bord
till hans och din förening.
Här är också hans klara ord
och ordens rätta mening.
Låt ej i denna handlingen
förnuftet reformera,
ej heller med förvandlingen
vidskepelsen regera,
det duger ingetdera.

5. Tag ordet som det ligger här,
och tro just som det lyder.
När Jesus säger att "det är",
så säg ej: "det betyder".
Nej, tro att det är samma kropp
som för dej har måst svida,
ja, samma blod som haft sitt lopp
ur hjärtesår och sida
när Gud för oss fick lida.

6. Hur detta sker, den själv bäst vet,
som makten har att råda.
Hans vishet och allsmäktighet
är goda grunder båda.
Det är ej skämt, det är ej lek
att slå med ord den munnen,
som aldrig var med något svek
och något falskt befunnen,
ja, själva sanningsbrunnen.

7. Bröd är väl bröd, så tror vi rätt,
så har ock Skriften menat,
men på ett obegripligt sätt
med Kristi kropp förenat.
Vin är väl vin, förblir ock vin,
men därmed ges tillika
Guds blod till själens medicin,
kan ej för tvivel vika.
Guds ord kan aldrig svika.