Du lyfter mej

Över Galileiska sjön

1. Över Galileiska sjön

nattsvart mörker låg.
Lärjungarnas farkost mött 
vild och vredgad våg.
Motvind vållat svårt besvär,
Jesus var ej där.

2. Men från berget Jesus såg
dock de sinas nöd.
"Var ej rädda, det är jag!"
så hans hälsning ljöd,
när han gick på upprörd våg
som snart lugnad låg.

3. När min tro i stormens brus
flämtar matt och svag,
Jesus, säg: "Var inte rädd!
Säg mej: "Det är jag!"
Då skall nattens mörker fly,
dagen åter gry.

4. När jag ser mej helt fördömd
av din helga lag,
visa mej din korsgestalt,
säg mej: "Det är jag!
Jag som dina synder bar
allt fullbordat har."

5. Och när genom dödens flod
sist jag vandra skall,
bär mej med din starka arm
genom vågens svall.
All min fruktan då förtag,
säg mej: "Det är jag!"

 

Tack Gúd för himlaljuset

Tack, Gud, för himlaljuset

som fällt förföljaren,

för vad du sa till honom

och genom honom sen.

Tack, Herre, för S:t Paulus,

att han fick vända om!

Nu genom hans epistlar

med ljus och ledning kom!

 

Vid ett sken av nattens stjärna

(BELLMAN I ZIONS HÖGTID 

"ÖVER EVANGELIUM PÅ TRETTONDEDAG JUL")

 

1. Vid ett sken av nattens stjärna,
som så späd i molnet brann,
genom öknen med varann
några vandringsmän sej ärnar
ner till Betlehem idag.
Mörkret hinder dem bereder,
men den eld som nu dem leder
lättar deras andedrag.

2. Ödemarkens skrän och fasa,
öknens tomhet, nöd och brist,
rövarns skymt från minsta kvist,
nattens köld och dagens brasa,
vilda djurens skall och trav,
sorgsna rop av släkt och vänner
fåfängt hindrar vise männen:
stjärnans strålar krafter gav.

3. När ur molnen hon framskjuter,
mera eldas deras fjät,
tills för Frälsarns majestät
all dess klarhet sej utgjuter
över ett eländigt skjul.
Armod tittar ur var springa,
och en åsna låg och ringa
står där bunden, trög och ful.

4. Lutad satt sej ner en kvinna,
bördig ifrån Juda län,
kring vars huvud, bröst och knän
morgonrodnaden ses brinna
mellan gyllne bloss och sken.
I sin famn hon bär Messias,
vid vars blick allt blod befrias,
mörkrets kedjor krossas re´n.

5. Värmda av så präktig låga,
så gudomlig, dyr och klar,
dessa män kan, en och var,
med ny andakt fram sej våga,
och till jorden buga sej.
Här vinns salighet och ära
av att komma barnet nära.
Världens fröjd begär de ej.

6. Sina skänker vill de bjuda
och med sträckta armar ge
myrra, guld och rökelse
åt en nyfödd kung av Juda
som Herodes vånda gör.
Stjärnan nu i högre strålar
med safirens färger prålar
och vid dagens fackla dör.

7. Skåda under sång och böner
denna krubba, detta hus!
Här uppstiger livets ljus,
världen här ny framtid röner,
hjärtat värme och beskydd.
Döden syns vid tröskeln dräpen,
mörkrets furste svart och häpen,
skyn av himlahjältar prydd.

 

Han gav oss ett uppdrag

Musik här!

1. Han gav oss ett uppdrag -

berätta för folket

och vittna om att han är den

som Gud bestämt att

döma levande och döda.

2. Om honom vittnar

alla profeter

att var och en som tror på honom 

får syndernas förlåtelse

genom hans namn.

Text: Simon Jonsson (Apg 10:42-43).