Du som i alltets mitt har ställt

Det vimlar av sånger om himmelrik

1. Det vimlar av sånger om himmelrik.
Rätt få finns om faran för den som är rik.
Men Jakob, aposteln, har nåt att berätta.
Det tar några verser, så sätt er tillrätta.

2. "Ni alla som säger 'I morgon ska
vi göra affärer som lönar sej bra',
ni vet inte alls hur er framtid ska bli.
Ert liv är en dimma. Snart syns inte ni.

3. Ni borde nog fråga vad Gud vill ha.
Istället så skryter ni: 'Allt går så bra!'
Om ni har förstått vad rättfärdighet är,
så låt då den kunskapen forma er här.

4. Ni rika, gråt ut och beklaga er,
för olyckor ska draga fram över er.
Er rikedom ruttnar, er skönhet försvinner,
ert guld och ert silver, det rostar och brinner.

5. Ni samlar er skatter att leva på,
men arbetarlönerna prutar ni på,
en skriande orätt som någon fått höra,
för ropen har nått Herren Sebaots öra.

6. Ni levde i lyx och i överflöd.
Ni dömt den rättfärdige - ni blev hans död!
Det gick utan motstånd, så vitt man kan se.
Men dagen sej närmar, då domen ska ske."

7. Här slutar aposteln och jag tar vid.
Nu undrar jag: Hur ser det ut i vår tid?
Vem är den förtryckte och vem är den rike?
Till vem säger Herren: "Kom in i mitt rike!"?

Text och musik: Bertil Murray 1981 (31 år)
[Publ. med tillstånd]

O du som alla hjärtan ser

1. O du som alla hjärtan ser
och alla hjärtan döma skall,
Allsmäktige, vi faller ner
i stoftet vid din fotapall.
Här samlas medellös och rik,
här hög och låg ej skiljas vill,
den ene är den andre lik:
oss namnet syndare hör till.

2. Ack, fjärran gångna från det liv
som är i dej, vi länge gått
med jordens sorg och tidsfördriv
och glömt för dem vår himlalott.
Ja, vi har övergivit dej
i tankar, tal, begär och värv
och liksom dårar utan hejd
vi hastat fram mot vårt fördärv.

3. Vi vill nu ej med fagert sken
oss värja mot din stränga rätt,
ty inför dig är ingen ren,
din lag vi alla överträtt.
Nej, vi vill hellre med varann
åkalla din barmhärtighet
och tro på den som skyla kan
vår brist med sin rättfärdighet.

4. Lyft upp vår själ ur jordens mull,
vårt hjärtas uppsåt styrk och stöd
att räkna godhet mer än guld
och rädas mer för synd än nöd.
Låt ära växa i vårt land,
låt frid och rätt där sammanbo
och trohet räcka godhet hand,
till enskilt väl och allmän ro.

5. Ja, gör oss, Herre, till ett folk
med fromhet vist, med vishet fritt,
där varje röst är hjärtats tolk
och varje hjärta, Gud, är ditt,
ett folk som glatt beflitar sej
att villigt göra det du bjöd
och så på dej förlitar sej
i väl och ve, i liv och död.

6. Så, Gud, med oss du vara skall
som du med gångna släkten var,
och frälsa än från synd och fall
ett folk som du förvärvat har.
Så blomstra kan vår gamla bygd
från tidevarv till tidevarv
och hopp och tro, i nådens skygd,
till barnen gå som evigt arv.

Herre, dej i nåd förbarma

)

1. Herre, dej i nåd förbarma,
hör ditt folk som hjälp begär,
du som ömmar för de arma
och vår enda tillflykt är.
Kom att från vår hjässa vända
våra synders svåra lön
och ditt ljus från höjden sända.
Fräls ditt folk och hör dess bön.

2. Du som med en faders hjärta
bär en faders ljuva namn,
du som under dödens smärta
öppnat oss en broders famn,
du som världens väl bereder,
söker den som skadat sej,
kallar, väcker, lyser, leder,
över oss förbarma dej.

3. Oss som dina lagar brutit
skona, milde Herre Gud.
För det blod din kärlek gjutit,
hjälp oss, milde Herre Gud.
Från de brott som dej bedrövar,
då vi trampar dina bud,
från de synder som oss söver,
oss bevara, Herre Gud.

4. Från allt ont som hjärtat leder
till begärens villostig,
från försåt som fall bereder,
hungerns fasa, pest och krig,
uppror, tvedräkt, brand och lågor,
hagel, storm, din vredes bud,
och från evighetens plågor
oss bevara, Herre Gud.

5. Du som föddes mänskors like
och ditt liv för världen gav,
du som öppnade ditt rike
då du uppstod ur din grav
och beseglade din lära
då du klädd i segerskrud
återgick till himlens ära,
hjälp oss, milde Herre Gud.

6. Skydda, styr och fräls din kyrka,
samla själv din spridda hjord.
Giv dess herdar mod och styrka
rätt att lära livets ord.
Räck din hand åt dem som faller,
och med nådens milda ljud
de förledda återkalla.
Hör oss, milde Herre Gud.

7. Du som världens synd borttager,
över oss förbarma dej.
Du som världens synd borttager,
fräls dem som förirrat sej.
Du som världens synd borttager,
avvänd våra synders lön,
för det blod som dem avtvager
giv oss nåd och hör vår bön.

Inget får Guds vilja hindra

1. Inget får Guds vilja hindra, 
inget stå hans ord emot 
eller sakens allvar lindra, 
när han kallar oss till bot. 

2. Vill vårt folk i otro söka 
vara själv sin lyckas smed, 
skall det ännu mera öka 
det som skadar liv och fred. 

3. Allt, som från Guds kärlek leder, 
övermod och pessimism, 
egen olycka bereder. 
Ingen frid ger egoism. 

4. Ingen väckelse oss tänder 
när vi söker utanom 
botens väg och inte vänder 
oss från det, som är till dom. 

5. Vi, som Herrens väg vill vandra, 
vi skall bland de första gå 
botens väg för oss och andra 
för att nåd och framtid få. 

6. Herre, nu vi ber dig sända 
en profet, en Ordets tolk, 
som kan oss och Sverige vända 
till att bli ditt väckta folk.

Text: Christian Braw (publ. med tillstånd)