Herrens väninnor

(Grundtvigs originaltext finns här - texten i klippet ovan är en norsk översättning)

1. Herrens väninnor!

Apostelinnor!

Saliga prisar vi er än idag:

Ljus från graven, 

rosen som trädgården gav er 

förde ni in under sorgehustak.

2. Guld är att tala

det ni fick tala,

det är uppståndelsens levande röst:

"Herren lever,

Jesus, vår vän, vunnit seger!"

jublade ni, hela jorden till tröst.

3. Änglar förtärde

svepningens glädje,

Herren då glädjen själv la i er famn

att på vingar 

genast apostlarna bringa,

glädje ur grav i den Levandes namn!

4. Alla här hemma

minns att er stämma

före apostlarna glädjen gav rum! 

Förstlingsgröda

var den med liv från de döda,

kvinnor gav Herrens uppståndelse mun!

5. Herrens vänninor! 

Saliga kvinnor,

som hjälpt oss lossa vår tunghäftas band.

Påsk ger åter

skratt mitt i sorgen och gråten,

vittnesbörd bär från förlåtelsens land!

Se, Jesus burit all vår synd och smärta (Korsets väg)

1. Se, Jesus burit all vår synd och smärta!

O, vilken balsam för ett sargat bröst! 

Och genomborrat blev hans eget hjärta, 

för att vi skulle få hans frid och tröst. 

2. Ja, han kan bota allt vad vi har brutit; 

de purpurröda synder plånas av 

nu i hans dyra hjärteblod som flutit, 

då han sitt liv för oss i döden gav. 

3. Se, Jesus var med lidandet förtrogen, 

ej någon smakat såsom han dess glöd, 

och därför är han också redobogen 

att hjälpa oss i varje bitter nöd. 

4. Ja, i Getsemane han genomvakat 

de bittra kvalens ångestfulla natt, 

och tyst och stilla har han allt försakat, 

i ödmjuk lydnad offrat livets skatt. 

5. Så varför hela tiden börja klaga 

att vägen är så törnbeströdd och svår? 

Nej, låt oss nu med glädje korset taga 

och tåligt vandra fram i Jesu spår! 

6. Ty korsets väg bär uppåt till Guds rike,

en himmelsfärd då väntar oss en gång; 

ja, får vi äntligen bli Jesus lika, 

må vägen gärna vara mörk och trång!  

Den som svikit fick en fråga (Herre, du vet allt)