Välkommen att sjunga med i dessa över 3000 psalmer från olika tider och länder! Observera att det ofta nyöversatta eller bearbetade materialet inte utan vidare är fritt för publicering i andra forum. Men en del är upphovsrättsbefriat eller publicerat med tillstånd av rättsinnehavarna. Jag hoppas att "inbäddning" av Youtube-klipp på denna psalmblogg räknas som okej, och vill gärna tacka sångare och musikanter av olika slag för deras bidrag till att hålla psalmskatten levande. Deo Gloria!
O Fader, vi välsignar dig för skänken av den lära som leder oss en säker stig till salighet och ära, som alla dårars löjen tål och alla svagas tvivelsmål och alla visas granskning.
Alt. koral (Eskil Lundström 1969, publ med tillstånd):
1. Gud, i mina unga dagar lär mej alltid tjäna dej, göra det som dej behagar, gå den väg du visar mej. Lär mej ha i dej min ro, på din nåd i Jesus tro, så att vad som än mej händer ingenting från dej mej vänder. 2.
Inget är så ljuvt i världen som du själv, o Herre kär. Skulle jag då älska flärden när av dej jag älskad är? Du i livets morgonstund tog mej upp i ditt förbund, skulle jag då överge dej som med evig kärlek ser mej? 3.
Fåglarna med glädje sjunger i den klara morgonväkt, liljorna på marken gungar livade av vårens fläkt, låt mej så till ditt behag ägna dej min levnadsdag, skänk den sanna levnadsfröjden, helga den med ljus från höjden. 4.
Som den unga björk i skogen växer frisk i sommarregn, låt mej växa, stark och trogen, i ditt goda, trygga hägn. Och när stormar skakar mej, låt mej fäste ha i dej och mej hålla vid det ena: att dej älska, frukta, tjäna.
1. Se, kärlet brast och oljan är utgjuten! Dess doft uppfyller världens sorgehus. Din själ, av himmelsk vällukt lent omfluten, blir saligt lyft ur jordens stoft och grus.
2. Låt kärlet brista, låt dess nardus strömma, var inte snål, bered din själ till fest. I fröjdfullt överdåd låt kärlek tömma
1. Ljus av Ljus, o morgonstjärna, Kristus, sanna sol och dag! Vi nu ser den solen gärna framgå efter ditt behag, som med rosenstrålars ljus fyller himmel, hem och hus, det som varit gömt avtäcker och till dagens tjänst oss väcker. 2. Låt din Andes morgonstrimma skina i vår mörka själ. Låt oss livets väg förnimma och förstå vårt sanna väl. Gör vår vandring med ditt sken från all villsam dimma ren, låt oss nåden känna lära och din kärlekseld få bära. 3. Styr din kyrkas svaga skara med den gyllne fridens band och i trofasthet bevara konung, folk och fosterland. Avvärj tvedräkt, sorg och strid, främja endräkt, fröjd och frid. Hunger, pest, allt ont förjaga och oss med din hand ledsaga. 4. Låt vår lampas olja brinna när du dömer världen vid. Låt vår levnad så förrinna denna korta vandringstid, att du oss från sorgens dal till din ljusa fröjdesal och vårt rätta land kan föra, att oss evigt saliggöra.
1. Helige Ande, sanningens Ande, kom att oss ledsaga. Låt oss ej falla eller oss förvilla, men till målet draga i ordets ljus, förtröstande och stilla. Vishet, o Herre, giv oss av höjden.
2. Helige Ande, kärlekens Ande, kom och var oss nära. Din kärleks kraft all rädsla övervinne, frukter må den bära i goda verk, ett gott och ödmjukt sinne. Helighet, Herre, giv oss av höjden.
3. Helige Ande, pingstglädjens Ande, liva upp de svala, låt hoppets röst bland sorger och bekymmer till vår ande tala, och giv oss frid, när livets afton skymmer. Salighet, Herre, giv oss i höjden.
1. Framåt, framåt går ett tåg, växande som havets våg: genom djungler och savanner Afrika bär skaror fram, Jesu kärlek dem har vunnit, dragit dem till korsets stam. 2. Framåt, framåt går ett tåg, växande som havets våg: se, från Indien och Kina går av människor en flod till hans kärleks hav, det djupa, till försoning i hans blod. 3. Framåt, framåt går ett tåg växande som havets våg: Mellanösterns morgonländer liksom kvällens Västerland ser på nytt hur folk sej lämnar i hans kärleksfulla hand. 4. Framåt, framåt går ett tåg, växande som havets våg: folk från midnattsljusa vidder och från fjärran, isig pol, byter hjärtats långa vinter mot hans kärleks sommarsol. 5. Framåt, framåt går ett tåg växande som havets våg för att alla en gång mötas där i ljuset vid Guds tron - vilket jubel, vilket möte, vilken salig lovsångs ton!
1.
Där varje väg ska sluta vid gravens branta rand, vart huvud sej får luta i skuggans mörka land. Där sjunker alla händer, där vissnar varje krans, där samlas stoftets fränder, där bleknar ärans glans. 2.
Förtröstansfullt vi höjer vår blick mot himlen opp och ej i sorg oss böjer likt dem som saknar hopp. Ty Kristus, Gud till ära, ur gravens mörker steg. Han samlar sina kära från dödens åkerteg. 3.
Vad mer, om graven famnar det som förgängligt är. Hos Jesus anden hamnar och är i trygghet där. När klockorna hörs ringa till påsk hos Herren Gud, till graven skall de bringa om liv ett saligt bud. 4.
Så må, fastän i tårar, vart öga spegla fröjd. Vi skymtar nya vårar från himlens ljusa höjd. Vi knäpper våra händer i Jesu Kristi namn. Han samlar stoftets fränder in i sin frälsarfamn.
1. Liksom fågeln redo är lyfta sina vingar, dröjer här och dröjer där men är redo, var och när skyn en maning bringar, vaka, bed och redo var, snart din Konung kommer! 2. Glöder ungdomsros på kind, svallar kraften över, är du snabb som hedens hind, leker liksom vårlig vind, ett du dock behöver: vaka, bed och redo var, snart din Konung kommer! 3. Är med snö din hjässa klädd, går du böjd av åren, stapplande på gravens brädd, väntande din sista bädd, säg, vart leder spåren? Vaka, bed och redo var, snart din Konung kommer! 4. När i moln sej solen gömt för ditt matta öga, nådens djupa hav tycks tömt, varje löftesord är glömt, skåda mot det höga, vaka, bed och redo var, snart din Konung kommer! 5. Strålar solen hög och klar här på nådens himmel, ren och varm och underbar, så ej rök, ej moln finns kvar, stoft av världens vimmel, vaka, bed och redo var, snart din Konung kommer! 6. Redo var att lyfta än! Snart ju ropet ljuder: "Se, nu kommer brudgummen!" Sedan stängs den port igen, som till bröllop bjuder. Vaka, bed och redo var, snart din Konung kommer!
1. Jesus dej möter med allvar och kärlek, tar dej från folket åt sidan med sej, ser dej i ögat och frågar dej ärligt: "Du som vill följa mej, älskar du mej? Dyrt har jag löst dej med kors och med pina, hjärtat mitt brustit av kärlek till dej. Se, du är tecknad i händerna mina och vill mej följa - men älskar du mej?" 2. Vad ska jag säga och vad ska jag svara - svara den ende som ser ända in? Jesus, du hör om jag än säger bara: "Fyll du mitt hjärta med kärleken din!" Låt mej med Petrus till gensvar bli färdig, även om hjärtkylan ännu mej skär: "Herre, du älskar fast jag är ovärdig, hur kan jag annat än hålla dej kär?"
1. Så ljuvligt det är att möta, när ensam man vandrar hem, en pånyttfödd syskonskara och hälsas som en av dem! Det är som en fläkt kring vår panna som Herren oss sänder ner, som uppfriskar trötta sinnen och nya krafter oss ger. 2. Då bultar hjärtat, och blodet så varmt genom ådrorna går, och vad det vill säga att älska först då vi till fullo förstår. Den himmelska kärleken brinner, som tänts av Guds Andes glöd, så ren och så stark den lågar och känner ej kyla och död. 3. Och blir alltför fullt vårt hjärta och saknar vi ord och ljud, vi bär ändå fram i bönen de kära för nådens Gud. Vi ber om välsignelsens fullhet, det bästa vårt hjärta vet, för älskade, trogna vänner, för tid och för evighet. 4. Det finns ingen jordisk släktskap, det finns inget vänskapsband som så binder hjärta till hjärta, som så håller hand vid hand, som detta att vara tillsammans som lemmar i samma kropp, som barn utav samme Fader och födda till samma hopp. 5. När sista fienden, döden, med ära besegrad är, då återser vi de kära som livets segerkrans bär. Då talas ej mer om att skiljas, nej, aldrig farväl vi tar, för evigt vi vandrar tillsammans vid livets källa så klar.
1. Du härlighets låga och eviga ljus, låt falla från höjden en stråle! Kom, skingra vårt mörker, vårt skymmande grus, din Ande för ögonen måle dig, Jesus, med livliga färger! 2. Kom, öppna försoningens tempel, o Gud, riv undan den brustna förlåten, dig visa i översteprästerlig skrud, den smärtande, blodiga ståten varmed du förvärvade världen.
1. Våga tro, tvivla ej, tro att Jesus gjort allt för dej! Så var evige Faderns råd: mänskan frälstes av idel nåd, enfödde Sonen det gjort. 2. Våga tro, tvivla ej, tro att Jesus gjort allt för dej! Segern redan han vunnit har, krossat ormen som mäktig var, öppnat oss himmelens port. 3. Våga tro, tvivla ej, tro att Jesus gjort allt för dej, allt vad lagen ej verka kan, allt hos dej som den dödsdömt fann, detta tog Jesus på sej. 4. Våga tro, tvivla ej, tro att Jesus gjort allt för dej! Visst all ondska i hjärtat bor, visst kan syndernas tyngd bli stor, större dock Frälsaren är. 5. Våga tro, tvivla ej, tro att Jesus gjort allt för dej! Han har burit din synd och skam, äran tillhör Guds offerlamm, som oss har löst med sitt blod.
6. Våga tro, tvivla ej, tro att Jesus är allt för dej! Vilken glädje och kraft har den som sitt allt har i Frälsaren, salig och helig den är! 7. Våga tro, tvivla ej, tro att Jesus är allt för dej! Han vill trösta i allt ditt ve, står dej bi fast du ej kan se honom, din trofaste vän. 8. Klockan slår, tiden går, snart din brudgum för dörren står. Om i lampan är olja klar, tron som allt i sin Jesus har, möter du honom med fröjd. 9. Klockan slår, tiden går, evigheten snart förestår. Köp den dyrbara, korta tid, kämpa troget i helig strid, kronan dej lönar så väl.
1. Hjälp, Gud, de trogna är så få och tycks var dag bli färre. Allt ont som stora här och små bedriver, ser du, Herre. Man dyrkar makt och tomma ting, och lögn och skrymtan griper kring bland mänskors barn allt värre. 2. De ense blir i fåfäng flärd när orätt ska befrämjas och när den fromme ska bli snärd; de endast så kan sämjas. Gud, hindra deras onda råd, låt deras hjärtans överdåd nu av din tuktan tämjas. 3. De frågar: Vem är Herren Gud, vars röst vi skulle lyda? Vi inte något annat bud än vårt begär kan tyda. Vem kan vår svada stå emot? Vi bryr oss ej om trug och hot från hämmade och pryda. 4. Men Herren säger: Jag ska snart förtryckarna förfära, allt högmod hejda i dess fart, föraktade ge ära, om de till mej har satt sin lit och visat trofasthet och nit i både liv och lära. 5. Se, Herrens ord är rent och klart som guld i degeln skärat. I nåd och sanning uppenbart det blivit oss förärat. Och därför bland betryck och brist vårt hopp till Gud är fast och visst, vårt hjärta oförfärat. 6. Oss lyser nådens klara sken när vi Guds ord bevarar i våra hjärtan var och en, Guds Ande det förklarar. Med honom under all vår strid vi vinner seger, väntar frid som evigt, evigt varar.
1. Säll den som håller Jesus kär och honom i sitt hjärta bär, ty ingen glädje större är än den att Jesus själv är där. 2. Han är mot ångerfulla god, han skänker de betryckta mod, han renar oss i dopets flod och styrker med sin kropp, sitt blod. 3. Han är mitt hjärtas högsta fröjd, han ensam gör mej evigt nöjd, han lyfter upp mot himlens höjd den som av korsets tyngd var böjd. 4. När jag om morgonen uppstår, jag söker efter Jesu spår, och som Maria helst jag går dit där jag honom höra får. 5. O Konung, över alla stor, all världen av ditt ord beror, men full av nåd du ändå bor hos den som dej av hjärtat tror. 6. Bli kvar hos mej, Immanuel! Med dej och genom mej min själ är frälst och viss om evigt väl - men utan dej en syndens träl. 7. Din kärlek, Herre Jesus Krist, är utan biavsikt och list, den överskyler all vår brist och återger oss vad vi mist. 8. Din kärlek som i döden brann, ditt blod som från din sida rann, din död som döden övervann förlossning för oss alla fann. 9. Du kom till oss från himlen ned, för oss ditt liv i kamp framskred, och korsets död för oss du led att oss förvärva evig fred. 10. Och för att vi det här skall tro, du lovat själv att hos oss bo och fylla själen med den ro som föds av kärlek, hopp och tro. 11. Här skänker du vår svaghet stöd, här med välsignat vin och bröd ditt folk förkunna skall din död till tidens ände som du bjöd. 12. Den som i tro nu mottar dej och som till satan säger nej, den får din frid, men världens ej, och har ditt rike inom sej. 13. Ja, Jesus, oss beredda gör, all syndens makt i oss förstör, vårt hjärta öppna, väck och rör så vi tar mot dej som vi bör. 14. Ja, nu och alltid hos oss bliv, allt ont, o Jesus, från oss driv och oss av nåd omsider giv en salig död, ett evigt liv.
1. Vår Herres Jesu Kristi död ger hopp och tröst i all vår nöd, ja, när i tro vi tänker så, en hjärtans glädje får vi då. 2. Utplånat har han med sitt blod den handskrift som emot oss stod. Han ej med silver eller guld men med sitt blod betalt vår skuld. 3. Att vi ska tro att det är sant han givit oss en säker pant i denna helga måltid, där vi smakar, ser hur ljuv han är. 4. Ty hans lekamen, helig, sann, liksom hans blod, som för oss rann, vi mottar vid hans nattvardsbord, som han har lovat i sitt ord. 5. En härlig dryck här delas ut med nåd som aldrig ska ta slut, ett himmelskt manna som vår själ till evigt liv bevarar väl. 6. Säll är då varje nattvardsgäst som sej vid Jesu löfte fäst, för Jesus vill med kärlek bo hos den som tar emot i tro 7. och gärna skulle vilja bli från all sin synd och klentro fri, i Kristus leva inför Gud i lydnad för hans kärleksbud. 8. Men den som hit i otro kom, som inte alls vill vända om, den finner ingen frälsning här men domen i sitt hjärta bär. 9. O Jesus Krist, vår broder kär, du som för vår skull korsfäst är, med dina sår du helar väl en sargad och bedrövad själ. 10. Giv att med dej i denna stund vi rätt förnyar vårt förbund. Din nåd är rik, din makt är stor: Amen, välsignad den som tror!
1. Hur ska jag till målet hinna, jag som ofta tvivel bär? Hur ska jag väl övervinna fiendernas starka här? Inte jag, men Jesus kan! Jag är svag, men inte han. I hans namn jag kraft ska finna, mod hur svag jag själv än är.
2. Hur bestå i varje fara, som i livet möter mej? Hur skall jag min fot bevara från de hot som döljer sej? Inte jag, men Jesus kan! Jag är svag, men inte han. "Han", så hör jag ordet svara, "kan fullkomligt frälsa dej."
3. Hur ska jag väl kunna häva allt det onda i mitt bröst, själviskhetens stämma kväva, tvivlens och bekymrens röst? Inte jag, men Jesus kan! Jag är svag, men inte han. Jag behöver inte bäva: Jesus kan, det är min tröst!
4. Vem besegrar syndens lågor, där så mången själ förbrann? Vem förjagar dödens vågor, där så månget hopp försvann? Inte jag, men Jesus kan! Jag är svag, men inte han. Svar jag hör på livets frågor i Guds eget ord: "Han kan!"
1. Store Gud, som handen räckte mej till räddning i min nöd och mej med din Ande väckte då jag låg i synden död, må du nu min själ upplysa, så jag rätta vägen ser och ej vandrar vilse mer. 2.
Giv, att jag må kunna skåda vidden av mitt överdåd, djupet av min själavåda, höjden av din dyra nåd. Låt den klara morgonstjärnan stråla mot mej, så min själ kan förstå sitt sanna väl. 3.
Ack, med ånger, skam och smärta mina synders mängd jag ser. Men ifrån ditt fadershjärta flödar nåden mycket mer! Lagens blixt vid korset faller, släcks i Jesu Kristi blod, som ger själen frid och mod. 4.
Skingra, Gud, all tvivlets dimma, låt mej ljus i ljuset se, låt i tron mej få förnimma, att blott du kan frälsning ge, att den väg som Jesus banat är den enda jag kan gå, för att liv och räddning få. 5.
Var mitt ljus på livets bana, var mitt ljus i dödens dal, låt mej fri från syndens vana, lagens hot och ångerns kval, mer och mer det landet nalkas där allt mörker skingrat är, ty du själv är solen där.
1. Jesus Kristus är vår hälsa, han oss alla ville frälsa. Med sin pina och sin död han löste oss ur helvetsnöd. 2. För att honom ej förgäta får vi här hans kropp att äta, gömd i dessa bröd så små; hans blod i vinet likaså. 3. Vid sitt bord han vill oss trösta med att vi är återlösta. Allt han offrade vi får när vi till Herrens nattvard går. 4. Ingen har han vägrat kalla, kärleksfull han bjuder alla fram till nådens rika bord, så låt oss lyssna till hans ord! 5. Men man skall sej ärligt pröva, ej sitt samvete bedöva. Om du fram i otro går ej liv, men död och dom du får. 6. Därför nu din nöd begrunda, tvivla sedan ingalunda på att nådens ord är sant: du finner här dess underpant. 7. All vår synd på sej han lade: "Kom, ja kom till mej", han sade, "du som tunga bördor bär, din trötta själ får vila här." 8. I hans löfte får du hålla trots den nöd din synd kan vålla. Den som känner synden svår till detta bordet värdig går. 9. Den som så hos Gud fått gästa fylls av kärlek till sin nästa. Så får andra glädje av vad Herren Kristus här oss gav. 10. Outsägligt rika gåva! Gud Treenig vill vi lova: Tack i tid och evighet för en så stor barmhärtighet!
1. Du som härlig ställde din tron högt över tiden, där sällheten och friden ej växlar eller hejdar sej. Evige, ditt välde ej ljus och mörker skiftat. Den lag för oss du stiftat förvandlar inte dej.
2. Åren utan vila med tidens böljor rinner, och mänskans dar försvinner som skum och bubblor däribland. Livets stunder ilar; vi måste alla följa med tidens strida bölja till evighetens strand. 3. Konung i det höga, du släkten bortgå låter och andra komma åter, och åldrar undan åldrar fly. Men ditt fadersöga milt vakar över alla; din nåd som vi åkallar är varje morgon ny.
4. År och vänner flyktar, densamme du förbliver, du än åt barnen giver den omsorg du de gamla gav, mod åt de betryckta och styrka åt de svaga och tröst åt dem som klagar vid sina vänners grav.
5. Gud, vi vandrar trygga när vi med dej får vandra i kärlek till varandra och tro som vilar vid ditt ord. Vi på dej vill bygga vårt hopp i alla öden; i livet och i döden du leder hem din hjord. 6. Gud, du vare lovad! Sannfärdig, vis och nådig och helig och rättrådig du alltid allt allen förmår. Gud, du vare lovad! Din lag, din nådelära, din härlighet och ära i evighet består.
*O du helge Ande, kom. Fyll dina trognas hjärtan med nåd och frid och tänd i dem kärlekens eld,
din levande låga, du som från skilda länder och språk
samlar folken i kristen tro och endräkt:
en enda helig kyrka. Halleluja! Halleluja! *Veni Sancte Spiritus, reple tuorum corda fidelium, et tui amoris in eis ignem accende: qui per diversitem linguarum cunctarum, gentes in unitate fidei congregasti. Alleluja! Alleluja!
TRONS SEGER, FÖRTRÖSTAN OCH VISSHET OM SYNDAFÖRLÅTELSE 1. Jag vet på vem jag tror, när mina synders minne med ångerns bittra kval betungar själ och sinne. Botfärdig nalkas jag min Gud i Jesu namn och möter i min nöd en öppen fadersfamn. 2.
Jag vet på vem jag tror, när modfälld och förlägen jag saknar egen kraft att gå den goda vägen. Mitt i min hjälplöshet min bön till Jesus går, och helighetens kraft jag av hans Ande får. 3.
Jag vet på vem jag tror, när syndig lust och lycka mej söker söva in och i fördärvet rycka. Jag Jesu varning hör och vandrar i hans spår och så med heligt mod i frestelsen består. 4.
Jag vet på vem jag tror, när livets glädje rymmer och hjärtat brista vill bland oro och bekymmer. Jag minns vad Jesus led; min själ ock måste så igenom svåra prov in i Guds rike gå. 5.
Jag vet på vem jag tror, när dödens timme nalkas och dagens heta kval i aftonskuggan svalkas. Min Jesus i sin död har döden bragt på fall; han lever, och min själ med honom leva skall. 6.
Jag vet på vem jag tror. Men honom rätt jag prisar, när jag mitt hjärtas tro med verk och gärning visar, ej ropar "Herre" blott, men Herrens vilja gör. Blott så i Kristi tro jag lever och jag dör.
1. Den vedervärdighet som natt och dag mig trycker, den gör mig tröstlös nu och hoppet undanrycker. Min jämmerfyllda själ ej finner någon ro, min ångest större är, än någon alls kan tro.
2. Jag kan mitt hjärta ej för någon uppenbara och ingen hjälp jag ser på jorden för mig vara. All klokhet intet är, vad kan en dödlig makt? Den därtill sätter lit, blir först i faran bragt.
3. Min Gud, har du mig då för evigt övergivit? Har du från nådens tron till nödens djup mig drivit? Har du ditt ansikte för alltid för mig gömt? Har du ditt arma barn, o Fader, så förglömt?
4. Ack nej, jag skall mig ej ut i förtvivlan störta! Jag vet att än du bär för mig ett fadershjärta. Fast mig min stora synd ovärdig gör därtill, så tror jag dock, att du mig ej förskjuta vill.
5. Jag vet, o Gud, att du ditt löfte aldrig ryggar. Det är min fasta borg, varvid min själ sig tryggar. Fast himmel liksom jord skall störtas ner i grund, förgås dock intet ord som utgått av din mun.
6. Och du har lovat mig att mina böner höra, och inget är för stort och svårt för dig att göra. Du råder över allt, om allt du vårdnad bär. Vem är en sådan Gud som du, o Fader, är?
7. Och alltså flyr jag nu till dig i mitt elände. Jag faller i din famn, gör på min nöd en ände. Hos dig är hjälp och tröst, hos dig är makt och råd. Var morgon är den ny, din godhet och din nåd.
8. Giv mig vad nyttigt är och vad dig helst behagar, ja, så att ingenting mig från din fruktan drager. I motgång styrk min tro, i medgång led du mig, att jag av övermod ej må förlora dig.
1. När till Jordan vår Herre drog Guds vilja där fullgjordes: Han av Johannes dopet tog och med Guds Ande smordes. Ett nådens bad bereddes då, som vi må saligt kalla: han vill från synd oss rena två, han vill oss frälsa alla från att i domen falla. 2. Guds vilja där blir uppenbar i gärningen och orden. Guds röst från himlen ljuder klar och vittnar, att på jorden det Sonen är som frälsning ger och som hans själ behagar, och Anden som där sändes ner med helig kraft ledsagar hans gärning alla dagar. 3. Vi alla bör betänka det som Gud i Skriften säger, så varje kristen mänska vet vad i sitt dop hon äger. Ett livets bad det vattnet är, men vatten ej allena: med ordet är ju Anden där, som samvetet kan rena och oss med Fadern ena. 4. Vår Herre Krist de sina bjöd gå ut kring världen vida att ordet om hans liv och död till jordens ändar sprida. I dopet nåd av Gud vi får att synden övervinna, att i hans stränga dom bestå, att frid och frälsning finna och sist till himlen hinna. 5. Vår Frälsare, som dyrt oss köpt, i ordet hör vi lova åt den som tror och som blir döpt det nya livets gåva. Så må i tron vi fatta mod: oss inget ska fördärva, för Kristus kom att med sitt blod oss barnarätt förvärva. Guds rike får vi ärva!
1. I Kana stad ett bröllop stod, i Galiléen det skedde, dit bjöd man Jesus och hans mor, stor fröjd han där beredde. Du som i äktenskap vill gå, bjud Herren Jesus dit också, om du vill bli välsignad. 2. När stämningen just var som bäst, tog vinet slut därinne, fast Jesus själv var med som gäst med glatt och öppet sinne. Ja, inte var han den som kom med suck och sorg, det vet vi om, nej, han är glädjens Herre. 3. När vi får möta nöd och brist och hjälp ej står att finna, en trägen bön då först och sist oss hjälper övervinna. Hos Jesus finns all hjälp och tröst, en ödmjuk bön ur troget bröst vill han så gärna höra. 4. Ja, han är den som vill och kan till slut vår sorg fördriva. Men tid och medel aldrig man får honom föreskriva. När mänsklig visdom rådlös är, då är hans stund att hjälpa här. Den måste vi förbida. 5. Som bäst man väntar glädjevin som sorgen släcka skulle, så skänks istället vatten i sex krukor överfulla. Den prövningen blir ganska svår, en ångest genom själen går, vi frestas att förtvivla. 6. Du måste lära, kristen god, vid livets fällda bommar, att visa tro och tålamod, ja, trots förnuftets domar! Vad Jesus säger, gör med flit. Arbeta, bed och all din lit till honom sätt för alltid. 7. Så se nu här på Herrens hand som allting kan förvandla! Se, vin av vatten gjorde han, så vill han med oss handla. Han vänder sorg i fröjdevin, han glädjen ger och harmonin. Förtrösta helt på honom! 8. Begynnelsen är ofta svår, men lägg den i hans händer, och även det vi ej förstår han till vårt bästa vänder. Så handlar Herren Jesus Krist, han bästa vinet spar till sist. Gud vare pris och ära!
1. Jesus, lär mej vandra glad i dina bud, såsom Enok fordom vandrade med Gud! 2. Må jag inte leva själviskhetens liv! Andens lag, o Herre, i mitt hjärta skriv. 3. Blott till dina vägar vänd min själs begär. Döda girigheten, det min vinning är. 4. För ju mer den dödas blir min ande fri, fri att leva, lova, vilken nåd däri! 5. Låt mej gå och tjäna mina syskon här, glädja sorgsna hjärtan som i mörker är. 6. Låt mej trösta, varna, hjälpa, stödja dem, visa någon pilgrim vägen till vårt hem. 7. Sänd mej vart du önskar, bara jag är din och, närhelst du kallar, går i glädjen in!
1. Jag är ej för liten vara barn åt Gud. //: Jag är ej för liten vandra i hans bud :// 2. Jag är ej för liten lyda mor och far. //: Gud till fjärde budet löfte fogat har :// 3. Jag är ej för liten vara litet ljus //: som om Jesus vittnar här i hem och hus :// 4. Jag är ej för liten låta Anden få //: hjärtat till sitt tempel; lycklig är jag då ://
1. Förlorat är det första paradiset. För lydnad var dess glädje första priset. Med lydnaden från jorden det försvann och ingen sedan här det återfann. 2. Men Gud i nåd har än ett nytt planterat, i skönhet och i vidd han det förmerat. Han satt dess första träd på Golgata. Kring hela jorden når nu grenarna. 3. På detta träd vi ser nu rosor blomma till alla trogna hjärtans lust och fromma. De vissnar ej, de har en himmelsk lukt och evig salighet är deras frukt. 4. Gud, låt mej bo i detta paradiset för Kristi skull, ty han har vunnit priset. Omskapa, Gud, min syndiga natur, så inte ängeln driver mej därur. 5. Låt mej, du livets träd, din frukt få smaka, så att jag Edens glädje får tillbaka. Inympa djupt min själ i dej och giv mej syndare i dej ett evigt liv.
