Den hind som så snart

Alt. koral (efter Jonas Andersson): 

1. Den hind som så snart
så kringjagad vart
när gryning det blev,
i psalm tjugoandra
kung David beskrev
- en bild, oss till stöd,
hur Gud skulle vandra
i landsflykt och nöd.

2. Vår Herre som då
förnedrades så
blev därmed en tolk
att så skulle hända
hans egendomsfolk,
märk även däri:
på jorden omvända
skall främlingar bli.

3. Vad under då att
i blindhet och natt
tyrannerna vill
så grymma och vilda
mot Sion slå till.
Ty himmel och grus,
de är ju så skilda
som mörker och ljus.

4. Till följe därav
på tillvarons hav
vår kullriga båt
i stormar och vågor
blir driven och våt,
när ondskan far blind
förbi våra plågor
med strykande vind.

5. Men hur det än är,
bland stormar och skär,
vår Gud med oss står,
vad än kan tillstunda
vi aldrig förgår.
Vårt A och vårt O,
han låtsar blott blunda,
att pröva vår tro.

6. Den väg är nu vår,
som fordom var svår
till himmelens land
för helga profeter
på stridernas strand,
i blodfärgad skrud,
med kungen som heter
vår broder och Gud.

7. Så tåga vi fram
förnöjda som lamm
med vad som oss sker,
vi ser där vi vandrar
den hjältens banér,
som har i sin hand
det ena och andra 
vårt fädernesland.

8. Besinna då väl,
min sårade själ,
den väg du nu går
är trampad i över
sextusende år.
Så var nu tillfreds,
ty vad du behöver
är redan tillreds.

9. De för inte krig,
Guds barn, emot dig,
vår överstepräst,
den blodige Guden,
den hatar de mest.
Hans heliga ord
för greken och juden
är villa och mord.

10. En jude och grek,
ja, skrymtan och svek,
i var och en bor,
han hete en kristen,
en turk eller mor,
så länge Guds nåd
ej upphävt den bristen,
otrons överdåd.

11. Men skulle den själ
som hatar vårt väl
nu omvända sig,
man honom strax för i
den törniga stig
han anvisat oss.
Som Saulus förgör vi,
som Paulus förgås.

12. Men ära och makt
ske Herren, som lagt
vår salighets grund
och helgat vår anda
i nådens förbund.
Den Herren vi må
gå evigt tillhanda.
Gud låte oss gå!

Jesus, öppna du vårt öra

1. Jesus, öppna du vårt öra, 
när vi kommer för att höra 
vad som mest inför dej väger
och vad genom dej vi äger.

2. Gör oss alla för dej stilla, 
låt oss ej din nåd förspilla, 
som du nu på nytt oss bjuder, 
när ditt budskap till oss ljuder! 

3. Lär oss dina bud och rätter, 
som du för vårt öga sätter; 
och när vi ditt ord fått höra, 
hjälp oss att din vilja göra! 

4. Hjälp oss, Jesus, dej till ära 
frukt i tro och kärlek bära, 
och när dagen är förliden, 
ta oss hem i rätta tiden!

Välsignade dag

1. Välsignade dag
och lustfyllda lag! 
Vi njuter den tid 
då eviga solen 
är jorden så blid 
att plantor kan få 
runt iskalla polen 
så grönskande stå! 

2. Vi gläds också åt 
den härliga låt, 
allt skönt tidsfördriv 
av fåglarnas kvitter, 
ack, lustiga liv! 
och allt som så väl 
i vattnena spritter 
upplivar vår själ. 

3. Se ängar och fält 
som Skaparn dem ställt! 
Du saliga folk, 
se skogen och gräsen, 
de är ju hans tolk. 
Han allting har gjort, 
beskåda hans väsen 
i litet och stort. 

4. Om den lovar Gud 
som inte har ljud, 
som tala ej kan, 
vad gör då ej bruden 
som älskar sin man? 
Lovsjunge nu den 
till bröllops är bjuden 
sin käraste vän: 

5. För kärlekens flod, 
din pina, ditt blod, 
din ångest och nöd, 
din avlelse, födsel, 
din marter och död, 
för nådens bevis, 
för solsken och skötsel, 
dej, Jesus, ske pris! 

Vår herde, Guds Lamm

1. Vår herde, Guds Lamm,
du fostrat oss fram
ett frälsningens år,
så led nu till Saron
de hungrande får.
Vår överstepräst,
du känner, vår Aron,
vad passar oss bäst.

2. Min törstiga mun
vid frälsningens brunn
sin svalka nu har,
din rikedoms källa
allsintet bespar;
jag ser nu hur sällt
den vill övervälla
de blomstrande fält.

3. Kom, frisk eller sjuk
till frälsningens duk,
där sitter en man
att själar sej fästa,
hur mild är ej han!
Kom, bada dej här
i nådens Betesda,
just sådan du är.

4. Här går vår monark
i blomstrande mark!
Följ med dit han går,
han själv är ju vägen
för skingrade får.
Ack, skynda dej hit,
som svalan förlägen,
att få dej en bit!

5. Min Jesus, du vet
att föra på bet,
du känner ditt får,
vad dryck och vad föda
det ständigt åtrår,
vad svalkar vår mun,
den saften som flödar
ur frälsningens brunn.

6. Så stannar vi vid
din hydda i frid,
dej lyssnar vi på,
din ljuvliga pipa
begynner att gå;
ditt kraftiga ord
låt muntra och gripa
i hjärtat din hjord.

7. Gör, eviga fröjd,
din kyrka förnöjd,
vartendaste lamm
ledsaga på fältet
till salighet fram;
i vingarnas bo,
det sällaste tältet,
låt vara vår ro. 

Förblindade värld

TANKAR OM GUDS FÖRSYN

1. Förblindade värld,
vart rasar din färd?
Ni villsamma fält,
ni brusande strömmar,
vem har er så ställt?
Skall folk och natur
gå fritt utan tömmar,
som vildaste djur?

2. Här vissnar en ros,
när nässlan därhos
blir yvig till mods;
här laddas den rika
med gods uppå gods:
den fattiga ser
sin föda bortvika,
och mister än mer.

3. Men mest gör mig ont,
att dygd ej blir skont,
det himmelska barn
av olyckor bliver
nedtrampat i skarn,
när fräckaste last
till heder uppkliver
och håller sig fast.

4. Jag intet förstår:
försynen begår
så skenbara fel.
Skall världen sig välva
på lycka och spel?
Månn´ himlarna här
har skapat sig själva
och själva sig bär?

5. Så talar min harm
mot Allmaktens arm;
så ivras mitt mod,
i blindhet och yra,
med kött och med blod;
det önskade få
all världen bestyra,
en dag eller två.

6. Men Eviga Lag,
som finner mig svag,
förlåt mig mitt knot:
vad skulle jag råda
din vishet emot?
Ack, hade jag nåd
att en gång få skåda
ditt hemliga råd!

7. Förnöjd med min lott,
jag anser för gott
vad Himmelen gör,
jag står och jag sviktar,
jag lever och dör
i Skaparens hand,
som räknar och siktar
den ringaste sand.

8. Så bär dig då till,
du värld, som du vill,
låt ondskan gå fram
i prunkande kläder,
låt ära bli skam,
låt fänad bli folk,
låt samvet bli väder
och tungan dess tolk.

9. Uppstudsa din prakt
mot Skaparens makt,
slå dygderna ned,
låt lasterna bära
sin purpur i fred;
jag vet dock förut,
att allt till Hans ära
skall lända till slut.

10. Mig inte ett hår
av huvudet går,
mig ingen förtret
i hemlighet vankar,
som Han icke vet:
Han öppnar mitt bröst,
Han ser mina tankar,
min ängslan och tröst.

11. Min lycka han såg,
då jag ännu låg
i mörkheten kvar,
mitt urverk han ställde,
mitt bröd han mig skar.
O, skulle då du,
Allsvåldige hjälte,
förgäta mig nu?

12. Så skall då allt mitt
från sorg bliva fritt.
Förnöjd med Guds råd
jag aldrig skall skilja
hans tuktan från nåd:
Mitt hus har jag byggt
på Skaparens vilja.
Där sover jag tryggt. 

Den eviga solen och skapelsens ljus

 


1. Den eviga solen och skapelsens ljus
gick ut från sin härlighetsboning
att lösa de fångna i träldomens hus
och bjuda dem nåd och förskoning.
Den solen upplyser var människosjäl,
ja, fägnar och gläder den uslaste träl,
dess värme så ljuvligen tvingar,
att den som den känner ej önskar sej mer,
men glömmer allt annat och glädjefullt ser
all salighet under dess vingar.

2. Allt mörker får vika när solen uppgår,
ty natten då hunnit sin ände.
När Frälsaren föds hela skapelsen får
en gryning i mörkrets elände,
ty Skaparens kärlek då visar sej mest,
när han blir på jorden en främling och gäst,
att oss till vårt hemvist församla.
Han föddes att tjäna, att lida och dö,
få blodröda syndare vita som snö,
vem vill då i mörker mer famla?

3. Välsignade Jesus, vår broder och vän,
din ankomst vårt mörker upplyste.
Du har ju för var och en syndare än
den ömhet och kärlek du hyste,
när du låg i krubban så fattig och klen,
ditt trofasta hjärta ej ändrat sej se´n,
du ingen ombytlighet lider,
nej, samma din trohet och nådeförbund
som visades klart i din födelsestund
står fast genom eviga tider.

4. Pris, heder och ära i evighet all
ske dej, som med nåd utan gränser
fullkomligt har upprättat oss från vårt fall
och skönt över världen nu glänser.
Lov ske dej, vår konung och Frälsare huld,
vi offrar med glädje dej rökverk och guld
i denna vår barnsliga visa.
Så visst som du är vår rättfärdighets sol,
så visst får vi inför din härlighets stol
din eviga kärlek beprisa!

Skaparen, den store Guden

1. Skaparen, den store Guden,
med sitt blod har löst sin brud,
och med blodet köpt den skruden
som är hennes bröllopsskrud.

2. Jag är född till arvprinsessa
av all himmelsk härlighet.
Krans och krona skall min hjässa
bära få i evighet.

3. Må Guds Ande i mitt hjärta
alla stunder skriva in
allt vad han med blod och smärta
vunnit har åt bruden sin.

4. Din person, o Jesu Kriste,
blive mej var dag mer kär.
Aldrig vi varandra miste,
i din bok jag tecknad är.

Konungen på himlens fäste

1. Konungen på himlens fäste,
solen, stjärnornas monark,
träder fram så dalars näste
blir en ljus och härlig park:
hela himlen blir nu full
av dess fägring, prakt och gull.

2. Hela markens läger bryter
upp ur dvalan som nyss kom.
Över allt naturen byter
sina mörka kläder om.
Allt som lever gör sin plikt,
blir nu färdigt, muntert, kvickt.

3. Detta dock en bild allena
dunkelt oss till sinnet bär:
ljuset av Guds klarhet rena
mer än tusen solar är.
Han är alla solars sol
som igår och som ifjol.

4. Upp, min själ, och sov ej längre,
ner på knä i vördnad fall!
Se, Guds Lamm på korset hängde
att bestråla världen all.
Jesus Kristus, Frälsaren,
han är solen, se på den!

5. Sol och klara morgonstjärna,
tindra idel salighet!
Bli du all min glädjes kärna,
all den visdom som jag vet!
Var mitt hjärtas dyra skatt,
lys mej både dag och natt!

Triumf! Halleluja!

1. Triumf! Halleluja!
Välkommen, Jesus, var
från stridens fält och höjder,
så munter, full av fröjder,
i segerdräkten röda,
uppstånden från de döda!

2. Du hade i din nöd
ej något slag av stöd,
din egen arm och iver
ditt stora verk bedriver,
så blev du segerherre
i både stort och smärre.

3. Just för att du för mej
så djupt förnedrat dej,
och till vår tjänst på jorden
för fallna dukat borden,
är du nu herre bliven,
har fått dej all makt given.

4. Om först en kvinna var
att tro på lögnens far,
nu allra först en kvinna
fick se dej övervinna
och vittnade om seger,
att du var död men lever!

5. Den Josef som vart såld
av oss i dödens våld
all oförrätt nu glömmer
och ingen av oss dömer,
oss syskon vill benämna
och allt sitt goda ämna.

6. O Jesus, dej ske pris
som på så härligt vis
har segrat över döden,
oss arma frälst ur nöden,
att vi med själ och tunga
ditt pris och lov kan sjunga!

Gud är din Fader, tro honom blott

1. Gud är din Fader, tro honom blott.
Ömmaste kärlek skiftar din lott.
Ser du ej vägen, fatta hans hand,
ljust blir med honom skuggornas land.
Gråt om du lider, gråt i hans famn,
där är i stormen lugnaste hamn.
Ömmaste kärlek skiftar din lott,
Gud är din Fader, tro honom blott.

2. Skälvande hjärta, han dej förstår,
stillar din oro, torkar din tår.
Tankar som tynger, lägg för hans fot,
villigt han tar din börda emot.
Sörj ej för okänd, kommande dag,
växlande öden lyder hans lag.
Ömmaste kärlek skiftar din lott.
Gud är din Fader, tro honom blott. 

Till glädjen de rättfärdiga

1. Till glädjen de rättfärdiga,
ej i sej själva värdiga,
av blotta nåd ska bäras.
Med fröjd de höjer lovets ton
till Kristi pris inför hans tron,
där Gud trefaldig äras.
Ej sol, ej måne lyser där,
ty Herren själv där solen är.
De sina han förklarar,
beskyddar och bevarar.

2. Mej vishet ge, o Jesus kär,
den ondes list att undfly här,
i mörkrets dal ej falla.
Din ankomst låt påminna mej
att synden fly och följa dej
och göra väl mot alla.
När döden klappar på mitt bröst
och hjärtat våndas, var min tröst.
O Jesus, mej försvara,
min kropp och själ bevara.

Kärleken och sanningen

1. Kärleken och sanningen,
med dess band knöt du igen
jord och himmel samman -
Ande god, ge glädjen röst,
tänd idag i våra bröst
själva himlaflamman!

2. Där du lyser mörkret flyr,
hyckleri och svek dej skyr,
men du vill förlåta.
Sanning som den klara dag
mitt i glada vänners lag
kröner kärleks gåta.

3. I vårt dop, med eftertryck,
i vår nattvards mat och dryck
är du gudomskraften.
I var gren och i var kvist
på vår vinstock Jesus Krist
är du själva saften.

4. Med ett gott samvetes fred
till de små du kommer ned,
skapar nytt och gläder,
lyser upp och rensar ut
tills de står hos ljusets Gud
i snövita kläder.

5. Du som av en liten flock,
svag och blyg och ängslig, dock
kämpar kunde dana,
skapa nu av oss en här,
som törs svinga Andens svärd
under korsets fana!

6. Kärleken till pengar, makt,
själlös drift och skrytsam prakt
vållar svåra bränder,
släck dem med din dagg så mild,
men låt lågan växa till
som du själv här tänder.

7. Till sitt eget dag och natt
ser man lätt, blir trött och matt,
splittrar menigheten.
Lär oss se på Frälsaren,
se den sanna kärleken,
det ger enigheten!

Gud, tala till mej så mitt ord

1. Gud, tala till mej så mitt ord
kan bära fram en ton från dej,
så de som likt mej vilse for
kan finna vägen genom mej.

2. Ja, led mej så jag leda kan
och lär mej ösa ur din brunn;
det livets vatten jag där fann
ska räckas varje törstig mun. 

3. Ja, lär mej, Herre, lära ut
var dyrbar sanning du oss gett.
Ge orden vingar, så till slut
de når långt fler än förutsett.  

4. Ja, tänd mej, sätt min själ i brand,
mej fyll med nådens härlighet
och rör min tunga, så jag kan
lovsjunga din barmhärtighet.

5. Ja, använd, Herre, också mej,
just var och när och hur du vill,
tills jag en gång får skåda dej
och jag för evigt hör dej till!

Jubla i rättfärdighet

7

Svensk koralvariant:



1. Jubla i rättfärdighet: 
Gud är god!
Kom att se och smaka det:
Gud är god!
Mera gott än vi förstår
av vår Faders hand vi får.
Nu vårt lov till honom går:
Gud är god!
Gud är god!
Gud är god!
Stäm nu alla in i sången:
Gud är god!

2. Blir det stormigt, mörkt och trångt:
Gud är god!
Till hans hjärta är ej långt;
Gud är god!
I hans närhet trygg jag är,
ondskan kan ej råda där,
därför sjunger jag så här:
Gud är god!
Gud är god...


3. Mot oss arma syndare
Gud är god!
Mot den mest ovärdige 
Gud är god!
Hög som himlen välver sej
är hans nåd mot dej och mej.
Kom, han vill förbarma sej!
Gud är god!
Gud är god...

Gud är nådig, hör, han vill ej

Alt. koral:



1. Gud är nådig, hör, han vill ej
syndarens fördärv och död.
Hjälp vill han få föra till dej
när du är i själanöd.
Tro trots all din synd och svärta,
ge åt Gud ditt arma hjärta,
ta till tröst i all din smärta:
Gud vill ingens dom och död.

2. Han dej sökt på berg och ängar,
tills han funnit dej, sitt får.
Stäm nu alla glädjens strängar,
Jesus hem med själen går!
Du av nattens köld fått skaka,
nu hans kärlek får du smaka,
varmt välkommen hit tillbaka,
han vill hela dina sår!

3. Det är fröjd i himlens salar
när en syndare har vänt
åter till den vän som talar
livets ord, av himlen sänt,
rengör varje sår som blöder,
med sin Ande genomglöder
och till livet pånyttföder
- salig den som detta hänt!

Gud, låt ditt ord i nåd få lyckas

1. Gud, låt ditt ord i nåd få lyckas
och växa både dag och natt,
men låt med rot och allt uppryckas
den planta du ej själv har satt!
Byt satans irrbloss mot ditt ljus,
med nåd och sanning fyll ditt hus!

2. Låt ingen falsk profet förvilla
oss bort i nattens yra nöd!
Låt ingen lära få förspilla
vår tröst av Jesu dyra död!
Säg var en varg i fårdräkt står,
bevara alla dina får!

3. Ja, skingra töcknen som har hopats
av oförstånd i denna tid,
allt gudsfrånvänt som åberopats
av otron som mot dej tar strid.
Till helvetet driv hycklet bort,
men stärk allt sant och rent och gott.

4. Ditt ord så dyrt åt oss är vunnet
med dina starka vittnens blod.
Det var som borta, men är funnet,
vi har den skatt och pärla god
som är av överjordisk halt,
för vilken de har offrat allt.

5. Gud, låt oss detta arv bevara
åt våra barn och barnbarn med,
till nåd och tröst i nöd och fara,
till ljus och hjälp, till frid och fred,
till evigt liv för oss och dem,
till glädje hela vägen hem!

Guds Ande talar om en stad

1. Guds Ande talar om en stad
vid himlens gräns belägen,
som livets Gud i högsta grad
av hjärtat är benägen.
Han har ju själv dess grundval lagt,
samt genom alla tider sagt
oss dit den rätta vägen.

2. Det är en evig själafröjd,
det riket se beskrivet,
än mera är den själ förnöjd
som lever i det livet.
Låt oss till Skriftens tavla gå,
att där det mönster titta på, 
som är av Anden givet.

3. Se, Sion är ett lustfyllt land,
ja, Guds utvalda boning,
är byggt av Herrens högra hand
och köpt med hans försoning.
Dess grund är Jesu död och blod,
dess murar Schilos hjältemod,
regeringsform: förskoning.

4. Guds offerlamm monarken är,
med liv i varje åder,
med samma hjärtelag, som när
han dog för oss i nåder.
Han är den Högstes ende Son,
mer härlig, vis än Salomon,
och över Sion råder.

5. Och denna stadens borgerskap,
de yngsta med de äldsta,
de blivit ut ur dödens gap
förlossade och frälsta
och heter därför syndare
samt blir som helt ovärdiga
med rätta därför hälsta.

6. Här är ett allmänt syskonband
av Herrens Ande knutet;
mot varje bud från Herrens hand,
av världens synder brutet,
står ett banér på Sions berg,
som är med livets purpurfärg
i Jesu blod begjutet.

7. Man brukar Lammets vita dräkt
och tvår sej i den brunnen
som genom alla tider räckt,
med dryck för torra munnen.
I detta Guds Jerusalem
är burskap för varenda en
av Adams rot upprunnen.

8. Här firar man i ständig fest
hur Gud har mänska blivit,
och sedan vördar man därnäst
hans död, som liv oss givit,
uppståndelse och himmelsfärd,
hans Andes verk i denna värld
och målet han beskrivit.

9. En hårsmån våge ingen präst
sej här från instruktionen!
De säge: världens syndaräfst
klarerad är av Sonen.
De både när och fjärran frid,
de säge: Gud är mot oss blid,
ja, själva nådetronen.

10. Och därav brinner dag och natt
en eld som aldrig släckes,
ty den av solens ljusa skatt
vart ögonblick uppväckes,
den helga lågan heter tron,
som ock är landets religion
och Gud allena täckes.

11. Av denna eld en värme går,
som över allt sej breder,
den heter kärlek och består
i Jesu egna seder,
den åstadkommer frid och fröjd,
den gör varenda själ förnöjd,
en himmel dem bereder.

12. Det är ett saligt tidsfördriv
för kroppen och för själen.
I barnafrihets äkta liv
sej gläder frälsta trälen,
som har var dag en bröllopsdag
och inte fruktar för Guds lag
men undflyr otrosgrälen.

13. Till denna stad, till detta folk
sej världens ändar vänder.
Den helge Ande, nådens tolk,
dem budskap därom sänder.
Då kommer hedningarnas makt
och kungar byter bort sin prakt
i himlens arveländer.

14. Men detta folk av världens hot
kan stundom svårt förtryckas,
står vakande på rörlig fot
och väntar hädanryckas
från sommarskön men stormig strand
hem till sitt rätta fosterland,
där skall det bättre lyckas.

15. Fast under tiden är man nöjd
och sjunger mer än klagar;
med himmelsk glädje, evig fröjd,
de möter sina dagar,
de andar, som har kommit så
att i förbund med Herren stå
inunder nådens lagar!

16. O Jesus Krist, vår högsta tröst,
all nåds och godhets källa:
du har ju hela världen löst,
låt Anden din beställa,
att ditt utgjutna helga blod
hos många som emot dej stod
som lösen helt får gälla.

Om dagen vid mitt arbete jag tänka vill på dej

1. Om dagen vid mitt arbete jag tänka vill på dej,
som burit dagens hetta och dagens tyngd för mej, som lydig intill döden, ja, intill korsets död 
har löst mitt arma hjärta ifrån en evig nöd. 

2. Och vad som eljes vore tungt och svårt på många sätt, 
det gör din nåd, o Jesus, för mej så ljuvt och lätt.
För kan jag bara tänka vad än jag tar mej för: 
Det gör jag för min Jesus, så lätt jag då det gör! 

3. Och blir det tomt och ödsligt här på denna jordens ring, 
med Jesus i mitt hjärta jag saknar ingenting. 
Han vet vad jag behöver av glädje och av nöd, 
och är i alla skiften ett värn, ett klippfast stöd. 

4. Han är det livets vatten, han, som stillar all min törst, 
och trots all jordisk kärlek, hans kärlek dock är störst, 
hans kärlek kan ej svika, som annan kärlek kan.
Var finner man hans like, vem är en Gud som han? 

5. Hans godhet och barmhärtighet omhuldar mej alltjämt, 
om än han låtsar annat, är löftet dock bestämt.
Hans trohet är det enda, som uppehåller mej, 
när kött och värld och djävul vill börja resa sej. 

6. Hans nåd och allmakt är min borg, hans blod och djupa sår,
där har jag jul i fastan och mitt i vintern vår. 
När världen kring mej larmar, jag skyndar till mitt slott
och sjunger om min Jesus och har det där så gott.

När Kristi ok på oss blir lagt

1. När Kristi ok på oss blir lagt,
det är ett ljuvligt tvång.
Hans kärlek tvingar oss med makt,
men milt på samma gång.

2. Han som all världens synder tog,
väl borde älskad bli.
När en i allas ställe dog,
så dog ju också vi.

3. Den som ett helgat hjärta fått
ej älskar sej men den
som dött för oss men sedan stått
till livet upp igen.

Gud Fader vår, av evig nåd

1. Gud Fader vår, av evig nåd
barmhärtig och långmodig,
det kommer av ditt gudomsråd
och Sonen som var blodig
att världen så får kalla dig.
Vår Fader, vilken nåd för mig!
Så är du ock min Fader.

2. I himlarna ditt säte är,
din fotapall är jorden,
dock ingenting oss är så när´,
som du i Kristus vorden.
Du höjd och djup, du bredd och längd,
dig kan ej evigheters mängd
begripa eller mäta.

3. Ditt namn är underbart och stort,
vår Gud får vi dig kalla,
som allting har av intet gjort
och återlöst oss alla,
som helig är och helig gör,
hjälp oss som barn och som sej bör
dig känna, tro och dyrka.

4. Ditt rike eller Andens verk
i fallna mänskors inre
begynn, fullborda, skydda, stärk,
ja, ordet döme, lindre
tills hjärtat helt till sist blir ditt
samt syndens dom och välde kvitt
och du allena Herre.

5. Din vilja, himlens välbehag
och enda rättesnöre
de helga änglar natt och dag
står färdiga att göra.
Giv jorden nåd, att även så
frivilligt dig tillhanda gå
med evig tro och lydnad.

6. När allt vad liv och anda har
var dag i all sin levnad
av dej sitt uppehälle tar
och söker ro och trevnad,
så lär oss då enfaldigt tro,
som barn av dig var dag bero,
du vet vad vi behöver.

7. För Sonens skull, vår Frälsare,
som verkat full försoning,
giv syndernas förlåtelse,
avlösning och förskoning,
och som av dig vi nåd har fått,
lär oss förlåta andras brott
förutan all förskyllan.

8. Vår svaghet känner du ju mer
än vi den känner själva.
Din allvishet ock förutser
hur livet sej kan välva.
Led oss som dina barn förbi
de många frestelser, vari
vi kunde löpa fara.

9. När satan, synden, världens här
anfaller oss att störa,
låt dem ej komma oss förnär
och andens liv förgöra.
Hjälp oss, ty annars vi förgås,
ja, segra för och genom oss
och skänk oss livets krona.

10. Du råder över världen all,
vart än vi oss kan vända,
din makt en allmakt vara skall,
ditt majestät det enda
som himmelen och jorden vet,
du allt i tid och evighet
båd´ var och är och bliver.

11. Amen! Vår Gud och Fader vår,
lär oss i tro att bedja!
Den fram till nådastolen går
du velat ju tillstädja
att komma inför dig i bön,
säg ja och amen och bekrön
vår tro med seger. Amen!

Skall jag mitt hjärtas tro bekänna

1. Skall jag mitt hjärtas tro bekänna,
så är min otros jämmer slut.
Min stora glädje är nu denna
att världens furste kastats ut.
Jag är i Lammets död och blod
nog salig, helig, ren och god.

2. Jag nekar ej att jag har brutit
förbundet och förstört min del,
jag länge nog hans nåd förskjutit
och gjort vart ögonblick ett fel,
men är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.

3. Se, därav räknar jag min lycka,
att Jesus själv till grund är lagd.
Skall någonting mitt hjärta trycka,
skall jag för lagen gå försagd,
när jag är Herrens ögonsten,
i Jesu blod som himlen ren?

4. Så är jag nöjd i själ och sinne.
Min Jesus mer än Adam är.
Guds Ande vittnar ock därinne
att jag, som barn, är Fadern kär.
Jag gör som Luther skrev till mej:
"Var man må nu väl glädja sej."

5. Bort därför, satan, synden, döden!
Jag ler åt allt ert tyranni.
Ligg själva kvar i avgrundsglöden,
men mej har Frälsaren gjort fri.
Jag vilar trygg i Jesu famn,
besegra honom, om ni kan!

Du helga stad, Jerusalem

1. Du helga stad, Jerusalem,
i solens land belägen,
du Guds och Lammets sälla hem
som är oss än ur vägen,
vi tänker här med allvar på,
att aldrig ner din sol skall gå,
ej år och tider skifta.

2. Där går en älv som klar kristall
från evighetsmonarken,
som stadens ägor vattna skall
och livets trän i parken.
Guds Lamm, som rikets skuld betalt,
förblir där allt för dem han valt,
i alla evigheter.

3. Men här på jordens nedre krets
allting förvandling lider.
Sej stjärnevärlden likaleds
i ständig vandring vrider.
Skall jorden någonsin få ro,
måst´ Lammet bli dess A och O,
Begynnelsen och Änden.

4. O Fader vår, ske viljan din
som du med oss behagar!
Det nya år som flutit in
att öka nådens dagar
låt bli en nådens period,
och Jesu Kristi dyra blod
upplive Sverige! Amen.

Ur stoftet blev, i Herrens hand

1. Ur stoftet blev, i Herrens hand,
en livets källa väckt, 
vars ådra sej till alla land 
har droppvis delt och sträckt 
och många tusen ådror sett, 
ja, strömmar än båd´ vitt och brett 
//: och gett oss kropp och själ :// 

2. Jag tänker på det ögonblick, 
ett skäl till fröjd och hopp, 
då jag i moderlivet fick 
en mänsklig själ och kropp. 
Ty då blev verkställt Guds beslut. 
Det var för mig en stor minut 
//: då jag fick kropp och själ :// 

3. Blev stoftet så i Skaparns hand 
förvandlat snart och väl, 
hur mycket mer än stoft och sand 
är nu min kropp och själ, 
sen Faderns kärleks överflöd 
och ende Sonens blod och död 
//: satt värde på min själ :// 

4. Min kropp och själ var aldrig min,
Gud har mej skapt och köpt. 
O Herre, vare jag då din, 
så visst som jag är döpt. 
Så visst som du var död för mej, 
så överlämnar jag åt dej 
//: min ande, kropp och själ :// 

5. O Herre, är det ditt beslut 
att evangelium 
till alla folk ska föras ut, 
så låt mej ej bli stum, 
men skänk mej glädje, kraft och mod 
för dej att offra liv och blod, 
//: ja, offra kropp och själ :// 

6. Pris, ära, lov, halleluja 
och starkhet, Gud, vår Gud! 
Av mun och hjärta må du ta 
ett lovets offer nu! 
Jag tackar dej, min Fader god 
för Andens pant och Jesu blod 
//: och för min kropp och själ ://

Kom ljuva ro och sommarnöje

1. Kom, ljuva ro och sommarnöje,

du härlighetens förebild!

Den tid på denna jord vi dröjer

förljuvar du och gör så mild.

Då sjunger Andens näktergal

i Sarons täcka blomsterdal.

2. Välkommen hit, du Sions konung

och herde god för dina lamm,

som smord med olja, rik på honung

för hela världen träder fram,

ger ljuvlig skugga långt ifrån,

som cedrarna på Libanon.

3. Du är en evig hälsokälla

av nåd och liv, av must och märg,

som aldrig slutar övervälla

de dinas boning, Sions berg.

Du är en outöslig brunn

för varje själ och törstig mun.

4. Vem är då krank och inte dricker,

vem är som hör och ej ger akt?

Vem har en själ och märker icke

vad Herren, Herren själv har sagt:

att han till oss har gott behag,

att nu är salighetens dag!

5. Nu är en sol för oss uppgången,

och vi fått höra nådens röst.

Vår fiende är evigt fången,

var mänskosjäl är återlöst.

Vi i förbund med Herren står,

och ännu varar nådens år!

6. Ni blommor som bekläder jorden,

ni örter utav tusen slag,

du fågelsvärm som kvittrar orden

på vår och eder Konungs dag,

ni träd och fiskars menighet

och allt vad jorden nämna vet,

7. ni stora hav och branta floder,

ni bäckar klara som kristall,

ni hårda berg och marmorstoder,

er enda syssla vara skall

att tala om en evig hand

som råder över alla land.

8. Min hör ni, frälsta mänskosjälar:

när träd och djur blir glädjens tolk,

skall vi som varit dödens trälar

och nu av nåd är Herrens folk

stå stummare än stock och sten?

Nej, stäm nu in här var och en:

*9. Halleluja av hela jorden,

halleluja av den som tror,

halleluja av helgons orden,

halleluja av änglakor,

halleluja av gammal, ung,

halleluja för Sions Kung!

Guds ord och löften kan aldrig svika

1. Guds ord och löften kan aldrig svika. 
Nej, de står fasta som urtidsbergen. 
När andra fästen och stöd ger vika, 
Guds löften sviker ej då. 
Guds löften håller, vad än jag mister. 
vad än som brister, de brister ej. 
Om himlens stjärnor än slocknar alla, 
Guds löften faller aldrig, nej! 

2. Guds löften håller i nödens tider, 
då modet sviktar och hoppet flyktar. 
När trött jag dignar i heta strider, 
Guds löften sviker ej då. 
Guds löften håller... 

3. Guds löften håller, när döden nalkas,
när febern bränner och livet svinner, 
av fadershanden min panna svalkas,
Guds löften sviker ej då. 
Guds löften håller... 

4. Guds löften håller, när sist jag väckes
ur djupa sömnen av fadersrösten, 
av änglars händer mej kronan räckes, 
Guds löften sviker ej då.
Guds löften håller...

Mäktigaste segerhjälte

Alt. koral:


Alt. koral:

1. Mäktigaste segerhjälte,
lejon utav Juda stam,
bind nu svärdet vid ditt bälte,
träd för allas åsyn fram,
så att hela världen ser:
du är Gud och ingen mer.

2. Herre, hjälp, det går så sakta
med ditt verk på jorden vid.
Få vill rätt din nåd betrakta,
största delen har ej tid.
Världen smädar på allt sätt
Frälsaren från Nasaret.

3. Detta ser du, store Herre,
och kan likväl tiga still!
Den som ond är blir allt värre,
alla lever som de vill.
De som kristna än benämns
för ditt namn i sällskap skäms.

4. Om du detta framgent lider,
att all världen rasar så,
fruktar jag att du omsider
litet för din möda får.
Den du köpt är åter såld
i den förre herrens våld.

5. Visa dej då än på jorden
som en segervinnare,
visa meningen med orden
hela världens Frälsare,
du som uppstått sen du dött
och för alla mänskor blött!

6. Låt av dina läppar flyta
fridens evangelium!
När du låter Moses ryta
så att varje mun blir stum,
bjud Johannes strax gå fram
och predika: Se Guds Lamm!

7. Invig präster som predikar
utav kärlek till din hjord,
olika men ändå lika,
trogna mot ditt eget ord.
Lejon utav Juda stam,
låt ditt uppsåt här gå fram!

8. Ja, låt alla vittnen ringa
Andens gåvor ta emot,
låt din kärlek så oss tvinga
att vi inte räds för hot,
att vi går trots svaghet stor,
talar därför att vi tror.

9. Alla ni som frälsning funnit,
sjung er Herres pris och lov!
Tacka för hans blod som runnit,
stäm nu in med himlens hov!
Skäms ej mer, ni syndare,
vittna om er Frälsare!

10. Hedra denne blodsbrudgummen,
Salems döttrar, på allt vis!
Om ni står i ständig stumhet,
ropar stenarna hans pris.
Låt ej himlens nya sång
bli er gammal, tung och lång!

Jesus, du har fört Guds rike

Alt. koral:



1. Jesus, du har fört Guds rike
hit i ord och sakrament.
Satans mörka makt nu vike
för den eld som du har tänt!
Naket kors och öppen grav
du som segertecken gav.

2. Mild och mäktig ska du trona,
triumferande Guds Lamm!
Som ett träd med mäktig krona
ska ditt rike växa fram.
Över hav och kontinent
ska ditt frälsarnamn bli känt.

3. Jesus, kom och var oss nära,
döp ditt folk med Andens eld!
Låt oss leva till din ära
just där var och en blir ställd.
Rusta oss till ärlig strid,
till att gå i nådens tid!

Ungdom som går ut i världen

1. Ungdom, som går ut i världen, 
låt din Bibel leda dej, 
lysa dej på levnadsfärden, 
stärka och bereda dej, 
varna dej för dolda snaror 
eller lösa dej från dem 
och bland bränningar och faror 
peka mot ett himmelskt hem! 

2. Herrens ord ska aldrig svika, 
om allt annat sviker dej, 
och det har, för alla lika, 
ensamt evigt liv i sej. 
Men vad hjälper dej all världen 
om du tappar bort din själ, 
om du mitt i synden, flärden 
glömmer bort ditt sanna väl? 

3. Många röster ska du höra 
som ej kommer från din Gud, 
många toner når ditt öra 
av förakt för Herrens bud.
Men den goda herderösten, 
som du hört i livets vår, 
må den intill levnadshösten 
följa dej, vart än du går! 

4. Mänsklig vishet kan ej rädda 
från den dom som närmar sej, 
jordisk ära kan ej bädda 
graven mjuk och varm åt dej, 
men det ord som står i nöden, 
ordet om vår Herre Krist, 
ger dej liv i själva döden 
och ett rum i himlen sist. 

5. Låt det underbara ordet 
följa dej, vart än du går! 
Vid det rika nådebordet 
kraft för vandringen du får. 
Ingen nöd och ingen lycka, 
ingenting på denna jord 
ska ur Herrens hand dej rycka, 
om du lever av hans ord.

Nu livas alla lunder

1. Nu livas alla lundar,
nu lövas varje lid,
allt skapat vet: nu stundar
den ljuva sommartid.

2. Nog är det fagra stunder
när våren når vår nord
och åter som ett under
nytt liv ur döden gror.

3. Guds kyrka skulle lysa
som stad på solljust berg,
med sommar utan kyla,
med blomsterängars färg. 

4. Guds ord väl alltid lyser,
dess sol går aldrig ned,
det hus som Anden hyser 
har himlens ljus och fred.

5. Men stundom kom det kyla
på Herrens kyrkomark,
när Gud sej tycktes skyla
och tron ej var så stark.

6. Det var de tunga dagar,
trots tillgång till Guds hägn,
då fruset hjärta klagar
och ber om sol och regn.

7. Så sänder Gud sin Ande
som dagg på fnösktorr jord.
Då blir det liv i landet,
det grönskar av Guds ord.

8. Då kommer varma tider,
Gud står vid sitt förbund,
då lövas alla lider,
då livas varje lund.

9. Då ljusnar det i landet
från fjäll och ner till fjärd.
Då sjunger den som kan det
att Gud är äran värd.

10. Då lyser alla stränder
som solig sommarkväll,
då glöder alla gränder
av helig altareld.

11. Du vår med ljusa dagar,
med längtan, liv och sång,
du spår att Gud oss lagar
en salig vår en gång,

12. då vi med helgad tunga,
med kärlek utan brist,
med hjärtan evigt unga
får prisa Jesus Krist!