Är jag ej rik av gyllne stycken

1. Är jag ej rik av gyllne stycken,
ja, har jag inga skatter här,
mej himlen givit nåd så mycken
och glädje ännu till mej bär.
Det är ett gästabud var dag:
det äkta ståndet prisar jag.

2. Naturen vill jag glad bejaka,
att leva ensam ängsligt är.
Den minsta fågel har en maka
som den kan hålla hjärtligt kär.
Ja, allt som liv och anda har
vill prisa det att bilda par.

3. Om sorgemolnen hit än driver,
och ingenting jag mer förstår,
en gång dem solen sönderriver,
när Gud så vill det övergår.
Och under tiden än hans nåd
för liv och äktenskap vet råd.

4. Solblomma röd av kärleksminne, 
sig skickar efter solen sin; 
så också jag med vördsamt sinne
ska gå tillhanda vännen min.
Gott hjärtelag är ju det band,
som håller samman hem och land.

5. Vad lust att le när kärlek driver
och den som rår vill tjäna väl,
när två blir ett i älskogsiver
så innerligt till kropp och själ!
En blir den andras högra hand,
o himmelsljuva kärleksband! 

Vår högste herre, Gud

1. Vår högste herre, Gud,
som allt så väl har lagat,
han av sitt milda råd
i nåder så behagat
att allt som jordiskt är,
som växlar i en ring,
dock till sitt väsen är
ett oförändrat ting.

2. Snart vattnet stilla syns,
men snart det översvallar
skog, åker, äng och mark,
ja, sköna hus och hallar;
snart sjunker det i jord
och i jord sitt lopp,
i ådror av och till,
som blod i mänskokropp.

3. Snart stiger det i höjd,
då plägar man det kalla
en dimma, töcken, moln,
och snart det plär nedfalla,
då kallas det för regn,
i kyla is och snö,
men vattnet blir som förr
när det har smält i tö.

4. En slik förändringslag
är jorden undergiven,
snart är hon jord och snart
till gräs och örter bliven,
som sen förtäres opp,
vad förr var jord blir då
till senor, kött och kropp,
Gud har oss skapat så.

5. Men som allt vatten sist
till havet åter länder,
just så vad jordiskt är
till jorden återvänder.
Från öster, väster, sör
och från vår kalla nord
går vi till samma mål:
vi lägges ner i jord.

6. Är det ej klagan värt,
att vi Guds ädla gåvor,
vår ungdoms mod och makt,
ja, många sköna håvor
ej längre till vår lust
och nöje njuta får;
ja, bäst vi lever här
vi bort från världen går.

7. Regnbågen härlig syns,
när den sin himmel målar.
Strax har den farit bort,
ej mer med färger prålar.
Så går det med vår kropp,
som är skönt formad mull.
Nu står den stark och rak,
strax segnar den omkull.

8. I spånor, halm och strå
eldslågan lätt kan tändas,
men se och märk hur snart
den brunnen är och ändas.
Så går det med vårt liv,
som sej så vackert ter.
Nu lyser det så ljust,
strax syns det inte mer.

9. Ack, himmel, varför har
vårt liv så avsnört blivit,
så att naturen ej
oss tusen år medgivit,
på vilka vi Guds verk
på jorden måtte se,
allt till den Högstes lov
och vår förnöjelse?

10. Men vad, ack, vad vill jag
dej, Herre, föreskriva!
Vill jag med mitt förnuft
in i din rådsal kliva?
Förlåt, o store Gud, 
förlåt mitt överdåd,
vi vilse far, men du
är allvis i ditt råd.

11. Jag då av all min håg
din godhet må betänka,
och vid din vissa tröst
mitt hela hjärta länka.
Om nu en sorgedag 
min kropp ska föra hän,
ska sist en glädjedag 
mej kroppen ge igen.

12. Så vill jag aldrig mer
i sorgen ge mej över,
din nåd i liv och död
är allt vad jag behöver.
Vill du mej kalla hän - 
välan, jag är tillreds!
Vill du ha kvar mej här -
välan, jag är tillfreds! 

Det vida, vilda hav

1. Det vida, vilda hav 
nu synes milt och blitt, 
men strax av stormen vrett, 
av fräsand´ fradgan vitt, 
dess vågor brusar grymt, 
dess buller skräckligt hörs, 
en farkost rivs och drivs 
och snart från leden förs. 

2. På världens öppna hav 
har oss vårt öde satt. 
Vi vankar av och till, 
vi ömsar dag med natt. 
Vind, motvind, lugn och storm 
till skiftes finner vi, 
mång´ dödlig farlighet 
vi blinda svävar i. 

3. Mång´ prydlig kust och strand
vi skådar här och där,
till mången härlig ö
vi färdas med begär.
Men skada, man ej vet
vad örter som där är,
mångt sockersött förgift
vår sinnesfrid förtär.

4. Står seglet fullt och stint,
yvs man av lycka god,
var våg då höjer upp
vårt arma, stolta mod.
Strax lyckan vidrig är
har modet sagt god natt,
förtvivlan, sorg och harm
har så dess rum besatt.  

5. Nu seglas lustigt av, 
nu går för vind och våg, 
man far så lyckligt dit
man fikar med sin håg.
Men snart har stormen växt
och annan utsikt skänkt,
man ofta driven blir
dit aldrig man sej tänkt.

6. Ja, ofta sker, tyvärr,
ja, även under fred,
att skeppet får en stöt
och sakta sjunker ned.
Man seglar frejdigt fram,
men störtas ned i kvav,
man ärnar sig till lands,
men får i sjön sin grav.

7. Säll den som foga kan
sej visligt efter vind,
och när den blåser starkt
tar några segel in,
sandrevlar, klippor skyr
och ser sej varligt för,
och kan ha tålamod
när mest man vänta bör.


8. Ja, säll den eftergår 
den rätta segelnål, 
den sanna stjärnans ljus 
till det utvalda mål. 
Fast havets böljor blå 
anfäktar bord och stam, 
han efter faran får 
dock sist en önskad hamn.

9. Du store Gud, som oss
och världen skapat har,  
nu ock vår gode Gud,
vår tröst och styrman var.
Nu våra hjärtan rör
med nådens ljuva vind,
så ska vi komma fram
och gå i himlen in. 

Så har då denna dag

Alt. koral (Skattungbyn/Bingsjö):


1. Så har då denna dag
allt efter Guds behag
fram till sin ände nått
och natten, sömnens vän,
har nu för oss igen
i ljusets rum uppstått.

2. Du höga himlamakt,
som jordens nedre trakt
med dina himlabloss
förändrar underlig,
själv oföränderlig
vik aldrig bort från oss.

3. Snart tillsluts ögonen,
en himmelsk änglavän
sänd till min hjälp åstad
att hålla trogen vård
om hem och hus och gård
och om min vilostad.

4. Jag kläderna tar av,
min synd, o Gud, begrav
i Kristi sidosår,
så ska min skröplighet
bli vänd i härlighet
när jag ur jord uppstår.

5. Av hjärtat ska jag sen
från alla synder ren
och i en härlig skrud
lovsjunga dej, som såg 
hur jag i synden låg
och lyfte upp mej, Gud!

Ta ingenting undan

Alt. koral:



1. Ta ingenting undan, när du till din Fader
med synden och sorgen och glädjen får gå.
Ta ingenting undan! De doldaste gömslen,
dem skådar hans ögon igenom ändå.

2. Ta ingenting undan, fast illa du handlat,
förtig inte det, när du talar med Gud.
Sök ingenting dölja, ej heller förringa,
då samvetet dömer din synd mot hans bud.

3. Ta ingenting undan, när ofta du beder:
"O Gud, låt din vilja i allt med mej ske!"
Låt inte din egen, din själviska vilja
förrädiskt då efter ett undantag se.

4. Ta ingenting undan, när Herren dej bjuder:
"Bär villigt det kors jag bestämt åt dej här!"
O, må det ej hemligt inom dej då heta:
"Ja, Herre - men inte, nej inte det här!"

5. Ta ingenting undan. Säg inte: "Jag kan ej".
Säg hellre i ödmjukhet: "Herre, jag vill,
jag vill, men ge kraft åt den villiga anden
och säg ditt allsmäktiga Amen därtill!"

6. Ta ingenting undan! Din himmelske Fader
tar ingenting undan av glädjen hos sej,
den dag då de eviga portarna vida
på Herrens befallning ska öppnas för dej!

Mor Maria satt och sjöng

Alt. koral:

1. Mor Maria satt och sjöng,
hon Guds ord i hjärtat gömt,
hon bar Jesus på sitt knä.
Gud bevare folk och fä!

2. Gud bevare stad och land!
Gud bevare kvinna, man!
Gud bevare stora, små!
Jesus vare här också!

I Jesu namn, där är min frälsning

Alt. koral:




1. I Jesu namn där är min frälsning, 
i Faderns råd min sällhets grund; 
i Jesu blod den lösepenning, 
varmed Guds nåds- och fridsförbund 
för mej beseglats av Guds Lamm 
i blodig död på korsets stam. 

2. Gud vittnar själv, att han oss givit 
ett evigt liv uti sin Son. 
Den som har Sonen, den har livet 
och allt som satan drog oss från. 
Vad finns då mer som man begär 
för att bli salig redan här? 

3. I Jesu död där har vi seger 
och i hans seger har vi mod. 
Varenda syndare nu äger 
förlossning genom Jesu blod. 
Och när vår Jesus ställt det så, 
finns inget skäl att bunden gå. 

4. Inför Guds tron han mej försvarar 
mot djävul, synd och dom och död, 
mej som sin ögonsten bevarar, 
mej tröstar, hjälper i all nöd. 
Kom då vad komma vill och kan! 
Min trygghet och min frid är han. 

5. Ja, han är själv mitt liv, min lycka, 
min rikedom i överflöd, 
som ingen tjuv från mej kan rycka, 
ej värld och djävul, nöd och död. 
Jag vilar trygg i Herdens famn, 
han bär mej hela vägen fram. 

6. Visst stör min otro ofta sången 
och suckar bryter fram ibland, 
men snart ska denne sionsfången 
få lämna främlingskapets land, 
och sen ska sången bättre bli 
i evig, salig harmoni. 

7. Gud, låt mej inte bli tillbaka, 
i synden åter somna in! 
Din nåd må lära mej försaka 
allt ont begär, så att jag din 
förblir i tid och evighet! 
Ja, amen, amen, ske nu det!

Å, se så kär han hade

"Se, så kär han hade honom!" (Joh. 11:36)

1. Å, se så kär han hade
sin hädangångne vän!
Han grät av sorg vid graven
och skänkte liv igen.

2. Å, se så kär han hade
en värld försänkt i nöd.
Han till dess frälsning offrat
sej själv i kval och död.

3. Å, se så kär han hade
envar, ja, mej också.
Han mej till livet väckte,
till Fadern fick jag gå.

4. Å, se så kär han hade
dej också. Säg, min vän,
har kärleken fått dra dej
från syndens vägar än?

Tack, Jesus, du min vän så kär

1. Tack, Jesus, du min vän så kär,
att du hos mej vill bo,
att skyddad av din änglahär
jag sovit gott i ro!

2. Var hos mej också denna dag
och led mej i ditt råd.
Mitt hjärta ännu till dej drag
med kraften av din nåd!

3. Ja, lär mej, lär mej framför allt
att älska dej, min Gud!
Ge kärlek till det du befallt,
ge lust till dina bud.

4. Förlåt mej all min synd och skuld
och stärk mej med ditt ord,
ja, duka än så kärleksfull
för mej ditt rika bord.

5. Ge mej ett hjärta utan list,
en ande utan svek,
och var mej nära, Jesus Krist,
i allvar och i lek.

6. Beskydda och bevara dem
som lever här med mej,
och gör så ingen i mitt hem
går främmande för dej.

O Jesus, jag häpnar för kärleken stora

1. O Jesus, jag häpnar för kärleken stora,
som gjorde att du kom till jorden ned,
och ville din härlighets glädje förlora,
att jag skulle vinna en evig fred!
När du en blick mej gav
in i din kärleks hav,
synden vek ur min håg,
dej blott jag såg.

2. Mot synden bor evigt ett hat i ditt hjärta,
du är ifrån syndare skild och ren.
Dock sänkte du dej i dess nöd och dess smärta,
att upphämta själen, din ädelsten.
O vilka styng du fick,
när du bland törnen gick,
när du i dödens land
liv åt mej vann!

3. Men nu har du vunnit och bundit i banden
vår bittraste ovän, som stungit dej.
Nu har du befriat de suckande landen
och upplåtit frihetens dörr för mej.
Skulden du sänkt i grav,
bojorna du lyft av
och i din segerskrud
smyckat din brud.

4. Du lever, i döden du gick att oss frälsa,
och döden för evigt du dödat har.
Du bjuder oss komma och finna vår hälsa
i öppnade salighetskällan klar,
där från mitt syndasår
rening och bot jag får,
där jag Guds barn får bli,
där jag blir fri.

5. Du lever, med dej ska jag leva och vinna;
det gamla förgått, du gör världen ny.
Låt mörkrets onyttiga verk då försvinna,
låt köttets begär för din Ande fly!
Du vare mitt begär,
du vare ständigt här
tills jag dej, Frälsare,
evigt får se! 

Kom, trofaste förbarmare

1. Kom, trofaste förbarmare
som herde bland de dina
och led oss arma syndare
till frukten av din pina,
till Sions berg och Sarons bet,
där i en salig enighet
var trogen själ har trevnad.

2. O kärlekshav, utgjut din flod
ut över allas hjärtan!
Låt kraften av ditt helga blod
fördriva otrossmärtan!
Du hela världens nådastol,
förvandla med din ljuva sol
vår köld till evig värme!

Nu är jag glad och hjärtligt nöjd

1. Nu är jag glad och hjärtligt nöjd,
sen jag den saken sett,
hur jorden nu med himlens höjd
i Jesu blod är ett.
Jag såg Guds fria nådaval,
som löste mej ur syndens kval
och jag är hjärtligt nöjd.

2. Jag vördar evighetens råd,
som vördnad all är värt,
i kraft varav Gud har av nåd
vårt fallna släkte kärt
och gjort vår jord till paradis
för den som vill. Dej vare pris!
Nu är jag hjärtligt nöjd.

3. Du har med blod och evig död
gått för min själ i pant.
Nu är därav var droppe röd
för mej en diamant
som över himlens värde går,
vari mitt sanna liv består
och jag är hjärtligt nöjd.

4. Du är av nåd och sanning full,
det dyra Faderns Ord,
för dina arma bröders skull
med glädjens olja smord.
Din helga lydnad gör att jag
ej fruktar för Guds helga lag,
men är av hjärtat nöjd.

5. Vad gör det då att världen än
kan vålla stort alarm?
Jag vistas hos min bäste vän
och vilar på hans arm.
Min evige förbarmare,
var evigt hos mej syndare,
så är jag hjärtligt nöjd.

6. Du, Jesus, har för mina brott
skänkt full förlåtelse.
Lär mej att hålla det för gott
och ej i otro se
på det som du bortkastat har,
för genom dej är Gud min Far
och jag är hjärtligt nöjd.

Herre Jesus, käre broder

1. Herre Jesus, käre broder,

alla tings upprinnelse,

mänskosläktets Frälsare!

Uppvärmd av din kärleks floder

jag av hjärtat vördar nu,

att jag mänska är som du,

2. att jag är med dej en frände

och med dej i arvet går,

allt av nåd för intet får,

att du mej i mitt elände

återlöst och sökt igen

och vill ha till himmelen.

3. Käre Jesus, jag nu ber dej:

glöm i nåder bort var gång

jag från dej har gjort ett språng!

Tack att du din Ande ger mej,

som mej leder alla dar

hem till min och allas Far.

Gav hårdaste klippan den klaraste ström

1. Gav hårdaste klippan den klaraste ström,
fick manna från himmelen regna,
långt mera är Jesus, min broder, för öm
att inte fullkomligt undfägna
mitt fattiga syndarehjärta.


2. Ja, endast han själv i sin höga person
min andliga oro kan lindra.
Att hålla sej undan benådningens tron,
det är att sin själsfrid förhindra
och kvälja sitt fattiga hjärta.

3. Ack, Sions förvanter, vad båtar det oss
på grönskande ängarna svälta,
vid källorna törsta, av fruktan förgås
i följe med hjältarnas hjälte?
Så räds ej, mitt barnsliga hjärta!

4. Än lever och råder hugsvalelsens Gud:
Gud Fader, Guds Son och Guds Ande,
som håller sitt hjärta, sin himmelska skrud 
vart ögonblick bruden tillhanda.
Säll den som på honom förtröstar!

5. Så är han min fägnad och eviga ro,
ja, det är mitt sista och första
att endast på honom förtrösta och tro,
hugsvalas och hungra och törsta,
hugsvalelsens Herre till ära.

Ta nu namnet Jesus med dej

 


 

1. Ta nu namnet Jesus med dej,
nu och i all evighet.
Tröst och glädje ska det ge dej,
vart du går, ta med dej det.
//: Ljusa namn, sköna namn,
jordens hopp och himlens fröjd! ://

2. Ta till hjälp i nöd och fara
denna frälsarkrans så skön.
Lägger satan ut sin snara,
andas Jesus namn i bön. 
Ljusa namn...

3. Vilken fröjd det namnet ger oss,
vilken glädje gång på gång,
när hans varma ögon ser oss
och vår tunga rörs till sång.
Ljusa namn...

4. Ja, i Jesusnamnet sköna
alla böjer knä en dag.
Må vi med vår lovsång kröna
honom redan, du och jag.
Ljusa namn...

Sjung nu, syskon, hela vägen

 

 

1. Sjung nu, syskon, hela vägen,
gläd er under resans lopp,
alla som i Kristus äger
evighetens ljusa hopp!
//: Din jag är,
o Jesus kär,
din med allt som i mej är ://

2. Lammet, det är värdigt sången,
som oss friköpt med sitt blod,
som så härligt löste fången
och som är vår herde god.
Din jag är...

3. Prisa den uppståndne Herren,
lovsjung honom, Frälsaren,
kungen med de djupa ärren,
segraren, vår bäste vän.
Din jag är...

4. Herren lever! Låt nu skalla 
över världen detta bud.
Mänskor, djur och änglar alla,
stäm nu in och lova Gud!
Din jag är...

Guds ängel till Maria kom

1. Guds ängel till Maria kom
med hälsning och med bud,
och somligt frågade hon om
men gav sej hän åt Gud:
Jag i Guds hand mitt liv har lagt,
så ske med mej som du har sagt!
Välsignelsen hon fick blev stor,
ja, hon blev Herrens mor.

2. Gud har idag den hälsningen
till kvinna och till man:
Välsignad den som vandrar än
den väg Maria fann,
som rörd av nåden bjuder in
Guds egen Son i världen sin,
som dristigt på Guds allmakt tror
och litar på hans ord.

3. Välsignad är den mänska som
åt Herren lämnar sej,
från ungdom och till ålderdom
till himlen ämnar sej,
som till Guds tjänst sej ställer än
i hemmet och församlingen,
som bär de små så hjärtevarm
till Jesus på sin arm.

4. O Gud, ge kyrkan runt vår värld
Marias hopp och tro,
på arbetsplats, vid hem och härd,
i helgedomens ro.
Låt kyrkan trogen stå som Rut,
låt den med Hanna sjunga ut,
Tabita lik i gärning skön
och Monika i bön!

Guds folk för sin Konung ska sjunga

1. Guds folk för sin Konung ska sjunga,
kring jorden dess jubel må runga.
Sitt folk han från synden vill frälsa,
med lovsång vi honom må hälsa.

2. Guds under begrunda vi borde, 
till frälsning för oss han dem gjorde.
Så ofattbart rik är hans gåva,
hans heliga namn må vi lova!

3. Hans kärlek den är utan ände
mot dem som till honom sej vände,
från släkte till släkte han bär dem,
sin nåd och sin trofasthet lär dem.

4. Men mänskor med högmodets tankar,
vars hjärtan av maktlystnad bankar,
som agnar för vinden han skingrar,
som sand mellan allmaktens fingrar.

5. Han nedstörtar stora och rika,
men ska aldrig någonsin svika
de små i de dystraste öden,
som suckar till honom ur nöden.

6. I kärlek han hungrande mättar
och sorgtyngda hjärtan han lättar,
sitt ansikte milt mot oss vänder,
sin frid och välsignelse sänder.

7. Vår Gud vill vi lova och ära
som kom för att synderna bära.
Ja, du som oss skapar och frälsar,
ditt folk dej med lovsånger hälsar! 

Vad har du mej idag att ge?

SAMTAL MELLAN JESUS OCH SJÄLEN 

1. Vad har du mej idag att ge?
//: Förlåtelse ://
Mitt hjärta är så hårt och kallt.
//: Jag är ditt allt ://
Var ska jag få ett himmelskt mod?
//: Uti mitt blod ://

2. Men synden är så mäktig än.
//: Jag dött för den ://
Det är så mörkt och farligt här.
//: Jag är dej när´ ://
Jag brutit har mot Herrens lag.
//: Men inte jag ://

3. Mej satan ej vill låta bli.
//: Jag köpt dej fri ://
Var finns den plats där ro jag får?
//: Vid mina sår ://
I världen är det trångt alltid.
//: Jag är din frid ://

4. Jag synden aldrig ångrar nog.
//: Jag för den dog ://
Jag helt förlorad är i mej.
//: Dock ren i mej ://
Ej kan jag bedja eller tro.
//: Jag är din ro ://

5. Var finns för mej en säker hamn?
//: Uti min famn ://
Jag är så oren, käre Gud.
//: Likväl min brud ://
Men synden överflödar så.
//: Än nåden då? ://

6. Ack, räcker nåden som du ger?
//: Ja, mycket mer ://
Mitt hjärta mej fördöma plär.
//: Jag större är ://
Så ond och hård och död jag är!
//: Du är mej kär ://

7. Du verkar understundom vred.
//: Så är min sed ://
Att vara glad, finns därtill skäl?
//: Allt är ju väl ://
Mej satan övermäktig är.
//: Jag är dej när ://

8. Hur länge varar livets strid?
//: En liten tid ://
Men vägen mörk och stenig är.
//: Jag själv dej bär :// 
Hur ska jag komma hem till dej?
//: Igenom mej ://

9. Du verkar dröja, Jesus god.
//: Ha tålamod ://
Hos dej stängs sorgen ut till slut?
//: För evigt ut ://
Då får vi sjunga mer en gång?
//: Ja, Lammets sång! ://

Jag kommit hem långt bortifrån

1. Jag kommit hem långt bortifrån,
jag full av synder är,
jag är en arm, förlorad son,
men Jesus har mej kär.
Han sätter nåderätter fram,
en himmelsk måltid god,
ja, se Guds rena Offerlamm,
ta mot hans kropp och blod!

2. Du, Jesus, kommit till min själ,
som låg där i sitt blod,
för mej du, min Immanuel,
Guds vredesdom utstod
och bragte så i ljuset fram
en evig salighet,
för mej du dog, Guds rena Lamm,
pris dej i evighet!

3. Tack att du inte förebrår
att jag så usel är!
Tack att du aldrig mej försmår!
Tack att du har mej kär!
Tack att du aldrig kastar ut
den du fått reda på!
Tack att den aldrig ska ta slut,
den glädje vi ska få!

4. Då ska jag skåda dej, Guds Lamm,
som för mej dödat var,
och såren som på korsets stam
du för mej usling bar,
de skiner som rubiner då
och tindrar salighet,
o vilken fröjd att vara få
hos dej i evighet!

5. Pris, ära, lov i evighet
åt Lammet på dess tron
som utvalt oss till salighet
och skänkt oss fri pardon!
O du Guds Lamm, som offrat är,
du har oss löst en gång
med blod och sår, o Jesus kär!
Så ljuder himlens sång.

Hör hur sabbatsklockan tonar

1. Hör hur sabbatsklockan tonar
högt från berget Golgata:
Allt fullbordat, allt försonat,
släktet frälst, halleluja!
//: Allt fullbordat, allt fullbordat,
ljuder högt från Golgata ://

2. Jesus har nu dödat döden,
ormens huvud krossat väl,
mörkrets fångar frälst från glöden
och ur kulan släppt var själ.
//: Full förlossning, full förlossning
nu förkunnas för var själ ://

3. Du är fri, för han har löst dej
och din skuld betalt kontant.
Lammets blod, det är din lösen,
Gud ske lov att det är sant!
//: Han har köpt dej, han har löst dej
och med blod betalt kontant ://

4. Hur än satan, synden rasar,
du dock likväl friköpt är.
Om ditt kött för Gud än fasar,
Gud har dej i Kristus kär.
//: Dej han älskar, dej han älskar,
dej han har av hjärtat kär ://

5. Hör, du arma, kalla, döda,
djupast sjunkna, salig var!
Rövarns synder, de blodröda,
ja, ock skökans Jesus bar.
//: Alla frälsta, alla frälsta,
Jesus alla frälsat har! ://

6. Jord och himmel må nu falla,
smälta, brinna ner i grund.
Fridsförbundet kan ej falla
ens i världens sista stund.
//: Det står bergfast, mer än bergfast,
klippan Kristus är dess grund ://

Försoningsdag, du offerdag

1. Försoningsdag, du offerdag
då Jesus offret räckt,
och syndare av alla slag,
ja, Adams fallna släkt,
som dömts av lagens stränga bud,
benådades av Herren Gud.
Halleluja, halleluja, 
halleluja, vår Gud!

2. Ja, detta har för alla skett
som genom Adam dött,
åt världen Gud sin Son har gett,
som för oss alla blött,
och du är friköpt som du är,
förutan något ditt besvär.
Halleluja, halleluja,
halleluja, vår Gud!

3. Av nåd och stor barmhärtighet
förlåtelse är skänkt
åt dem som Guds rättfärdighet
från Eden utestängt.
Så har vi nu ett dubbelt mått
av nåd för våra synder fått.
Halleluja, halleluja,
halleluja, vår Gud!

4. Nu synd och död uppslukta är,
halleluja, vår Gud!
och krossad hela mörkrets här,
halleluja, vår Gud!
Vår starkhet och rättfärdighet
är Jesus i all evighet!
Halleluja, halleluja,
halleluja, vår Gud!

5. Så är då saken riktigt gjord
och inget återstår.
Men se, den saken bör bli spord,
så världen höra får
att syndernas förlåtelse
är skänkt av världens Frälsare.
Halleluja, halleluja, 
halleluja, vår Gud!

6. Är det väl skäl bli borta då,
när Jesus fri dej köpt?
Ska han ej då ditt hjärta få,
när efter dej han löpt
och söker dej som borta går,
att föra hem dej, om han får?
Halleluja, halleluja,
halleluja, vår Gud! 

Du bör ej ängslig gå

Alt. koral:


Alt. koral:



1. Du bör ej ängslig gå,
Gud har från evigheten
till barn åt sej dej valt igenom Jesus Krist.
Du bjuds nu akta på
den stora verkligheten
att Frälsaren för dej fullbordat allt förvisst.
Hör Gud i detta,
det ska uträtta
att du får tro och liv och frid i Jesus Krist.
I gärningar du gjort,
i dem du göra bort,
ej finns rättfärdighet och vila för din själ,
men genom tron på Jesu gärning mår du väl.

2. Du bör ej ängslig gå
för morgondagens plåga,
ty Jesus har ju sagt: Var dag har nog av sin.
Det är ju galet då
att tänka dit stor råga;
du vet ju inte nu om sådan nöd blir din.
Kan du uträtta
att bördor lätta,
så gör det åt din nästa och din egen ta
och kasta den på Far,
som omsorg om dej har,
han vill och kan och ska då handla med dej så,
att krafter nog för vandringen du jämt ska få.

När juldagsmorgon glimmar

1. När juldagsmorgon glimmar 
jag vill till stallet gå, 
//: där Gud i nattens timmar 
blev lagd på hö och strå ://  

2. Välkommen hit till jorden 
i signad juletid! 
//: Du är vår Konung vorden, 
som ger oss ljus och frid ://  

3. Så god du var som ville 
till jorden komma ner! 
//: Nu ej i synd jag spille 
det goda du oss ger! ://  


4. Vi alltid ska behöva 
dej, barnens bäste vän! 
//: Jag vill ej mer bedröva 
med synder dej igen ://

5. Till dej vårt lov vi höjer, 
du barn i krubban där, 
//: och våra knän vi böjer 
för dej, o Jesus kär! ://

Gud ske lov, min vän han blivit

1. Gud ske lov, min vän han blivit,
o vilken vän,
han som sej för mej utgivit, 
o vilken vän, 
han som så av kärlek glöder, 
att för oss han dör och blöder, 
att han kallar oss för bröder, 
o vilken vän! 

2. Alla synder han förlåter,
o vilken vän,
han mej tröstar när jag gråter,
o vilken vän!
Då olyckligt jag förgår mej
bäst av alla han förstår mej
och hans kärlek alltid når mej,
o vilken vän!

3. Även då han djupt sej döljer, 
är han min vän. 
Alltid lika god mej följer 
min bäste vän. 
Sker mej något svårt, så sker det 
mej till godo, vännen ger det.
Efteråt jag tydligt ser det; 
o vilken vän! 

4. Allt bekymmer jag då kastar 
helt på min vän, 
allt som här min själ belastar
förstår min vän. 
Andens liv med ordet föda 
och mitt kött korsfästa, döda,
lindra tidens vedermöda, 
allt gör min vän. 

5. Det är evigt liv att känna 
Gud som sin vän. 
Sälla de, som funnit denna 
vår bäste vän!
Ja, de är för evigt rika,
andra vänner kan ju svika, 
denne vän är alltid lika;
o, vilken vän!  

När jag lägger mej till ro

1. När jag lägger mej till ro,
liksom fågeln i sitt bo,
låt din ängel mej bevara
från allt ont och från all fara.

2. Far och mor och syskon små,
se i nåd till dem också.
Kung och rike, slott och hydda,
gode Gud, dem alla skydda.

Trots alla otrons mörka makter

1. Trots alla otrons mörka makter
Guds rike segrande framgår.
Trots Satans list och mörkrets pakter,
se, klippan Kristus evigt står!
Och ingen störta kan hans kyrka,
den vilar säker på hans ord.
Guds Son är själv dess värn och styrka,
den segra skall i syd och nord.

2. Vår Gud och Fader god, han ser oss
i Sonen evigt renade.
För Kristi skull i nåd han ger oss
en villkorslös förlåtelse.
Han bjuder oss så överdådigt
sin himmel och sin salighet,
åt dem som tror han skänker nådigt
sin ende Sons rättfärdighet.

3. Men den som sådan nåd föraktar
i otro och i säkerhet
och världens skatter eftertraktar,
likgiltig för sin salighet,
han skall för sent i avgrundskvalen
erfara all sin dårskaps höjd,
då utestängd från bröllopssalen
han evigt saknar himlens fröjd.

4. Så vakna upp, ni själar alla,
och vänd nu om till Herren Gud!
Han än i dag er låter kalla
med nådeordets helga ljud.
Nu är ej tid att håglös dröja
och liknöjd stå på världens torg.
Ve den som än sej vill förnöja
i lustars lek till evig sorg!

5. Ty plötsligt skall det ropet skalla:
"Se brudgummen, där kommer han!"
Strax till hans möte skyndar alla
som han på jorden trogna fann.
Då skall han skänka dem sitt rike
som tillrett är av evighet,
med himmelsk fröjd förutan like
och outsäglig salighet.

Min vän är min och jag är hans

1. Min vän är min och jag är hans!
Ej sådan fröjd på jorden fanns
som den att äga Jesus Krist
- se, det är glädje utan brist!

2. Nu sjunger jag av hjärtans grund:
jag salig är i denna stund,
för Jesus är min Frälserman
och ingen oss åtskilja kan!

3. Ja, nu jag vet på vem jag tror:
jag vet att i mitt hjärta bor
min Gud och Frälsare så kär,
som alla världars Herre är.

4. Han har sin Ande till mej sänt
och livets sanna ljus upptänt.
Jag ser min Faders kärleks höjd
och smakar nådens frid och fröjd.

5. O nåd och frid och salighet,
o eviga rättfärdighet
som du mej skänkt, o Jesus kär,
med Andens pant beseglat här!

6. Nu jubla, himmel, hav och jord:
jag är med Herrens Ande smord.
Ni bröder, systrar, lova Gud
med nya tungors glada ljud!

7. Låt slockna denna världens ljus
- jag har en sol i Faderns hus
som lyser mej i evighet,
i outsäglig härlighet!

8. Må jord och himmel helt förgås
- min skatt ej av förstöring nås!
Mitt liv i döden lever opp,
min brudgums ankomst är mitt hopp!

9. Då ska ett evigt lov och pris
uppstämmas i Guds paradis,
där jag min Jesus möta får
och in i bröllopssalen går.

10. Jag längtar dit till livets land
ifrån förgänglighetens strand.
Jag längtar hem till Jesus kär,
som allt mitt liv, min glädje är!

Jesus, vid din fot med skövlat hopp

1. Jesus, vid din fot med skövlat hopp
jag mitt skuldregister rullar opp.
För min synd och skam jag ryser,
endast kval mitt hjärta hyser.
Kan du ännu mej i nåd stå bi
och min snärjda ande göra fri,
skänka hopp och säga jag får bli
Guds barn på nytt?
Finns det nåd för varje skuld jag har,
blod som varje syndafläck borttar,
kraft som skänker seger alla dar
för mej, för mej?

2. Dystra minnen som bestormar mej
vill ju hindra mej att tro på dej,
de med isig köld mej famnar,
så att jag i mörker hamnar.
Jesus, fräls mej från förtvivlans rand,
hör mej, fatta nu min svaga hand,
ge mej tröst och släck den vilda brand
som tär min själ.
Finns det nåd för varje skuld jag har,
blod som varje syndafläck borttar,
kraft som skänker seger alla dar
för mej, för mej?

3. Varför tvivlar jag, fast du mej sagt
att du alla synder på dej lagt,
att du räknar dem som vänner
som för dej sin synd bekänner?
För att du i nåd vill nakna klä
och för alla led på korsets trä,
vågar vid din tron jag böja knä
och fråga dej:
Finns det nåd för varje skuld jag har,
blod som varje syndafläck borttar,
kraft som skänker seger alla dar
för mej, för mej?


4. Ja, jag flyr i nådens öppna famn,
vid vart löfte ristar jag mitt namn.
Som jag är till dej jag hastar,
Herre, du mej ej förkastar.
Jag står upp, en fri, förlåten slav,
dej som segrat över död och grav
vill jag prisa för den kraft du gav
en fjättrad själ.
Nåd det finns för varje skuld jag har,
blod som varje syndafläck borttar,
kraft som skänker seger alla dar
för mej, för mej!

Herre, din jord har resurser för alla

1. Herre, din jord har resurser för alla, 
tack för den del du vill att vi ska ha!
Hjälp oss att duka ett långbord i världen,
där alla sitt dagliga bröd kan ta.
Amen, amen. 

2. Herre, vi reser oss mätta från bordet, 
tack för de krafter våra kroppar fått. 
Andra ska också få sitta och äta, 
om du får fördela, det räcker gott. 
Amen, amen.