Det betyder föga här i världen

 



1. Det betyder föga här i världen
om man mycket eller lite har,
bara man har Jesus med på färden
och har Gud i himlen till sin far.

2. Det betyder föga vad oss möter
på vår korta väg mot hemmets land,
för vår gode herde oss ju sköter,
leder oss med stark och trofast hand.

3. Det betyder föga vad vi känner,
om av kölden man blir matt och svag
eller heta solen kinden bränner,
ty den nalkas, vår förlossningsdag.

4. Det betyder föga om i livet
man föraktad eller ärad är,
när oss allt med Frälsaren är givet
och vi Herrens namn i skölden bär.

5. Det betyder föga om vi vandrar
på en väg som tycks oss brant och lång.
Blott ej barnen kivas med varandra
kan de också glädjas mången gång.

6. Det betyder föga att få märka
att ej främst i ledet vi här står.
Må vi Herrens verk i trohet verka,
snart vi in i Herrens glädje går!

7. Det betyder föga om vi gungar
uppå vred och stormig sjö ibland.
Det betyder föga, får vi sjunga,
ty vår styrman för oss nog i land.

Vår Herre är en herde god

1. Vår Herre är en herde god
som evigt liv bereder
åt dem som går med tålamod
dit han, vår herde, leder.

2. Han leder sina får och lamm
till grönan äng så ofta,
där livets källa springer fram
och blommor ljuvligt doftar.

3. När några från hans kära hjord
i snår och mörker famlar,
han med sin röst, sitt eget ord
dem åter till sej samlar.

4. Vid namn han kallar var och en,
hans röst kan hjärtat värma,
och ingen håglös legosven
kan herderösten härma.

5. Och när ett lamm är svagt och sjukt
han bär det hem på armen.
Han lyfter det så milt och mjukt
och håller det mot barmen.

6. Min herde, du fann även mej
som ingen annan botat,
ett vilset får som skadat sej,
av markens vilddjur hotat.

7. Du ledde mej på fager färd
till äng med ro och vila,
dit jag som fågeln till sitt träd
får glatt och lekfullt ila.

8. Där får jag kraft och helig ro,
trots fiender som jagar,
ja, i ditt hägn jag trygg får bo
i alla mina dagar.

9. I mörkrets dal du fredar mej,
fast frid och ro tycks flydda,
din herdestav ska leda mej,
din herdekäpp mej skydda.


10. Men dag för dag mej åter driv
till betesmark du kände,
där fram det strömmar evigt liv
i åldrar utan ände.

11. Där dricker jag i fulla drag
den nåd som ut vill välla.
Den ger mej liv för varje dag,
den gode Herdens källa.

Min själaherde, Gud och man

1. Min själaherde, Gud och man,
vem fattar nådens under,
din kärlek stor, som varje land
må prisa alla stunder!

2. Du hade himlens rikedom
som evigt arv att äga,
mot vilken världen arm och tom
alls inget kunde väga.

3. Dock la du bort ditt överflöd,
vår kropp du ville bära
och gav dej in i nöd och död
för att ge oss din ära.

4. En hjord du fann så vilset blind
i högst förtvivlad våda,
en fålla du nu hägnat in
där vi din nåd får skåda.

5. Ja, också jag kom in och fann
av rösten och av såren
att du nu även är Guds Lamm
och grinden in till fåren.

6. Där går helt fritt jag ut och in
och finner himmelsk föda
som skönt upplivar själen min
och kan min synd föröda.

7. Guds Ande själv, grindvaktaren
fick denna grind inviga
och hjälper gärna var och en
som genom den vill stiga.

Så stark och god

1. Så stark och god
min herde Jesus är,
han gav sitt blod,
ja, nådens djupa flod
för att rädda alla här.
Han känner mej
vid sitt bord,
i sin hjord,
jag känner honom än
som själens bäste vän.
Han ger gåvor utan tal
och igenom dödens dal
leder mej till himlens sal.

2. Jag uppmärksam
vill följa in och ut
där du går fram,
jag är ditt eget lamm,
du min herde och min Gud!
Samla ihop
dina får,
de som går
utspridda här och där,
o Herre Jesus kär,
samla dem i fållans frid, 
föd dem i din fagra lid,
värna dem till evig tid!

Så skön en väg ej finns på jord

1. Så skön en väg ej finns på jord
som när vi med varandra
till samme Herres hus och bord
i Andens enhet vandrar.
Så stort att få i samma tro
som syskon här på jorden bo 
och sedan evigt vara
i Herrens tempel klara!

2. En nåd det är att i vårt land
än kyrkans klockor ljuder!
Likt källor invid öknens rand
Guds gårdar svalka bjuder.
Där helgedomen öppen står,
dit folket upp till högtid går,
där grönskar fridens palmer,
där ljuder glädjens psalmer.

3. Fast Guds församling bristfull är
och ingen ren vi finner,
har Herren dock sin vingård kär
och sitt förbund i minne.
Med ord och Ande här han bor,
han frälsar alla dem som tror.
Han söker sina vänner
där man sin brist bekänner.

4. Din äran är, vår Herre huld,
för om du vakt ej hölle
och ej förläte all vår skuld
allt snart i spillror fölle.
Trots all vår synd och stora brist
har du, o Herre Jesus Krist,
dej inte från oss dragit,
ditt ljus ej från oss tagit.

5. Med dej vår kyrka väl består,
när hon med dej vill strida.
Av dej välsignelse hon får,
ej minst när hon får lida.
Oss alla lär i hennes famn
bekänna rätt ditt stora namn.
Från land och folk och rike
din Ande aldrig vike.

För Herrens ord ska ingen skämmas

 
Alt. koral:



1. För Herrens ord ska ingen skämmas, 
dess kraft är Guds och inte vår. 
Om otrons höga våg ska hämmas 
och helas alla kyrkans sår, 
vi måste föra ordet ut 
från folk till folk till tidens slut. 

2. Guds ord har makt, det segrar vinner, 
ur fångenskap till frihet för. 
Det är en eld, som mäktigt brinner 
och brinnande vår ande gör. 
Det är en hälsokälla god, 
som ger den svage kraft och mod. 

3. Det är en not, som mänskor samlar, 
ett ljus i tidens mörka rum, 
där mången ännu går och famlar
för själens frälsning döv och stum. 
Det skänker frid i plågat bröst 
och ger åt sorgsna evig tröst. 

4. Det leder hem de vilsna söner, 
som än med svinmat nöjer sej. 
Det manar fram de trägna böner, 
som upp ur djupen höjer sej 
till livets Gud om nåd och frid, 
om kraft att kämpa livets strid. 

5. Det ska ej fåfängt komma åter, 
och Herren bjöd oss gå med hast 
och så det ut, om än han låter 
en annan skörda. Det står fast 
att himmel ska förgås och jord 
men aldrig någonsin hans ord. 

6. Ja, ordet skall helt visst församla 
en skara stor i Jesu tro 
av alla folkslag, unga, gamla, 
som njuta får en salig ro 
i Herrens hus till evig tid 
med jubelsång i ständig frid. 

7. Så blygs då ej för nådens lära, 
för evangelii frälsningskraft! 
Ja, låt dess must din ande nära 
med läkedom och livets saft, 
så att du modigt kan gå fram 
och alltid peka på Guds Lamm!

När på Tomas Segerfursten tänker

1. När på Tomas Segerfursten tänker,
ser hur Tomas tyngd av tvivel går,
skyndar han och honom tillgång skänker
att få se och röra vid hans sår.
Tomas, rörd av Jesu varma hjärta,
övervunnen av hans marterskrud,
//: ropar, fylld av fröjd och kärlekssmärta:
"O, min Herre och min Gud!" ://

2. Skänk nu, Jesus, också mej den lycka
som fördriver otrons mörka kval!
Sårens bild må du i själen trycka
till besegling av mitt nådaval!
Gode herde, du ju vet att fåren,
samlade vid evangelii ljud,
//: känner blott på rösten och på såren
dej, sin Herre och sin Gud ://

3. Följ mej, kärleksfulla, stungna hjärta
på den väg jag genom öknen går.
Låt min tro, i glädje och i smärta,
finna vila genom dina sår!
Låt mej somna i den frid du ger mej,
låt mej uppstå i din segerskrud,
//: frälst och salig ropa när jag ser dej:
"O, min Herre och min Gud!" ://

Lyft upp din blick och prisa Gud

1. Lyft upp din blick och prisa Gud, 
när nu så härligt på hans bud 
all jorden sej förnyar!
Nu grönskar åter hägg och rönn, 
nu speglar sej i klara sjön 
de ljusa morgonskyar. 
Vindens sus, 
bäckens brus, 
havets dyning, 
dagens gryning, 
lärkans tunga 
hör vi Herrens nåd lovsjunga. 

2. Den mörka natten är förbi, 
från snö har marken blivit fri, 
ej frost och is den täcker. 
Guds sköna sol nu lyser klar 
och allt som dött och fruset var 
till liv den åter väcker. 
Gud ske pris, 
som så vis 
ljuset tänder 
och oss sänder 
så från höjden 
återsken av påskafröjden.

3. Uppstånden är vår Herre Krist, 
allt skapat prise först och sist 
uppståndelsen och livet. 
All världen bjuds nu fröjd och frid
i löftet som till evig tid 
är i Guds ord oss givet. 
Kristus vann, 
och vi fann 
tröst i nöden, 
liv i döden. 
Han oss leder 
och sin boning i oss reder.

Jesus, dej i djupa nöden

1. Jesus, dej i djupa nöden 
dina egna överger. 
Dej som går för dem i döden
sviker och förnekar de. 
Ack, jag själv, som bland de dina 
du vill frälsa med din pina, 
överger dej för en värld 
full av dårskap, synd och flärd. 

2. Vem var den som dej förrådde, 
då din tår för honom flöt, 
dej som nyss hans fötter tvådde, 
brödet nyss med honom bröt? 
Ack, jag själv, som från det bordet 
där ditt blod beseglar ordet, 
där du mej min synd förlät,  
återföll i frestarns nät. 

3. Ej förmår de svaga vänner 
vaka ens en stund med dej, 
då du, höljd av blodsvett, känner 
dödens fasor samla sej. 
Ack, jag själv förmår ej vaka, 
ej en flyktig ro försaka: 
rörs en stund, men inom kort 
sover jag min bättring bort. 

4. Vem var den som inte kände
dej, sin mästare och vän, 
bröt den tro han nyss bekände, 
bröt den tredje gången än? 
Ack, jag själv, som flera gånger 
brutit löften, glömt min ånger,  
svikit och förnekat dej
som så ofta sökte mej. 

5. Salig den dej aldrig sviker, 
en gång av din kärlek rörd, 
aldrig från din sida viker
av en fåvitsk värld förförd, 
som, Johannes lik, vid ropen 
från den onda, blinda hopen 
trofast följer dina spår, 
vid ditt kors till änden står. 

6. Men du ock den fallne åter 
med en blick upprätta kan,
denne då likt Petrus gråter,
får dej lika kär som han. 
Jag dej vållat sorg och smärta, 
se, dej älskar dock mitt hjärta.
Jesus, du min bäste vän,
tack att du känns vid mej än!

Min själ ska lova Herren

1. Min själ ska lova Herren,
och allt som är i mej hans namn.
Han är ej från oss fjärran,
han möter oss med öppen famn.
Han all vår synd förlåter
och helar all vår brist,
till nåder tar oss åter,
hans ord är fast och visst.
Vår ungdomstid han mättar
med glädje utan tal
och ålderns börda lättar
och hjälper oss i dödens kval.

2. Var dag han oss förkunnar
sin helga lag, sin vilja god,
och i sin nåd förunnar
oss till det goda kraft och mod.
Han kärlekslöst ej tuktar
och sen till vrede är,
mot dem som honom fruktar
hans nåd oändlig är,
han den så högt befäster
som himlens ljusa bloss;
som öster är från väster,
så långt tar han vår synd från oss.

3. Som sej en far förbarmar
och barnens fel förgäter snart,
så Gud i sina armar
oss tar och tröstar underbart.
Han vet vårt svaga väsen,
av stoftet är det gjort,
vi blomstrar såsom gräsen
och vissnar lika fort.
När blåsten blomman hinner
den mister all sin prakt, 
så människan försvinner,
här hjälper inte konst och makt.

4. Men Herrens nåd, den varar
i både tid och evighet
mot dem som honom svarar
och söker hans rättfärdighet.
Allt hör ju till hans välde,
hans tron i himlen står,
ni änglar som er ställde
till Herrens tjänst och vår,
allt jorden fått att bära
på Herrens skaparbud,
kom, sjung till Herrens ära,
ja, låt oss alla prisa Gud! 

Skulden är gäldad

 


1. Skulden är gäldad, segern är vunnen,
Kristus har blött, försoning är funnen.
Lagen fördömer, synden ger men,
Kristus oss friköpt var och en.
Var och en, o syndare, tro det,
var och en, min vän, ta emot det!
Skynda till korset, där blir du ren!
Kristus oss friköpt var och en.

2. Fria vi är där domen ej når oss,
där Gud för synden ej förebrår oss:
"Kom hit till mej!", så ropar vår vän,
kom, han vill frälsa var och en!
Var och en...

3. O tänk så stort Guds barn att få vara!
Visst ska hans nåd från fall oss bevara!
Vi går från död till liv genom den,
frälsningens nåd för var och en!
Var och en... 

Till avslutning tar vi varandra i hand

1. Till avslutning tar vi varandra i hand
och skiljs under glädje och gamman.
Vi prisar Guds Ande, som knutit det band
av kärlek som håller oss samman.
Nu sjunger vi glada vårt Amen.

2. Till avslutning har vi från Guds fadersfamn
ett ord som för himlen bereder
och reser i Jesu välsignade namn
de vägar som hemåt oss leder.
Guds frid vare med oss, vi beder.

3. Till avslutning far vi i andanom upp
till himmelens strålande salar,
och beder vår Herre att hela vår trupp
når fram genom tårarnas dalar
till fröjd som i evighet varar!

Hjälp mej, Frälsare, att strida

1. Hjälp mej, Frälsare, att strida

i din kraft den goda strid!

Vandra alltid vid min sida,

var mej nära all min tid!

Vacklande vid syndadjupen

jag av svindel falla kan,

Herre, led mej undan stupen

med din starka frälsarhand!

2. När ur världen jag ska fara,
kalla då mej hem till slut.
Underbart om jag kan svara:
jag har lyckligt kämpat ut,
tron jag fått har jag bevarat
och fullbordat så mitt lopp,
segerns krans du åt mej sparat
till den dag jag ska stå opp!

Tack för ditt ord

1. Tack för ditt ord,
o Herre Jesus kär!
På nödens jord 
är dödens skugga stor:
livets sanna ljus du är!
Tack att du kom,
med din röst
gav oss tröst
och hälsar än med frid
de dina denna tid!
Hjälp oss då att vi den må
med din Ande äga så
att vi glada hem kan gå!

2. Vår tid är kort
och vägen smal, ja, trång.
Snart rycks vi bort,
vi konstaterar torrt:
nu kan bli vår sista gång.
Stryk ut vår skuld,
läk vart sår,
Fader vår,
ja, genom Kristi blod
ge oss en ände god.
Frälsta från all synd och skam
låt oss nå till hoppets hamn,
komma hem i Jesu namn!

Lov, pris och ära vare dej

1. Lov, pris och ära vare dej,
o Gud, att från det höga
du alltid vakar över mej
med nådigt fadersöga.

2. Ge mej din Ande, så jag må
till gagn för mej och andra
med trohet dina vägar gå
och i din fruktan vandra.

3. Ge nåd och lycka, ro och frid
åt överhet och rike.
Från våra bygder hungerstid
och pest och tvedräkt vike.

4. Släkt, vänner, verksamhet, förråd
vill jag dej anbefalla.
Slut ock min ovän i din nåd,
du gode Far för alla.

5. Må i mitt kall och i mitt bo
jag nöjd och tålig vara,
din sanning och ditt löfte tro
och fåfäng omsorg spara.

6. Ett saligt avsked mej förlän',
o Gud, från denna världen,
när jag en gång ska fara hän
den dyra, sista färden.

7. Min bön du också denna gång
må till din tron upptaga,
låt dej mitt hjärtas suck och sång
i Jesu namn behaga. 

Nu vilans dag förflutit

 

Tusen, tusen stjärnor glimmar

1. Tusen, tusen stjärnor glimmar
på den mörkblå himlens grund.
Det är dagens sista timmar,
det är bönens tysta stund.
Herre, låt mej än förnimma
kraften av ditt fridsförbund!

2. Dyrbar har din godhet varit
även denna dag mot mej!
Må den nåd som jag erfarit
mana mej att prisa dej,
dej som jämt densamme varit,
hur än allt förändrar sej!

3. Kom, min konung, och regera
i mitt hjärta så att jag
inte inkrökt lever mera,
blott mej själv till välbehag,
men om möjligt samlar flera
som lovsjunger dej en dag!

4. Säg mej att du än förlåter
all min synd och kärleksbrist,
och när jag av missmod gråter,
trösta mej, o Jesus Krist,
till dess du mej flytta låter
hem till himmelen till sist!

Nu är försoningsdagen

1. Nu är försoningsdagen
kommen för världen all,
Kristus fullbordat lagen,
satan har bragts på fall.
Tallösa skaror ilar
hem till sin arvedel,
nu har de funnit vila,
läkdom för sargad själ.
Dej, o Guds Lamm, ske ära,
att du vårt offer blev
och med den stungna handen
skuldbrevet sönderrev,
och utav oss ett evigt
rike av präster gjort.
Bland alla namn på jorden
endast ditt namn är stort.

2. Nu har ock nådastolen
funnit sitt offerblod
och utan nedgång solen
lyser för ond och god.
Bröstsköldens ädelstenar
är nu Guds kärleks tolk.
Blodet till ett förenar
nya förbundets folk.
Dej, o Guds Lamm, ske ära...

3. Kom, du som hjälplös driver
fram på det vida hav.
Golgata kulle giver
vad intet annat gav:
vila för trötta tankar,
läkdom för öppna sår,
fäste för själens ankar,
kärlek som allt förmår!
Dej, o Guds Lamm, ske ära... 

Gud som allting skapade

1. Gud som allting skapade 
sig till lov och pris, 
skapade man och kvinna 
och satte i paradis,
bjöd dem leva samman 
som ett kött och blod, 
ha sin Gud för ögonen 
och leva i kärlek god. 
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

2. Gud som såg att det ej var gott 
att mannen var allen, 
han gjorde honom strax en hjälp 
utav hans sidoben,
gav dem sin välsignelse 
med dessa orden: 
väx nu till och föröka eder 
och uppfyll så jorden!  
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

3. Ty skall mannen övergiva 
fader och moder, 
och när sin hustru bliva, 
som Gud honom tillfogar, 
både i nöd och gamman 
efter Guds vilja. 
Det Gud fogar samman 
må ingen här åtskilja.  
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

4. Bedjom nu så innerlig 
för detta hjonepar, 
att Gud är deras beskärmare 
både nätter och dar, 
så att de må undfly 
djävulens falska list, 
och få en evig glädje 
med Herren Jesus Krist! 
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

Man och kvinna, Gud till pris

1. Man och kvinna, Gud till pris,
danats skönt och rikt.
Gud har ock i paradis
själv dem sammanvigt.
Med den store Guden
var allt himlens hov,
Gud tillredde bruden
när brudgummen sov.
Herren vare lov!
Herren vare lov!
Herren vare lov!

2. Stora bröllop finns ett par,
ett där Gud var präst
och det andra där han var
själv en synlig gäst.
Nytt han allt kan dana,
här finns stort bevis:
äktenskap i Kana
blir nytt paradis!
Herren vare pris!
Herren vare pris!
Herren vare pris!

3. Paradis det heta skall
där vår Herre är,
äktenskapets höga kall
Gud bekräftar här.
Hör du som förnedrar
det med hån och lack:
när Gud ståndet hedrar
ler det åt ditt snack.
Herren vare tack!
Herren vare tack!
Herren vare tack!

4. Ni som ingår hjonelag
så som det bör ske,
och er på er hedersdag
hedrade vill se,
den som danat bruden
först av alla bjud!
När han här blev bjuden,
höjdes man och brud.
Lovad vare Gud!
Lovad vare Gud!
Lovad vare Gud!

5. Frukta ej för brist och nöd.
Om han gästar här
skall du finna överflöd
fast du fattig är.
Spön skall bära mandlar,
skyn skall regna mann´,
vann till vin förvandlar
Gud som konsten kan.
Lovad vare han!
Lovad vare han!
Lovad vare han!

6. Om sin stund låt Gud få rå,
under väntans tid
vad han säger, gör just så,
bida, bed och lid.
Han vill allt uträtta,
sörj din sorg ihjäl.
Slutet blir dock detta:
Gud har allt gjort väl!
Lova Gud, min själ!
Lova Gud, min själ!
Lova Gud, min själ!

7. Den som allt av intet gjort
kan ock starkt av svagt
och av litet göra stort
och av krokigt rakt.
Gud som ser och känner
vårt behov och brist,
skall för sina vänner
spara bäst till sist.
Gud ske lov så visst!
Gud ske lov så visst!
Gud ske lov så visst!

8. Då blir ock Guds härlighet
på oss uppenbar,
att han kan och vill och vet
vad han lovat har.
I hans rätta timma
ser vi klara fjät
och en härlig strimma
av Guds majestät.
Gud ske lov för det!
Gud ske lov för det!
Gud ske lov för det!

9. Tacksamhet oss Herren lär,
som så väl ger akt
på att mänskosläktet här
hålles än vid makt.
Må nu gamla, unga,
kvinnor liksom män,
var och en få sjunga
om sin äkta vän:
Gud ske lov för den!
Gud ske lov för den!
Gud ske lov för den!

10. Den för slikt ej tacka kan,
kvinna eller karl,
tacke då att hon och han
kom av mor och far!
Sök du först Guds rike
och vår Herre bed
giva dig din like
eller dock sin fred.
Ära Gud därmed!
Ära Gud därmed!
Ära Gud därmed!

11. Allt vad jämnt och udda är,
par och inte par,
allt vad nånsin maka här
har och inte har:
Älska den tillbaka
som har makar kär
och dock utan maka,
utan like är!
Lova honom här!
Lova honom här!
Lova honom här!

12. Ja, vår Gud, dig tacke folk,
folken tacke dig,
deras tunga, hjärtats tolk,
ständigt röre sig,
love dig med gamman
för vad du befallt,
mänskors barn tillsamman
tusen-, tusenfalt
prise dig för allt,
prise dig för allt,
prise dig för allt!

Så är fullkomnat, Jesus kär

 



1. Så är fullkomnat, Jesus kär,
vad om din död förkunnat är.
Vad Guds profeter förutspått,
det har nu i fullbordan gått.

2. Du lydig var din Fader huld
till korsets död för mänskors skuld.
För mänskors skuld ditt blod utrann,
som all vår synd utplåna kan.

3. Nu döden dina ögon sövt,
din mun är tyst, ditt öra dövt,
men i din död oss liv du ger,
ej kan oss döden skada mer.

4. Oss graven synes mörk och kall,
men det vårt hopp ej störa skall:
när du i graven har lagts ner,
dess mörker vi ej fruktar mer.

5. Tack vare dej, o Jesus kär,
som för oss pint och dödad är!
Tack dej som gravens mörka port
har ljus med din begravning gjort!

6. Ja, vila, Jesus, bli och bo
nu i mitt bröst med ostörd ro.
Har du i mej din vilostad,
så far jag sist i graven glad.

7. Du som besegrat gravens makt,
du om min grav har vård och vakt,
och medan stoftet vilar sej
har själen fröjd och frid i dej.

8. Du som ur graven fick uppstå,
låt oss med lust ur graven gå
och följa dej med salig fröjd
till evig ro i himlens höjd. 

De händer som så varma

1. De händer som så varma
gav bot i sjukas nöd,
som gav så många arma
så rikligt fisk och bröd,
som evigt kärleksfulla
välsignar våra små,
o Jesus, att de skulle
på korset såras så!

2. Förbjuden frukt jag räckte
min hand trots Guds beslut,
du dina händer sträckte
längs korsets bjälke ut!
Min hand, av ont berikad,
i högmod slog sej loss,
din blev vid korset spikad,
när du blev såld av oss.

3. Den frälsning Gud mej sänder
är köpt med dina sår.
I bägge dina händer
mitt namn nu tecknat står.
De stjärnor sammanbinder
och håller världen all,
från dem min frälsning rinner
i röda droppars fall.

4. I detta kärleksunder
min själ nu skådar in,
de såren alla stunder
är läkedomen min. 
Nu spikarna är bytta
mot spiran i din hand,
från korset fick du flytta
till livets ljusa land.

Jesus till Getsemane har gått

1. Jesus till Getsemane har gått
från Jerusalem liksom förut.
Han och lärjungarna förr har fått
där i örtagården vila ut.

2. Jesus ingen vila här skall få.
Ångestfull till Fadern han nu ber:
"Om du vill - låt kalken från mig gå,
men låt blott din vilja, Fader, ske."

3. Petrus, Jakob och Johannes är
tyngda utav sömn i denna natt.
De kan ej med Jesus vaka här
i hans sista, ångestfyllda natt.

4. Ivrigt, böjd till jorden Jesus ber,
plågad så att svetten blir som blod,
droppar som till marken faller ner.
Lärjungarna sov i sorgset mod.

5. "Ja, ni sover, stig nu upp och bed,
att ni ej för prövning utsätts här",
säger Jesus. "Låt oss gå, ty se,
den som skall förråda mig är här."

6. Nu med vakter kommer Judas hit
och förråder Jesus med en kyss.
Alla som med Jesus kommit dit
flyr, trots vad de sagt så säkra nyss.

7. Till översteprästerna man för
Jesus för förhör och hårda slag.
Petrus, som förnekat, tuppen hör.
Natten övergår i Långfredag.

8. Hos Pilatus Jesus plågas svårt.
Oskyldig till döden dömes han,
av soldater gisslas mycket hårt.
Huvudet med törnen kröner man.

9. På en sargad rygg han korset bär.
Korsfäst blir den ende som var god.
O min själ, för dig han gjuter här
oskyldig som offerlamm sitt blod.

10. Jesus på ett kors för alla dör,
som för synden döden värda är.
Dödens makt han helt om intet gör.
Genom Jesu död jag friköpt är.

11. Jesus, du för mig i döden gick.
Du till himlen porten öppnat har.
Tack att på ditt kors en väg jag fick
genom tro till liv - min synd du bar.

12. Jesus, var mitt allt och hjälp mig här
alltid minnas vad du gjort för mig.
Jesus, led mig, säg mig: min du är.
Sist till himmelen mig för - till dig.
 

Tillsammans

Alt. melodivariant:




1. Tillsammans

vi är hos Jesus

tillsammans

vi lär av Jesus

tillsammans

vi bär med Jesus

ett kors mitt i vår tid.

2. Tillsammans

hans död vi prisar

tillsammans

hans bröd vi spisar

tillsammans

vår nöd vi visar

och han ger oss sin frid.

3. Tillsammans

vi fått så mycket

tillsammans

vi gått ett stycke

tillsammans

vi nåtts av drycken

med nåd här i vår strid.

4. Tillsammans

når vi till andra

tillsammans

går till varandra

tillsammans

står still - och vandrar

tills evigheten tar vid.

Gode Gud, som lät mej hinna

1. Gode Gud, som lät mej hinna
fram till denna glada dag,
må för dej mitt offer brinna,
se det an med välbehag.
Min familj, mitt hela hem
du åt mej och mej åt dem
mild bevarat - dej ske ära,
lovsång må vi till dej bära.

2. Glad och tacksam vill jag vörda
dina faderliga råd.
Rika prov har jag fått skörda,
Herre, av din stora nåd.
Ny den är när dagen gryr,
och sej lik när dagen flyr.
Den så vitt som himlen räcker
och från släkt till släkt sej sträcker.

3. Låt den fröjd du skänkt de mina
gå till dej, dess ursprung, opp.
Låt dem, Fader, vara dina
under hela livets lopp.
Och när du vill kalla mej
hem, du gode Gud, till dej,
låt oss då den trösten njuta
att ej du ska dem förskjuta.

4. Fader, jag i dina händer
överlämnar dem och mej.
Du som allt till godo vänder,
led oss alla hem till dej.
Du oss gett så mycket gott;
vi vill nöjda med vår lott
synden fly, det goda göra,
frukta dej och dej tillhöra.

5. Om vi länge här får vandra,
det står, Herre, i din hand;
för oss tiden från varandra,
sliter döden ömma band,
du förbarmar dej helt visst
över dina verk och sist
oss församlar i ditt rike,
o du Fader utan like!

Min födelsedag

LOVSÅNG UPPÅ SIN FÖDELSEDAG

1. Min födelsedag
förtjänar, att jag
ett tacksamhetsljud
till himmelen sänder,
att prisa min Gud,
som skapat mej väl,
att jag av hans händer
fått lemmar och själ.

2. Av Skaparen byggd
i moderlivs skygd
jag omsluten låg,
med öron som hörde,
fast intet jag såg.
Min boning var trång,
jag stundom mig rörde,
att slippa mitt tvång.

3. Vid tidens förlopp
gick portarna opp,
Gud förde mej ut,
på trängsel och mörker
var lyckligen slut.
Då skådade jag
folk, byar och kyrkor
vid himmelens dag.


4. Och om jag ej mer
min födselsdag ser,
ske, Gud, som du vill!
Jag i mina tankar
hör himmelen till.
Bered mej i tid
att lyfta mitt ankar
och fara i frid.  

Se hur nu Jesus rider

Alt. koral:


Alt. koral:


1. Se hur nu Jesus rider
mot mördarnas palats!
Se hur han sakta skrider
mot död och avrättsplats!

2. Ja, fast hans gudomsblickar
nu fångenskap och nöd
så öppet förutskickar,
ja, ser en plågsam död,

3. så vill han ej försvinna,
men mot det onda gå,
han vet att han ska vinna
ja, evig seger få.

4. Hans färdsätt är så ringa:
en åsna, ingen häst.
Så kan han dock betvinga
den ondes styrkor bäst.

5. Här är han som vill lösa
var syndabunden träl,
som himmelsk tröst vill ösa
i skrämd och jagad själ.

6. Här, dotter Sion, är han!
Din Konung närmar sej!
Ej kungakrona bär han,
men törne snart för dej!

7. Här är han som vill gjuta
för dej sitt hjärteblod,
och aldrig ska den sluta,
den rika nådens flod.

8. O Jesus, tänk att kunna
som jag så gärna vill
dej ära någorlunda,
ja, hjälp mej själv därtill!

9. Jag lägger gärna kläder
på vägen framför dej,
med alla dem mej gläder
som här församlat sej.

10. Jag lägger blad från palmer
in mot Jerusalem,
jag sjunger mina psalmer,
o Jesus, hör på dem!

11. Mitt hosianna klingar
i Andens kraft och fröjd,
min själ sej till dej svingar,
av nådens vindar höjd.

12. Till lycka, ja, till lycka!
Du ärans Konung, gå
att döden undertrycka
och evig lovsång få!

Allvetande, ditt öga mej rannsakar

1. Allvetande, ditt öga mej rannsakar,
du ser mej om jag sover eller vakar,
och ingen längtan eller oro värker,
som du ej märker.

2. På alla mina vägar du mej följer,
du är här även när mej skuggor höljer.
Också det onda som jag gör, dessvärre,
ser du, o Herre!

3. Gud, var kan jag mej för din åsyn dölja?
Vart ska jag fly, dit inte du kan följa?
For jag till himmelen är du där redan,
ja, förr och sedan.

4. Och for jag ner i havets djupa grunder
då är du lika nära därinunder.
Och for jag dit där morgonsol upprinner,
du strax mej finner.

5. Och om jag mej till nattens mörker vände,
så blev den ljus lik dagen som du tände,
ty mörkret inför dej som allting märker
är inget mörker.

6. Låt denna tanke tröst och visdom väcka,
men mej för synd och själviskhet förskräcka.
Mitt hela liv jag vill till dej frambära,
dej, Gud, till ära!

Du gode Herde, som gav ut ditt liv för fåren

FÖR PRÄSTER

1. Du gode Herde, som
gav ut ditt liv för fåren,
och gav dem läkedom
utur de helga såren,
du håller ännu vakt
omkring din klena hjord
med samma gudomsmakt
och samma nådens ord.

2. Jag är bland dina får,
dock du mej velat kalla
till herdesysslan svår,
som inte får förfalla,
i din dyrköpta hjord.
Ack, Herre, säg, hur skall
jag tala dina ord
och sköta så högt kall?

3. Men då nu detta är
ditt stora verk allena,
och du, o Herre kär,
själv sänt mej att där tjäna,
så ge din nåd därtill,
med gåvor själv mej krön
att tjäna som du vill.
O Herre, hör min bön!

4. Hjälp att med kristligt nit
jag söka må din ära,
din hjord med vaksam flit
uppbygga, trösta, lära,
ej akta världens pris,
ej heller trug och hot,
men på ett rättframt vis
befordra syndabot.

5. Mej styrk att rätt, o Gud,
ditt löftesord utsprida,
och skärpa in ditt bud,
om än jag måste lida.
I ditt försvar mej tag,
ty jag ej tala får
till vars och ens behag,
men vad ditt ord förmår.

6. Då jag förkunna skall
ditt ord och dina under,
så höre man ditt kall
och inga mänskofunder.
Den goda säd som är
ditt rena, helga ord
må rikligt utsås här
och falla i god jord.

7. När i ditt ljus jag bör
rätt visa andra vägen,
mej själv, o Herre, gör
till ljusets verk benägen,
så jag ej lättjefull,
då helgelse jag lär,
med synder slår omkull
vad av mej uppbyggt är.

8. Giv att jag ej begär
gods, yppighet och ära,
men glatt förnöjsam är
med mitt och mina kära.
När jag har dagligt bröd,
jag glad dej tacka vill
och nöjas till min död
med vad du lägger till.

9. Du, Överherde, giv
att dina får jag vårdar
så de får evigt liv
med mej i dina gårdar,
så jag på domens dag
kan säga inför dej:
O Herre, här är jag
med dem du givit mej!

Du har förordnat, store Gud

1. Du har förordnat, store Gud,
ett ämbete på jorden
som ska förkunna dina bud
och alla löftesorden,
så vi som detta hör och lär,
i tro vår broder håller kär,
i Kristus kristet lever.

2. Dem som arbetar i din säd,
som dyrbar är och mycken,
med kraft från höjden själv bekläd,
så de i alla stycken
må vara dina tjänare
och trogna skördarbetare,
så säden ej fördärvas. 

3. Förta, o Gud, den onda sed

som satan hit har drivit,

som är så stygg och är dej led

och skadar oss till livet,

att många löper mot ditt bud

till denna tjänst, o store Gud,

och så sin skuld förökar.

4. Så ge oss, Gud, en sådan nåd

som oss mot himlen riktar,

som håller kvar oss vid ditt råd,

vartill ditt ord förpliktar.

Ja, innerligt vi nu dej ber

att du i nåd och kärlek ger

oss herdar som dej fruktar. 

5. Din nåd dem ge, så de i allt
dej mer än mänskor lyder
och vad du bjudit och befallt
med nit och sanning tyder.
Det vare ljuvt, det vare tungt,
dock skall ditt ord till minsta punkt
för hög och låg förkunnas.

6. De på sej själva må ge akt
och själva buden hålla.
De står ju på sin Herres vakt,
så må de aldrig vålla
att mänskor blir förargade
av deras onda leverne.
Allt gott de oss må lära.

7. I högfärd och i yppighet,
o Gud, låt dem ej leva,
ej efter gods och världslighet
och fåfäng ära sträva.
Må de besinna, en och var,
att du ju dem förordnat har
till herdar, ej till herrar.

8. Ja, skicka herdar till din hjord,
som den för ulvar vaktar,
den spisar med ditt eget ord
och på dess bästa aktar.
Vi är ju dina egna får,
igenom Jesu dyra sår
från ulven återlösta.

Text: Jesper Svedberg, bearb. A.H.