När Kristus, Guds den Högstes Son

1. När Kristus, Guds den Högstes Son,
just skulle fara härifrån
att himlens glans och lovsång få,
han sa till lärjungarna så:

2. Jag far nu upp till Gud, min Far,
men stanna här i staden kvar
till dess ni får Guds Ande god
som Fadern lovar ger er mod.

3. I hjärtat gömde de hans tal,
där de i husets övre sal
endräktigt, enligt Kristi bud,
i bönen ropade till Gud. 

4. På pingstens dag vid timme tre,
då fick de Herrens under se.
En häftig vind kom ovanfrån
och fyllde huset med ett dån.

5.Eldstungor kunde de nu se,
av Andens gåvor fylldes de,
så de Guds ord förkunnade
och många språk nu talade.

6. Från många länder fanns där folk
som nu förstod dem utan tolk,
som hörde modersmålet sitt
när lösta tungor rördes fritt.

7. En del som redan kände dem
och visste väg till deras hem,
de sa: Hur ska man alls förstå
att olärt folk kan tala så?

8. Fast andra gjorde spe av dem:
Det är ju bara druckna män!
Men Petrus sa: Ge noga akt
på allt det som nu här blir sagt!

9. Från Joels bok han texten tog,
från Davids psalmer verser drog,
hans tal till deras hjärtan gick
och många annat sinne fick.

10. Ni män och bröder, sporde de,
hur ska vi bli befriade
från synden som vi fångats i?
Ja, säg, vad gör vi, säg det ni!

11. Men Petrus svarade: gör bot,
i Jesu namn ta dopet mot,
som gåva ni då Anden får,
för er och barnen löftet står.


12. De följde Petrus´ goda råd,
de trodde Kristus och hans nåd.
Tre tusen blev med tro och dop
upptagna i Guds kyrkas hop.

13. Guds Ande, du som skänks oss fritt,
låt oss vart syndaband bli kvitt
på Kristi sanna kyrkas vis,
Gud, Fader, Son och dej till pris.

Min Jesus lever, jag ska leva

1. Min Jesus lever, jag ska leva,
vårt huvud kroppen med sej tar.
För graven ska jag inte bäva,
ty Jesus dödens nycklar har.
Jag räds ej mer för död och dom:
han har stått upp, hans grav är tom.

2. Min Jesus segrat, från den stunden
finns inget som mej skada kan.
Ty mörkrets furste blivit bunden
och döden fick sin baneman.
Att Jesus uppstod vittne bär
att fängelset nu fångat är.

3. Min Jesus har uppstånden blivit,
jag går mot graven fylld av tröst,
ty Jesus mej förhoppning givit
att jag ska vakna av hans röst.
Han lever evigt och jag ska
bli honom lik. Halleluja!

Med helig fröjd, Jerusalem

Alt. koral:



1. Med helig fröjd, Jerusalem,
stäm upp en sång från glädjens hem!
Låt tonen klinga ljuvlig här,
för påskens högtid inne är!

2. Nu Juda lejon seger vann,
för evigt döden nedslog han.
Nu till ett oförgängligt hopp
hans röst de döda väcker opp.

3. Av livets varma morgonkyss
nås bytet döden rövat nyss
och skaror lösta ur dess band
med Jesus nalkas ljusets land.

4. Vi stridsmän nu mot målet ser
och dej, vår Konung, ödmjukt ber:
o låt oss efter slutad strid
hos dej få bo till evig tid!

O jordens Gud och kyrkans

Alt. koral:




1. O jordens Gud och kyrkans,
kom, hör vårt nödrop du!
Vår ledning saknar styrka
och folket slits itu.
Vårt guld i bojor slår oss,
förakt gör freden kort.
Ta ej din vrede från oss,
men ta vårt högmod bort!

2. Från allt som rädslan lär oss,
från svek mot sanningen,
från fagert tal som tär oss
men tröstar grymma män,
från lysten profanering
av heder, mod och svärd,
från djävulsk slutplacering
fräls, gode Gud, vår värld!


3. Smid med din Ande samman
vad satan splittrat har,
ja, med den helga flamman
smält om och fräls envar.
I vrede och i jubel
lyft upp vår värld, vårt land,
tänd hopp och tro i nuet
och håll oss i din hand.

Se målet härligt lyser

1. Se, målet härligt lyser
i fjärran, o Guds stad!
Du målet är,
och allt besvär
för vilket här jag ryser
jag där snart glömmer glad.
Se, målet härligt lyser
i fjärran, o Guds stad!

2. Inom dess portar klara,
där gråter ingen mer.
Nej, i Guds stad,
där är man glad,
ej sorg, ej rop skall vara,
där jämt man Lammet ser.
Inom dess portar klara,
där gråter ingen mer.

3. Han som på tronen sitter
där råder över dem
med evig frid,
där finns ej strid,
ty ingen ond och bitter
bor i Jerusalem.
Han som på tronen sitter
där råder över dem.

4. Och Gud allsmäktig säger:
Min son och dotter kär,
som Jesus fann
och seger vann,
du äger vad jag äger,
allt mitt nu ditt det är.
Ja, Gud allsmäktig säger:
Min son och dotter kär!

5. O den som redan vunnit!
Ja, den som vore där
i vilans hamn,
i Jesu famn,
tänk när jag målet hunnit
för all min längtan här!
O den som redan vunnit,
ja, den som vore där!

6. Men du mej visar vägen,
min käre Frälsare!
Ja, vägen går
i dina spår,
själv hjälplös och förlägen
jag blott på dej vill se.
Ja, du mej visar vägen,
min käre Frälsare.

7. Så även jag skall vinna
i Jesu Kristi namn.
Ja, också jag,
så arm och svag,
en gång skall målet hinna
i härlighetens hamn.
Så även jag skall vinna
i Jesu Kristi namn! 
 

Ur djupet av mitt hjärta

Text: Hans Adolph Brorson 1764, sv övers Anders Frostenson.
Musik: Ur Ahnfelts sånger, ngt bearb.

Vår store Överherde

1. Vår store Överherde, till dej vår lovsång går!
Du fått all makt i himlen och på jorden.
Din hjord så väl du vårdat i detta gångna år,
och därför finns den även kvar i Norden.
Du som för oss var dödad, du lever, och din hand
bär spiran över världen och över detta land,
bär nycklarna till döden och dess rike.

2. Om du nu åter sänker hit ner till denna jord
ett nådens år i hemlig, dunkel slöja,
vi vet ej vad det gömmer, men har ditt löftesord
att alla dagar du bland oss vill dröja.
Och har vi dej, vår Herre, vår Herde stark och god,
och dina helga källsprång: ditt ord och offerblod,
vi går de dolda skiften glatt till mötes.

3. Ja, vare det som kommer ett härligt Herrens år,
din nåd och makt gör känd på hela jorden!
Sök upp, församla, vårda de många vilsna får,
föröka nu och stärk den klena hjorden.
Låt många nu få smaka hur underbar du är
och bli i trons gemenskap med dej, o Jesus kär,
förenade och saliga för evigt.

4. Bevara dina trogna, o Herre, denna tid
i trons uppriktighet och Andens enhet,
i kärlek och i glädje, rättfärdighet och frid -
behåll bland oss ditt ord i kraft och renhet.
Utrusta dina vittnen med tröst och tålamod,
så att de alltid frimodigt vittnar om ditt blod,
och korsets smälek glatt med dej vill bära.

5. För hedningarnas skara, o Gud, vi ber till dej,
som evangelium åt alla unnar!
Låt sändebudens fötter då låta höra sej,
som seger genom Frälsaren förkunnar!
Välsigna våra syskon som nu ibland dem går,
och låt en väldig skara, långt fler än vi förstår,
en gång hos dej, o Jesus, saligt mötas.

Vad synes dej om Kristus

1. Vad synes dej om Kristus? Vad är väl han för dej,
för dej som nu förnimmer dessa orden?
Ja, har han för ditt hjärta fått uppenbara sej
och har du liv i honom här på jorden?
Är han din enda tillflykt, den enda väg för dej,
ditt enda hopp i livet, din enda trygghet - säg,
är han din enda tröst mot dina synder?

2. Vad synes dej om Kristus? Är han för dej ej mer
än vishetsläraren bland många andra,
en förebild du kanske för dina ögon ser,
där du i självrättfärdighet vill vandra?
Men är han inget annat än bara fyllnadssten
i något fromhetsbygge du redan satt i scen,
så föga glädje du då har av Kristus!

3. Vad synes dej om Kristus, om hans försoningsdöd
för dina och för världens synder alla?
För om du ännu aldrig i verklig syndanöd
dej lärt att genom tron hans namn åkalla,
då vet du ännu inget om kraften av det namn,
som är för dem som söker den enda säkra hamn,
där de för evigt finner frid och vila.

4. Vad synes dej om Kristus? Vi frågar än en gång,
för på den frågan hänger själva livet.
Är han ditt allt i alla, din evigt nya sång
och är till liv ej annat namn dej givet,
då kan du svara stadigt, trots otrons spott och hån:
"Jag tror att han är Kristus, den levande Guds Son,
som frälsat mej från evig död och våda."

Här kommer vi nu åter på dina egna ord

1. Här kommer vi nu åter på dina egna ord
och ber dej om ett särlaregn, o Herre.
Ja, se i nåd och kärlek ner till vår arma jord,
fastän vi ej förtjänar det, dess värre.
Vi lyfter våra hjärtan i tro och bön till dej,
låt dina nådesströmmar nu rikligt gjuta sej
ut över oss och hela vida världen!

2. För se, ibland oss råder så mycken köld och död
och satan har så många själar fångna.
Här är så mycket mörker, här är så mycken nöd,
att kommer du ej snart, vi blir förgångna.
Så kom då, Herre, Herre, se, vi förbidar dej,
och låt de döda benen snart börja röra sej
och särlaregnet snart låt börja falla!

3. Tänk i din nåd, o Jesus, på alla dessa som
väl kallas levande men dock är döda!
Med ljus och liv och värme till deras hjärtan kom,
låt särlaregnet över dem få flöda!
Låt dem ej mer förspilla sin korta nådatid
och ej i världen eller sej själva finna frid,
men finna all sin frid i dej, o Herre!

4. Och fostra dina barn, ja, behåll dem tätt vid dej,
föröka deras tro, för de är svaga!
Ja, med din Ande led dem så de förkovrar sej,
låt inte satans djuphet dem bedraga.
Bevara dem och hjälp dem, vad än som kommer på,
och när du måste tukta, så trösta dem också,
och låt din nåd i dem få mäktig vara.

5. Ja, käre Herre Jesus, vi vill få be dej nu
för Ordets tjänare i alla länder.
När de har sått och vattnat, ge växt och framgång du,
du som har fått all makt i dina händer.
Var deras kraft i striden, var deras stora lön,
och när de redligt kämpar, med seger dem bekrön
och låt ej ordet fåfängt komma åter.

6. Du vet dock bäst, o Jesus, vad vi behöver här,
och du är rik och mäktig över alla.
Så sköt då om oss alla och var oss alla när,
din sak, o Gud, vi vill dej anbefalla.
Ta oss och dina kära för alltid i ditt hägn
och liva upp oss alla med detta nådens regn,
om vilket vi i tron dej nu har bedit!

Nu finns det hopp trots allt

Alt. melodivariant:




1. Nu finns det hopp trots allt!
Jag ser min Jesus blodig.
Hans helga korsgestalt
mej gör i tron frimodig.
Om tusen adamsfall
och släkters syndamängd  
mej än påföras skall,
blir satan ändå stängd.

2. Ty Gud för mej var död
- det säger lite mera!
Vad satan har för stöd,
det tänker jag probera:
Du skjuter väl på mej
med mina synders lod,
men jag skall möta dej
med Jesu död och blod!

3. Vad kan mot Skaparen
i värde nånsin nämnas?
Vem kan av kärleken
till rov åt ulven lämnas?
Gud inget hellre ser
än alla själars fröjd.
Om saliga vi blir
är han av hjärtat nöjd.

Herre Jesus, vilken kärlek

Alt. koral:



1. Herre Jesus, vilken kärlek 
har du inte visat mej 
när du gav ditt liv i döden 
och för mej lät offra dej, 
när du övergav din himmel 
för att dela mänskors lott, 
för att fattig och föraktad 
gå omkring och göra gott.

2. Ja, jag häpnar, när jag tänker 
på en sådan kärlek - ja, 
när jag undrande betraktar 
Betlehem och Golgata, 
när jag skådar hela kedjan 
utav frestelser och nöd 
från en födelse bland djuren 
till en plågsam offerdöd. 

3. Och allt detta, käre Jesus, 
har du gjort för mej, för mej, 
för att inte jag för evigt 
skulle komma bort från dej! 
För att föra mej från döden 
led du dödens alla kval, 
öppnade för mej och alla 
vägen till Guds fröjdesal. 

4. Så du själv för mej har blivit 
denna enda frälsningsgrund, 
varpå jag mitt hopp kan bygga, 
trygg och säker varje stund. 
Lär mej då, o käre Jesus, 
att i allt se upp till dej
och att på din nåd allena 
mitt i allt förlita mej! 

5. Lär mej tacka, lär mej lova, 
för det går så dåligt än! 
Men det ska bli annorlunda 
där hos dej i himmelen, 
när jag fri från allt elände, 
som här nere trycker mej, 
står bland alla dina vänner 
och för evigt lovar dej!

Min äreklädnad, bröllopsskrud

1. Min äreklädnad, bröllopsskrud,
mitt hjärtas enda prydnad,
varmed jag kan bestå för Gud,
är Kristi blod och lydnad.
I Herrens dom jag blir ej dömd,
för skulden är betald och glömd
och jag är fri för evigt.

2. Den sköna skruden skyler all
min synd och mitt elände.
Den också framgent skydda skall,
ty Fadern med den sände
sin gode Ande till min själ,
som tröstar, varnar mej så väl
och i all sanning leder.

3. Och frågar man vad gott jag gör
och hur jag brukar världen,
jag svarar: Gud har äran för
att jag är löst från flärden
och nu med ny och villig håg
får tjäna Gud, som till mej såg
då jag låg död i synden.

4. Mot högmod, vällust, girighet
och alla onda lustar
hans död, hans blod, hans ödmjukhet
mej nu med kraft utrustar.
Jag slipper tjäna synden mer
och gläds när Herrens vilja sker
på jorden som i himlen.

5. Så blev mej Jesu bittra död 
till liv med löftesorden,
till tröst i skam och syndanöd,
till helgelse på jorden.
I tron på Jesus är jag fri
från synden och dess slaveri,
för Jesus är min Herre.

6. Jag skall till sist i himlens höjd
med löst och ledig tunga
i evig, outsäglig fröjd
med alla helgon sjunga:
Guds Lamm, som för oss offrat var
och en gång världens synder bar
ske pris förutan ände!

Hjärtan, enigt sammanslutna

Alt. koral:



1. Hjärtan, enigt sammanslutna,
sök i Herrens hjärta ro!
Lågor, ur Guds väsen flutna,
flamma klart i Kristi tro!
Han, vår hövding, oss förenar,
han, vår sol, oss ger vår glans,
på hans livsträd är vi grenar,
han är vår och vi är hans.

2. Bröder, systrar, kom nu alla
och förnya ert förbund!
Kristus vill oss åter kalla
i en helig, stilla stund
att i tro och kärlek enas,
styrkas under sång och bön
och från strid och splittring renas,
så hans ära strålar skön.

3. Kom till Jesus för att lära
att hans kärleks djuphet se,
att varandras bördor bära,
för varandra livet ge.
Vi så högt av honom skattats
att han göt för oss sitt blod.
Syskonkärlek som har mattats
stärks på nytt i denna flod.

4. Gud ske ära, vilka höjder,
vilka djup av idel nåd,
vilka osägbara fröjder
som beretts oss i hans råd!
Gud, långt större än vi tänker
- unders under är hans namn -
med sin Son oss allting skänker,
sluter oss i fadersfamn.

5. Kristus, du som oss förenat
till en helig syskonrund,
lär oss, så som du det menat,
älska till vår sista stund,
så ditt ljus i mörka dalar
genom oss blir spritt och känt
och så starkt till världen talar
att den tror att Gud dej sänt! 

Så härligt det blir när den frigjorda anden

1. Så härligt det blir när den längtande anden
får bryta var boja och svinga sej opp
med jublande fröjd till de saliga landen,
dit länge den blickat med bidande hopp,
får skaka all synd och all smärta från vingen
och klädd i odödlighets skinande skrud
får ljuvligt välkomnas i saliga ringen
av helgon som firar sin sabbat hos Gud!

2. Den bräckliga hydda som här läggs i jorden
får vila i frid till uppståndelsens dag
och uppstå förklarad vid mäktiga orden,
förenas med anden på Herrens behag.
De jordiska gåtorna, lika ett töcken,
blir lösta en gång i Guds himmelska ljus,
då pilgrimens strävan i berg och i öken
blir utbytt mot vila i Guds fadershus.

3. Då ska aldrig mera vi harporna hänga
med tårade blickar på pilträdets stam,
men fyllda av jubel vi då ska dem stränga
och skönaste toner ur dem locka fram.
Harmoniskt de jordiska missljuden löser
i himmelska, rena ackord sej då opp,
ur levande älven vi salighet öser,
i kärlek fullbordas vår tro och vårt hopp.

4. De fångna från Sion då lösta ur tvånget
som drömmande går där i jublande fröjd.
Nu allt blivit nytt, ty "det första" är gånget,
nu står de i himlens förklarade höjd.
Ja, där de sej evigt och saligt förnöjer,
de skådar sin Jesus, får höra hans röst,
och jublande toner mot tronen sej höjer
beständigt ur hemkomna främlingars bröst.

5. Och bland denna frälsta, lovsjungande skara,
omfläktad av psalmernas ljuvliga sus,
där får också jag i all evighet vara
hos Gud och hos Lammet i renhet och ljus.
O skulle ej villigt mitt kors jag då bära,
de flyktiga stunder jag än vandrar här,
då en gång jag salig i seger och ära
får dela med Jesus hans härlighet där!

Nu gläd dej, du Sions förskingrade skara

1. Nu gläd dej, du Sions förskingrade skara,
stå upp, för din framtid är härlig och skön!
Din Gud ska församla sitt folk och besvara
det kämpande hjärtats förtvivlade bön.
Sin spira han höjde
ur Israel opp;
dess anblick dej fröjde
och vare ditt hopp!
Dess strålande glans ska i evighet vara
och bringa dej himmelens glädje som lön.

2. O härskarestav, du din skönhet ej vinner
av guld eller silver och ädlaste sten,
men morgonens gyllene prakt dej ej hinner,
ej middagens klaraste, solvarma sken!
Ej Libanons cedrar
dej ärofull gjort.
Den Högste förnedrar
vad världen har stort.
Men utvald av honom din härlighet brinner
så underbart hög och så lysande ren.

3. Välsignad sej höjer ur Jakob en stjärna,
en spira sej höjer ur Israel.
Ett fridens banér ska Guds menighet värna
i glädjens och trygghetens eviga tjäll.
Guds heliga händer
nu fattar dess stav,
och riken och länder
besegras därav.
De heliga bor i dess strålar så gärna
och skådar sin konung, Immanuel.

4. Hans konungaspira är frälsningens spira
och kärlek och nåd är dess ljuvliga glans.
Och levande tro och sann gudsfruktan virar
omkring den en evig och grönskande krans.
Och själen sej svingar
till Barnet så glad,
och lovsången klingar
i Betlehems stad.
Ja, lovom den Konung, vars högtid vi firar,
ty riket och makten och äran är hans.

5. Se, jorden den vida hans välde ska skåda
och död ska i rikaste liv bli förbytt.
Och Gud sitt förlorade barn ska benåda,
den Gud som förblir och som gör allting nytt.
Då helas och skäras
en blödande värld;
i eld ska förtäras
dess blodiga svärd.
Och riket från Gud ibland folken ska råda
och mörker och nöd då för evigt har flytt.

Se, nu är salighetens dag förhanden

 

1. Se, nu är salighetens dag förhanden,
nu klappar Jesus på ditt hjärtas dörr.
Nu kallar han i ordet och med Anden
med samma milda röst som ofta förr.
Så vakna, vakna upp och lyssna till
hans röst, som nu i dag dej frälsa vill!

2. Men om du dröjer längre, kan det hända
att du ej mer kan vända om till Gud.
För när Guds kallelser har gått till ända,
då nås du aldrig mer av nådens bud.
Så hör idag och lyd hans herderöst,
när han dej kallar till sin frid och tröst.

På Betlehems marker i natten så stilla

1. På Betlehems marker i natten så stilla
en skara av herdar helt plötsligt blev väckt.
Det klarnar så hastigt, Guds änglar så milda
står fram där i himmelens skinande dräkt,
med strålande vingar,
gott budskap de bringar:
"Vi nu er förkunnar en glädje så stor!"
Ja, änglarnas härar
sjöng: "Gud vare ära!
Er Frälsare kommit och nu bland er bor."

2. Det budskapet länge har gått över jorden,
att Jesus till frälsning för syndare kom.
Ja, vi som hör hemma långt uppe i Norden,
har också, o Herre, hört talas därom.
För du som oss kände
ditt ord till oss sände,
ditt hjärtelag mot oss vi nu kan förstå.
Så måtte då mången
vid änglalovsången
få lust att med allting till Frälsaren gå! 

3. Stor glädje ska folken på jorden erfara!
Var själ som vill komma kan här ta emot
den gåva från Gud, som han lät uppenbara,
den ligger nu redo vid syndares fot.
Så många är komna
som saligt fått somna
i tron på sin Jesus, är hemma hos Gud.
Men många sej vände
från gåvan han sände,
föraktade Frälsaren, glömde hans bud.

4. O, må vi då alla som än här får vandra
med glädje rätt lyssna till änglarnas sång,
så vi kring Guds tron åter skådar varandra,
när här vi har slutat vår vandring en gång.
Då frälsta vi skulle
lovprisa till fullo
det barn som i krubban i Betlehem låg.
Må hela vår skara
i himlen få vara,
hans kärlek långt bättre vi då ska förstå!

Jesus, Jesus, han allena

Alt. koral:



1. Jesus, Jesus, han allena,
Jesus, själens bäste vän,
med sitt blod har tvått oss rena
och vår skuld betalt igen.
Allt det onda som vår första
fader Adam på oss drog,
från det minsta till det största,
sonat blev när Jesus dog.

2. Så är enligt löftesorden
världen återlöst av Gud,
så förenas här på jorden
Kristus med sin kära brud.
Låt då ingen dej förvilla,
lita helt på blodets pant!
Tror du ej så går dej illa,
men Guds ord är lika sant.

Öppet står Jesu förbarmande hjärta

 



1. Öppet står Jesu förbarmande hjärta, 
kärlekens armar och frälsningens famn. 
Är det väl skäl att försmäkta i smärta, 
då du får ankra i sällhetens hamn? 
Herren i nåd och i kärlek dej möter, 
ropar och ber: Ge ditt hjärta åt mej! 
Är det väl rätt att din vän du bortstöter, 
han som till lösen gav livet för dej? 

2. Världen i Frälsaren frikänd har blivit, 
han på sitt hjärta var syndare bar, 
fäst mellan himlen och jorden han givit
allting för oss och vårt skuldoffer var. 
Skulden ströks ut genom blodskällans flöden, syndaregistret på korset han slog. 
Domaren led för de dödsdömda döden, 
Gud är försonad och detta är nog. 

3. Kom alla mänskor, ja, syndare alla, 
dubbelt tillbaka ni får för vart brott. 
Om vi än alla med Adam måst falla, 
har ändå Jesus alltsammans gjort gott. 
Är det väl rätt att befriade trälar 
håller sej själva i träldomen kvar? 
Nej, låt oss hellre som frigjorda själar 
tacka i frihet vår nådige Far! 

4. Jesus, min Herre, min salighetsklippa! 
Jag din förtjänst mej tillägnar som min. 
Dej vare lov, jag min otro fått slippa,
jag i din hand står ju skriven som din! 
Du får dej själv och din Fader förneka, 
förrän jag därur utstruken kan bli. 
Därför jag sjunger nu utan att tveka: 
snaran är sönder och fågeln är fri!

Så underbart att vara

Alt. koral:




1. Så underbart att vara 
en Jesu Kristi vän 
och i hans sällskap fara 
mot hemmet, himmelen! 

2. Det är min stora lycka 
att höra honom till; 
må världen sedan tycka 
och tänka vad den vill! 

3. Jag var ju död, förlorad 
men har fått liv igen 
och är till barn utkorad 
i Kristus, Medlaren! 

4. Och sedan han mej funnit, 
han läkt och burit mej. 
Ja, han som dyrt mej vunnit 
har dragit mej till sej. 

5. Han vårdat och bevarat 
mej intill denna dag, 
sitt svaga barn försvarat 
mot god och rättvis lag. 

6. Och ingen kan mej rycka 
från denne trogne vän. 
Tänk, vilken nåd och lycka 
att känna Frälsaren! 

7. Han är min lösepenning 
och min rättfärdighet, 
fullt giltiga försoning 
för tid och evighet. 

8. Nu är jag löst från lagen, 
blir inte dömd av den, 
för synden är borttagen, 
fast jag tycks oren än. 

9. Han dog ju, en för alla, 
och alla dog vi då: 
ty alla, det är alla - 
läs orden, som de står! 

10. Ja, han har frälst oss alla, 
det gäller vem som helst! 
Nu heter det: Åkalla 
hans namn, så blir du frälst!

Det finns en evig tröstegrund

1. Det finns en evig tröstegrund
för fallna syndare.
Den vacklar ej en enda stund
med deras vacklande.
Den grunden är försoningen,
Gud verk i Sonen, Frälsaren. 
Gud vare tack för nådens grund,
Guds eviga förbund!

2. Gud kallar varje syndare
till barnaskap hos sej.
Han älskar den ovärdige,
ja, alla, dej och mej.
Minns i din största syndanöd:
du köptes fri i Kristi död!
Behåll i hjärtat denna tröst
att du är återlöst!

3. Jag ser att genom Kristi död
är Gud försonad, nöjd.
Tänk, när jag vacklar, vilket stöd!
Det tröstar, skänker fröjd.
Se, Gud är nu min Fader huld,
vill aldrig tänka på min skuld,
och han mej leder ända fram,
jag kommer ej på skam.

4. Det är hans lust att göra gott,
det är hans hjärtelag.
Han följt mej på den väg jag gått
allt intill denna dag.
Hur skröpligt det än gått mej här,
så känns han vid mej som jag är.
När det gick väl, när foten gled,
jag fick dock vara med.

5. Och snart tar Herren mej till sej,
till ostörd frid och ro.
Så härligt det ska bli för mej
att där hos honom bo!
Att synden låder vid mej här
gör inte mej förlägen där,
"det första" är då helt förbi
och själen evigt fri.

6. Håll ut ännu en liten stund,
snart får du sabbatsro!
Ej faller Ordets ankargrund
med dej och med din tro!
Förbli beständigt, kära själ,
hos Frälsaren, så gör du väl!
Ja, ha i honom all din tröst
och följ och lyd hans röst!

Så stort är ingenting

Alt. koral:
 

1. Så stort är ingenting
som att i syskonring
vid Jesu bord få samlas
med änglar runt omkring.

2. För mitt ibland oss är
vår vän och broder kär,
Guds Lamm, det rena, milda,
som världens synder bär.

3. Nu är det ingen nöd:
Guds Son för oss var död.
Han vill oss alla skänka
sin nåd i överflöd.

4. O mänska, fröjda dej!
Han vill förbarma sej,
han vill din synd förlåta,
så har han gjort med mej.

5. I Jesu Kristi namn
vi har en säker hamn.
När stormen kring oss rasar
är trygghet i hans famn.

6. Hans nåds och frids förbund,
det gäller varje stund.
O må hans namn bli prisat
kring hela jordens rund!

7. En gång i himmelen
ska vi få se vår vän.
O vilken salig glädje
en gång i himmelen!

Nu är jag lycklig i alla skiften

1. Nu är jag lycklig i alla skiften,
mitt hjärta funnit vad det begär:
jag funnit Jesus och allt i honom -
vem kan begripa hur rik jag är?

2. Jag har en Gud, ja, en Gud som hjälper,
och Herren, Herren, så är hans namn.
Han mej från döden till livet frälsar
och är i stormen min trygga hamn.

3. Jag har förlossning igenom blodet
och barnaskapet jag återfått.
En plats jag äger vid nådebordet,
ibland Guds vänner, en härlig lott!

4. Jag har ett arv som ej har sin like
på denna jord, ja, det vet jag visst.
Det väntar mej i det ljusa rike
där blott på sorger ska vara brist.

5. Så är jag lycklig i alla skiften,
fast jag ej alltid min lycka ser.
Snart kommer Jesus och hämtar bruden,
och aldrig ska hon då gråta mer.

Att tro, det är att böja

Alt. koral:



1. Att tro, det är att böja
sej ner vid korsets fot,
och sina armar höja
vår Frälsare emot.

2. Att tro det är att slippa
all självrättfärdighet
och fly till nådens klippa,
till Guds barmhärtighet.

3. Att tro det är att bygga
sitt liv på Herrens ord
och söka frid och lycka
där Herren Jesus bor.

4. Att tro, det är att vila
på fullgjort frälsningsverk,
åt döden kunna smila
trots verklig sorg och värk.

5. Att tro, det är att tacka
för nåd som håller sej.
Trots livets branta backar
Guds barn förtvivlar ej.

6. Att tro, det är att bedja
och hålla Jesus´ hand
och låta Anden leda
till salighetens land. 

O var är det folk

1. O var är det folk som på Andens bud
bland människor samlar en skörd åt Gud?
Han själv har oss bjudit till verket gå,
och ingen får tveka och stilla stå.
Vem går i dag? Vem vill gå med?
Vem tar nu sin plats i skördemännens led?
Vem samlar in för Faderns hus?
Vem skall få lönen i fröjd och ljus?

2. Guds folk, ut på gator och gränder gå,
så alla kan bjudning till bröllop få.
Gå ingen förbi medan än är tid,
att bjuda dem hem till en evig frid.
Vem går i dag...

3. Nu fälten har vitnat kring jorden vid
och världen den väntar på skördens tid,
men ännu är de som går ut för få,
fast människors räddning beror därpå.
Vem går i dag...

4. Ni villiga tjänare, kom nu hit
och samla den mognande skörd med flit.
Han kommer, vår Konung - i tro håll ut,
oss väntar en skördemans fröjd till slut.
Vem går i dag...  

O gränslösa frälsning

1. O gränslösa frälsning, o kärlekens hav,
o nådens fullbordan som Kristus oss gav!
Till världens försoning du utbreder dej,
du flödar för alla,
du flödar för alla,
du flödar för alla,
väll fram över mej!

2. Min synd är så stor, det är illa beställt,
och tårar av ånger jag ofta har fällt.
Men gråt är förgäves, för Golgatas våg
kan ensam ge rening,
kan ensam ge rening,
kan ensam ge rening,
till sist jag det såg.

3. O nådens gudomliga, gränslösa hav!
Så ofta jag jag stått här men givit mej av.
På nytt jag nu står här, fast sargad och sen.
Jag går ej tillbaka,
jag går ej tillbaka,
jag går ej tillbaka,
nu vill jag bli ren.

4. Nu höjer sej havet mot mej mer och mer.
Jag hör någon ropa: Gå i nu! han ber.
Jag fylld av förtröstan på skälvande ben
mej kastar i havet,
mej kastar i havet,
mej kastar i havet
- och där blir jag ren.

5. Och nu, halleluja, den tid jag har kvar
jag prisar min Gud som all orenhet tar,
vars hjärta i döden har utgjutit sej
med frälsning så gränslös,
med frälsning så gränslös,
med frälsning så gränslös
för dej och för mej. 

Närmare ständigt, tätt intill dej

1. Närmare ständigt, tätt intill dej,
dra mej, o Jesus, så dyrbar för mej.
Slut mej, ja, slut mej tätt till din famn,
//: skydda mej i denna fridfulla hamn ://

2. Närmare ständigt, du är min fred,
inget jag har att som gåva ta med,
endast den brist du såg och förstod,
//: rena mej helt i ditt dyrbara blod ://

3. Närmare ständigt, Jesus, min skatt,
syndernas dårskap nu lämnar jag glatt,
själviska nöjen, stolthet som var,
//: korsfäste Frälsare, bli hos mej kvar ://

4. Närmare ständigt, år efter år,
tills i din härlighet kronan jag får.
Ändlösa åldrar leder då mej
//: närmare, Jesus, allt närmare dej ://

Hur ljuvligt att få vara

1. Hur ljuvligt att få vara
en ton från himmelen,
ifrån Guds eget väsen,
den rena kärleken!
Härnere till vårt öra
så många missljud når,
//: men Gud är saligheten,
säll den som det förstår ://

2. När anden stilla vilar,
sitt fäste har i Gud,
i hjärtats inre formas
de rena lovsångsljud.
När Gud slår an ackordet
i himmel och på jord,
//: då blir av hela mänskan
en lovsång utan ord ://

3. Men för att därtill komma,
man måste först bli tom,
det måste bringas tystnad
i hjärtats helgedom.
När Herren där vill tala,
man måste vara still,
//: så han med instrumentet
får göra vad han vill ://

4. När egenviljan brutits,
dess röst har tystnat här,
jag lagd i Jesu händer
kan bli vad han begär.
För det är hemligheten,
att Gud ifrån sin tron
//: blott ur ett ödmjukt hjärta
kan bringa fram en ton ://

Jag vill följa dej, o Jesus

Alt. koral:



1. Jag vill följa dej, o Jesus,
följa dej om vägen går
över solbelysta höjder
eller genom dunkla snår.
Där du, Mästare, går före
vill jag följa efter glad,
viss att varje steg mej närmar
hem till levande Guds stad.

2. Må jag då ej ängsligt fråga: 
"Herre säg mej vart du går"
eller med en hemlig tvekan
framåt gå i dina spår.
Nej, här gäller det att följa,
inte att bekymra sej,
bara att i barnslig lydnad
gå den väg du valt åt mej.

3. Men om något här mej binder
med ett än så hårfint band
som kan bli för mej ett hinder
på min väg till livets land,
gör mej fri, ja, fri i anden,
fri att följa dej med fröjd,
fri att älska, fri att tjäna,
med din goda vilja nöjd.

4. Ta min längtan, ta min vilja,
slut mej i din vilja in.
Och om jag blir trött av vägen,
viska till mej: "Du är min!
Har du följt mej här i tiden
under några korta år,
får du i en evig glädje
följa mej vart än jag går." 

Vad hjälper det att vinna hela världen

1. Vad hjälper det att vinna hela världen
om du förlorad går till kropp och själ?
Om du i himmelen vill sluta färden,
låt inget hindra då ditt sanna väl!

2. Men rikedomens svek har lockat många
att sälja himmelen för stoft och mull.
De liksom Demas av begären fångna
har vikit av för jordisk vinnings skull.

3. Den rike ynglingen gick bort bedrövad
när Jesus sa han skulle lämna allt.
Och alltför mångas tro, när den blev prövad,
sej visat vara just av denna halt!

4. Så pröva oss, o Herre, om vi äger
i våra hjärtan oförgängligt guld,
om för oss mer än världens skatter väger
att du förlåtit all vår synd och skuld. 

5. Och led oss, Herre, led oss genom livet
och lär oss dela gåvorna vi fått
i tacksamhet för allt som blev oss givet,
tills vi en dag det stora målet nått.