Tack, hjälp och förlåt

Förrän mänskostämmor hördes

1. Förrän mänskostämmor hördes 

och förrän mänskohjärtan rördes 

av Herrens salighet och nåd,

stod det tusen sinom tusen

omkring Guds tron i himlaljuset

och tillbad Herrens makt och råd.

Med sköna lovsångsljud

de visade för Gud

sin förtjusning

och skylande

sitt ansikte

knäböjde för sin Skapare.

2. Kring den tron där Herren bjuder

ett helig, helig, helig ljuder

från änglars här i evighet.

Gud sin hyllning vill de bära,

ty endast honom tillhör ära

och rike, makt och härlighet.

De tjänar Herren Gud

och lyder helt hans bud.

Deras prydnad

är helighet

och hörsamhet,

ja, både kraft och ödmjukhet.

3. Änglar även här får vara,

som vinden, ja, som blixten fara

i ljuvligt och lycksaligt kall.

Till den frommes tjänst de ilar,

beskyddar honom när han vilar,

bevarar sen hans fot från fall.

Och när från synden kom

en själ som vände om

och benådas,

då sjunger de:

Förbarmare,

dej pris och tack och ära ske!

4. Gud, med dina änglahärar

ska de som dej av hjärtat ärar

få evigt glädja sej en gång!

Burna hem på deras händer

får de med dem i fridens länder

uppstämma segerns jubelsång.

Ja, den som troget går

i deras ljusa spår

genom världen

ska ren och skär

och salig där

med dem få se dej som du är!

Ja, Herre, jag tror

//: Ja, Herre, jag tror
att du är Messias,
att du är Guds Son,
han som skulle komma till världen ://

Text: Marta i Betania (Joh. 11:27)
Musik: Andreas Holmberg 2018

Välsigna, Herre, vad du ger

Vi är Kristi medarvingar

Frukt-, bär- och svamptid kommer (Sensommarpsalmen)

SENSOMMARPSALMEN

1. Frukt-, bär- och svamptid kommer

med lust och glädje stor,

för ännu är det sommar

fast vi i Norden bor.

Ja, än kan solen värma

och frukten smakar sött,

en skatt får vi oss närma

när lingon lyser rött.

2. De fagra kantareller,

Karl Johans ädla svamp,

som Gud vid stigen ställer,

ger hopp i livets kamp!

Ja, sopp, trumpet och riska

och milda kremlors rad,

gör våra kroppar friska

och själen varm och glad!

3. Tack, Herre, för de gåvor

du denna sommar gav!

Låt aftonsolens lågor

nu smycka land och hav,

tills mörkrets väv sej sänker

och löftets stjärnor tänds:

du ännu på oss tänker,

ditt ord oss ännu sänds. 

Han har besegrat allt det onda

Bartolomaios var en karl

 

1. Bartolomaios var en karl,

som hade Tolomay till far.

I Kana fick han heta mer:

//: Natanael, Gud ger, Gud ger! ://

2. När han vid fikonträdet satt,

Filippos kom och påstod att

de nu Messias hade sett

//: i Jesus ifrån Nasaret! ://

3. "Men kan det komma nånting bra

från Nasaret?" Natanael sa.

Filippos honom övervann:

//: "Följ med och se det själv!" sa han ://

4. När Jesus såg Natanael, 

han såg en rak och ärlig själ,

som snart sa övertygat lugn:

//: "Du är Guds Son och Israels kung!" ://

5. Vi lever ganska långt ifrån

Natanael Tolomayosson.

Men tolv apostlars vittnesbörd

//: gav också här en riklig skörd ://

 

Ett litet ljuvligt nyfött barn

 

1. Ett litet ljuvligt, nyfött barn,
vårt kära lilla Jesusbarn,
har kommit med ett gott nytt år
som de som tror på honom får.

2. Det gläder himlens änglar så
att de vill runt omkring oss stå 
och med sin sång få visa här
att Gud med oss försonad är.

3. Är Gud försonad och vår vän,
vad rör oss sedan fienden?
Trots varje mäktig helvetsport,
har Sonen själv oss fria gjort.

4. Han kommer med ett jubelår,
han ger den glädje som består.
Kom med och sjung i julens tid,
för Jesus är ju själv vår frid! 

Hur underligt, Herre, du leder mej här

1. Hur underligt, Herre, du leder mej här,
när nu jag mitt kors i din efterföljd bär.
Men aldrig min smärta dock varit som din, då du blödde uppå korset för alla.
Nej, aldrig min smärta...

2. O Jesus, ditt kors är min ära, min frid,
ditt blod som där rann är min starkhet i strid,
men aldrig jag blir dock så trogen som du, då du blödde uppå korset för alla.
Nej, aldrig jag blir dock...

3. Vad än du nu tar och vad än du mej ger,
allt blir till mitt bästa, blott din vilja sker,
ty aldrig fanns ömmare hjärta än ditt,
då du blödde uppå korset för alla.
Nej, aldrig fanns...

4. Du övervann synden och döden för mej!
Ja, Herre, uppståndelsen har jag med dej,
och aldrig vi åtskils i liv eller död,
ty du blödde uppå korset för alla.
Nej, aldrig vi åtskils...

 

Se på Jesus! Förstfödd går han före oss

//: Se på Jesus! 

Förstfödd går han före oss,

banar genom dop och död

en livets väg :// 

Text och copyright: Margareta Melin, publ m tillstånd

Mitt kall för världen ringa är

1. Mitt kall för världen ringa är, 

men världens pris jag ej begär, 

för om mej Herren känner blott, 

då nöjs jag gärna med min lott. 

2. Min syssla blir ej tung och svår, 

om jag på Herrens vägar går 

och i mitt levnadskall förnöjd

har nåd hos Gud i himlens höjd. 

3. Ett ringa verk för Gud är stort, 

om blott i kärlek det är gjort

- den i det minsta trogen är

ger Herren mycket mera där. 

4. Jag vill i arbete och bön 

hos Herren söka kraft och lön, 

och när mitt kall jag lämna får, 

i Jesu namn till ro jag går. 

5. Mej Herren Jesus tjänat har, 

då fattig han på jorden var.

Jag därför honom tjäna vill 

och evigt höra honom till.

Vi till ditt altarbord bär fram

Min gode Gud, min Frälsare

1. Min gode Gud, min Frälsare,

o låt mej nu, det vill jag be,

för alltid dej tillhöra!

Låt gamle Adam dö i mej,

och för allt nytt jag får av dej

ge hjärta, öga, öra!

2. I hjärtat låt din tron bli ställd,

och tänd i mej din kärleks eld,

så jag för dej kan brinna.

Låt ögat öppnas för din glans,

som vill få föra oss till sans

och lysa, ej förblinda!

3. Låt örat höra herdens röst,

när till ditt folk du talar tröst

och frid till dina trogna.

I ditt förbund må hjärtat få

sin trygghet, vad än hända må,

så Andens frukt kan mogna!

 

Skymning rår över skogar och vatten

1. Skymning rår över skogar och vatten,

snart har dagen nått sitt slut.

Inom kort härskar mörkret och natten

och vår lägereld dör ut.

Låt oss värmas ännu av dess lågor,

låt vår sång gå fram som havets vågor.

Skymning rår över skogar och vatten,

snart har dagen nått sitt slut.

2. Uti världen är sorgerna många.

Mera glädje, Gud, oss giv!

Mellan hjärtan är vägarna långa.
Skänk gemenskap med vårt liv!

Låt oss fatta fast varandras händer,

låt oss bygga broar mellan länder!

Uti världen är sorgerna många.

Mera glädje, Gud, oss giv!

3. Herre, visa den väg vi ska vandra,

giv oss kraft och villigt sinn´.

Lär oss leva för dej och för andra,

skriv din lag i hjärtat in! 

Lär oss kämpa ärligt för ditt rike,

och i varje mänska se vår like!

Herre, visa den väg vi ska vandra,

giv oss kraft och villigt sinn´! 

Jorden är ett klot

1. Jorden är ett klot,

rund som en boll,

svävar i det blå,

Gud har ordnat så.

2. Först var jorden röd,

het och varm av glöd.

Kall och hård som sten,

det blev jorden sen.

3. Men vad händer då?

Vatten friskt och klart

finns på jorden snart.

Gud har ordnat så.

4. Solen gul och god

värmer vår jord.

Grön blir jorden då.

Gud har ordnat så.

5. Djur av alla slag,

stora och små

och mittemellan.

Gud har ordnat så.

6. Människor kom sen,

kvinnor och män.
Barn blev det då.

Gud har ordnat så.

7. Nya friska tag,

men var sjunde dag,

vila får vi då.

Gud har ordnat så.

Bered nu vägen för Herren, din Gud

//: Bered nu vägen för Herren, din Gud,

bered nu vägen för Herren, din Gud ://

Tvång att tro, det önskar dårar

1. Tvång att tro, det önskar dårar;
hjärtat vill ej våldfört bli.
Tvungen tro ej torkar tårar,
föder lögn och skrymteri.
Hän mot helvetet kan tvingas,
men till himlen bara ringas,
frihet följer sanningen.

2. Jesus som den gode herden
söker vart förlorat får
och med evig kärlek ser den
som i världen vilse går,
lockar oss att hemåt ila,
ger den trötte ro och vila,
nyttigt ok och börda lätt.

3. Men om ordet som han talar
skulle nekas hjärterum,
aldrig ont med ont betalar
fridens evangelium,
kallar aldrig eld från ovan
utan går med himlagåvan
stilla till en bättre plats.

Ja, vi elsker

1. Ja, vi elsker dette landet 

som det stiger frem 

furet, værbitt, over vannet 

med de tusen hjem. 

Elsker, elsker det og tenker 

på vår far og mor 

og den saganatt som senker 

drømme på vår jord,

og den saganatt som senker 

senker drømme på vår jord. 

2. Norske mann i hus og hytte,

tak din store Gud! 

Landet ville han beskytte 

skjønt det mørkt så ut. 

Alt hva fedrene har kjempet, 

mødrene har grett, 

har den Herre stille lempet 

så vi vant vår rett,

har den Herre stille lempet,

så vi vant, vi vant vår rett. 

3. Ja, vi elsker dette landet 

som det stiger frem 

furet, værbitt, over vannet 

med de tusen hjem. 

Og som fedres kamp har hevet 

det av nød til seir 

også vi når det blir krevet 

for dets fred slår leir, 

også vi når det blir krevet 

for dets fred, dess fred slår leir.

En torr och kall vår

1. En torr och kall vår 

gör sommaren kort
och vinterns föda fördriver.
Gud hjälp, du som rår! 

Se, våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, 

förbarma! 

Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.

2. Gott majregn oss giv, 

låt dugga tätt ner,
låt varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, 

låt frosten ej mer
de späda blomstrena tukta!
Var nådig, 

var rådig! 

För dem jag ber,
som Herren tjänar och fruktar.

3. Låt vädret så kallt 

och torkan oblid
ej tvinga rosorna röda,
låt åkern så stolt 

ej kommas så vid,
att han ej bonden kan föda!
Bevara 

från fara 

i allan tid
den späda markernas gröda!

4. Låt himmelens port 

utvidga sin gång,
hjälp molnen högre uppstiga,
låt höra oss fort 

skön näktergals sång,
som kölden tvingar att tiga!
Låt sjunga 

de unga 

med stämmor mång!
Låt barnen dansa och niga!

5. Giv glädje och tröst, 

låt lärkan ej dö,
låt leva sommarens svala!
Hugsvala vart bröst 

på Sveriges ö,
som nu så sorgligt hörs tala!
Giv sommar 

som blommar, 

giv gott grönt hö,
låt göken ropa och gala!

6. Gör dagen oss lång, 

gör natten oss klar,
låt duggregn varma nerfalla
och locka till sång 

den fågel som har
tyst varit vintern så kalla!
Låt klinga, 

låt springa 

mångt hjon, mångt par,
låt fröjdas människor alla!

7. Ja, ljuvliga sol, 

de fattigas vän,

som ej din värme vill spara,

kom hit som fjol

med sommar igen,

låt köld och ensamhet fara.

Nu längtar,

nu trängtar

båd kvinnor och män

att gå i solskenet klara.

8. Släpp boskap i vall, 

lös oxen ur bås,
driv fä och fänad åt skogen!
Låt öken få stall 

in under Guds lås,
låt bonden glädjas vid plogen!
Höst mustig 

gör lustig, 

låt säden fås
av åkern ymnig och mogen!
 

9. På blomster och löv 

låt stimma de bin,
som bildar honungen söta!
Men snart blir man döv 

av buller och skrin,
där man krigshärar får möta.
Still´ vreden, 

giv freden, 

Gud, stå oss bi,
som bäst kan fienden stöta!

10. Vi har ju, o Gud, 

dig syndat emot,
förlåt oss bristerna svåra!
Vi vill dina bud 

med bättring och bot
nu följa dagarna våra.
Låt falla 

nu alla 

din vredes hot,
och dämpa vad oss kan dåra!

11. Ja, dämpa det ner, 

din gåva oss lär
all tid rätt nyttja och bruka!
Till slut jag dig ber, 

hjälp deras besvär,
som gästfritt borden vill duka
och hjälper, 

ej stjälper 

den hand, som bär
en tom och sönderspräckt kruka!

 

Anders Carl Rutström 300 år: Vår Herres Jesu Kristi Gud

 

1. Vår Herres Jesu Kristi Gud 
och härlighetens Fader, 
lär oss i tid ta nådens bud 
med himlens lönegrader.
Ja, led oss du från världens torg 
till verket i din vingårdsborg, 
där vi din godhet möter. 

2. Lär oss din nåd och kärlek se 
och blott på nåden yrka.
Låt oss som svaga syndare 
få motta liv och styrka  
av livets träd, du Jesus själv, 
som står vid nådens klara älv 
till hela världens hälsa. 

3. Behåll ditt trogna arbetsfolk 
av idel nåd vid grunden! 
Din helge Ande, nådens tolk, 
erinre dem den stunden, 
när du som en husbonde from
vill ge envar den nåd och dom
som du har lovat. Amen!

Låt oss med Maria betrakta (Rosenkranspsalmen)

De glädjerika mysterierna:

1. Låt oss med Maria betrakta

Jesus, som av Anden blev

avlad i en jungfrus sköte,

och om hjärtats renhet be!

2. Låt oss med Maria betrakta

Jesus hos Elisabet,

mödrars möte, fröjd hos foster,

låt oss om sann glädje be!

3. Låt oss med Maria betrakta

Jesus, som blev född bland djur,

och så ödmjukt vid hans krubba

be om andens fattigdom!

4. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som till templet bars

för att helgas där åt Herren,

låt oss be för våra barn!

5. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som i templet satt

bland de lärda, låt oss be om

lyhördhet för Herrens ord!

De "himmelrika" mysterierna 

(ljusets och livets):

1. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som Johannes döpt,

över honom Anden svävar,

låt oss om Guds ledning be!

2. Låt oss med Maria betrakta

Jesus på en bröllopsfest,

låt oss minnas hennes maning:

gör allt vad han säger er!

3. Låt oss med Maria betrakta

Jesus och Guds rikes väg,

låt oss be om nåd att själva

göra bot och vända om!

4. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som förklarad blev

inför tre lärjungars ögon,

låt oss be om liv och ljus.

5. Låt oss med Maria betrakta

Jesus och hans nattvardsfest, 

ja, hans kropp och blod bevare

oss av nåd till evigt liv.

De smärtorika mysterierna:

1. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som har svettats blod

i Getsemane i ångest, 

låt oss be om trofasthet.

2. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som blev gisslad svårt,

låt oss be om villighet att

lida för det namnets skull.

3. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som blev törnekrönt,

hånad, slagen av soldater,

låt oss be om ödmjukhet.

4. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som själv bar sitt kors,

låt oss be om Kristi ande,

självförsakelse och mod.

5. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som på korset dog,

låt oss be om det han vann oss,

syndernas förlåtelse.

De ärorika mysterierna:

1. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som stod upp igen,

låt oss be om det han vann oss,

liv i hans uppståndelses kraft.

2. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som till himlen for, 

sitter på Guds högra sida,

låt oss be om hopp och tro.

3. Låt oss med Maria betrakta

Jesus som sin Ande sänt,

låt oss be att så Guds kärlek

från vårt hjärta flödar ut.

4. Låt oss med Maria betrakta

Jesus genom vilken hon

upphöjd blev till himlens glädje,

låt oss be om salig död.

5. Låt oss med Maria betrakta

Jesus, som ska komma igen.

Ande, själ och kropp må helgas,

låt oss be om segerns krans.

Genom lidande till seger

 

1. Genom lidande till seger
är den väg som Jesus gått,
och en annan väg att vandra
vi ej heller löfte fått.
Se, då Israel skall tåga
hän till löftets sköna land,
vägen full av nöd och fara
går igenom öknens sand!

2. Genom lidande till seger
går missionens väg också.
Jesu sändebud, de måste
alltid i hans fotspår gå.
Himmelrikets säde lägges
obemärkt i tårdränkt jord.
Kornet måste dö i mullen,
men får liv på Herrens ord.

3. Genom lidande till seger!
Ja, till seger vägen går,
om än stundom tåren bränner,
om än striden blir oss svår.
Jesus segrade i döden,
Israel vann löftets land,
och de frälstas glada skara
stod en gång på stormig strand.

4. Genom lidande till seger!
Sjung, ja sjung med kraft och mod!
Sjung om seger mitt i kampen,
blott i kraft av Jesu blod!
Segra skall hans verk på jorden
över mörker, synd och nöd,
segra i vartenda hjärta
som fann liv i Jesu död.
 

A C Rutström 300 år: Välkommen åter från de döda

 

1. Välkommen åter från de döda,
Fridsfurste, Hjälte, Evig Far,
som ormens huvud krossat har!
Nog sågs din kropp i striden blöda,
ditt hjärta brast, din mun vart kall,
av sorg vi knappt ett ord förmådde,
men som en Simson du dock rådde
och segrade mitt i ditt fall!

2. Se! Lejonet av Juda vinner
trots dödens udd och satans skott!
Nu har det sådant byte fått,
vars like ingenstans man finner:
var enda dyrbar mänskosjäl
från honom ulven hade rövat,
men fåfängt nu sin styrka prövat,
ty Hjälten var Immanuel!

3. Han är uppstånden, uppenbarad
för våra ögons häpna syn.
Som solen strålande i skyn
står han helt härlig och förklarad!
O vilken lycklig morgonstund!
Kom, bräckta rör, här får du styrka,
nu kan du på din sällhet yrka,
sen Frälsarn lagt så säker grund!

4. Upp, tungospel, upp, ärestoder,
upp, fröjdeskott från hjärtats skans!
Kom för att fläta segerkrans
åt en så nådig vän och broder!
Lägg skrymtan bort! Här blir en dag,
då han allt folk för domen ställer,
då intet jäv och konstgrepp gäller,
men allting skiljes efter lag.

A C Rutström 300 år: Ni präster, Jesu sändebud

1. Ni präster, Jesu sändebud,

hans evangelium sprid ut

i dessa bistra tider!

Gå ut, men Hjälten låt gå främst,

blodsvittnen låt gå fram därnärmst,

så ljuset bäst sej sprider!

Se, nu är

tiden här!

Fäll ej modet,

men om Blodet

ni predike

även här i Sveriges rike!

2. Se, Lammet är allsmäktig Gud!

De faller för hans allmaktsljud

som honom fängsla vågar.

Han gör väl än så stor bedrift,

han är för helvetet ett gift,

för döden själv en plåga.

Så välan!

Gud, vår man,

du oss värje

här i Sverige,

styr i norden,

Gud, ja, över hela jorden!

3. Tryck värmen av din nådesol

hit upp till nordens kalla pol,

och låt nu livets Ande,

som du i ett profetiskt brev

till judafolket fordom skrev,

få vila i nordlanden!

Ymnigt strö

livets frö -

alla ställen

upp till fjällen,

låt dem bära

Sarons blomster, Lammets ära!

Skydda oss, Herre, medan vi vakar

I en värld av död

O Herre, i dina händer

En röst, en ljuvlig röst jag hör

1. En röst, en ljuvlig röst jag hör:

"Stå upp och fira som sej bör

den dag som Herren gör!"
I dag till mej når Herrens ord:
"Kom i min famn, kom till mitt bord!"

2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mej själv i helig skrud,
min Herre och min Gud!
Ikläd mej din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.

3. Likt Petrus som berömde sej
jag svek dej svårt och glömde dej -
men du ej dömde mej.
Din blick mej fann, din kärleksblick
till djupet av mitt hjärta gick.

4. Med smärta jag min svaghet ser,
o hjälp mej att jag aldrig mer
dej, Jesus, överger,
men går med glädje dit du går
och bär mitt kors i dina spår.

5. Och när jag önskar återfå
de krafter som jag ser förgå,
jag likt Maria då
vid dina fötter sitta vill
och vad du talar lyssna till.

6. Ett enda mej nödvändigt är:
att hålla dej av hjärtat kär
och tro vad du mej lär.
Av denna kärlek, denna tro
i liv och död har själen ro.

7. De själar du åt himlen vann
på jorden ej sin näring fann,
av stoft ej mättas kan.
Den dryck och föda som oss när,
ditt eget blod, din kropp det är.

8. Dej själv du åt de dina bjöd.
Du är det sanna livets bröd
som frälsar oss från död.
Du är den källa, av vars flod
en kristen hämtar kraft och mod.

9. Så kom att i mitt hjärta bo.
Till dej jag sätter all min tro,
hos dej jag finner ro.
Med dej jag lugn till målet går
och trygg på Herrens dag består.

10. Din Andes vittnesbörd mej lär
att inget mer fördömer här
den som i Kristus är.
Så håll mej kvar i liv och död,
du nådens källa, livets bröd!

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. A.H. 2007, 2013, jfr SvPs1986 nr 390
Musik: Olof Åhlström 1825 (69 år) - alt. tysk folkmelodi/Köpenhamn 1569 

En klassisk nattvardspsalm - skriven på den tiden då dessa helst skulle vara långa och räcka några "duklag". Den är en av Wallins tidigare psalmer, skriven på den tid då han ansågs "smittad" av neologi (nyteologi), men i t.ex. vers 2 tydligt evangelisk-luthersk. Wallin låter bibliska personer som Petrus och Maria tjäna som åskådningsmaterial, och åtskilliga vändningar är, som så ofta hos Wallin, hämtade direkt från bibeln, särskilt i den oförkortade 15-strofersvarianten. (Den senaste officiella psalmbokens beskärning av psalmen är inte särskilt lyckad, även om det nog var rimligt att förkorta den en del).

Psalmen förknippas sedan länge med Olof Åhlströms melodi, men den komponerades inte förrän 1825 och fanns således inte med i J C F Haeffners koralbok från 1820. Där fanns istället en utjämnad version av den tyska melodin ovan, som dock nu restaurerats till en mer rytmisk form och i 1986 års psalmbok satts som A-melodi (såsom varande psalmens ursprungliga). Jag tycker nog ändå att Åhlströms rytmiskt jämna melodi känns mest kongenial med texten och den epok texten författades i. En rytmiserad tysk koral (i anslaget dessutom lite väl lik SvPs1986 nr 347) känns inte som en lämplig melodi att återföra denna psalmtext till. Och i den mån psalmen ö.h.t. fortfarande sjungs är det nog till Åhlströms koral.

Wallin:

Olof Åhlström:

Kyrkan är en livets port

 

1. Kyrkan är en livets port.

Dödens makt där vittrar bort,

och vi träder in i det

liv som är Guds evighet.

2. Det är liv i överflöd,

seger över tid och död,

varje dag mer än förut

kraft där mänsklig kraft tar slut.

3. Kristus själva döden vänt

till ett livets sakrament,

där vi smärtan lägger av

i hans egen tomma grav.

4. Kraften från uppståndelsen

strömmar genom Kyrkan än,

som när älvens vårflodsdån

spörjs i bygder långtifrån.

5. Livet Kristus åt oss vann

vi i Kyrkan vinna kan

genom dop och livets Ord,

biktens nåd och nådens bord.

6. Kyrkan är kommunion

med det liv, som Faderns Son

genom sin uppståndelse

vill åt oss och världen ge.

7. Fader, av hans liv alltmer

du i Kyrkans liv oss ger.

Mer och mer av livet ge,

Fader, låt din vilja ske!

Text och copyright Christian Braw, publ m tillstånd