Bed för mej, Herre kär

Långt borta i ett annat land

1. Långt borta i ett annat land,

där låg en kulle grön.

En gång man reste upp ett kors

på denna kulles krön.

2. Vad Jesus Kristus lidit där

går inte att förstå,

men att han dog för allas synd,

det får jag lita på.

3. Han dog för att jag skulle bli

Guds egen, glad och god,

och nå till himmelen till sist,

vår räddning är hans blod.

4. Ja, sona människornas brott,

det kunde bara han.

Han ensam låser upp den port

som för till himlens land.

5. Hur mycket Jesus älskar oss

går inte att förstå.

Men honom vill jag hålla kär

och tro och lita på!

Vi ville dej se, så grekerna bad

Gud är mitt ibland oss

Gud du som har ett gott försvar

1. Gud, du som har 

ett gott försvar

mot ondskan låtit verka,

som gräns har satt

för våldets makt

och lag och rätt vill stärka,

2. styrk deras mod,

som nu sitt blod

för fosterlandet vågar,

var deras värn

mot våldets järn

och dämpa krigets låga.

3. Du härars Gud,

den makt förbjud

som blott vill skada göra,

dej till oss vänd,

din ängel sänd 

att freden återföra.

4. Då ska din hand

av räddat land

bli prisad utan ände,

och stark som svag

på fredens dag

blir vis av det som hände.

Rättfärdighetens Gryning, kom

I sorgen bryter lyckan fram

I tystnaden där talar du

Så blommar även jag en dag

Fader, Son och Ande, hör

Nåd som räcker, räcker den

Du gav oss, Herre, ditt överflöd

 

1. Du gav oss, Herre, ditt överflöd, 

ett älskat hem och ett dagligt bröd, 

frid, hälsa, glädje och helga orden. 

Nu vill vi be för all sorg på jorden: 

för de olyckliga utan tal, 

för dem som kvider i hungerns kval, 

för dem som fryser i vinternatten, 

för dem som sjunker i havets vatten, 

2. för dem som törstar i ökensand, 

för dem som flyr ifrån eld och brand, 

för dem som vandrar med tiggarstavar, 

för dem som gråter på käras gravar, 

för alla sjuka i sömnlös kväll, 

för alla fångar i järn och cell, 

för de landsflyktiga, de fördrivna, 

de faderlösa, de övergivna, 

3. för de vansinnigas mörka natt,

för dem som mist sina ögons skatt,

för de betryckta, de skuldlöst dömda,

för de förskjutna och de förglömda,

för dem som dränker sin själ i rus, 

för dem som plundrar sin nästas hus, 

för dem som säljer för guld sin ära, 

för dem som sorglöst kan mened svära,

4. för dem som yvs i en smyckad sal, 

i uselt högmod, i avunds kval, 

för dem som fritt kan de små förtrycka, 

för dem som spelar om mänskolycka, 

för dem som dig, Herre Jesus Krist, 

har aldrig känt eller tidigt mist, 

för alla sorgsna, för alla arma, 

Gud, över dem dig i nåd förbarma!

 

Skördens Herre hörs nu ljuvligt kalla (Tala, Gud)

1. Skördens Herre hörs nu ljuvligt kalla: 

Vem vill gå för mej på fältet ut?

Låt ej någon i förtvivlan falla,

påminn om att nåden ej är slut!

Tala, Gud, tala, Gud,

låt din altarglöd beröra mej!

Tala, Gud, tala, Gud!

Glad jag svarar: här är jag, sänd mej!

2. Guds profet, som inför honom träder,

oren och ovärdig känner sej,

men berörd av glöden han sej gläder,

svarar: Herre, här är jag, sänd mej!

Tala, Gud...

3. Många dör som ej fått bud om frälsning,

utan hopp i världen, utan Gud.

Skynda ut i världen med Guds hälsning,

sprid till alla Guds försoningsbud!

Tala, Gud...

4. Några arbetstimmar får vi göra,

sedan kallas skördefolket hem.

De sin Herres ord "bra gjort" får höra,

må vi då få räknas med bland dem!

Tala, Gud...

Du öppnar din famn

Sjung du arme ökenvandrare

 

1. Sjung, du arme ökenvandrare,
sjung, om än du ingen väg kan se,
sjung, hur smal och törnig den än må
möta dej också.

2. Sjung, där du går ensam steg för steg,
sjung, för Herren själv dej banar väg.
Han som kan var hjärtesuck förstå
hör nog dej också.

3. Sjung, när kring dej råder sorgens natt,
sjung, för hoppets stjärnor blinkar glatt.
Lyssna, får du höra harpor slå
ljuvt för dej också.

4. Sjung, ja, sjung, du ökenvandrare,
sjung en lovsång till din Frälsare!
Han har låtit sången fäste få
i din själ också.

5. Sjung, ja, sjung till dess du hinner fram
till den nya sången för Guds Lamm!
Bland de frälstas klara stämmor då
hörs din röst också.
 

Med evig kärlek har du älskat mej

Att tjäna dej är min vilja

Här stod jag troget på min post (Simeons/Symeons lovsång)

Guds rådslut från begynnelsen

 

Tills Saulus helt förvandlades

 

1. Tills Saulus helt förvandlades

han hat och mordlust andades.

Ja, Jesus nästan stenades (Joh. 8:59, 11:8)

//: när galet fromma enades ://

2. Vid påsktid i Jerusalem

är Jesus redan dömd av dem.

När Stefanus blir stenad där,

//: så gärna Saulus klädvakt är ://

3. Sen tänker han i Syrien

få gripa kristna kvinnor, män.

Då uppenbarar Jesus sej:

//: "Säg varför du förföljer mej!" ://

4. Han i Damaskus bad helt blind,

tills Ananias djärvt steg in

och sa: "Min bror, din syn du får

//: och Andens gåva nu dej når!" ://

5. Så döptes han och drog på stan,

gav Jesus äran hela dan,

tills i en korg, bland hot alltfler,

//: från stadens mur han sänktes ner ://

6. De kristna i Jerusalem

bjöd inte genast honom hem.

Men Barnabas var vis och sa:

//: "Följ med mej du, så blir det bra!" ://

7. S:t Paulus blev apostel, han,

missionsresor blev tre, minsann!

Han talade, skrev många brev,

//: så Jesus känd och älskad blev. ://

8. Han stenades men strök ej med,

i fångenskap Guds ord han spred.

Fast Nero högg hans huvud av,

//: hans ord flög över land och hav! ://

I Kristus finns ej öst och väst

Vår Gud, till dej du skapat oss

Himmelske Fader, ge åt oss alla

Guds härlighet oss styrka ger

Vänd mot källan, dold i djupen

När sorgen känns tung i mitt sinne

 

Jag ligger vid Betesda damm

 

1. Jag ligger vid Betesda damm

och är om hjälp förlägen.

O Herre, då du vandrar fram,

kom gärna hit på vägen!

För böjer du dej ner till mej,

ska ljuset åter visa sej.

2. Ge mej en blick och säg ett ord

som väger mer än andra,

så till ditt tempel och ditt bord

jag med ditt folk kan vandra

och prisa dej som under gör

och hjärtats tysta böner hör.

3. Tack, Herre, att din hand förmår

att hjälpa och att frälsa!

Tack att från dej en kraft det går,

som skänker liv och hälsa!

Där du går fram, vi än en gång

får stiga upp till ljus och sång.

Min vän, säg, vill du helad bli

1. Min vän, säg, vill du helad bli? 

Så ljuder Jesu fråga.

Vill du stå upp, vill du bli fri

det ondas makt och plåga?

2. Än finns det en betesdadamm 

med skjul och pelargångar,

där Herren Jesus vandrar fram

bland världens bundna fångar.

3. Den hjälp som Jesus med sej för

går fram som sol i natten.

Hans nådesord helbrägdagör

långt mer än några vatten.

4. Vill du bli fri, vill du stå opp,

så hör idag hans hälsning,

och ta emot för själ och kropp

hans hälsokraft och frälsning.

5. Pris vare Gud, som till oss ser

i livets alla lägen!

Pris vare Gud, att under sker

än bland hans folk på vägen!

6. Men om du själv hans hjälp har rönt,

så dela den med andra!

I Jesu fotspår är det skönt

att på hans uppdrag vandra.

7. Han som är Gud och mänska sann

oss än i nåd vill kalla.

"Stå upp och följ mej!" säger han

idag till oss och alla.

Text: Carl Boberg, bearb A.H.

Livet försvinner så snabbt som en dröm

1. Livet försvinner så snabbt som en dröm,

år efter år ilar bort.

//: Tiden bortrinner likt brusande ström,

allt är så vanskligt och kort ://

2. Dagen som gått kommer aldrig igen,

så lyder växlingens bud.

//: Dock blir ej glömt hur vi använde den,

nej, det står tecknat hos Gud ://

3. Födas och leva och dö så till slut -

här får vi bo för en tid.

//: Men o hur fort släcks ej livslampan ut!

Kort är vår vandring och strid ://

4. Barnet rycks bort från föräldrar och lek,

ynglingen ligger där död.

//: Jungfrun på båren hon vilar så blek,

nyss var hon blomstrande röd ://

5. Far eller mor kan få lämna de små,

givande jorden sin gärd.

//: Dödsängeln kallar och vi måste gå

hän till den eviga värld ://

6. Minns då, o mänska, att livstiden flyr,

snart skall din plats här stå tom.

//: Sök att ta vara på stunden så dyr,

tänk på Guds rättvisa dom ://

7. Låt inget stå mellan Gud och din själ,

nej, kom till Jesus idag!

//: Då skall för evigt det gå dej så väl,

ty så är Faderns behag ://

Envar av oss har sin egen börda

1. Envar av oss har sin egen börda, 

och var och en på sitt ansvar bär. 

Envar skall också en gång få skörda 

den gärnings sådd, som han sådde här, 

ty var och en sina gåvor har 

som möjligheter från livets Far. 

2. Vem finns då bland oss med rätt att döma? 

Skall oberört inför andras fall 

vi svagheten hos oss själva glömma? 

Vi måste minnas att en gång skall 

vi dömas enligt den Kristi lag, 

som väntar kärlek av oss idag. 

3. Och därför, ser vi att syndens fälla 

har slagit till om en vän till oss, 

då skall ett enda ibland oss gälla: 

att hjälpa vännen ur fällan loss. 

Men vist och ödmjukt vi måste gå 

för att till fångade vänner nå. 

4. Oss Guds apostel idag vill lära 

att bördorna våra bröder bär 

är någonting vi skall alla bära, 

att andras svaghet vår svaghet är. 

Och Kristi lag är att dela med 

sin broder bördan och ge Guds fred.

Text och copyright: Christian Braw, publ med tillstånd