Jesus Kristus är vårt centrum

1. Jesus Kristus är vårt centrum 

och vår hälsas när och hur. 

Kyrkan är som Kristi väntrum, 

där vi väntar på vår tur. 

Han har svar på orons fråga, 

därför att han plågats av 

allt som smärta åt oss gav. 

2. Ingen mer än han allena 

har så verksam medicin. 

Den kan läka, stärka, rena 

samvetet och gjuta in 

av hans egen glada vishet, 

av hans hopp och tålamod 

genom Kristi kropp och blod. 

3. Gud av Gud, min kraft och hälsa,

Faderns och Marias son 

är den ende som kan frälsa 

mig ifrån mitt livs demon 

och kan ge en verklig frihet, 

friheten att vara god 

med Guds Andes djärva mod. 

4. Gud har sig med oss förenat – 

det är mer än jag förstår. 

Vad han tänkt och vad han menat 

längre än min tanke når, 

högre än de djup och höjder, 

där Guds avsikt ännu har 

djup och höjd och vidder kvar. 

5. Vi behöver inte svara 

för hur en gång det gick till. 

Gud skall undret själv förklara 

när och hur och som han vill. 

Intill dess för oss det räcker 

med att han är Läkaren, 

som steg ned från himmelen.

Saliga byte

1. Saliga byte 

Sonen oss bereder,

han från sin Fader 

till oss stiger neder

och till sin himmel

åter han oss leder,

hem till sin Fader.

2. Saliga byte, 

vad vi är han blivit

och har bär skammen 

för vad vi bedrivit,

rättfärdigheten 

han som gåva givit

inför sin Fader.

3. Saliga byte, 

bördan honom böjer;

vi som den burit 

våra blickar höjer,

vandrar på vägen 

som hans gärning röjer

hem till vår Fader.

4. Saliga byte, 

morgon åter bräcker;

påskdagens seger

hoppet åter väcker,

Golgata offer 

evigt för oss räcker

inför vår Fader.

Text: Christian Braw, publ m tillstånd

Musik: Johann Crùger

Vägen, sanningen och livet

1. Vägen, Sanningen och Livet,

Jesus, dej vårt "Ja" vi givit,

för vi vet på vem vi tror!

Mellan alla världens röster,

dunkla rädslor, tomma tröster,

led oss med ditt trygga ord! 

2. Ge oss mod i livets branter,

sikt från alla håll och kanter,

sann gemenskap med varann,

lugn och fäste i all halka

och i hettan skydd och svalka,

du som både vill och kan.

3. Ja, när vi dej följer efter,

ge med nåden nya krafter,

hjälp oss från det onda loss.

Jesus, låt ditt namn oss tända,

så vi dej kan glatt bekänna

och du kan bekänna oss.

 

Hans väg är vår (Ewe thina)

Mörkt var djupet

1. Mörkt var djupet. I den tysta natten 

svävar Herrens ande över vatten: 

livets fläkt igenom rymden far. 

Havets böljor häver sej och brusar, 

vindens första dunkla suckar susar. 

Vaknande, Naturen andan drar. 

2. Ljuvt i skönhet blommar redan gruset.

Vattnet skimrar, ty det nya ljuset

ser sej speglat i den klara våg,

som i famnen skapelsen omsluter

och i evig längtans svall sej gjuter

kring den värld som i dess armar låg.

3. Smäktar under hetta nu Naturen, 

kommer du, av lätta skyar buren, 

liksom tröstens bud till Hagar sänt. 

Himlen lockar du hit ned till jorden, 

här dess enda rena spegel vorden, 

klara, underbara element! 

4. Säg, vad sjunger väl din blåa bölja, 

som mej lockar att med blicken följa 

i din virvel, i din svala famn? 

Minns du ännu tidens första stunder? 

Har du speglat Edens sköna lunder? 

Söker rastlöst nu dess flydda hamn?

5. Dock, du får i Nådens solsken glimma 

sällt ännu, i dopets helga timma 

kyssa barnets späda huvud ömt. 

Dina klara tårar sakta bävar; 

ty du känner Herrens Ande sväva 

kring sitt verk, som aldrig än han glömt. 

6. Sjung ni, vågor! Klara bölja, svalla! 

Nu jag vet, vartill vi längtar alla: 

nya himlar och en nyfödd jord. 

Våg på våg må darrande förrinna, 

mänska efter mänska tyst försvinna; 

hoppet vilar lugnt vid löftets ord!

Fall från himlen, Andens glöd

1. Fall från himlen, Andens glöd,

tänd din eld ibland oss kalla.

Res oss upp ur otrons nöd,

låt din kärlek oss befalla

att i kärlek offra allt

och bli jordens ljus och salt.

2. Den vi låter ensam gå

smyger frestaren sig nära.

Låt oss före honom nå 

fram med kraften som kan bära

ut ur ensam bitterhet

till din kärleks härlighet.

3. Vig oss till det liv som är

Kristi liv, ett liv för andra,

till det liv som frukter bär,

och kan döden själv förvandla

till en seger utan mått

och ett liv hos Gud för gott.

Text och copyright: Christian Braw, publ m tillstånd

Måste än av törnen vara

1. »Måste än av törnen vara 

här din krona, o min brud, 

tårar dina pärlor klara, 

suckar dina sångers ljud, 

lyft ditt öga upp och se 

över jordens kval och ve 

himlen öppnad, palmen vunnen, 

livets krona saligt funnen.» 

2. Se, så bygger Gud sin kyrka, 

se, så prövar han vår tro, 

ger oss mitt i nöden styrka 

och i döden salig ro. 

Ära ske vår Herre stor, 

som i himlars himmel bor, 

men som räckt oss sina armar

och så gärna sej förbarmar.

Kom, låt oss Herren lova

1. Kom, låt oss Herren lova

och möta Gud med sång!

Var ton är himlens gåva

med källans friska språng.

Gud i vår hals, vårt hjärta lagt

en sträng till daglig tröst.

Guds lov på jorden är en makt

i alla trognas bröst.

2. Den höga gradualen

en himlastege är,

som oss ur tåredalen

på starka toner bär.

Var helg då vi däruppe står

och sjunger Herrens pris,

ett ögonblick vi skåda får

in i Guds paradis.

3. Med sång i hjärtat går vi

att tjäna Herren Gud.

Inför Guds anlet står vi

med lov och fröjdeljud.

Då strömmar kraft till helig strid

ifrån Gud Faders tron.

Vi lyftes ovan rum och tid

av jubelsångens ton.

Kan du ej tro så helt som du vill

 

1. Kan du ej tro så helt som du vill,
tro som det står, tro som det står!
Vila vid Ordet, sedan var still,
gåvan att tro du får!
Tro som det står, ja, tro som det står!
Aldrig en prick av Ordet förgår.
Glädje och frid i hjärtat du får,
tro som det skrivet står!

2. Kan du ej älska Gud över allt,
tro som det står, tro som det står!
Då ska ditt hjärta inte bli kallt,
kärlek till Gud du får.
Tro som det står, ja, tro som det står...

3. Vill inte hoppet infinna sej,
tro som det står, tro som det står!
Molnen som skymmer brister för dej,
tron genom mörker går.
Tro som det står, ja, tro som det står...

4. Ordet om korset kraften ej mist,
tro som det står, tro som det står!
Löftena väger mer än din brist,
tro som det skrivet står.
Tro som det står, ja, tro som det står...

Tack käre Far i himlen för ditt beskydd i natt

1. Tack, käre Far i himlen,

för ditt beskydd i natt.

Mot allting ont och farligt

du gett mej änglavakt.

För synder och all ondska

i nåd bevara mej,

så allt jag gör och säger

i dag behagar dej.

2. Min kropp och själ jag lämnar

i dina händer, Gud, 

Jag vet att allt jag möter, 

det ser och känner du.

Sänd mej din egen ängel

till skydd mot fienden.

Min Far, jag vill dej tacka

i Jesu namn. Amen.

Text och copyright: Birgitta Erlandsson fritt efter Martin Luther, publ m tillstånd

Gud har varje folk och stam

1. Gud har varje folk och stam

fört igenom sekler fram.

Vart och ett han skönhet gett,

ord och sånger, lag och rätt.

2. Varje folk sitt värde har,

vart och ett sin börda drar.

Vart och ett ska prisa Gud

med sitt liv, med sångers ljud.

3. Folkens värld har satans makt

gripit och i vanmakt lagt.

Hot och ångest härskar där,

hämndens mörka värld det är.

4. Gud i Kristus blivit man

för att rädda människan,

rädda mänskolivets skatt

ut till dag ur rädslans natt.

5. Folkens värld i Kristus kan

föras fram till kärlek sann,

få sitt ljus och liv igen,

leva i välsignelsen.

(Text och copyright: Christian Braw, publ m tillstånd)

Jerusalem, Guds helga stad

 

1. Jerusalem, Guds helga stad, 

vad härligt att en gång 

få gå dit in så hjärteglad 

vid änglars jubelsång, 

på dina gators klara guld, 

helt fri från synd och brist, 

få vandra lätt och fröjdefullt 

med vännen Jesus Krist! 

2. Jerusalem, som Gud har gjort, 

så skön du möter mej. 

Rakt genom praktfull pärleport 

får jag dra in i dej. 

Jag lägger där min vandringsstav 

då resan tagit slut, 

och Fadern torkar tåren av 

när jag har kämpat ut. 

3. Jerusalem, Jerusalem,

när ska jag målet nå? 

Jag är så trött, jag längtar hem 

att evig vila få. 

Här är så kallt och mörkt ibland 

och korset trycker mej. 

Jag längtar hem till himlens land,

Jerusalem, till dej. 

4. Vad under om jag längtar dit, 

till dej, Guds sköna stad, 

där jag får stå i klädnad vit, 

fullkomligt fri och glad, 

där ingen gråt ska vara mer 

och ingen sorg som här, 

och ingen natt oss mörker ger 

ty Lammet solen är.

5. Allt vad på jorden aktas stort, 

det fängslar ej min håg, 

sen jag fick se vad Jesus gjort

och honom korsfäst såg. 

Mitt mål står klart, jag vill nå hem 

vad än det kostar mej: 

Jerusalem, Jerusalem, 

jag vill nå hem till dej!

Jesus, Världens Ljus

Tack, Herre, för Mattias

 

Tack, Herre, för Mattias,

som genom bön och lott

blev vald till ny apostel

sen Judas föll för gott.

Gud, låt oss med din kyrka

gå fram mot tidens slut,

ej svika kyrkans uppdrag

men troget hålla ut.

Kärlek så varm

Du lyfter mej

Över Galileiska sjön

1. Över Galileiska sjön

nattsvart mörker låg.
Lärjungarnas farkost mött 
vild och vredgad våg.
Motvind vållat svårt besvär,
Jesus var ej där.

2. Men från berget Jesus såg
dock de sinas nöd.
"Var ej rädda, det är jag!"
så hans hälsning ljöd,
när han gick på upprörd våg
som snart lugnad låg.

3. När min tro i stormens brus
flämtar matt och svag,
Jesus, säg: "Var inte rädd!
Säg mej: "Det är jag!"
Då skall nattens mörker fly,
dagen åter gry.

4. När jag ser mej helt fördömd
av din helga lag,
visa mej din korsgestalt,
säg mej: "Det är jag!
Jag som dina synder bar
allt fullbordat har."

5. Och när genom dödens flod
sist jag vandra skall,
bär mej med din starka arm
genom vågens svall.
All min fruktan då förtag,
säg mej: "Det är jag!"

 

Tack Gúd för himlaljuset

Tack, Gud, för himlaljuset

som fällt förföljaren,

för vad du sa till honom

och genom honom sen.

Tack, Herre, för S:t Paulus,

att han fick vända om!

Nu genom hans epistlar

med ljus och ledning kom!

 

Vid ett sken av nattens stjärna

(BELLMAN I ZIONS HÖGTID 

"ÖVER EVANGELIUM PÅ TRETTONDEDAG JUL")

 

1. Vid ett sken av nattens stjärna,
som så späd i molnet brann,
genom öknen med varann
några vandringsmän sej ärnar
ner till Betlehem idag.
Mörkret hinder dem bereder,
men den eld som nu dem leder
lättar deras andedrag.

2. Ödemarkens skrän och fasa,
öknens tomhet, nöd och brist,
rövarns skymt från minsta kvist,
nattens köld och dagens brasa,
vilda djurens skall och trav,
sorgsna rop av släkt och vänner
fåfängt hindrar vise männen:
stjärnans strålar krafter gav.

3. När ur molnen hon framskjuter,
mera eldas deras fjät,
tills för Frälsarns majestät
all dess klarhet sej utgjuter
över ett eländigt skjul.
Armod tittar ur var springa,
och en åsna låg och ringa
står där bunden, trög och ful.

4. Lutad satt sej ner en kvinna,
bördig ifrån Juda län,
kring vars huvud, bröst och knän
morgonrodnaden ses brinna
mellan gyllne bloss och sken.
I sin famn hon bär Messias,
vid vars blick allt blod befrias,
mörkrets kedjor krossas re´n.

5. Värmda av så präktig låga,
så gudomlig, dyr och klar,
dessa män kan, en och var,
med ny andakt fram sej våga,
och till jorden buga sej.
Här vinns salighet och ära
av att komma barnet nära.
Världens fröjd begär de ej.

6. Sina skänker vill de bjuda
och med sträckta armar ge
myrra, guld och rökelse
åt en nyfödd kung av Juda
som Herodes vånda gör.
Stjärnan nu i högre strålar
med safirens färger prålar
och vid dagens fackla dör.

7. Skåda under sång och böner
denna krubba, detta hus!
Här uppstiger livets ljus,
världen här ny framtid röner,
hjärtat värme och beskydd.
Döden syns vid tröskeln dräpen,
mörkrets furste svart och häpen,
skyn av himlahjältar prydd.

 

Han gav oss ett uppdrag

Musik här!

1. Han gav oss ett uppdrag -

berätta för folket

och vittna om att han är den

som Gud bestämt att

döma levande och döda.

2. Om honom vittnar

alla profeter

att var och en som tror på honom 

får syndernas förlåtelse

genom hans namn.

Text: Simon Jonsson (Apg 10:42-43).

Se, jag bär bud om en stor glädje

Pris vare dej för barnen

 

Pris vare dej för barnen

du bar från Betlehem, 

från svärd och våld till friden 

i nytt Jerusalem. 

Du torkar Rakels tårar

och ger åt barnen ro.

Gud, ge oss samma kronor

och ge oss deras tro. 

Johannes Sebedaiosson

1. Johannes Sebedaiosson

var inte så långt hemifrån

och fiskade med storebror,

//: när Jesus genom bygden for ://

2. "Följ med mej!", sa han till de två,

två andra bröder likaså.

De fick nu var sin andel i

//: vår Herres mänskofiskeri ://

3. Snart hade fyra blivit tolv

som sändes två och två till folk.

Men Åskans söner tog till hot,

//: när vissa inte tog emot ://

4. "Vi ber väl att en blixt far ner

i folk som inte rum oss ger?"

Men strängt sa Jesus om sånt där:

//: "Ni vet inte vems barn ni är!" ://

5. Och mor Salome kom och bad

vår Herre göra henne glad

och ge åt pojkarna en plats

//: där ännu ingen mänska satts ://

6. "Men dricker ni den bägare

som jag ska dricka?" frågade

vår Herre bröderna som sa:

//: "Naturligtvis, det kan vi, ja!" ://

7. "Ni ska få dricka den", sa han

som liv åt oss med smärta vann.

"Men platsen vid min sida kan

//: min Fader ge, och bara han." ://

8. När Jesus fästes på det kors,

där han fick ge sitt liv för oss,

så var Johannes där och såg,

//: fick veta sen var graven låg ://

9. På påskdagsmorgonen han sprang

så fort att Petrus inte hann.

"Det är ju Herren!" skrek han sen

//: där Jesus stod vid sjön igen ://

10. Från pingst han främst med Petrus var,

men med Maria fanns han kvar.

Hans plikt mot henne, den var stor,

för Jesus sa ju: "Se din mor!"

11. Johannes evangelium

berör oss fast hans röst är stum.

Johannes uppenbarelse

//: bär bud till varje varelse ://

12. Så skickade han även brev,

visst läser vi de tre han skrev?

Och kärlekens apostel är 

//: det namn den gamle bland oss bär ://

13. Förvisad först till Patmos´ ö,

han sen i Efesos fick dö.

På tredje juldan firas visst

//: vår fjärde ur-evangelist ://

Tack, Herre, för Johannes

Tack, Herre, för Johannes

och uppenbarelsen

han fick av dej på Patmos,

den lyser för oss än!

Tack för ditt liv på jorden

och vad han skrev om det,

och fyll oss med hans längtan

att se din härlighet.

Min Herre, tack för Tomas

Min Herre, tack för Tomas,

vars tvivel visat dej

som både Gud och mänska  

och full av nåd mot mej.

Låt Tomas oss få hjälpa

ge kampens frågor ljud,

så vi till sist kan ropa: 

"Min Herre och min Gud!"

 

S:t Tomas kallas Tvillingen

1. S:t Tomas kallas Tvillingen,

vid påsk dessutom Tvivlaren.

Att Jesus skulle dödas då,

//: det var han ändå säker på ://

2. "Vi går väl dit och dör vi med",

sa han och gav ett klart besked

om vem som var hans bäste vän,

//: om Herren Jesus, Mästaren ://

3. Men först fick han och andra se

hur Lasaros blev levande.

Det där gav nåt att tänka på,

//: kan döda redan här uppstå? ://

4. "Nu går jag dit ni vägen vet!"

sa Jesus; Tomas motsa det:

"Vi vet inte vart du ska gå,

//: hur kan vi veta vägen då?" ://

5. "Jag är ju Vägen, Sanningen

och Livet själv," sa Mästaren,

"och därför kommer ingen sej

//: till Fadern utom genom mej." ://

6. När Jesus korsfästes och dog,

hans bästa män till flykten tog.

Av stackars Tvillingtomas var

//: det inte mycket som fanns kvar ://

7. Han var så säker: allt var slut,

man kunde knappt få honom ut.

Att Jesus uppstått sa man ju,

//: men Tomas trodde inte nu ://

8. "Jag tror det aldrig utan att

se kroppen de i graven satt

och sticka fingret i hans sår,

//: min hand i sidan om det går!" ://

9. Fast nästa gång var Tomas där,

när Jesus sa: "Kom, känn nu här

och tvivla inte utan tro!"

//: "Min Herre och min Gud - jag tror!" ://

10. "Då du har sett mej tror du så",

det säger Herren Jesus då,

"men saliga är alla de

//: som tror mitt ord utan att se!" ://

11. När Petrus gav dem chansen sen,

tog Tomas och fem andra den.

"Vi fiskar med dej!" sa de glatt,

//: men inget fick de denna natt ://

12. "Lägg ut till höger, ska ni få!"

sa Jesus själv som kommit då.

De trodde nu utan att se,

//: fick fiskar hundrafemtitre! ://

13. S:t Tomas blev apostel sen,

for ända bort till Indien.

Hans kamp var inte oavgjord,

//: han gick i tro på Herrens ord ://

Du unga skara, stig med fröjd

 

1. Du unga skara, stig med fröjd

mot livets solbelysta höjd!

Guds riddarslag

ta mot idag,

i bön och andakt böjd.

Guds vapenrustning, Andens svärd

håll mot allt ont i denna värId, 

försvara här 

vad kärast är:

Guds hus och hemmets härd.

Lägg aldrig dina vapen ned,

en ovän finns i egna led:

vår håglöshet,

vår själviskhet,

med dem slut aldrig fred!

2. Må i vårt land ett under stort

få ske som Herren förr har gjort:

hans frälsnings makt

och vad han sagt

gör känt på varje ort!

Se ljus vid ljus en vinterkväll

från sunnanhav till nordanfjäll -

så Herrens ord

på vardagsbord

som ljus för alla ställ!

I korsets tecken segrar vi,

ty Kristus gör vår ande fri,

vi genom strid

går fram till frid -

o Herre, stå oss bi! 

Låt barnen komma till mej och hindra dem inte

1. "Låt barnen komma till mej

och hindra dem inte,

Guds rike är till för dem."

Ja, vi vill komma till dej, vår Jesus,

som tar emot oss,

och vi ska sjunga och vi ska leka

och vi ska lära och vi ska växa

här i din kärleks ljus!

2. "Låt barnen komma till mej

och hindra dem inte,

Guds rike är till för dem."

Ja, de ska komma till dej, vår Jesus,

som gav oss löftet:

din nåd och godhet ska följa med dem

igenom livet. Idag och alltid

ska du välsigna dem!

Lucia var en Herrens vän

1. Lucia var en Herrens vän.

Guds folk nu firar i triumf

den dag då hon i Andens kall 

göt ut sitt blod och kronan vann. 

2. För tron på Jesus led hon allt,

ja, för sin tro och för sin rätt

att vandra på Guds viljas väg

och motstå hot och samvetstvång.

3. Bland änglarna kring Lammets tron 

hon strålar i en härlig dräkt, 

som du, o Jesus, med ditt blod, 

ditt lidande har tvagit ren. 

4. O Jesus, led nu också oss

till målet efter ditt behag.

Förlåt vår synd och bed för oss,

att som Lucia vi når fram.

*5. All ära tillhör dej, vår Gud, 

dej, Fadern, Sonen, Hjälparen, 

som henne i ditt rike krönt

med livets krona, segerns krans. 

Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans