Om i morgon var den dagen

Saliga alla de döda vilka i Herren har somnat

Du som oss återlöst

1. Du som oss återlöst:

förrän du avsked tog

dej själv du delat ut 

och bjudit oss att äta.

Och mer begär jag ej, 

det är och blir mej nog,

vad du oss unnat har, 

det vill jag ej förgäta.

2. Påminn mej vad som skett,

den kärlek som dej drog,

du Himlakost och Värd,

mer måste jag ej veta.

Styr så mitt blinda vett

långt bort från denna bog,

att helig hemlighet

av högmod efterleta.

3. Jag tror och vet förvisst 

att jag dej, Jesus, får 

här under bröd och vin - 

ditt allmaktsord skall råda.

Du är min Herre Krist,

som mer än jag förstår,

ja, mer än änglar än 

sej understått att skåda. 

4. Så kom, min Själavän, 

förena dej med mej 

på obegripligt sätt, 

till bot mot syndens våda.

Ja, stärk mej så igen,

så finner Satan sej 

med all sin makt för svag 

för oss förenta båda.

Kärlek, barmhärtighet och himmelsk härlighet

PÅ MARIE BEBÅDELSEDAG EN ANDAKT

1. Kärlek, barmhärtighet
och himmelsk härlighet
har Gud på denna dag
visat med välbehag,
då all hans söta nåd
mitt i en tid så bråd
en ängel full av frid
tillsagt Maria blid.
Hon ju Guds ende Son,
världarnas hälsa,
ja, Guds offerlamm
skulle föda fram,
han som skulle frälsa
från död och evig skam.

2. Himlen så visat sej.
Jord, må du fröjda dej,
att trots din synd och skuld
Gud är så god och huld.
Bjud nu all synd godnatt,
sjung ditt Magnificat,
så skall en ekofröjd
höras i himlens höjd!
Gud själv med Gabriel
som här utsändes,
ja, den änglakor
som i höjden bor,
för att du omvändes
skall få en glädje stor!

3. Herre, vi fägnar oss
över ditt nådebloss,
att hela världens hus
har fått ett sådant ljus,
som i allt olycksfall
lysa och lisa skall
den som sej hålla vill
i en fast tro därtill.
Tack för den kärlek
som dej till oss dragit!
Halleluja vårt
skall ej nu bli svårt,
nu när du har tagit
det som oss tryckt så hårt! 

Text: Johan Runius, ur Dudaim tr. 1714, bearb .A.H. 2014
Musik: Från 1600-talet

J Runius:

Inför Guds himlatron

Alt. koral:

Tvång till tro

 

1. Tvång att tro, det önskar dårar;
hjärtat vill ej våldfört bli.
Tvungen tro ej torkar tårar,
föder lögn och skrymteri.
Man till helvetet kan tvingas,
men till himlen bara ringas,
frihet följer sanningen.

2. Jesus som den gode herden
söker vart förlorat får
och med evig kärlek ser den
som i världen vilse går,
lockar oss att hemåt ila,
ger den trötte ro och vila,
nyttigt ok och börda lätt.

3. Men om ordet som han talar
skulle nekas hjärterum,
aldrig ont med ont betalar
fridens evangelium,
kallar aldrig eld från ovan
utan går med himlagåvan
stilla till en bättre plats. 

Nu är sjudande vår

 

1. Nu är sjudande vår,

nu är jublande fröjd,
nu är islossning, solsken och ljus!
Nu hörs jublande sång

ifrån fåglarnas kör
och i skogarnas snår

sista drivan nu dör.
Nu är vårflod med sång och med brus.

2. Nu det spirar ur jord

under vårsolens sken,
både vårlök och sippor så små.
Vackra gullvivor sen

mellan vide och al
växer fram som en här,

utan namn, utan tal,
under vårhimmel luftig och blå.

3. Du vår himmelske Far,

tack för våren så skön!
Tack för solsken och regn du oss ger!
Tack för fåglarnas sång,

tack för blommorna små,
tack att själv du är med

på den väg vi ska gå
och i kärlek och nåd till oss ser!

 

Så härligt det är att i ungdomens vår

1. Så härligt det är att i ungdomens vår 
få njuta av livet i Herrens fruktan! 
När hjärtat av hälsa och levnadslust slår 
och själen är lydig Guds Andes tuktan, 
då lever man livet, som Gud det vill, 
och växer i ålder och visdom till. 

2. Så saligt i frestelsens brännande sand 
att äga i Herren sin glädjekälla, 
att skyddad och ledd av Guds mäktiga hand 
med kropp och med själ till hans tjänst sej ställa! 
Ja, tänk, vilken lycka det är att så 
få vandra med Gud, i hans uppdrag gå! 

3. Så dyrbart det är att få tjäna sin Gud, 
att leva för honom till andras bästa! 
När störst utav allting blir kärlekens bud, 
då tjänar man ödmjukt och glatt sin nästa. 
O Gud, kom i hela mitt hjärta in 
och låt mej för evigt få vara din!

Text och musik: Joel Blomqvist

Våra stunder ilar

1. Våra stunder ilar
till sin tysta hamn.
Låt oss få vår vila,
Jesus, i din famn,
och, till målet komna,
somna
i ditt dyra namn.

2. Dina änglar skicka
till den bädd där vi
ur din kalk får dricka,
må de stå oss bi,
och från tunga banden
anden
göra evigt fri.

3. Snart får den sej svalka
efter stridens kvalm
och Guds tron sej nalka,
krönt av segerns palm,
ja, med själ och tunga
sjunga
livets morgonpsalm!

Dej, min Jesus, nu jag skådar

  

Milde Jesus, du som sade

Milde Jesus, du som sade: 

"låt nu barnen komma få",

händerna på dem du lade 

och välsignar än de små. 

Själv som barn till Herrens tempel 

bars du i din moders famn. 

Låt mej minnas ditt exempel

som jag alltid minns ditt namn.

Njuovtjav lavlo

Albmi ja eana

Du kära lilla med ögon klara (Behåll din krona)

1. Du kära lilla med ögon klara, 
be Herrens ängel dej väl bevara! 
Guds rikes älskade barn du är 
och vet ej, att du dess krona bär. 
Behåll din krona! Behåll din krona! 

2. De ska ju komma, de onda tankar  
av synd och ve som i världen vankar. 
De vill få stjäla din dyra skatt 
och byta morgonens ljus till natt. 
Behåll din krona! Behåll din krona! 

3. Och när de säger: minns årens heder, 
du är ej mera ett barn, som beder, 
ett barn, som älskar, ett barn, som tror, 
ett barn, som lyder, du är nu stor: 
Behåll din krona! Behåll din krona! 

4. Behåll Guds rike, som blev dej givet, 
din tro på Jesus, din tro på livet, 
ditt lätta löje, din korta tår, 
din omedvetna, daggfriska vår! 
Behåll din krona! Behåll din krona! 

5. Så många vill ju din krona vinna, 
som jämt får söka men aldrig finna, 
som ständigt frågar men ej får svar.
Behåll Guds rike i hjärtat kvar! 
Behåll din krona! Behåll din krona!

Gud är mysterium

Din nåd är dyrbar o Gud

Guds kärlek färdas här

Ur träldomsland

1. Ur träldomsland

vid Mose hand
gick Israel till havets strand.
Det Röda hav
för Moses stav
vek undan, men blev Faraos grav.
Och Israel
sjöng frälst och säll
sin lovsång till sin Gud, Goel.

2. Men Moses dog
förrn folket drog
ur öknen hän till äng och skog.
Från brännhet sand
till löftets land
gick Israel vid Josue hand.
Från kamp och strid
han gav dem frid
och ro och härlig skördetid.

3. Du var mej, värld,
med synd och flärd,
ett träldomshus, där jag låg snärd.
Men pris ske Gud!
Hans helga bud
mej väckte med sitt tordönsljud,
och nådens röst
kom till mitt bröst
och gav mej frihet, frid och tröst.

4. Till Kanaans land
vid Jesu hand
jag vandrar glad på öknens sand,
och hoppets stav
som Herren gav,
den grönskar på min tysta grav,
och själen säll
vid livets kväll
går hem till Faderns ljusa tjäll.

Gud, vår lösta tunga

Håll fast vid Herrens ord och bud

1. Håll fast vid Herrens ord och bud!
Det finns en Gud. Det finns en Gud.
Han är en borg, där trygg du bor
om nöden än blir stor.

2. Håll fast vid Herrens löftesord!
Här vacklar mycket på vår jord.
Ett finns som ej av växling vet:
Det är Guds trofasthet.

3. Håll fast i tro! Lyft blicken opp!
Du har en framtid och ett hopp.
Gud har i nåd förbarmat sej.
Han kan ej glömma dej.

Text: Hans Hallebo
Musik: Jonas Andersson den 26 maj 1875, "Så älskade Gud", ngt bearb. 2015 (anpassad till texten)

O du vår Återlösare

1. O du vår Återlösare, av nåd oss giv

att syndare må undfå detta bröd

till vederkvickelse, till salighet och liv,

det rätta ändamålet med din död.

2. Korsfäste Jesus, giv att aldrig någon må 

av denna kalk din dyra purpurflod 

anamma sej till doms, nej, låt oss alla få 

ett evigt liv, förvärvat med ditt blod.

3. O Jesus, du som vid ditt bord dej själv oss ger,

giv åt var hungrig själ som hit nu går,

den tron, den tillförsikten trots vad ögat ser,

att hon dej själv i sakramentet får.

Ryttaren på den vita hästen

1. Himmelen skall öppnas och den vita hästen springa fram med Konungarnas Kung.

Trofast och Rättfärdig är hans namn som vunnit seger över hela jordens rund.

Se hans ögon flammande som lågor,

makten har han i sin hand.

På sitt huvud bär han många kronor,

Konung över alla land.

2. Himmelen skall öppnas och den vita hästen springa fram med Konungarnas Kung.

Trofast och Rättfärdig är hans namn som vunnit seger över hela jordens rund.

Se, han kommer! Himlens vita skaror följer honom, strålande i makt och ära!

Se, han kommer! På den vita hästen

kommer vår Messias!

Om vi inte tar vara på den frälsning Gud oss gett

1. Om vi inte tar vara på den frälsning Gud oss gett,
när han utgav sin käre, ende Son,
om vi motstår hans kallelse som om vi inte sett
någon nöd vi behövde frälsas från,
//: om vi inte tar vara på den frälsning Gud oss gett,
hur ska vi då komma undan? ://

2. Därför bör vi så mycket mer ta till oss vad vi hört,
så att vi inte går förlorade.
Satans välde och makt har Jesus med sin död förstört,
med sitt liv han Guds lag fullbordade. Men...
//: Om vi inte tar vara på den frälsning Gud oss gett,
hur ska vi då komma undan? ://

Text och musik: A.H. 1990 efter Hebr. 2

Fuglen i luften og liljen på marken

Jordan skal lukke seg over dit hode

Prektig flammer paktens bue

O Herre Jesu Kriste

Fader vår som är i himmelen

Hör oss, Gud, du själv har bett oss

Det är så gott att få

1. Det är så gott att få 

vid helga korset stå 

med Jesu arma moder 

och fästa blicken på 

sin smärtofulle broder, 

ty se, det är just då

som själen hälsa får 

i Kristi djupa sår. 

2. Det är så gott att se 

sin synds förlåtelse 

i röda offerblodet 

som gjutits av Guds Lamm. 

O vad det livar modet 

och lockar kärlek fram! 

En fattig själ därvid 

får vila ut i frid. 

3. Det är så gott att tro, 

man får då själaro. 

Just när man känner livligt

hur ond och svart man är, 

då blir det obeskrivligt 

att under trons begär 

få nåd att komma fram 

till Frälsaren, Guds Lamm. 

4. Det är så gott att be; 

det vet en syndare, 

som är om tröst förlägen 

och gärna ville tro: 

man är då oftast trägen 

och ger sig ingen ro; 

man är så glad att få 

till Herren Jesus gå. 

5. Kom hit, varenda själ, 

som längtar till sitt väl! 

Här skänks det nåd åt arma 

och frid åt klämda bröst; 

här heter det: förbarma! 

här delas riklig tröst 

åt den som tröst begär, 

om hjälp förlägen är.