Jerusalem, Guds helga stad

 

1. Jerusalem, Guds helga stad, 

vad härligt att en gång 

få gå dit in så hjärteglad 

vid änglars jubelsång, 

på dina gators klara guld, 

helt fri från synd och brist, 

få vandra lätt och fröjdefullt 

med vännen Jesus Krist! 

2. Jerusalem, som Gud har gjort, 

så skön du möter mej. 

Rakt genom praktfull pärleport 

får jag dra in i dej. 

Jag lägger där min vandringsstav 

då resan tagit slut, 

och Fadern torkar tåren av 

när jag har kämpat ut. 

3. Jerusalem, Jerusalem,

när ska jag målet nå? 

Jag är så trött, jag längtar hem 

att evig vila få. 

Här är så kallt och mörkt ibland 

och korset trycker mej. 

Jag längtar hem till himlens land,

Jerusalem, till dej. 

4. Vad under om jag längtar dit, 

till dej, Guds sköna stad, 

där jag får stå i klädnad vit, 

fullkomligt fri och glad, 

där ingen gråt ska vara mer 

och ingen sorg som här, 

och ingen natt oss mörker ger 

ty Lammet solen är.

5. Allt vad på jorden aktas stort, 

det fängslar ej min håg, 

sen jag fick se vad Jesus gjort

och honom korsfäst såg. 

Mitt mål står klart, jag vill nå hem 

vad än det kostar mej: 

Jerusalem, Jerusalem, 

jag vill nå hem till dej!

Jesus, Världens Ljus

Tack, Herre, för Mattias

 

Tack, Herre, för Mattias,

som genom bön och lott

blev vald till ny apostel

sen Judas föll för gott.

Gud, låt oss med din kyrka

gå fram mot tidens slut,

ej svika kyrkans uppdrag

men troget hålla ut.

Kärlek så varm

Du lyfter mej

Över Galileiska sjön

1. Över Galileiska sjön

nattsvart mörker låg.
Lärjungarnas farkost mött 
vild och vredgad våg.
Motvind vållat svårt besvär,
Jesus var ej där.

2. Men från berget Jesus såg
dock de sinas nöd.
"Var ej rädda, det är jag!"
så hans hälsning ljöd,
när han gick på upprörd våg
som snart lugnad låg.

3. När min tro i stormens brus
flämtar matt och svag,
Jesus, säg: "Var inte rädd!
Säg mej: "Det är jag!"
Då skall nattens mörker fly,
dagen åter gry.

4. När jag ser mej helt fördömd
av din helga lag,
visa mej din korsgestalt,
säg mej: "Det är jag!
Jag som dina synder bar
allt fullbordat har."

5. Och när genom dödens flod
sist jag vandra skall,
bär mej med din starka arm
genom vågens svall.
All min fruktan då förtag,
säg mej: "Det är jag!"

 

Tack Gúd för himlaljuset

Tack, Gud, för himlaljuset

som fällt förföljaren,

för vad du sa till honom

och genom honom sen.

Tack, Herre, för S:t Paulus,

att han fick vända om!

Nu genom hans epistlar

med ljus och ledning kom!

 

Vid ett sken av nattens stjärna

(BELLMAN I ZIONS HÖGTID 

"ÖVER EVANGELIUM PÅ TRETTONDEDAG JUL")

 

1. Vid ett sken av nattens stjärna,
som så späd i molnet brann,
genom öknen med varann
några vandringsmän sej ärnar
ner till Betlehem idag.
Mörkret hinder dem bereder,
men den eld som nu dem leder
lättar deras andedrag.

2. Ödemarkens skrän och fasa,
öknens tomhet, nöd och brist,
rövarns skymt från minsta kvist,
nattens köld och dagens brasa,
vilda djurens skall och trav,
sorgsna rop av släkt och vänner
fåfängt hindrar vise männen:
stjärnans strålar krafter gav.

3. När ur molnen hon framskjuter,
mera eldas deras fjät,
tills för Frälsarns majestät
all dess klarhet sej utgjuter
över ett eländigt skjul.
Armod tittar ur var springa,
och en åsna låg och ringa
står där bunden, trög och ful.

4. Lutad satt sej ner en kvinna,
bördig ifrån Juda län,
kring vars huvud, bröst och knän
morgonrodnaden ses brinna
mellan gyllne bloss och sken.
I sin famn hon bär Messias,
vid vars blick allt blod befrias,
mörkrets kedjor krossas re´n.

5. Värmda av så präktig låga,
så gudomlig, dyr och klar,
dessa män kan, en och var,
med ny andakt fram sej våga,
och till jorden buga sej.
Här vinns salighet och ära
av att komma barnet nära.
Världens fröjd begär de ej.

6. Sina skänker vill de bjuda
och med sträckta armar ge
myrra, guld och rökelse
åt en nyfödd kung av Juda
som Herodes vånda gör.
Stjärnan nu i högre strålar
med safirens färger prålar
och vid dagens fackla dör.

7. Skåda under sång och böner
denna krubba, detta hus!
Här uppstiger livets ljus,
världen här ny framtid röner,
hjärtat värme och beskydd.
Döden syns vid tröskeln dräpen,
mörkrets furste svart och häpen,
skyn av himlahjältar prydd.

 

Han gav oss ett uppdrag

Musik här!

1. Han gav oss ett uppdrag -

berätta för folket

och vittna om att han är den

som Gud bestämt att

döma levande och döda.

2. Om honom vittnar

alla profeter

att var och en som tror på honom 

får syndernas förlåtelse

genom hans namn.

Text: Simon Jonsson (Apg 10:42-43).

Se, jag bär bud om en stor glädje

Pris vare dej för barnen

 

Pris vare dej för barnen

du bar från Betlehem, 

från svärd och våld till friden 

i nytt Jerusalem. 

Du torkar Rakels tårar

och ger åt barnen ro.

Gud, ge oss samma kronor

och ge oss deras tro. 

Johannes Sebedaiosson

1. Johannes Sebedaiosson

var inte så långt hemifrån

och fiskade med storebror,

//: när Jesus genom bygden for ://

2. "Följ med mej!", sa han till de två,

två andra bröder likaså.

De fick nu var sin andel i

//: vår Herres mänskofiskeri ://

3. Snart hade fyra blivit tolv

som sändes två och två till folk.

Men Åskans söner tog till hot,

//: när vissa inte tog emot ://

4. "Vi ber väl att en blixt far ner

i folk som inte rum oss ger?"

Men strängt sa Jesus om sånt där:

//: "Ni vet inte vems barn ni är!" ://

5. Och mor Salome kom och bad

vår Herre göra henne glad

och ge åt pojkarna en plats

//: där ännu ingen mänska satts ://

6. "Men dricker ni den bägare

som jag ska dricka?" frågade

vår Herre bröderna som sa:

//: "Naturligtvis, det kan vi, ja!" ://

7. "Ni ska få dricka den", sa han

som liv åt oss med smärta vann.

"Men platsen vid min sida kan

//: min Fader ge, och bara han." ://

8. När Jesus fästes på det kors,

där han fick ge sitt liv för oss,

så var Johannes där och såg,

//: fick veta sen var graven låg ://

9. På påskdagsmorgonen han sprang

så fort att Petrus inte hann.

"Det är ju Herren!" skrek han sen

//: där Jesus stod vid sjön igen ://

10. Från pingst han främst med Petrus var,

men med Maria fanns han kvar.

Hans plikt mot henne, den var stor,

för Jesus sa ju: "Se din mor!"

11. Johannes evangelium

berör oss fast hans röst är stum.

Johannes uppenbarelse

//: bär bud till varje varelse ://

12. Så skickade han även brev,

visst läser vi de tre han skrev?

Och kärlekens apostel är 

//: det namn den gamle bland oss bär ://

13. Förvisad först till Patmos´ ö,

han sen i Efesos fick dö.

På tredje juldan firas visst

//: vår fjärde ur-evangelist ://

Tack, Herre, för Johannes

Tack, Herre, för Johannes

och uppenbarelsen

han fick av dej på Patmos,

den lyser för oss än!

Tack för ditt liv på jorden

och vad han skrev om det,

och fyll oss med hans längtan

att se din härlighet.

Min Herre, tack för Tomas

Min Herre, tack för Tomas,

vars tvivel visat dej

som både Gud och mänska  

och full av nåd mot mej.

Låt Tomas oss få hjälpa

ge kampens frågor ljud,

så vi till sist kan ropa: 

"Min Herre och min Gud!"

 

S:t Tomas kallas Tvillingen

1. S:t Tomas kallas Tvillingen,

vid påsk dessutom Tvivlaren.

Att Jesus skulle dödas då,

//: det var han ändå säker på ://

2. "Vi går väl dit och dör vi med",

sa han och gav ett klart besked

om vem som var hans bäste vän,

//: om Herren Jesus, Mästaren ://

3. Men först fick han och andra se

hur Lasaros blev levande.

Det där gav nåt att tänka på,

//: kan döda redan här uppstå? ://

4. "Nu går jag dit ni vägen vet!"

sa Jesus; Tomas motsa det:

"Vi vet inte vart du ska gå,

//: hur kan vi veta vägen då?" ://

5. "Jag är ju Vägen, Sanningen

och Livet själv," sa Mästaren,

"och därför kommer ingen sej

//: till Fadern utom genom mej." ://

6. När Jesus korsfästes och dog,

hans bästa män till flykten tog.

Av stackars Tvillingtomas var

//: det inte mycket som fanns kvar ://

7. Han var så säker: allt var slut,

man kunde knappt få honom ut.

Att Jesus uppstått sa man ju,

//: men Tomas trodde inte nu ://

8. "Jag tror det aldrig utan att

se kroppen de i graven satt

och sticka fingret i hans sår,

//: min hand i sidan om det går!" ://

9. Fast nästa gång var Tomas där,

när Jesus sa: "Kom, känn nu här

och tvivla inte utan tro!"

//: "Min Herre och min Gud - jag tror!" ://

10. "Då du har sett mej tror du så",

det säger Herren Jesus då,

"men saliga är alla de

//: som tror mitt ord utan att se!" ://

11. När Petrus gav dem chansen sen,

tog Tomas och fem andra den.

"Vi fiskar med dej!" sa de glatt,

//: men inget fick de denna natt ://

12. "Lägg ut till höger, ska ni få!"

sa Jesus själv som kommit då.

De trodde nu utan att se,

//: fick fiskar hundrafemtitre! ://

13. S:t Tomas blev apostel sen,

for ända bort till Indien.

Hans kamp var inte oavgjord,

//: han gick i tro på Herrens ord ://

Du unga skara, stig med fröjd

 

1. Du unga skara, stig med fröjd

mot livets solbelysta höjd!

Guds riddarslag

ta mot idag,

i bön och andakt böjd.

Guds vapenrustning, Andens svärd

håll mot allt ont i denna värId, 

försvara här 

vad kärast är:

Guds hus och hemmets härd.

Lägg aldrig dina vapen ned,

en ovän finns i egna led:

vår håglöshet,

vår själviskhet,

med dem slut aldrig fred!

2. Må i vårt land ett under stort

få ske som Herren förr har gjort:

hans frälsnings makt

och vad han sagt

gör känt på varje ort!

Se ljus vid ljus en vinterkväll

från sunnanhav till nordanfjäll -

så Herrens ord

på vardagsbord

som ljus för alla ställ!

I korsets tecken segrar vi,

ty Kristus gör vår ande fri,

vi genom strid

går fram till frid -

o Herre, stå oss bi! 

Låt barnen komma till mej och hindra dem inte

1. "Låt barnen komma till mej

och hindra dem inte,

Guds rike är till för dem."

Ja, vi vill komma till dej, vår Jesus,

som tar emot oss,

och vi ska sjunga och vi ska leka

och vi ska lära och vi ska växa

här i din kärleks ljus!

2. "Låt barnen komma till mej

och hindra dem inte,

Guds rike är till för dem."

Ja, de ska komma till dej, vår Jesus,

som gav oss löftet:

din nåd och godhet ska följa med dem

igenom livet. Idag och alltid

ska du välsigna dem!

Lucia var en Herrens vän

1. Lucia var en Herrens vän.

Guds folk nu firar i triumf

den dag då hon i Andens kall 

göt ut sitt blod och kronan vann. 

2. För tron på Jesus led hon allt,

ja, för sin tro och för sin rätt

att vandra på Guds viljas väg

och motstå hot och samvetstvång.

3. Bland änglarna kring Lammets tron 

hon strålar i en härlig dräkt, 

som du, o Jesus, med ditt blod, 

ditt lidande har tvagit ren. 

4. O Jesus, led nu också oss

till målet efter ditt behag.

Förlåt vår synd och bed för oss,

att som Lucia vi når fram.

*5. All ära tillhör dej, vår Gud, 

dej, Fadern, Sonen, Hjälparen, 

som henne i ditt rike krönt

med livets krona, segerns krans. 

Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans

 

Andreas har du kanske sett?

1. Andreas har du kanske sett? 

Han fiskar i Gennesaret, 

där Jakob och Johannes bor, 

//: och Simon är hans egen bror :// 

2. Men när Johannes Döparen 

står fram, blir snart Andreas en 

som följer honom vart han går, 

//: som döps och lyssnar och förstår :// 

3. En dag så pekar Döparen 

på timmermannen, släktingen, 

och ropar: ”Se Guds Lamm som är 

//: det lamm som världens synder bär!” :// 

4. Andreas fattar inget först, 

men drabbas av en inre törst, 

och med en vän så går han nu 

//: och frågar Jesus: "Var bor du?" :// 

5. "Följ med och se", får de till svar, 

och hela dan de stannar kvar. 

Andreas börjar ana då 

//: att de Messias själv stött på :// 

6. Det måste han berätta för 

sin bror, så där som bröder gör. 

Och Simon hakar gärna på, 

//: till Jesus vill han genast gå :// 

7. Sen fiskar de ihop igen,

men snart de kallas av sin vän

till mänskofiske på hans led:

//: de lämnar allt och följer med! ://

8. Och fast Andreas ju var först, 

ska Simon Petrus jämt va´ störst. 

Med Jakob och Johannes går

//: han allra främst i Jesus' spår :// 

9. Andreas är rätt nöjd ändå, 

han pratar mindre, ser ju så 

ifall det är nån fler som han 

//: nu fram till Jesus hjälpa kan :// 

10. En liten pojkes fisk med bröd 

får mätta tusentals i nöd. 

När Jesus den i handen tar, 

//: välsignas maten pojken har :// 

11. När några glada greker ler 

och om en träff med Jesus ber, 

Andreas ordnar det förstås, 

//: vad Jesus sa når också oss :// 

12. Andreas blir en missionär, 

kan vittna om vem Jesus är.

Apostel blir han, en av tolv, 

//: på deras ord står Kyrkans golv :// 

13. Andreas dräptes på ett X, 

men lärde Kyrkan: ”Gå och väx!” 

Så på novembers sista dag,

(alt: Så denna glada högtidsdag)

//: vi minns Andreas, du och jag :// 

Kom och se vad Gud har gjort

Visa mej, Herre, din väg

Visa mej, Herre, din väg,
visa mej, Herre, din väg,
jag vill vandra i din sanning,
jag vill vandra i din sanning.

1. Herre, lär mej dina vägar,
visa mej dina stigar.
Led mig i din sanning, lär mej,
du som är min Gud, min räddare.
Visa mej, Herre, din väg...

2. Kom ihåg din barmhärtighet,
Herre, den godhet du alltid har visat.
Glöm min ungdoms synder,
allt vad jag har brutit.
Visa mej, Herre, din väg...

3. Herre, tänk på mej med trofast godhet.
Herren är god och står vid sitt ord:
han visar syndarna vägen,
han leder de ödmjuka rätt.
Visa mej, Herre, din väg...

4. Allt, allt vad Herren gör
är nåd och trofasthet
mot dem som håller
hans förbund och ord.
Visa mej, Herre, din väg...

Dej, Herre Krist, vi prisar

1. Dej, Herre Krist, vi prisar,

där vi kring bordet står,

att du oss väl bespisar,

du rundhänt bland oss går

med kläder, dryck och föda,

så vi ej faller döda,

men kraft och hälsa får,

men kraft och hälsa får.

2. När vi är glada och mätta

av dina rika lån,

så må vi ej förgäta

att allt kom ovanifrån.

Dej vill vi prisa och ära

och givmildhet oss lära,

vår Frälsare, Guds Son,

vår Frälsare, Guds Son.

3. Allt gott av dej vi äger,

du milde Jesus Krist.

Mångfaldig nåd uppväger

vår synd och stora brist.

För sundhet, näring och lycka,

att ingen oss från dej ska rycka,

vi tackar dej först och sist,

vi tackar dej först och sist.

4. Din Ande må oss benåda

och här ibland oss bo,

befrie oss från all våda

och give en stadig tro,

bevare oss här i livet,

och sedan i himmelen give

en evig glädje och ro,

en evig glädje och ro.

Gå med Gud

Tro, kyrka, tro

Vi sjunger med Maria

En jordisk dag, en dag från dej

Tack, Herre, för Andreas

Tack, Herre, för Andreas

som hörde: "Se Guds Lamm!"

Då fann han dej, Messias,

och förde Petrus fram. 

Må vi för släkt och vänner 

bekänna vem du är, 

med öppna hjärtan vänta

din ankomst, Herre kär.

Hjälp oss att acceptera andra på samma sätt

Vad skapat är, från stjärnorna till gräsen

1. Vad skapat är, från stjärnorna till gräsen,

Guds vishet, godhet, härlighet beter.

Men honom själv den ur hans eget väsen

Ursprungne synligt för oss återger.

2. Och hur i gudomsdjupet än må spana

en prisad vishet: ack! vad vet hon mer,

än vad det budskapet oss låter ana,

att Gud, som mänska, till oss stigit ner;

3. att vi må nära se och känna Herran;

liksom av oss med glädje igenkänns

i älsklig yngling, sänd till oss ur fjärran,

hans faders bild, en länge saknad väns!

4. Han kom från himlen, för att dit oss föra,

förnedrad, för att vi upphöjas må,

och detta skulle ej oss fallna röra,

ej mer än lagens blixt vårt hjärta slå?

5. Se Fadern, som sin ende Son ej skonar,

se Sonen, som sig själv till offer ger!

Vad vet du väl som världens synd försonar,

om det ej så, av sådan kärlek sker?

6. I varje tid, vart vi vill ögat välva,

omväxlar fint fördärv med vild natur.

Ack, vad eländighet inom oss själva!

Ve oss om ej förlossning sker därur!

7. Behövs då ej en lösen för den fångne?

Och vem betalar den, om icke Han,

den med sitt blod för oss i borgen gångne,

som syndens makt och döden övervann.

8. Med synden döden kom. Men du det glömmer,

du som bestrider syndens straff av Gud.

Vad sker då på den dag, då Herren dömer,

och visar bort dem, som ej lytt hans bud?

9. Vi saknar hopp, det må var dag betonas,

om vi ej får vid korset falla ner,

där Han, som lider för att vi ska skonas,

i hånat kval för sina bödlar ber.

10. Har Kristus endast med sin sedelära

förmått att lösa syndavanans band? -

Se där den lame, som sig låter bära

till Frälsarns fot, att helas av Hans hand.

11. "Din synd förlåtes dig, min son", så ljuder

till syndarns tröst det första nådens ord.

"Stå upp och gå", det andra sedan bjuder.

Och han står upp och går, helbrägdagjord.

12. Men märk hans tro; från dörren undanskjuten

han kom från taket in, och nu han bär

vad honom bar liksom en fånge sluten.

Fri, som hans kropp, nu ock hans ande är.

13. Så Frälsarn själv oss nådens ordning visar,

vem är det som med tröst från honom går?

Månn farisén, som sig rättfärdig prisar?

Nej, synderskan, vars gråt hans fötter tvår.

14. Men som försoning är tillika rening,

i kraft utav det blod, som offrat är,

så måste grenen röja sin förening

med ädla stammen i den frukt, han bär.

15. Den gode Herden gav sitt liv för fåren

och som uppstånden vårdar sina får.

Hans röst dem samlar ifrån villospåren,

och ulven flyr, då de med Honom går.