1. Jag vet, o store Gud: jag mej med ont befryndat,
mot dina goda bud jag gräsligt mycket syndat.
Jag kommer än ihåg en tid, ack, Gud, en tid,
jag syndade så fräckt, och blygdes ej därvid.
2. Och du kan tåla mej, du Fader över alla,
och lika mild och god till himmelskt bröllop kalla!
O Gud, du glömmer snart vad skett i främmand´ land,
blott barnet vill gå hem strax räcker du din hand.
3. Så räck i Jesu namn din hand ock till mej arma!
Lyft mej från jorden helt, gör nit och iver varma
att gripa saken an, men ej på världsmanér,
som tror en suck är nog, fast ingen bättring sker.
4. Men annat måste till att genom porten komma,
Gud aldrig nöjer sej med Herre-ropen tomma.
Den själen vill ha frälst och kronan vill ha på,
den måste genom eld och hårda strider gå.
5. Inom ett köttsligt bröst - kan synden där utbrännas?
Kan Andens stora verk gå för sej och ej kännas?
Nej! Lit på att hon känns, Guds vredes hårda kvarn,
som en lekamlig mor har känt hon fött sitt barn.
6. Vad själen fordomdags av alla krafter ratat,
motvilligt umgicks med men av sitt hjärta hatat,
det måste nu bli kärt, jag menar Herrens bud,
och vad som förr var sött, det måste smaka surt.
7. Jag frågar: Adam, säg! går du väl på den kroken
förutan kamp och strid, förutan hand till plogen?
Kan av din tigerart bli oförmärkt ett lamm,
och månn´ du utan töm väl nånsin styras kan?
8. När vann man dej med fog? när smekte man dej goder?
När blev du gamle mätt av lustans träck och foder?
Nej! du blir aldrig vis, du måste på ett kors,
och det sker ej med lek, när kött och ande slåss.
9. Den sådant aldrig känt och aldrig har erfarit,
i nådaståndet ännu, tro mej, aldrig varit.
Den aldrig en minut i Andens skola lärt,
som ej i fältslag drog mot satan, kött och värld.
10. Men åter du som vet vad det kan innebära,
se, detta vittnar starkt att du är himlen nära.
Ty ande, kött, märk väl, den utav dessa tu
som segrar inom dej, dens tjänare är du!
11. Så pröva saken väl, för när du länge fäktat
och står vid livets gräns du kanske helt försmäktat.
En kristen vara bör så säker i sitt hopp,
att om han dog idag ska himlen låsas opp.
12. Om du ej hunnit hit, så sträva hit att hinna!
Du frågar, kära själ: var denna styrka finna?
Sök den hos Frälsaren, där blir du stark och hel.
Om döden kommer sen, slår hoppet aldrig fel.
13. Så vaka då och be, ja, kämpa väl i striden,
och vet, vår prövotid är snart tillända liden.
Var tålig, kära själ! snart du ju hemma är,
snart bjuder du farväl! Eja, snart är vi där!
