1. Jag vet, o store Gud:
jag mej med ont befryndat,
mot dina goda bud
jag gräsligt mycket syndat.
Jag kommer än ihåg
en tid, ack, Gud, en tid,
jag syndade så fräckt,
och blygdes ej därvid.
2. Och du kan tåla mej,
du Fader över alla,
och lika mild och god
till himmelskt bröllop kalla!
O Gud, du glömmer snart
vad skett i främmand´ land,
blott barnet vill gå hem
strax räcker du din hand.
3. Så räck i Jesu namn
din hand nu till mej arma!
Lyft mej från jorden helt,
gör nit och iver varma
att gripa saken an,
men ej på världsmanér,
som tror en suck är nog,
fast ingen bättring sker.
4. Men annat måste till
att genom porten komma,
Gud aldrig nöjer sej
med Herre-ropen tomma.
Den själen vill ha frälst
och kronan vill ha på,
den måste genom eld
och hårda strider gå.
5. Inom ett köttsligt bröst -
kan synden där utbrännas?
Kan Andens stora verk
gå för sej och ej kännas?
Nej! Lit på att hon känns,
Guds vredes hårda kvarn,
som en lekamlig mor
har känt hon fött sitt barn.
6. Vad själen fordomdags
av alla krafter ratat,
motvilligt umgicks med
och av sitt hjärta hatat,
det måste nu bli kärt,
jag menar Herrens bud,
och vad som förr var sött,
det måste smaka surt.
7. Jag frågar: Adam, säg!
går du väl på den kroken
förutan kamp och strid,
förutan hand till plogen
Kan av din tigerart
bli oförmärkt ett lamm,
och månn´ du utan töm
väl nånsin styras kan?
8. När vann man dej med fog?
när smekte man dej goder?
När blev du gamle mätt
av lustans träck och foder?
Nej! du blir aldrig vis,
du måste på ett kors,
och det sker ej med lek,
när kött och ande slåss.
9. Den sådant aldrig känt
och aldrig har erfarit,
i nådaståndet än,
nu tro mej, aldrig varit.
Den aldrig en minut
i Andens skola lärt,
som ej i fältslag drog
mot satan, kött och värld.
10. Men åter du som vet
vad det kan innebära,
se, detta vittnar starkt
att du är himlen nära.
Ty ande, kött, märk väl,
den utav dessa tu
som segrar inom dej,
dens tjänare är du!
11. Så pröva saken väl,
för när du länge fäktat
och står vid livets gräns
du kanske helt försmäktat.
En kristen vara bör
så säker i sitt hopp,
att om han dog idag
ska himlen låsas opp.
12. Om du ej hunnit hit,
så sträva hit att hinna!
Du frågar, kära själ:
var denna styrka finna?
Sök den hos Frälsaren,
där blir du stark och hel.
Om döden kommer sen,
slår hoppet aldrig fel.
13. Så vaka då och be,
ja, kämpa väl i striden,
och vet, vår prövotid
är snart tillända liden.
Var tålig, kära själ!
snart du ju hemma är,
snart bjuder du farväl!
Eja, snart är vi där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar