1. Väl mej, evigt väl!
Ande, liv och själ
ska dej nu och evigt vörda,
som igenlöst min förstörda
himlaarvedel.
Tack, Immanuel!
2. Efter många kval,
plågor utan tal,
som mitt eget hjärta spunnit,
har du sent omsider hunnit
bli mitt ledmotiv,
grunden för mitt liv.
3. Länge nog har jag,
skrämd, fördömd och svag
burit en odräglig börda,
velat mej i otro mörda,
tänkt att göra väl
när jag kvalt min själ.
4. Men i nådens ord
fann jag dukat bord.
Där har du av nåd förklarat,
ja, för världen uppenbarat:
ingen själ som dör,
dör för det hon bör.
5. Ty Guds nåds magnet,
hans rättfärdighet,
har i nit så högt uppstigit -
det har Anden ej förtigit -
att av Jesus blott
den full lösen fått.
6. Så besvärligt vann
världens löftesman,
blev ock förr ej aktad värdig
ell´ i andanom rättfärdig,
än han inför Gud
uppfyllt lagens bud.
7. Sådant sanningsljud
talar själve Gud,
kan ock andra ord ej fälla,
ty Guds Son fick så beställa.
Så är saken gjord.
Så är nådens ord.
8. Här har tron sin grund
var minut och stund.
Så vill Gud att det ska vara,
detta får vår själ erfara.
Mer och mindre tro
ger oss aldrig ro.
9. Milde själavän!
Tack, som mej därhän
med så mycket möda dragit,
och dej så min själ antagit.
Låt mej nu i frid
evigt bli därvid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar