O Gud, ditt rike ingen ser

Alt. koral:




1. O Gud, ditt rike ingen ser
och ingen blir där inne,
åt vilken ej din Ande ger
ett öppet barnasinne.
Vad köttsligt vett 

ej hört och sett
du har åt den förvarat
som, from och ren, 

i nådens sken
ser himlens råd förklarat.

2. Ett jordiskt sinne trycks ju ner
av egen tyngd till jorden,
och den i Gud ej lever mer
är död i synden vorden.
Begärens brand 

tar överhand,
där Andens liv ej väckes.
Den bryter ut 

och blir till slut
en eld, som aldrig släckes.

3. Jag vill, men Gud, vad mäktar jag,
så oren och så bräcklig?
Förutan dej är kraften svag
och viljan otillräcklig.
Det som är fött 

av kött är kött,
men det, så själv du säger,
är ande, som 

av Andanom
sitt liv allena äger.

4. Mej då, o Gud, din Ande giv,
som syndens lust kan döda
och av sin kraft till evigt liv
på nytt min ande föda.
För tro och hopp 

han låter opp
de himlaportar klara,
för övermod, 

för kött och blod
de måste slutna vara.

5. Men alla är de barn av dej,
som av din Ande drivas,
och är jag barn, skall också mej
det goda arvet givas.
Bland sorg och brist 

jag då förvisst
min tröstekälla finner,
min själaro 

uti den tro,
som världen övervinner. 

6. Som dagg, av morgonrodnan född,

skall Andens frukt då flöda.

Naturen skall, av nåden stödd,

sej för allt gott bemöda.

Med hjärta nytt

och hågen bytt

ny hörsamhet och lydnad

förbliva skall

mitt barnakall

och helighet min prydnad.

7. Snart får jag skåda vad jag tror.

Bör jag för döden bäva?

Nej, Kristus i mitt hjärta bor,

han lever, jag skall leva!

Av stor misskund

i Guds förbund

är jag upptagen vorden

och har min fröjd

i himlens höjd,

fast ännu stadd på jorden. 

*8. Välsignad vare Gud, som har

oss fött på nytt till livet

och oss en evigt mildrik Far

i Jesus Kristus blivit!

Med honom vi

av nåd får bli

medarvingar i hoppet

till himlens ro,

när i sann tro

vi här fullbordar loppet.