Vid ett sken av nattens stjärna

 

1. Vid ett sken av nattens stjärna,
som så späd i molnet brann,
genom öknen med varann
några vandringsmän sej ärnar
ner till Betlehem idag.
Mörkret hinder dem bereder,
men den eld som nu dem leder
lättar deras andedrag.

2. Ödemarkens skrän och fasa,
öknens tomhet, nöd och brist,
rövarns skymt från minsta kvist,
nattens köld och dagens brasa,
vilda djurens skall och trav,
sorgsna rop av släkt och vänner
fåfängt hindrar vise männen:
stjärnans strålar krafter gav.

3. När ur molnen hon framskjuter,
mera eldas deras fjät,
tills för Frälsarns majestät
all dess klarhet sej utgjuter
över ett eländigt skjul.
Armod tittar ur var springa,
och en åsna låg och ringa
står där bunden, trög och ful.

4. Lutad satt sej ner en kvinna,
bördig ifrån Juda län,
kring vars huvud, bröst och knän
morgonrodnaden ses brinna
mellan gyllne bloss och sken.
I sin famn hon bär Messias,
vid vars blick allt blod befrias,
mörkrets kedjor krossas re´n.

5. Värmda av så präktig låga,
så gudomlig, dyr och klar,
dessa män kan, en och var,
med ny andakt fram sej våga,
och till jorden buga sej.
Här vinns salighet och ära
av att komma barnet nära.
Världens fröjd begär de ej.

6. Sina skänker vill de bjuda
och med sträckta armar ge
myrra, guld och rökelse
åt en nyfödd kung av Juda
som Herodes vånda gör.
Stjärnan nu i högre strålar
med safirens färger prålar
och vid dagens fackla dör.

7. Skåda under sång och böner
detta barn och detta hus!
Här uppstiger livets ljus,
världen här ny framtid röner,
hjärtat värme och beskydd.
Döden syns vid tröskeln dräpen,
mörkrets furste svart och häpen,
skyn av himlahjältar prydd.

Till Jordan i andanom, människa, gå

1. Till Jordan i andanom, människa, gå,

en underlig dopakt att skåda!

Det lyster Guds änglar att ivrigt se på,

så hör vad jag här vill bebåda!

Nu fyller Guds Son sina trettio år,

så följ honom tätt i hans jordiska spår,

man skall nu din Frälsare döpa.

Var plats där han framträder högaktas bör,

just han som här döps och som snart för oss dör

var kommen att fria oss köpa.

2. Han nu tjänat ut i föräldrarnas hus,

hans ungdom har nu gått till ända.

Gå nära intill detta världarnas ljus

och se vad som sedan skall hända!

Nyss lyste det klart i sin barndomsbygds natt

och ingen av alla dess strålar är matt,

det skall den som beder få känna.

Nu lyser det ljuset, vår Broder, Gud själv,

vid jordens i djupet mest nersjunkna älv,

så stanna, min själ, nu vid denna!

3. Oss möter vid stranden vår Herre och Gud,

den andre Treenhetspersonen,

i mänskonatur och i människohud,

fast kommen från himmelska tronen.

Invigas till Präst var hans ärende här,

att lova att utstå det hemska besvär

som förestod honom, vår frände.

Här står han beredd att bli döpt som en ann´,

och tre år därefter hans blod för oss rann

att lösa oss ur vårt elände.

4. Förunderligt barn som skall döpas idag,

den enfödde Sonen i skötet!

Och Döparen är ju en mänska som jag,

kom hit och beskåda det mötet!

Johannes förvånas och undanber sej:

Långt hellre behövde jag döpas av dej,

jag är ju så oren i grunden!

Men Frälsaren svarar: Nej, döp mej och vet,

att så skall bli uppfylld all rättfärdighet,

vartill jag frivilligt är bunden!

5. Och därpå så sker denna viktiga akt:

Guds Son tar nu dopet som andra.

Och på denna handlingen ligger stor makt,

här höves ej stoftet att klandra.

Nej, vördnad och ödmjukhet passar sej väl,

att tillbe och tacka, det anstår var själ,

ty Frälsaren döps ej förgäves.

Nu nerdoppas Gud i en österländsk flod,

och framdeles tvår han sin mantel i blod

då släktets förbannelse häves.

6. När akten var slut gick han upp ur sitt bad,

vår Konung, den store Profeten,

liksom han en påskmorgon uppstod så glad

med livet och odödligheten.

Nu skyndar han rörd av Guds Ande härfrån,

till öknen han förs, den Välsignades Son,

av djävulen skall han där prövas.

Ditt dop, Herre Jesus, välsigna på oss,

låt ingen för vilken du döptes förgås,

låt tron nu förökas och övas!

Guds rådslut från begynnelsen

 

Guds rådslut från begynnelsen

Himlens stjärna fordom ledde

1. Himlens stjärna fordom ledde 
Österlandets vise fram, 
med sitt klara sken beredde 
dem en väg så lyckosam. 
De fick möta i stor fröjd 
Frälsaren från himlens höjd. 

2. Himlens stjärna ännu lyser 
genom världens mörker klar, 
leder dem som längtan hyser 
att se Herren uppenbar. 
Stjärnan över nattlig jord 
är Guds eget sanna ord. 

3. Milde Jesus, led oss trogen 
på din goda viljas stig, 
gör vår själ för himlen mogen, 
till ditt rikes verk oss vig, 
så att vi på ordets grund 
fasta står i ditt förbund.

4. Hjälp att ordet som du talar 
rent förkunnas på vår jord, 
från den varma söderns dalar 
ända upp i frusen nord. 
Så din goda vilja var 
för att frälsa en och var. 

5. Må din sannings ljus, det klara, 
över världen spridas ut, 
så en tallös mänskoskara 
finner frid i dej till slut 
och som Österns visa män 
ser din väg till himmelen.

Hör goda nyheter, sprid vad som hände

1. Hör goda nyheter, sprid vad som hände,
ja, vitt och brett må det talas därom!
Detta är dagen som Herren oss sände,
den efterlängtade äntligen kom!
Undret har skett!
Frälsning Gud gett!
Låt oss då fröjdas och glädjas i ett!

2. Kungar och furstar så hjärtligt har längtat
efter att skåda den härliga dag
då de den Frälsare de hade väntat
skulle få se till sitt hjärtas behag.
Tiden dock gick,
aldrig de fick
skåda sin Kung med sin jordiska blick.

3. Men vi som lever, vi må oss nu fröjda,
för vi kan sjunga av hjärtat i tro:
Hindren som skymde är nu undanröjda,
Herren har kommit att här bland oss bo.
Herren så kär,
Herren är här,
vi har fått se hur han verkligen är.

4. Akta dej, djävul, ja, sörj nu och klaga!
Vem ska du stämma när jungfrun har fött?
Vem vill du nu inför Herren anklaga?
Vet du att Kristus är kött av vårt kött?
Är det nu så,
vad gör du då?
Kristus kan hela din här emotstå!

5. Var då välkommen, bror Jesus, du kära,
var då välkommen i människokropp!
Ingen så högt vill vi tacka och ära,
du är vår räddning och du är vårt hopp!
Du ska ha tack,
lovsång och tack,
till dej, Välsignade, stiger vårt tack!

Helt saligt var det bröllopspar

1. Helt saligt var det bröllopspar
som Jesus ville gästa!
Han med sin mor ju bjuden var
och ville deras bästa.
Ja, salig är var bröllopsdag
då Jesus själv sin kärleks lag
får här bland oss befästa.

2. Men aldrig någon dag upprann
med morgonsolen röda
där ingen sorg och motgång kan
oss förorsaka möda.
Så klar ser aldrig himlen ut
att ingen sky och storm till slut
kan hota frukt och gröda.

3. I Kana tog ju vinet slut
och kvar fanns bara vatten.
Ja, så kan glädjen sina ut
och oro fyller natten.
När glädjens portar här slås upp,
i bakhåll står en mörkrets trupp
som vill få kväva skratten.

4. Men när till oss du bjuden är,
o Jesus, får vi luta
oss trygga mot ditt ord som lär 
hur allting väl kan sluta.
Ja, låt vårt vatten bli till vin
med ren och himmelsk glädje i
som vi med dej får njuta.

5. O Jesus, du som hjärtan kan
med kärlek sammanbinda,
ge makan glädje hos sin man
och maken hos sin kvinna.
Hjälp alla dem som glatt och tryggt
har sina löften på dej byggt,
låt nöd och brist försvinna!

6. Ge ära, ljus och goda råd,
ge tusenfaldig lycka,
stärk hem och äktenskap i nåd,
vad världen än må tycka.
Välsigna kärlek, trofasthet,
och led oss till den salighet 
där inget kan oss trycka. 

Österlandet kommer vi från

1. Österlandet kommer vi från,
hyllar nyfödd kungason,
genom sanden, 
ökenlanden,
lyser oss stjärnan då.  
Underbara stjärneljus,
strålande i nattens sus,
led mot väster
till den bäste,
fram till kungabarnets hus.

2. Guld jag har, följ med och sjung,
guld att kröna nyfödd kung, 
han ska råda,
rikt benåda,
evigt stark och ung. 
Underbara stjärneljus...


3. Rökelse min gåva är,
mer än människa han är.
Han ska prisas,
vördnad visas,
är all ära värd.
Underbara stjärneljus...  

4. Myrra ska han också ha,
salvan passar om han ska
blöda, kvida,
döden lida,
läggas i en grav. 
Underbara stjärneljus... 

5. Se hans härlighet gå fram,
Kung och Gud och Offerlamm!
Halleluja, 
halleluja
sjung nu hand i hand!
Underbara stjärneljus... 

Himmelen är härligt blå

Lång version:


Kortare version: 

1. Himmelen är härligt blå, 
ljuvlig att få titta på!
Gyllne stjärnor ler och blinkar,
ja, det är som om de vinkar
//: oss från jorden upp till sej ://

2. Det var mitt i julens natt,
tusen stjärnor lyste matt,
men så kom i natten kalla
en som överglänste alla,
//: som en liten stjärnesol ://

3. När den stjärnan ljus och blid
visat sej vid midnattstid,
tänkte de i österns rike
att en kung förutan like
//: hade fötts i Juda land ://.

4. Visa män från österland
drog igenom öknens sand
för att komma kungen nära,
fram till honom gåvor bära
//: och sin varma hyllning ge ://

5. Så till slut låg framför dem
slottet i Jerusalem.
Men Herodes var så sliten,
han var kung men inte liten,
//: inte barnet som de sökt ://

6. Färden gick till Betlehem,
där kung David haft sitt hem. 
Stjärnan hjälpte dem att finna
huset där en fattig kvinna
//: satt med barnet i sin famn ://

7. Stjärnan ledde visa män
fram till Jesus, Frälsaren.
Vi har också fått en stjärna,
om vi följer den så gärna
//: kommer vi till Jesus fram ://

8. Stjärnan som till målet för,
den som oss så glada gör,
är Guds ord, vårt ljus det klara,
som han låtit uppenbara
//: för att leda oss till sej ://

Herodes, varför fruktar du

 


1. Herodes, varför fruktar du
när Herren Jesus kommer nu?
Ej dödligt rike söker han
som himmelriket skänka kan.

2. De visa följer stjärnans gång,
hon leder dem till krubban trång.
Med myrra, guld och rökelse
de hyllar världens Frälsare.

3. Han är Guds Son men går åstad
att helgas genom dopets bad.
Guds Lamm som utan synder var,
så världens synder på sej tar.

* 4. Må, Jesus, äran ges till dej
av hela världen och av mej,
till Fadern och till Anden blid,
från nu och intill evig tid.

Ditt ord, o Gud, är svärd och flamma

1. Ditt ord, o Gud, är svärd och flamma,
det tränger genom märg och ben.
I själ och ande sker detsamma,
om hjärtat än är hårt som sten.
Vår synd blir dömd av vad du sagt,
låt alla känna ordets makt!

2. Ditt ord, o Gud, är ljuvt som daggen
och liv åt slagna själar ger.
O Gud, bland såren, samvetsaggen
låt himlens balsam drypa ner!
Behåll oss i din vård och tukt,
låt ordet bära riklig frukt!

3. Ditt ord, o Gud, är österns stjärna
som leder oss till Kristus in.
De visa följer den så gärna
och fröjdas mer än någonsin.
O, låt oss följa den och dem,
nå fram till glädjens rätta hem!

Nu segrar alla trognas hopp

Utjämnad koralversion som hör till just denna texts tillkomsttid:

Alternativ (mer ursprunglig) koralversion: 
 

(För versionen i Den Svenska psalmboken 1986, se  här!) 

1. Nu segrar alla trognas hopp: 

vid änglars lovsång rinner opp 

en salig morgonstjärna! 

Den stannar över Herrens hus, 

och folken ska i stjärnans ljus 

församla sej så gärna. 

Stort ljus, 

klart ljus 

ner ska gjutas, 

natten slutas, 

dagen börjas, 

att kring hela världen spörjas. 

 2. I nåd och sanning bland oss bor 

den dolde Guden, mild och stor, 

en Frälsare för alla. 

Vi skådar nu hans härlighet 

som ende Sonens härlighet 

och får hans namn åkalla. 

Gör det! 

Hör det! 

Gläds att Ordet 

kött är vordet, 

Gud förklarad 

och hans kärlek uppenbarad! 

 *3. O gläds, min själ, och sjung hans pris 

som öppnat dej det paradis 

vars port din synd tillslutit! 

Ja, gläds att Gud förbarmar sej 

och nu förnya vill med dej 

förbundet som du brutit! 

Ära vare 

Gud i höjden! 

Friden, fröjden, 

helig vilja 

sej från jorden ej må skilja!

Text: Samuel Johan Hedborn 1811 (29 år), bearb. Johan Olof Wallin 1819 (40 år). bearb. A.H. 2015

Musik: Philipp Nicolai 1599 (44 år) 

Våren 1810 begärde soldatsonen och pastorsadjunkten Samuel Hedborn tjänstledigt från sin prästtjänst, endast ett år efter prästvigningen. Han led av svår depression, och det skulle dröja till 1820-talet innan han återkom som präst. Några år ägnade han sej åt litterärt arbete, bl.a. åt psalmskrivande, innan han på vännen Wallins förord fick en tjänst som lärare vid Svea livgardes fattigskola. År 1815-1820 började han predika igen, nu i Stockholms kyrkor, och blev t.o.m. utnämnd till extra ordinarie hovpredikant.

Psalmskrivandet 1811-1814 verkar ha gjort honom gott, och räknades nog som meriterande för den kyrkoherdetjänst han slutligen fick i Askeryd och Bredestad, 1820, året efter att den psalmbok han så verksamt bidragit till givits ut. Alla Hedborns kända psalmer tillkom under denna svåra tid i hans liv; förutom ovanstående mästerverk även bl.a. Höga Majestät, vi alla och När världens hopp förtvinat stod / En blomma uti öknen stod. Trettondedagspsalmen ovan utgavs första gången i tidskriften Phosphoros sept/okt-numret 1811, och var då betydligt längre än nu.

I psalmboksförslaget 1814 och den slutliga psalmboken 1819 var psalmen rätt förkortad och även i övrigt bearbetad av Wallin (som tydligen brukade ändra lite i de flesta psalmer han tog in - mestadels skickligt, men i alla fall). Liksom nästan alla andra svenska psalmer som sjungs till Nicolais koral (kallad "koralernas drottning") tycks även denna inspirerad av Nicolais text "Wie schön leuchtet der Morgenstern". Åtminstone lyser "den saliga morgonstjärnan" även här redan i första strofen (jfr Upp. 22:16).

Andra strofen bygger på den s.k. Johannesprologen, särskilt Joh 1:14 där det står: "Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi såg hans härlighet, vi såg likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning." Tredje strofen mynnar ut i en jublande lovsång, som bygger på änglasången i julevangeliet (se Lukas 2).

S J Hedborn:

Som vi du sköljes av dopets vatten

1. Som vi du sköljes av dopets vatten,
fastän du själv ifrån synd är fri.
Du kom till oss som ett ljus i natten
att rena oss från den synd som vi
från första människans dagar bär,
den tunga börda vår otro är.

2. När ner i floden du villigt stiger,
då uppfylls Faderns rättfärdighet.
Till påskens offer ditt liv du viger
och träder in i vår dödlighet.
Du delar med oss vår skuld och skam
och blir vårt lösen, vårt påskalamm.

3. Ja, våra villkor i allt du delar,
när själv du stiger i dopet ner.
Ditt dop vår olyckas sår nu helar,
din helighet du åt mänskor ger,
som vill sig helt åt din kraft förtro
och har i nåden sin samvetsro.

4. Till dig från himlen din Fader talar:
"Du har, min Son, allt mitt välbehag."
Ty du steg ned hit till nödens dalar,
i dig vårt mörker blir åter dag.
Till dig, o Jesus, vi lyssna vill,
från dopet alltid dig höra till.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

I Kana stad ett bröllop stod

1. I Kana stad ett bröllop stod,
i Galiléen det skedde,
dit bjöd man Jesus och hans mor,
stor fröjd han där beredde.
Du som i äktenskap vill gå,
bjud Herren Jesus dit också,
om du vill bli välsignad.

2. När stämningen just var som bäst,
tog vinet slut därinne,
fast Jesus själv var med som gäst
med glatt och öppet sinne.
Ja, inte var han den som kom
med suck och sorg, det vet vi om,
nej, han är glädjens Herre.

3. När vi får möta nöd och brist
och hjälp ej står att finna,
en trägen bön då först och sist
oss hjälper övervinna.
Hos Jesus finns all hjälp och tröst,
en ödmjuk bön ur troget bröst
vill han så gärna höra.

4. Ja, han är den som vill och kan
till slut vår sorg fördriva.
Men tid och medel aldrig man
får honom föreskriva.
När mänsklig visdom rådlös är,
då är hans stund att hjälpa här.
Den måste vi förbida.

5. Som bäst man väntar glädjevin
som sorgen släcka skulle,
så skänks istället vatten i
sex krukor överfulla.
Den prövningen blir ganska svår,
en ångest genom själen går,
vi frestas att förtvivla.

6. Du måste lära, kristen god,
vid livets fällda bommar,
att visa tro och tålamod,
ja, trots förnuftets domar!
Vad Jesus säger, gör med flit.
Arbeta, bed och all din lit
till honom sätt för alltid.

7. Så se nu här på Herrens hand
som allting kan förvandla!
Se, vin av vatten gjorde han,
så vill han med oss handla.
Han vänder sorg i fröjdevin,
han glädjen ger och harmonin.
Förtrösta helt på honom!

8. Begynnelsen är ofta svår,
men lägg den i hans händer,
och även det vi ej förstår
han till vårt bästa vänder.
Så handlar Herren Jesus Krist,
han bästa vinet spar till sist.
Gud vare pris och ära!

Gläns över sjö och strand

Alt. koral från 1939 års koralbok (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok!)

1. Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du som i Österland
tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna
följa dig gärna,
strålande stjärna,

strålande stjärna.

2. Natt över Judaland,

natt över Sion.
Borta vid västerrand

slocknar Orion.
Herden, som sover trött,

barnet som slumrar sött,
vakna vid underbar
korus av röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster,

3. gånga från lamm och hem,

sökande Eden.

Stjärnan från Betlehem

visar dem leden

fram genom hindrande

jordiska fängsel

hän till det glindrande

lustgårdens stängsel,
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.

4. Armar där sträckas dem,

läppar där viska,

viska och räckas dem,

ljuva och friska:

"Stjärnan från Betlehem

leder ej bort, men hem."

Barnen och herdarna 
följa dig gärna,

strålande stjärna,

strålande stjärna.

Stå upp, o Sion, och lovsjung

Alt. svensk melodiform:




1. Stå upp, o Sion, och lovsjung
din Frälsare, Profet och Kung!
Du hans stjärna skådar,
stäm upp i helig fröjd din röst,
glädjerik hon bådar
att kommen är, till världens tröst,
Herren, som benådar
vart förkrossat bröst.

2. Hur skön och klar för oss hon går!
Vi följer hennes ljusa spår,
följer med de visa
att dej med våra läppars ljud,
Herre Jesus, prisa
och ödmjukt hylla dina bud.
Må du nåd bevisa,
du all kärleks Gud!

3. I nåd, o Herre, ta emot
vad vi nu lägger för din fot.
Våra gåvor blive
ej myrra, guld och rökelse.
Vi vårt hjärta give
åt dej, o Gud, vår Frälsare.
Själv du där upplive
tro och helgelse.

4. Ditt ord må, Jesus, varje år
bli stjärnan i vars sken vi går.
Låt din helga lära
ledsaga oss i all vår tid,
ljus och kraft beskära
åt oss i livets sorg och strid
och i döden bära

till vårt hjärta frid.

5. Lys, helga stjärna, mild och ren,
kring jorden sprid Guds klarhets sken.
Alla knän må böjas
vid Jesu nådefulla röst,
alla böner höjas
i Jesu namn, med hopp och tröst,
och hans kärlek röjas
klart i alla bröst.

Jesus, vår Konungs, himmelska rike

1. Jesus, vår Konungs, himmelska rike
kom som ett litet frö en gång.
Världarnas Herre, människors like,
vilade i krubban trång.

2. Alla Guds änglar gladdes i höjden,
prisade undret på vår jord,
kom med ett bud om himmelska fröjden,
kom till oss med fridens ord.

3. Stilla på fästet lyste en stjärna,
visade väg till Betlehem.
Saliga de som följde den gärna
fram till ljus från mörkrets hem.

4. Längtande kom de, män ifrån fjärran,
rökelse, myrra, guld tog med,
tillbad med glädje Frälsaren, Herren,
föll på knä för barnet ned.

5. Ljuset har vunnit, ljuset ska vinna
seger mot hela mörkrets här.
Gud, låt det helga ljuset få brinna
tills vår jord din boning är.

6. Då ska kring världen lovsången skalla,
hälsa med glädje Kristi dag:
"Gud vare ära, människor alla
fröjdas i hans välbehag!" 

Det tändes en stjärna i natten

 

1. Det tändes en stjärna i natten,
en natt full av syner och sång.
//: De vise som sökt efter stjärnan,
de följde dess strålande gång ://

2. Vi söker dej, dröjande stjärna,
vi hälsar dej, brinnande stund!
//: Vi samlas med händer i händer
till himlens och jordens förbund ://

3. Förkunna för folket i mörkret,
trots allt som förbränts och förblött:
//: Den skapande viljan är vaken,
det heliga barnet är fött ://

Guds Son är född

 

1. Guds Son är född
i Betlehem på juledag,
så var Guds eget välbehag.
Guds Ord blev kött.
Av Faderns gunst och godhet
är han oss sänd till hjälp och tröst,
och har med hjärteblodet
all världen återlöst.

2. O himlabud!
Hör änglasångshärskarorna
förkunna frid bland farorna
och prisa Gud!
Lovsjung nu Gud i höjden
med sång och spel och harpors ljud.
Ta hjärtlig del i fröjden
och prisa Herren Gud.

3. Ja, vilken fröjd!
Nu må väl var och en bli glad
och gå med herdarna åstad,
av hjärtat nöjd.
De vise männens stjärna,
som är vår Guds ords klara ljus,
vi följer nu så gärna
till Herrens helga hus.

4. Låt oss begå
och fira så vår julefest,
att Jesus själv må bli vår gäst!
Ja, ske just så!
Så ska han allt oss giva,
välsignelse i råd och dåd.
Hans Ande ska oss liva,
hans kärlek och hans nåd.

5. En härlig tröst,
att han som är vår Frälsare
en gång skall bli vår Domare,
en härlig tröst:
till sist han kommer åter
med makt och mycken härlighet;
han då de sina låter
nå evig salighet.

Maria, jungfrun, födde här Guds Son

1. //: Maria,jungfrun,födde här Guds Son ://
och hon och Josef tog emot Guds Son
och de gav honom namnet Jesus.
//: Han kom från Guds himmel,
Guds härliga kungarike ://
//: Ja, du må tro det ://
han kom från Guds himmel,
Guds härliga kungarike.

2. //:Guds änglar sa att barnet hade fötts://
de sa att barnet som Maria fött
är Messias, vår Herre Jesus.
Han kom från Guds himmel...

3. //:De vise männen såg att han var född://
och glada for de dit där han var född,
han som frälsar och heter Jesus.
Han kom från Guds himmel...

4. //: De såg en stjärna över Betlehem ://
och följde efter den till Betlehem,
fram till barnet som heter Jesus.
Han kom från Guds himmel...