Abela Gullbransson 250 år: Ofta har jag gjort ett rön

1. Ofta har jag gjort ett rön:

att du låter dej med bön

övervinna, Starke Man -

det skall än en gång gå an!

2. Du skall låta på dej rå,

jag skall överhanden få.

Jag mej trycker till ditt bröst,

själv du släcker där min törst.

3. Vad är heligt leverne,

vad är djup försakelse,

när det sker med pust och tvång,

ej av kärlek satt i gång?

4. Men i kärlek blir det sött,

kärleken blir aldrig trött,

kärleken har sitt maner:

tala lagom, göra mer.

5. Att i längden hålla ut,

frukta Gud till livets slut,

blir en ren omöjlighet

om man ej av kärlek vet.

6. Faller och står upp gör jag,

blir förtvivlad på en dag

om jag bråkar med det själv

och ej flyr till nådens älv.

7. Du som dit ej ännu går,

följer du hans ljusa spår

skall du finna Jesus lätt

och då har du träffat rätt!

Guds rike är nära

1. Guds rike är nära, ty Herren är här

och söker och kallar oss alla.

Han delar med ingen, vårt gensvar begär,

trots upphovsmans rätt att befalla.

Om bara vi märkte hur nära han är,

så ofattbart nära oss alla!

2. Snabbt dagarna flyktar, snart slår för envar

den stund, ja, långt förr än vi menar,

då allting oss lämnar, blott Herren blir kvar,

som makten och rätten förenar.

Då skingras allt mörker: vi ser då envar,

att riket är Herrens allena.

3. Guds rike är nära, Guds rike är här,

med honom som tjänar och lider,

som ber för oss alla och bördorna bär,

står trofast i stormar och strider. 

Se, allt är fullbordat! Vi är redan här

i riket som står över tiden.

4. Han lever, han kommer i Ande och ord,

och när i ett människosinne

hans budskap blir trott och hans kärlek blir spord,

då viker från djupen därinne

det ruvande mörkret på Skaparens ord:

nu grundas hans rike därinne.

5. Guds rike är här, men så fjärran likväl!

Hör, Herre, hur skapelsen klagar

och suckar och våndas med människans själ

och bidar förlossningens dagar.

Ty ljuset väl kom, men i dunkel likväl

framskrider din skapelses dagar.

6. Ni klentrogna, säg, varför klagar ni så?

Se kring er och lär er omsider

den liknelsens mening och tydning förstå,

som når er var gång när det lider

från vintriga månader, långa och grå,

mot vår och mot ljusare tider.

7. För Gud är årtusen som dagen igår,

med korta och ilande stunder,

och kortaste dag är som tusende år

för dej som ger liv och gör under

i skapelsetider, i själarnas vår,

i Andens besökelsestunder.

8. I tron vi förbidar den vår som en gång -

om fjärran, fördröjd eller nära -

skall skapelsen lösa ur träldomens tvång,

så allt kan förkunna din ära

och blanda med själarnas lovpsalm sin sång 

till dej som för evigt är nära!

Kärlek, barmhärtighet

PÅ MARIE BEBÅDELSEDAG EN ANDAKT

1. Kärlek, barmhärtighet
och himmelsk härlighet
har Gud på denna dag
visat med välbehag,
då all hans söta nåd
mitt i en tid så bråd
en ängel full av frid
tillsagt Maria blid.
Hon ju Guds ende Son,
världarnas hälsa,
ja, Guds offerlamm
skulle föda fram,
han som skulle frälsa
från död och evig skam.

2. Himlen så visat sig.
Jord, må du fröjda dig,
att trots din synd och skuld
Gud är så god och huld.
Bjud nu all synd godnatt,
sjung ditt Magnificat,
så skall en ekofröjd
höras i himlens höjd!
Gud själv med Gabriel
som här utsändes,
ja, den änglakor
som i höjden bor,
för att du omvändes
skall få en glädje stor!

3. Herre, vi fägnar oss
över ditt nådebloss,
att hela världens hus
har fått ett sådant ljus,
som i allt olycksfall
lysa och lisa skall
den som sig hålla vill
i en fast tro därtill.
Tack för den kärlek
som dig till oss dragit!
Halleluja vårt
skall ej nu bli svårt,
nu när du har tagit
det som oss tryckt så hårt! 

Stjärnan till en konungs bädd

Stjärnan till en konungs bädd

gärna visar vägen,

visar Österns visa män

var den är belägen.

//: När på ängen herdar går,

hos dem plötsligt Guds ängel står:

"Gå till Betlehem! 

Gå till Betlehem!"

Markens herdar mot staden skyndar

för att Barnet hylla ://

Vilken nåd att vara barn i huset

1. Vilken nåd att vara barn i huset,

överförd från mörkret och till ljuset,

slippa att som många, många andra

i mörkret vandra - vilken nåd!

2. Har du Sonen, gläds, då har du livet

och ditt namn i livets bok inskrivet.

Prövotiden slutar vad det lider

och bättre tider väntar dej.

3. Tänk, vi är ju ändå återlösta

och från synd och lag och djävul frälsta!

Fienden kan väl förskräcka, jaga,

men aldrig taga oss med våld.

4. Må vi nu i Herrens fruktan vandra,

ej de andra nådebarnen klandra.

Svaga lammen Herden bär i famnen,

ja, in i hamnen för sin skull.

5. Du får vänja dej vid många skiften,

mer än dina känslor gäller Skriften:

har du bara Sonen, har du livet,

så står det skrivet, glöm ej det!

6. Herrens vänner, glöm ej hemligheten: 

Kristus gäller mer än uselheten.

Vad du än här nödgas låta fara,

barn får du vara, Kristi brud.

7. Dej tillräknas allt vad Kristus äger,

hans förtjänst allt annat överväger. 

Kristus inför Gud din gudstjänst sköter -

vad än dej möter, glöm ej det!

Guds ord det klara, rena

1. Guds ord det klara, rena,

som själens hälsa är,

vill ulven oss förmena, 

som avund till oss bär.

När det för oss förklaras,

allt med sin rätta grund,

han ser sej därmed snaras,

bli röjd var dag och stund.

2. Förlorat går ditt välde,

du grymme Antikrist! 

Du föll när du dej ställde 

i kamp mot Jesus Krist.

Ja, slutligen skall Anden

som går ur Kristi mun

förgöra dej - så vann den

i världens sista stund. 

3. Att så skall ske och hända,

det har oss Skriften lärt.

Det rike skall så ända,

som var så fruktansvärt. 

Allt som har skett i lönndom

skall sist bli uppenbart,

Guds ord går aldrig sönder, 

Guds rike kommer snart.

Vi lyfter våra hjärtan

 

Gud Fader vill vi prisa

1. Gud Fader vill vi prisa,

och Jesus Krist, Guds Son, 

med härlig sång och visa,

det är en hög förmån

att honom här få ära

av hela hjärtats grund,

för Skriftens ord och lära,

nu och var tid och stund.

2. I fordom tid Gud talat 

genom profeters mun:

om vi Guds ord ej sparar,  

då kommer sist en stund 

när hunger skall oss plåga,

ej efter bröd och must, 

nej, sist vi efterfrågar

då själens rätta kost. 

3. En ulv, av satan vunnen,

kom bland Guds rätta får,

och blev med makten funnen

att skingra dem vart år,

han kunde aldrig mättas

av deras mjölk och blod

och ej med lagen rättas,

han var dem inte god.

4. Ett vilddjur tog så säte

på Jesu egen plats,

det helt vår Gud förgätit

men haft som föresats

att herdarna fördärva

i varje land och trakt,

det menat sej förvärva

så över fåren makt.

5. Det vållade stor plåga

bland Jesu arma hjord,

att ingen skulle våga

utsprida Herrens ord

på grund av ulven arga

och ulvens svåra hot

att döda eller sarga

dem honom stod emot.

6. I denna vedermöda

förbarmade sej Gud,

så ulv och lejon snöda

ej skulle stifta bud. 

Han har ju sänt sin Ande

i denna mörka tid,

att lysa upp förståndet

och ge oss helig frid. 

7. Vi runt omkring i landet

förstår att så har skett.

Gud löst oss ifrån bandet,

hans nåd har vi nu sett. 

Ja, vi har återfunnit 

Guds ord, en härlig spis, 

som förr liksom försvunnit 

och dolts på världens vis. 

8. Du ädle Jesu Kriste, 

Guds Son från himmelen, 

som rätta hjälpen visste, 

du vill oss visa än 

hur vi skall övervinna

den lede Antikrist,

så att han själv får finna 

sej snärjd med all sin list. 

 

9. Vem är du, arga dåre,

som retar dej därpå?

Du borde fälla tårar

och be att du skall få

dej lära rätta vägen,

som för till evigt liv,

och inte stå så trägen

i hån och fåfängt kiv.

10. Vill du den rätt få veta

så fly all mänsklig dikt. 

Apostlar och profeter

och all den helga Skrift, 

skall säkert ge tillkänna, 

om du dem söka vill, 

vart du till sist skall lända. 

Gud, var oss alla mild.