Tidstecknen visar att Herren är nära

Vänta på Herren

Vänta på Herren, hans dag är nära,
vänta på Herren, ja, vaka och be.

En gång dö och sedan domen

Rytmisk originalkoralform:


1. En gång dö och sedan domen
är oss alla förelagt.
När vår kropp till jord är kommen
hålls dock själen än vid makt.
Kropp och själ en gång ska stå
inför Gud att domen få.
Räkenskap vi måste göra
för det liv vi fått att föra.

2. Heligt liv och salig ände,
det har Gud tillsammans satt.
Den som här sej ej omvände
stannar där i evig natt.
Ja, förlorad är förvisst
all den nåd som Jesus Krist
så oändligt dyrt förvärvat,
när vi själva oss fördärvat.

3. Ej har Gud oss hit till världen
skapat för fåfänglighet,
inte för att dyrka flärden,
vältra oss i yppighet.
Nej, så lyder Herrens lag:
Tjäna honom natt och dag,
sträva efter andras bästa,
sök Guds rike, se din nästa!

4. Jesus, hjälp mej alla dagar
leva efter dina bud,
så min vandring dej behagar,
styrk mej med din Ande, Gud!
Jesus, stanna kvar hos mej,
hjälp mej nu förbli i dej,
all förtröstan till dej sätta,
efter dej mitt verk uträtta.

5. Styr, o Jesus, till det bästa
vad som av mej väntas kan.
Må vid dej du så mej fästa,
att min tro blir viss och sann.
Skilj det onda ifrån mej,
allt det goda är i dej.
Stå mej bi i alla öden,
var mitt liv i själva döden.

6. När min sista stund må vara,
uppehåll mej med din hand.
Låt mej salig hädanfara
till det rätta hemmets land.
Öppna för mej livets dörr,
fast din lag mej dömde förr.
Milde Herre Jesu Kriste,
låt mej inte här ta miste.

7. Gud, du vet att jag är renad
genom Jesu Kristi blod
och igenom tron förenad
med min Frälsare så god.
Herre, se i nåd till mej
så att jag kan möta dej,
livets krans med glädje bära
och för evigt ge dej ära.

Med himlen det blir som för tio jungfrur

1. Med himlen det blir som för tio jungfrur,
när storbröllopsdagen var inne.
Hos fem av dem ser vi vår tröga natur,
vårt sömniga, syndiga sinne.
Gud nåde oss syndare alla!

2. De andra fem lär oss att akta vår tid,
om vi i Guds rike vill vara
och leva med Kristus, vår Frälsare blid,
i glädjen han lovat sin skara.
Väl oss, om vi alltid är redo!

3. När brudgummen senast drog ut från sitt hus,
då bad han de tärnorna alla
att möta med brinnande oljelampsljus
när festföljets rop börjar skalla.
Men alla var inte beredda!

4. Då brudgummen dröjde föll ledet isär,
de somnade alla vid vägen.
Vid midnatt ljöd ropet: "Se, nu är han här!"
Då märkte varannan förlägen
att lamporna började slockna.

5. Det bränsle de haft var nu redan förtärt,
då ville de få av de andra.
Men svaret de fick var dem inte så kärt:
"Ni måste till säljaren vandra".
Så kom då de ovisa efter.

6. De visa med brudgummen kunde gå in
i himmelska salen att fägnas.
Där bjöds de till bords och fick obemängt vin,
men porten, den måste nu stängas.
De andra fick bulta förgäves.

7. De ropade: Herre, o Herre, låt opp!
Låt oss inte bli uteslutna!"
Men nu var för sent för den tro och det hopp,
som blivit så länge uppskjutna.
Han sade: "Jag känner er inte!"

8. Så låt oss då vaka och be med all flit,
att tro, hopp och kärlek må brinna!
Ja, låt oss i ljus följa brudgummen dit,
där ofattbar fröjd står att finna:

det himmelska bröllopet. Amen.

Jag lyfter upp till Gud min sång

1. Jag lyfter upp till Gud min sång
ännu en gång
från dessa jordens dalar.
Vår Herre Kristus hämtar mej
snart hem till sej
i himlens höga salar.
Med blixtens fart
han kommer snart,
då hörs hans pris
på annat vis
när Guds basuner talar.

2. När jag ser träden skjuta blad,
jag blir så glad,
för då blir det ju sommar!
När himmelrikets blomster gror,
så glad jag tror
att snart Guds rike blommar.
Hans kyrka är
hans brud så kär,
har lampan tänd
och själen vänd
mot Konungen som kommer.

3. Jag hör hans underbara röst
med frid och tröst
från höga himlar tona:
"Jag kommer, se, jag kommer snart!
Håll det du har
så ingen tar din krona.
Var glad, min brud,
jag är din Gud,
vårt bröllop står,
med mej du får
som himladrottning trona!"

4. I Anden ser sej bruden om
och säger: "Kom!
Hans glädje är för alla!"
Och den som hör det, säger: "Kom,
till Gud vänd om,
låt Anden på dej falla!
Din inre törst
han stillar först,
det räcker till
för vem som vill,
när livets vatten svallar!"

5. Se, ny blir himlen, ny vår jord,
det är Guds ord,
hans löfte underbara!
O se, Guds tält bland mänskor är,
han själv är där 
och bor ibland sin skara!
Det gamla fort
ska vika bort,
all sorg ska fly
för glädje ny.
O tänk att där få vara!

*6. Ja, amen, evigt lov och pris

på alla vis

och visdom, makt och styrka

tillhör dej, Gud, i evig tid,

som gett oss frid

och gjort oss till din kyrka!

Halleluja!

Med glädje ska

vi minnas det

i evighet

och dej i sanning dyrka!

I tidens aftonskymning

Alt. koral:


1. I tidens aftonskymning
bland skuggorna jag står
och ser de sista strålar
från sol som nedergår.
Snart Mänskosonens tecken
skall glimma klart i skyn
och varje hjärta gripas
av denna stora syn.

2. I tidens aftonskymning
vad ävlan, kamp och strid
bland jordens barn i gruset,
liksom på Noas tid.
Man bygger och planterar,
till köpenskap man går,
och sorglös hop ej aktar
den dom som förestår.

3. I tidens aftonskymning
till krig det rustas vilt
och många tusen redan
sitt blod på marken spillt.
Men ack, det är blott början
till födslosmärtan svår,
då hämndens vassa lie
de stora skaror slår.

4. I tidens aftonskymning
hörs mången smäda Gud
och öppet utan fruktan
förtrampa Herrens bud.
Ja, druvorna på jorden
för skörden mognar fort,
då vredens press skall trampas
därutom stadens port.

5. I tidens aftonskymning
tungt sömnen faller på
och många brudetärnor
med släckta lampor står.
När Mänskosonen kommer,
som han har sagt förut,
o månne han skall finna
på jorden tro till slut?

6. I tidens aftonskymning
dock gyllne stjärnor ler
på löftets klara himmel.
I hoppet vi dem ser.
Väl kommer storm och mörker
med vedermödans tid,
men sen en ljuvlig morgon
med glädje, ljus och frid.

7. Men denna morgon randas
för Lammets brud allen,
som under väntanstiden
sin dräkt bevarat ren.
Hur härligt morgonsången
då klinga skall en gång,
när hon sin brudgum hälsar
med fröjd och jubelsång! 

En herrdag i höjden

1. En herrdag i höjden har blivit besluten,
av Kungen i himlens förlovade land.
Ja, hit ska han komma med skaror mångtusen
och kalla till doms både kvinna och man,
med änglarnas röst, 
de trogna till tröst, 
men svidande styng i de otrognas bröst.

2. O Jesus, vårt hopp, du den Förste och Siste,

föröka vår tro så vi vakande står, 
så aldrig vår salighets krona vi mister
och bort från din nåd i förhärdelse går!
Ja, räck oss din hand, 
vår Frälsareman, 
och för oss till himlens lycksaliga land!

Text: Gammal nordisk sång, i svenskt tryck 1718, bearb A.H.

Musik: Svensk folkmelodi, ur musiktidningen Zion 1869 i sättning av Jacob Axel Josephson

Denna psalm är skriven av okänd författare och hade från början sex strofer, av vilka den första och den sista finns med i psalmboken. Förutom i trycket från 1718 förekommer den i ett skillingtryck från Gävle 1783 med titeln "Trenne öfwer måtten Wackra och upbyggeliga sånger."

Ja, vacker och uppbygglig är nog denna psalm. Men samtidigt oerhört allvarlig. Det gamla "domssöndagsperspektivet" med både himmel och helvete i blickfånget är väl bevarat i dessa två korta strofer, där den andra strofens innerliga bön till Frälsaren ändå ingjuter visst hopp inför evigheten. "O, räck oss din hand..."

Melodin är en svensk folkmelodi, som Arvid August Afzelius tog med i sin Afsked af Svenska Folksharpan 1848, då till en sorgesång som Afzelius författat vid Karl XIV Johans död. Sättningen i våra koralböcker är av Jacob Axel Josephson och publicerades i musiktidningen Zion 1869. Som ett kuriosum kan nämnas, att psalmen också kan sjungas på närmast föregåendes melodi Waldemar Rudins till Ack saliga dag (med några små justeringar på slutet).