Hur länge ska jag ängslas

Gud, vilken nåd att få leva

O vilket djup av rikedom

Inga enkla svar

Inte är det enkelt

Vem kan tro

Ont i själen

Detta är den dag som Herren har gjort

Det var enkla och vanliga mänskor (Du får hjälp av den helige Ande)

I Jesus får vi del utav Guds gåvor (Hela hemligheten)

Från Jerusalem till Jeriko

Himmelriket är som en skatt

1. Himmelriket är som en skatt,

som en man kan gräva ner

på en plats som ingen ser,

och en annan finner den.

2. Himmelriket är som en skatt

och en man kan finna den,

men han gömmer den igen

i sin glädje att den finns.

3. Himmelriket är som en skatt

och han säljer vad han har

för att marken där den var

skall bli hans och bara hans.

4. Himmelriket är som en skatt,

som en plötslig möjlighet

och en öppnad hemlighet

är den där för mig, just mig.

5. Himmelriket är som en skatt.

Till den åkern led min fot,

låt min spade stöta mot

skatten som gör livet nytt.

6. Himmelriket är som en skatt.

Jag kan lämna vad jag har

för att himlens skatt ha kvar,

Kristuslivet i mitt liv.

Text och copyright v 1-6: Christian Braw (publ med tillstånd)

Musik: Karin Braw, alt "Världens Frälsare kom här".

---

7. Himmelriket är som en skatt,

och med glädje stor jag ser

att den räcker till för fler,

skatten Jesus gömt åt oss.

Text v 7: A.H. 14/5 2025

Laurentius Petri Nericius: För dej, min Gud, jag klagar

 

1. För dej, min Gud, jag klagar
min brist och skröplighet,
som visar sej alla dagar.
Mej stärk, du som allting vet!

2. O värld, som oss bedårar,
du är så underlig.
Nu fäller jag många tårar,
jag gått mången villostig.

3. Nu överger jag dem alla
och världens falska list.
Jag vill mej till Jesus hålla.
Han hjälper mej från min brist.

4. Allt det mej Gud vill unna
ej någon förmena kan.
Mitt hopp i alla stunder,
står till min Frälserman.

5. Bistå mej, helge Ande!
Och var oss alla blid,
att vi i tron må stånda,
och glädjas till evig tid.

6. O du som synd förlåter,
du helga Treenighet,
mej tag till nåder åter,
och giv mej en evig fred.

7. När än man vill besinna
vad synden med sej för,
kan man ej annat förnimma,
än sorg som aldrig dör.

8. Den stund då vi var bundna
med syndens hårda band,
har Kristus den övervunnit,
allt med sin mäktiga hand.

9. Rättfärdighet, frid och frihet,
det kommer av Jesus Krist,
som oss allt gott nu giver,
det tror jag först och sist.

10. I Gud står all vår glädje,
han är vår salighet.
//: Så låt oss honom tillbedja,
och ära i evighet! ://

Abela Gullbransson 250 år: Tänk, ännu står det ofruktsamma trädet

VARNING TILL DEN SÄKRE OCH OBEKYMRADE

1. Tänk, ännu står det ofruktsamma trädet!

"Hugg bort det" - kanske blir det snart din dom.

O syndare, du handlar oförväget.

I Jesu namn, så stanna, se dej om!

2. Min käre vän! tänk om du ville höra,

tänk om du stannade och tänkte nu:

"för att bli räddad, säg, vad ska jag göra?"

En tanke skön - ja, bärgad blev då du.

3. Så stanna upp då lite i din yra,

du far en väg som neråt störtar sej.

Se, även vilddjur låter sej ju styra,

så måste du då låta hålla dej.

4. Ja, om du bara ville stilla vara,

så ska din Gud strax se till dej i nåd,

och du ska strax få se din själafara,

och se den man som i all nöd vet råd.

5. Ja, säger du, om mina synder vore

så farliga, men jag kan knappt dem se.

Min käre vän, då blir de dubbelt stora

i dödens stund, och kan ej läkas mer.

6. Är synden gjord, den måste en gång svida,

i tiden eller där i helvete.

Här är det nyttigt att av synden lida,

men där, ack där finns ingen Frälsare!

7. Så bäva då, du arma mänskohjärta,

förskräcks, men vet att än för dej finns råd;

stå upp ur sömnen, känn din synd med smärta,

ty det är första steget till Guds nåd.

8. Låt ingenting få dej tillbaka hålla,

var fast och oförsagd i ditt beslut.

Blir satan hätsk, vill dej som vete sålla,

så gråt och be, att han må drivas ut.

9. Jag känner honom; nu får han att sköta

att kunna få dej i förtvivlan snärd.

Han säger: "Du kan inte ens försöka

att slita dej från mej, från kött, från värld.

10. Nej, kom ihåg hur illa du har handlat,

så stanna kvar, låt bli att göra bot,

tror du att nåden en som dej förvandlat?

en ond som du tog aldrig Gud emot."

11. Vik bort, du smädeande oförskämde,

vad vi kan bli, du aldrig vara kan!
Kom, syndare, kom genast hit, du skrämde,

lyft ögat upp, säg, ser du ej Guds Lamm?

12. Tror du att någon synd så stor kan nämnas,

som detta Lamm ej burit på sin rygg?

Nej - kommer du, så ska dej trösten lämnas:

du ska få nåd, fastän du var så stygg.

13. Kom, kära du, låt Nåden nu dej locka,

dröj inte mer, min återlöste vän!

Gud kan sin himmel inte på dej pocka,

men om du ber, så får du gärna den.

14. Se, Jesus står med vitt utsträckta armar,

vid minsta vink till bot han fattar dej:

han minns sitt blod, han minns och sej förbarmar,

ack, tänker han, du mycket kostat mej.

15. Du kostat mej så mycket svett och möda,

för din skull jag mej vridit som en mask,

för din skull lät jag mej på korset döda,

din lösepenning, må du tro, står fast.

16. Jag pliktat dyrt och om du till mej hastar

i ånger över sådant du nu skyr,

välkommen då! jag aldrig ut dej kastar,

nej, därtill har du varit mej för dyr.

17. Ja, käre Herre, man kan sej förundra:

du till barmhärtighet så snart förmås!

Du älskat oss fast vi i synd låg bundna,

ja, ännu mer sen du har dött för oss!

18. Jag tycker att jag ser vad det ska krossa

ditt ömma hjärta, käre Frälsare,

att se hur själar som du har förlossat

av egen vilja går åt helvete.

19. Det måste kosta på för dej att säga:

Gå bort ifrån mej, ni förbannade.

Du velat dem i elfte timmen leja,

men, tänker du, de gick förlorade.

20. Min amnesti, de ville aldrig ha den,

när kvar på syndafallets jord de gick.

Nu kan Guds domstol inte mer fördra dem.

Rys, syndare, för detta ögonblick!

21. Så, människa, för Herrens namns skull vakna

och lägg nu handen vid din salighet.

Låt lastens träl ditt umgänge få sakna

och lev ej mer i sådan maklighet!

22. Ack, kom och hjälp mej, ni som ju av Nåden

än mera insikt, ljus och styrka fått!

Ja, tala högt, håll ej tillbaka råden

att skynda sej till himmelrikets lott!

23. Och du min käre vän, som läser detta,

visst önskar du att salig bli, så säg?

I början svårt, men Jesus spår blir lätta

ju mer du efter honom rättar dej.

24. Så kom då, töva ingen timme längre,

be Gud om nåd att ditt elände se

och sök att få med Frälsaren umgänge,

så blir du en av de utkorade.

25. Ja, han ska dej från alla synder rena

och rycka dej ur elden som en brand,

så lycka till, gå nu, min vän, allena,

böj dina knän och bed i Jesu namn.

26. Han ville sorg och tro i dej uppväcka,

så sant som Gud är Gud ska du bli hörd.

Syns Gud dej grym - låt bli att bort dej vända,

nej, klappa på, han blir så hjärtligt rörd.

27. Ja, snart ska du en salig ändring finna,

gå aldrig mer till råds med kött och blod,

de skänker ingen rätt förnöjsam timma,

nej, Jesus, bara du kan ge oss mod.

28. Om i din sorg du världen vill försaka,

och önskar bli med Nådens skatter krönt,

så ska du slutligen dess fröjd få smaka,

mitt i din kamp få känna något skönt.

29. Men gode Gud, upplys de arma själar,

som läst ditt ord och hört dej ropa "kom",

men slår det bort och vill bli satans trälar

och först i helvetet vill vända om.

30. Nu slutar jag, men ordet "kom", det ljuder,

min läsare, var än du sitter, står.

Se Jesus dej sin nåd och himmel bjuder -

jag råder dej: ta mot det när du får!

Ja, tag i Jesu namn emot Guds Nåd! Herren välsigne dig och göre din gång lyckosam. Amen! Herre Jesus, amen!!!

Abela Gullbransson 250 år: Frimodigt trosutrop

KÄRE JESUS, JAG ÄR GLAD (FRIMODIGT TROSUTROP)

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Käre Jesus, jag är glad!
Du är min i lusten, nöden.

Käre Jesus, du och jag -

du och jag i livet, döden.

Ingen, ingen skiljer mej,

käre Jesus, ifrån dej!

2. Ryt nu, satan, bäst du vill,

med din här gå mej till möte!

Värld, du må väl än slå till,

men mitt slott är Jesu sköte.

Tror ni det är lönt, så kom!

Harmsna får ni vända om.

3. Trons sköld gör mej lugn och trygg,

den är god i striden föra,

bakom Jesu slagna rygg

törs mej ingen djävul röra.

Era skott ur avgrunds älv

skjuter ni på Jesus själv!

4. Han för mej i spetsen drar

ut i frestelsernas töcken,

han, mitt huvud, mitt försvar,

gläds, min själ, han gick i öknen.

Liksom Jesus vunnit där,

ska jag också vinna här.

5. Evigt tack, min själavän,

att för mej du frestad blivit.

Aldrig du i frestelsen

dina vänner övergivit.

Upp! min själ! till strids var klar,

han som vann är ditt försvar.

Abela Gullbransson 250 år: Hjärtlig uppmaning att antaga Kristi förtjänst till sin salighetsgrund

1. Jag undrar om här någon finns

som sorgsen går och letar

för bot mot synden som hon minns,

och som hon nu arbetar

med all sin makt för att bli kvitt,

men som hon trots besväret sitt

kan se stå kvar och frodas.

2. Ack, om jag såg en sådan själ

och visste var hon gråter,

jag skulle springa hack i häl

och ropa: Gud förlåter!

Han har förlåtit mej - var glad,

det aldrig nånsin glömmer jag,

tro mej! jag var så skyldig!

3. Är synden himmelsskriande

och helt förutan like,

så kom dock, hör, du ångrande,

du nära är Guds rike!

För sådana blir Jesus stor,

ja, salig du, om blott du tror,

så är du redan vunnen.

4. Och varför kan du inte tro?

Tron läggs i dina händer.

Ja, skulle själve Gud här bo

i dessa syndaländer,

och pina, slita sej ihjäl,

och likväl en förkrossad själ

med lag och rätt fördöma?

5. O nej, du återlösta får,

hör hur han på dej ringer,

om du står upp och sakta går,

så löper han och springer.

Se, sådan är vår Hjälpare!

Har du väl orsak, syndare,

för denne man att rädas?

6. O nej, min återlöste vän!

Kom hit och räck mej handen,

så följs vi åt till Frälsaren,

han, han vill lossa banden.

Jag har fått se det, att han kan,

kan rädda både kvinna, man,

som sej åt honom lämnar.

7. Och när du vet det att han vill

dej frälsa, men ej stjälpa,

och lägg sen denna sanning till:

han även mäktar hjälpa,

så har du ju en härlig skatt -

vill synd och satan ta dej fatt,

så håll dej fast vid ordet!

8. Ack, kära själ, för allting då

låt satan dej ej fälla

och dej så i förtvivlan få,

nej, här ska Nåden gälla

för syndare av alla slag,

så länge det blir sagt "idag"

och nåd uppriktigt sökes.

9. Håll ut som kananeiskan,

så får du hennes seger.

Sitt prov bestod hon, bad och vann,

ja, tänk, vad hon fick heder!

Beröm hon fick för tron av Gud,

ack! gör som hon, så ska ditt slut

bli lika gott som hennes!

10. Ovärdig, ja, men tänk, hon höll

på hundarättigheten!

Så märkligt, skatten då nedföll,

belönte ödmjukheten.

Ja, så vill Gud att det ska bli,

av idel nåd gör han dej fri.

I Jesu namn nu tro det!

I livets afton när vår kraft är bruten

 

1. I livets afton, när vår kraft är bruten

och årens skuggor växer mer och mer,

hur tryggt att då, av Herrens arm omsluten,

få vandra fram den dag som än han ger!

2. Än nådens ord om Kristi kärlek talar,

om herdens trohet mot sin lilla hjord.

Än faller manna ner från himlens salar

på fattigt, nådehungrigt hjärtas bord.

3. Än flödar från de helga, djupa såren

försoningsmedlet, Jesu Kristi blod,

och än som förr, i de förflutna åren,

det ger åt själen frid och hopp och mod.

Låt, o Herre, Ordet ringa

1. Låt, o Herre, Ordet ringa 

som en väckarklockas ljud 

och ur sömnen nu oss bringa 

till att se och tro dig, Gud. 

Hjälp oss finna och att se 

all den glädje du vill ge, 

mål och mening, kraft att bära, 

allt vad Ordet kan oss lära. 

2. Låt, O Herre, kraften strömma 

in i oss med Kristi ord, 

hindra oss ifrån att drömma 

att vi skuldlöst levt på jord. 

Väck och led vårt samvete 

att vårt eget ansvar se.

Gör oss ärliga och sanna, 

låt i ödmjukhet oss stanna. 

3. Och låt kraften också strömma 

från ditt evangelium. 

Låt försonade oss glömma 

frestelsens mysterium. 

Ge oss tro att kasta av 

samvetskval i Kristi grav, 

och låt Anden uppenbara 

att de där skall kvar få vara. 

4. Då skall kraften, som du skänkte, 

också oss förvandla så 

att vi blir till vad du tänkte, 

när du lät oss livet få. 

Då skall all din kärlek bli 

dräkten, som vi växer i, 

och som sol kan himlen måla 

skall din godhet från oss stråla.

Text och copyright: Christian Braw (publ m tillstånd)

Himlaprinsen Jon Svensson: Jag hoppas på min Gud

1. Jag hoppas på min Gud,

som lärt mej sina bud,

som hjälper mej att strida,

ger tålamod att lida,

för straffdom oss vill skona

och oss med sej försona.

2. Jag längtar efter nåd,

och vet ej bättre råd

än att med Jesus byta,

det kan ej Gud förtryta.

Gud är all godhets källa,

hans kärlek gör oss sälla.

3. O Gud, jag dej begär!

Du själv mej haft så kär!

Må alltid jag betrakta

hur du dej låtit slakta

för oss, för mänskor alla -

dej vill jag jämt åkalla!

4. Mitt kors må vara tungt,

jag bidar ändå lugnt!

Gud ser vad jag behöver

när synden in mej söver.

Han trösten mej väl sänder,

har allt i sina händer.

5. O min korsfäste Gud!

Din röda marterskrud

mej ren från synden tvager,

nu ser jag nådens dager.

Så skänk mej här den friden

som segrar över tiden!

Himlaprinsen Jon Svensson: Här vi går i tårars dal

1. Här vi går i tårars dal

och förgänglig är vår levnad,

men i himlens fröjdesal,

där är idel lust och trevnad,

vi får bära bland Guds vänner

segerns palm i våra händer.

2. Här är ej vårt rätta hem,

ack, så längta efter Herren!

Helga honom liv och lem,

tjäna honom när och fjärran.

Endast Jesus kan oss trösta,

oss som blivit återlösta.

3. Världslig visdom: tomma ljud,

barnsligt joller jag dej kallar!
Sången av en Kristi brud

renare och högre skallar,

segrar över mörkrets makter,

starkare än jordens pakter.

4. Hör då nu, fritänkare,

och ni alla oomvända:

Om ni tror er Frälsare

ska en lycka stor er hända,

ty om ni blir Jesus trogna,

blir ni för Guds himmel mogna.

5. Låt det gå till hjärtats grund:

alla är ni gäldenärer,

saknar tio tusen pund,

såsom Herrens ord ju lär er.

Inget, inget ni betalat,

endast nådens tid förhalat.

6. Nådatiden är för dyr,

nu er skuld ej längre öka,

nej, till korset genast styr,

där ni nåd för rätt må söka,

Gud och ni bli vänner såta,

allting vill han er förlåta.

Himlaprinsen Jon Svensson: Att lova Gud är mera gott

1. Att lova Gud är mera gott

än någon kan beskriva.

Det kan förhindra synd och brott

och ondskan från oss driva,

ja, plågor ifrån folk och land

och värja oss från eld och brand,

från dyrtid och från hunger.

2. Vår Frälsare, han för oss ber,

dess mera bör vi tacka.

Det oss till mycken fromma sker

om världen vill belacka.

Vad hon ej känner, inte vet,

det länder oss till salighet

i himlen och på jorden.

3. Den som har buken till sin Gud,

är inte född av Herren,

men syndar mot Guds lag och bud,

från himlens sällhet fjärran.

Guds barn, de har ett högre mål

än världens lumpna, tomma prål,

ty Gud sej själv dem skänker.

4. Ack, kunde jag var mänska hem

till himmelriket bära,

samt offra mej till liv och lem

för Jesu Kristi ära,

för Jesu heliga person,

så någon kom till rätta tron -

helt visst det lönte mödan.

5. Guds Son, till vilken jag är döpt,

hans namn jag jämt vill ära.

Han ber för mej, han fri mej köpt

och föder med sin lära.

Ack, nådetiden är för kort

att glömma denna sanning bort

och världens gudar tjäna.

6. Hjälp mej, min käre Frälsare, 

att världen glad försaka.

Hjälp mej, min trogne Hjälpare,

allt mer och mer att vaka.

Ja, stanna i mitt hjärta, du,

ty fienden är nära nu

och vill mej ta tillfånga.

7. Jag är en fattig missionär,

men Gud kan rik mej göra;

han har de sina alltid kär

och vill dem helt tillhöra.

Så prisa högt vår själavän,

som varit och är med oss än,

samt hjälper de elända.

8. Är Gud med mej i verk och råd,

så vill jag honom lyda.

När ondskan i sitt överdåd

min sak vill orätt tyda,

jag tackar då min Gud och far,

att han i nåd mej utsett har

att också något lida.

9. Till sist, det tror jag över allt,

min gode Gud och Herre:

de som dej tjänar är som salt,

så världen ej blir värre;

ja, pelare som upprätt står,

när jorden slutligen förgår

och all dess prakt försvinner.

Abela Gullbransson 250 år: Tröst i anfäktning

1. Gud, jag hör, det är för väl,

att du en anfäktad själ

aldrig ser på med förakt,

makalösa kärleks makt!

2. Då när mörkret griper an,

så jag knappast tänka kan,

och du fjärran visar dej,

ha medömkan dock med mej!

3. Fräls mej då, o Jesus kär,

du som vet hur svag jag är,

du som kom med hjälp hit ned,

fast vi hade gjort dej vred.

4. Styrk mej att för Himlens skatt

strida manligt dag och natt,

tro dess mer, när Tron ser ut

som hon hade tagit slut.

5. Hjälp mej, Gud, att nu stå fast,

så ej otrons stygga last

snärjer mej i sina garn,

nej, o Jesus, styrk ditt barn.

6. Syskon, vi på löftets mark

har Försvararen så stark.

Stärk oss, du vår styrka god,

hjälp oss strida med gott mod.

7. Vi går fram och ser oss ej

mer tillbaka, nej, o nej!

Ljuv är här varenda tår,

när man gråtit, fröjd man får.

8. Vi som har hans sötma rönt,

vi som vet vad det är skönt,

vi ska höra honom till,

kosta vad det kosta vill.

9. Vi ska offra själ och kropp,

vi må inte mer ge opp,

vi ska gärna strida här,

ända tills vi kronan bär.

10. Om min nöd är nog så stor,

Gud ske lov! jag likväl tror,

att det undret aldrig sker,

att mej Jesus överger.

11. Han kan visa sej ibland 

liksom borta, men sin hand

räcker han snart ut igen,

ropar: Här är jag, min vän!

12. Jag väl märker mycken brist,

varje stund jag syndar visst.

Ack, min synd är stor och svår,

men din nåd allt övergår.

13. Ja, den är en grundlös sjö,

på densamma vill jag dö.

Väl den själ, som nåd begär,

och om nåden aktsam är!

Abela Gullbransson 250 år: Tro på Jesu egna ord

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Tro på Jesu egna ord

och i ödmjukhet dem bruka!

Du skall finna: Han är gjord

ej för friska - nej, för sjuka.

Den som sjuk och nödställd är 

håller denne Läkarn kär.

2. Själar syndar grovt däri,

de som nåden fått gjort vakna,

att de Jesus går förbi,

inte vill gå fram så nakna.

Det är Högmodsandens bud,

men så talar aldrig Gud.

3. Ordet visar i full dag:

till vår Jesus kommer stora

syndare av alla slag,

men när var de alltför grova?

Kan du säga mej blott en

som kom fram och ej blev ren?

4. Men du många finna kan,

alltför höga för att tigga,

dem Gud ej kan ta sej an,

de i mörker måste ligga.

Jesus, dörrn till paradis,

honom bed, så är du vis!

5. Ack, att i omvändelsen,

då, när Lagen straff förkunnar,

denne arme syndaren

inte sökte andra brunnar,

utan bara, först som sist,

sökte sej till Jesus Krist!

6. Hör nu på vad väg jag gick -

men gav den mej någon lisa?

Se, mitt hjärta aldrig fick

många dygder nog att visa.

Jag till Jesus hade lit,

men först from, och sen gå dit.

7. Sådan var den väg jag tog,

grymt att så i mörkret famla,

men Guds kärlekshand, den slog

ända tills min byggnad ramla'.

Där stod jag som var så from,

uti båda händer tom!

8. Lagen krävde: ut med allt!

Aldrig lagen med mej nöjdes.

Detta blev mitt högmods fall

och min fattigdom, den röjdes.

Sent omsider föll jag ned

under korset och fick fred.

9. Inget ont så svidande

som den egna bättringsvägen!

Inget tyngre lidande,

du som gått den from och trägen,

säg mej, kära, om du drog

någonsin så plågsam plog!

10. O att detta vore sagt,

sagt till många själars varning,

att de må sej ta i akt

för en väg så svår som farlig.

Många svettas där och sår,

som dock liv ej skörda får.

11. Nej, till korset, syndare!

Allt ditt egna vare fjärran!

Hur vill du som tiggare

köpa himmelen av Herran?

Usla mask, krök först din rygg,

och var ödmjuk, men ej skygg!

11. Vad du är i botten känn,

så du solklart skall förnimma

varför du Försonaren

måste ha var stund och timma!

Säll du som ser faran stor,

men dock mitt i faran tror!

Abela Gullbransson 250 år: Jag vet, o store Gud

1. Jag vet, o store Gud: 

jag mej med ont befryndat,

mot dina goda bud 

jag gräsligt mycket syndat.

Jag kommer än ihåg 

en tid, ack, Gud, en tid,

jag syndade så fräckt, 

och blygdes ej därvid.

2. Och du kan tåla mej, 

du Fader över alla,

och lika mild och god 

till himmelskt bröllop kalla!

O Gud, du glömmer snart

vad skett i främmand´ land,

blott barnet vill gå hem

strax räcker du din hand.

3. Så räck i Jesu namn 

din hand nu till mej arma!

Lyft mej från jorden helt,

gör nit och iver varma

att gripa saken an, 

men ej på världsmanér,

som tror en suck är nog,

fast ingen bättring sker.

4. Men annat måste till 

att genom porten komma,

Gud aldrig nöjer sej 

med Herre-ropen tomma.

Den själen vill ha frälst 

och kronan vill ha på,

den måste genom eld 

och hårda strider gå.

5. Inom ett köttsligt bröst -

kan synden där utbrännas?

Kan Andens stora verk 

gå för sej och ej kännas?

Nej! Lit på att hon känns,

Guds vredes hårda kvarn,

som en lekamlig mor 

har känt hon fött sitt barn.

6. Vad själen fordomdags

av alla krafter ratat,

motvilligt umgicks med

och av sitt hjärta hatat,

det måste nu bli kärt, 

jag menar Herrens bud,

och vad som förr var sött,

det måste smaka surt.

7. Jag frågar: Adam, säg!

går du väl på den kroken

förutan kamp och strid,

förutan hand till plogen

Kan av din tigerart 

bli oförmärkt ett lamm,

och månn´ du utan töm 

väl nånsin styras kan?

8. När vann man dej med fog? 

när smekte man dej goder?

När blev du gamle mätt 

av lustans träck och foder?

Nej! du blir aldrig vis, 

du måste på ett kors,

och det sker ej med lek, 

när kött och ande slåss.

9. Den sådant aldrig känt

och aldrig har erfarit,

i nådaståndet än, 

nu tro mej, aldrig varit.

Den aldrig en minut 

i Andens skola lärt,

som ej i fältslag drog 

mot satan, kött och värld.

10. Men åter du som vet

vad det kan innebära,

se, detta vittnar starkt 

att du är himlen nära.

Ty ande, kött, märk väl, 

den utav dessa tu

som segrar inom dej, 

dens tjänare är du!

11. Så pröva saken väl, 

för när du länge fäktat

och står vid livets gräns 

du kanske helt försmäktat.

En kristen vara bör 

så säker i sitt hopp,

att om han dog idag 

ska himlen låsas opp.

12. Om du ej hunnit hit, 

så sträva hit att hinna!

Du frågar, kära själ: 

var denna styrka finna?

Sök den hos Frälsaren, 

där blir du stark och hel.

Om döden kommer sen,

slår hoppet aldrig fel.

13. Så vaka då och be, 

ja, kämpa väl i striden,

och vet, vår prövotid 

är snart tillända liden.

Var tålig, kära själ! 

snart du ju hemma är,

snart bjuder du farväl! 

Eja, snart är vi där!

Abela Gullbransson 250 år: I all den nöd jag möter

1. I all den nöd jag möter

är Jesus dock sej lik.

När jag mej illa sköter

men ändå hastar dit,

så ligger salvan färdig,

och läkarn står på språng

att hjälpa en ovärdig

var gång, varenda gång.

2. Vad sörjer då mitt hjärta?

Det känner ju sin man.

Han ej i någon smärta

mej övergiva kan.

När skeppet verkar sjunka,

när jag vid ordet leds,

när lärjungen tycks drunkna

är Jesu hand tillreds.

3. Men vilken hand? Besinna,

låt det din styrka bli:

den hand som lät sej binda,

den hand med spikar i,

den hand som till försoning

så obeskrivligt blött,

nu delar ut förskoning,

o vad det smakar sött!

4. Nu Gud ske lov få vara

en fattig syndare,

om blott jag ser min fara

och ser min Frälsare!

Om blott jag har till syfte

i synden ej bli kvar,

då Evangelii löfte,

vartenda ett jag har.

5. Och vi vill likväl gräla

i Hagars skola, vi,

som om vi vore trälar,

fast Sonen gjort oss fri'.

Nej, själ, vill du bli mogen,

så sjung halleluja

och håll din hand vid plogen

men ligg vid Golgata!

6. Då tappas aldrig striden,

då fylls ej otrons garn.

Den saknar aldrig friden

som bara rätt blir barn.

Så fort jag lite granna

från barnaskapet går,

strax börjar verket stanna

och jag rätt illa mår.

7. Förnuft och satan sätter

sej starkt mot barnakonst.

De strider är ej lätta

som går för denna fångst.

Men så när sist jag vunnit,

som efterhand blott sker,

och barnasinnet funnit,

behöver jag ej mer.

8. Ty den har allt, jag menar,

som löst ur otrons garn

sej så med Gud förenar

just som ett litet barn.

För barnet fadersfamnen

står öppen när som helst,

till sist i himlahamnen

förs barnet in som frälst.