Lovad vare Herren, våra fäders Gud

För mina sinnen glad jag höjer

1. För mina sinnen glad jag höjer
till dej mitt tack och lovsångsljud.
Igenom dem du mej förnöjer
med riklig godhet, o min Gud.
Så känner, luktar, smakar jag
din kärleks sötma varje dag.

2. Mångstämmig sång jag hör, som målar
din skönhet nu liksom i fjol,
jag ser det ljus som alltid strålar
till jorden från din klara sol;
än mer - jag ser och hör det ord,
varav min själ blir saliggjord!

3. På flera sätt du vill oss lära
den salighet du oss berett.
Jag glad och tacksam ger dej ära,
som mina sinnen åt mej gett.
Hos dej vi sist en glädje får
som all förväntan övergår!

Var nu hälsad sanna lekamen (Ave verum Corpus)

  

Var nu hälsad, sanna lekamen, 

buren av Maria, jungfru och mor,

du i sanning led och offrades 

på korset för oss människor.

Du ur vilkens genomborrade 

sida flödade vatten och blod,

var oss du en salig försmak 

i dödens prövning svår. 

O Jesus, ljuv och god,

Marias son!

Friluftsgudstjänsten

   

1. Ett gemensamt sommarmöte i Guds fria natur,

bland blommor och fåglar och fyrfota djur,

det visar på kraften av vår Mästares hand,

tack, Herre, för att vi får bo i Sveriges land.

2. Nu sången skall ljuda från strupar så stark,

långt bortom våra skogar på myr och på mark.

Välsignade vare de som lyssnar därtill,

deras vänner och kamrater vi vara vill.

3. Vi tackar dig, Gud, för en underbar natur,

för fåglar och blommor och fyrfota djur.

Gud, hjälp oss att dem i vår levnad bevara,

håll din hand i vår hand och vår bön besvara. 

Vi längtar efter en beröring

1. Vi längtar efter en beröring,

ett möte med Guds verklighet,

som kan oss ge en överföring

av hälsa, hopp och helighet.

Vi saknar, söker, vi behöver

Guds tillförsikt om framtiden,

hans blick att kunna se utöver

den lilla trånga samtiden.

2. Ja, kom, Guds Ande, låt oss röras

av dig och finna riktningen

till målet dit vi längtar föras,

till livets höjd, fullkomningen.

Då når vi fram till det som väntar,

när klockan för Guds lösning slår,

och evighetens klockor klämtar

för glädjens fest, som dukad står.

3. Vi längtar efter att beröras

av Herren själv i hjärtats grund,

att av hans Andes krafter göras

till pelare i det förbund,

som tar på altaret sin boning.

Där blir Guds Son av oss tillbedd,

och ger oss av sin nåd försoning,

där hjärtats jordmån är beredd.

4. Låt djupet i vår själ beröras,

träd in i hjärtats frusna rum,

och låt oss tinas, låt oss röras

av kärlekens mysterium.

Ge oss den närkontakt med livet

som flödar genom Faderns Son.

Allt blir med Andens gåvor givet

i sakramenten och i tron.

Text och copyright Christian Braw, publ med tillstånd.

Just medan knopparna spränger sitt skal

Öppna min mun att tala för de stumma

Saligt är det moderliv som burit dej

Melodi finns här!

1. //: Jesus, saligt är det moderliv som burit dej

och saliga de bröst som du har diat! ://

2. //: Ja, saliga är de som hör Guds ord

och tar vara på Guds ord liksom Maria ://

3. //: Den som gör Guds vilja, Jesus, är din bror

och din syster och din mor liksom Maria ://

4. //: Och Guds vilja är att vi ska tro på dej

och leva i din kärlek som Maria ://

5. //: Ja, saligt är det moderliv som burit dej

och saliga de bröst som du har diat! ://

Ord av evighet

 

Den skönaste rosen jag funnit

 

1. Den skönaste rosen jag funnit,
som än ibland törnen upprunnit:
vår Jesus, den störste av alla
som fötts sedan Adam sågs falla.

2. Alltsedan vi miste vår ära
att frukt som Guds avbild få bära,
sågs ondskan förvilda, föröda,
och vi blev i synderna döda.

3. Och uppfylld av törne blev jorden
och glömda av folken de orden
som mänskan av Herren sej lärde
att finna den fröjd hon begärde.

4. Då framsköt en ros ibland törne,
som Herren oss lovat tillförne.
En doftande, hälsosam ånga
den spred över länderna många.

5. Och där denna ros utan like
förvandlar oss, där är Guds rike!
Där blomstrar Guds kyrka med ära
och himmelska frukter kan bära. 

6. Nu världen av fröjd borde sjunga
sin lovsång med jublande tunga,
men många har ännu ej funnit
att rosen i världen upprunnit.

7. Du tistelomgärdade sinne
som inte kan se den därinne,
kom ut och var med, så du känner
hur ljuvlig den är för Guds vänner.

8. Ja, böj i Getsemane ner dej,
se, han som dej frälsade ber dej!
Där han för din räddning fick blöda,
där finner du rosen den röda.

9. Min ros ska mej pryda och smycka,
min ros är min glädje och lycka,
ger motgift mot onda begären,
ger sötma som inget i världen.

10. Må världen mej bort från sej driva,
må törnena slita och riva,
må hjärtat förtvina och brista,
men aldrig min ros vill jag mista.

Text: Hans Adolph Brorson, övers. Johan Michael Lindblad, bearb. A.H. 2012
Musik: Medeltida, alt. Oscar Ahnfelt

Evigt innan himlens fäste

1. Evigt innan himlens fäste,
innan jorden ännu var
Fadern i sitt hjärtas kärlek
Ordet, Ljuset, Livet bar,
Herren över det som stundar,
det som är och varit har
nu och i all evighet.

2. Han till glädje för all världen
föds till jorden denna stund.
Nu för människornas frälsning
lägger han en klippfast grund,
sluter med ett fallet släkte
nådens heliga förbund
nu och i all evighet.

3. Salig, salig denna stunden!
Högt benådad Jungfrun var
och befruktad av Guds Ande
Återlösaren hon bar.
Gudabarnet av vårt släkte
här sin boning bland oss tar,
nu och i all evighet.

4. Honom skådade ur fjärran
siarna i Israel,
efter honom Guds profeter
längtade av all sin själ,
och i honom folkens vise
sett sin frälsning och sitt väl
nu och i all evighet.

5. Till hans ära himlen sjunger,
änglar höjer jubelsång.
Män och kvinnor, små och stora,
stämme in på samma gång,
ja, i enig, ljuvlig samklang,
fri från syndens skuld och tvång,
nu och i all evighet.


Text: Aurelius Prudentius (348-413) "Corde natus ex parentis", sv. övers. Johan Alfred Eklund, bearb. A.H. 2011
Musik: Ur Piae Cantiones 1582

Herre, tack att grunden höll

1. Herre, tack att grunden höll 

och att huset inte föll. 

Störtflod kom och stormvind ven, 

kring oss spreds förödelsen. 

2. Mitt i stormen var du där 

i den grund, som livet bär, 

i det ord och löfte som 

till oss genom Jesus kom. 

3. Ordet är den fasta grund, 

där vårt liv och vårt förbund 

med ditt fadershjärta fått 

mera gott än vi förstått. 

4. Inte bara hört men gjort 

blir ditt Ord och löfte stort, 

mitt i livets nederlag

och på stormens mörka dag. 

5. Ordets kraft blir uppenbar 

när det under livet har 

fått förvandla handlingssätt 

och gjort dem med dig till ett. 

6. Herre, tack att Ordet haft 

mitt i stormen sådan kraft 

och har blivit grunden där 

fasthet i allt flyktigt är. 

7. Efter stormen stillhet rår 

och förundrade vi står. 

Tack för att i stormens stund 

du höll fast oss vid din grund.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

Vi tillber, Kristus, vid ditt kors

1. Vi tillber, Kristus, vid ditt kors 

i kraften av ditt blod. 

Du lät det rinna från din kropp 

med evig kärleks mod. 

Du vet att du förvandlar så 

en värld, som bort från Gud vill gå 

men ännu räddas kan. 

2. När mänsklig klokskap och förnuft 

vill pejla in ditt kors, 

då blir dess sanna härlighet 

i mörker dolt för oss. 

Guds vrede över syndens svek 

förnekas med en tankelek. 

En gåta blir ditt kors. 

3. Låt, Kristus, korsets ord få bli 

en uppenbarelse. 

Då strömmar korsets krafter in 

djupt i vår varelse. 

Då plågas vi av syndens sår 

och av ditt offer läkning får, 

till hälsa och nytt liv. 

4. Med mänsklig tankes mönster är 

ditt kors på krafter tömt, 

och inget mänskligt kan då bli 

försonat eller dömt. 

Ditt liv blir föredöme blott, 

din död en tragedi, ett brott 

och glömd är korsets nåd. 

5. Kom, Ande, och befria oss 

från mänsklig klokskaps gräns, 

och led oss in i friheten, 

där synd och korset känns. 

Låt stråla underbart för oss 

Guds hemlighet i Kristi kors, 

till liv av Kristi liv. 

6. Ja, flöda, korsets krafter, in 

med härlig möjlighet 

att helas och befrias av 

Guds kärleks verklighet. 

Den krossar själviskhetens grund 

med korset sen den stora stund 

då allt för oss han gav.

Text och copyright: Christian Braw (inspirerad av 1 Kor. 1:17)

Finns det bara lite glöd

1. Finns det bara lite glöd 

är Guds Kyrka inte död. 

Tron kan åter flamma opp 

och ge kärlek, kraft och hopp. 

2. Under askans täcke glömd 

kan en glödpunkt ligga gömd, 

men på värmen märker man 

att en eld den tända kan. 

3. Läggs en torkad vedbit på 

kan den glödens värme få. 

När av glöden den berörs 

snart till eld den också görs. 

4. Veden själv är kall och stel, 

men får den av värmen del 

och läggs dit där glöden är 

kommer eld att tändas där. 

5. Finns det bara lite glöd, 

bakar Anden Livets bröd, 

men om glöden slocknar ut 

tar vår nattvard också slut. 

6. Herre, i din Kyrkas glöd 

under askans otrosnöd 

har du tron och hoppet lagt 

och din kärleks starka makt. 

7. Är vi glöden, hjälp oss då 

värma nya själar så 

att din tro kan flamma där 

nu så stelt och håglöst är. 

8. Är vi som en otänd ved, 

led oss fram till glöden, med 

vilken vi kan värmen få 

till att bli din glöd också.

Text och copyright: Christian Braw 2021 (publicerad med tillstånd)

Musik: Herrnhut 1740