Guds rådslut från begynnelsen

 

Vår Herre som i Edens land

1. Vår Herre som i Edens land

bad första brud och förste man

att stå varann så nära,

kom med välsignelse till dem

som vill i kärlek bilda hem,

ditt stora namn till ära,

så de

både

lusten, nöden,

intill döden

lär sej dela,

så din nåd bär upp det hela.

2. Vi ber för hem och folk och värld,

lys frid och fred vid hemmets härd

och över hela jorden.

Kom, Herre Jesus, bli vår gäst

i både vardag, helg och fest,

ditt ord ger ljus på borden.

Led oss,

med oss

gör ett under

alla stunder,

för oss nära

intill dej och våra kära.

Se, livet vill blomma i Skaparens hand

Alt. koral:

1. Se, livet vill blomma i Skaparens hand,
som lustgårdens örter och träd,
då hjärtan är tända hos kvinna och man
att älska och ära varandra.

2. Vi lyfter till Herren vårt tack och vår bön
för gåvan han ger i vår vård.
Låt växa och mogna, om lust byts i nöd,
den kärlek som bundit oss samman.

3. Så stärk oss att bära den vardag vi får
i kärlek som ej söker sitt.
Bevara ett ljus och en fröjd hos oss två
från livet vid skapelsens källa.

Vi ber nu för vår brudgum och brud

1. Vi ber nu för var brudgum och brud:
Gud Fader, dem rikligt benåda!
Allt gott du dem give, Herre vår Gud,
och vände ifrån dem all våda.
Din trogna hand dem i liv och död
all hjälp och välsignelse give,
och vid deras tröskel i lust och nöd
din ängel väktare blive
och tvedräktsanden fördrive.

2. På all deras väg, i all deras tid,
var med dem i nåd, Herre Kriste!
Vad än som dem sker, din kärlek och frid
de aldrig i världen dock miste!
Och blir det bekymmer i deras bo,
du må dem om bönen påminna,
så ständigt de sätter till dej sin tro,
vill undret i Kana besinna - 
hos dej ska de hjälpen då finna.

3. Guds Helige Ande, giv att ditt ljus
dem följer och gläder allt mera!
Kom till dem med tröst, och i deras hus
och i deras hjärtan regera,
så de med ära, med tukt och tro
på jorden kan väl leva samman
och sedan i himmelens rike bo
i evig glädje och gamman.
Det önskar vi. Amen. Amen. 

I Kana stad ett bröllop stod

1. I Kana stad ett bröllop stod,
i Galiléen det skedde,
dit bjöd man Jesus och hans mor,
stor fröjd han där beredde.
Du som i äktenskap vill gå,
bjud Herren Jesus dit också,
om du vill bli välsignad.

2. När stämningen just var som bäst,
tog vinet slut därinne,
fast Jesus själv var med som gäst
med glatt och öppet sinne.
Ja, inte var han den som kom
med suck och sorg, det vet vi om,
nej, han är glädjens Herre.

3. När vi får möta nöd och brist
och hjälp ej står att finna,
en trägen bön då först och sist
oss hjälper övervinna.
Hos Jesus finns all hjälp och tröst,
en ödmjuk bön ur troget bröst
vill han så gärna höra.

4. Ja, han är den som vill och kan
till slut vår sorg fördriva.
Men tid och medel aldrig man
får honom föreskriva.
När mänsklig visdom rådlös är,
då är hans stund att hjälpa här.
Den måste vi förbida.

5. Som bäst man väntar glädjevin
som sorgen släcka skulle,
så skänks istället vatten i
sex krukor överfulla.
Den prövningen blir ganska svår,
en ångest genom själen går,
vi frestas att förtvivla.

6. Du måste lära, kristen god,
vid livets fällda bommar,
att visa tro och tålamod,
ja, trots förnuftets domar!
Vad Jesus säger, gör med flit.
Arbeta, bed och all din lit
till honom sätt för alltid.

7. Så se nu här på Herrens hand
som allting kan förvandla!
Se, vin av vatten gjorde han,
så vill han med oss handla.
Han vänder sorg i fröjdevin,
han glädjen ger och harmonin.
Förtrösta helt på honom!

8. Begynnelsen är ofta svår,
men lägg den i hans händer,
och även det vi ej förstår
han till vårt bästa vänder.
Så handlar Herren Jesus Krist,
han bästa vinet spar till sist.
Gud vare pris och ära!

Du löftenas stund

1. Du löftenas stund,
som hjärtan förenar vid altarets rund,
som skänker för livet ett hem och ett bo,
en fristad för lycka, för kärlek och tro!
Vi lyfter vår bön till välsignelsens Gud
för brudgum och brud.

2. I ungdomens vår
så tryggt att få lämna de kommande år
åt honom, som ömt om de sina slår vakt
och råder för lyckan med kärlekens makt,
som i varje hem, dit han inbjuds som gäst,
gör livet till fest.

3. Med hand nu i hand,
så härligt att blicka mot framtidens land,
mot morgon som väntar med möda och id
och kväll som sej sänker med evighetsfrid,
mot stunder av längtan och jublande sång
all livsdagen lång!

4. O Ande som tänt
den kärlek vart älskande hjärta har känt,
i helg och i andakt du, Herre, dem stärk
till offrande håg mitt i vardagens verk!
Att älska och tjäna och lyftas till Dig
de unga nu vig!

Så skön är bröllopsstunden

''



1. Så skön är bröllopsstunden,
så ljuv är livets vår,
då brudgummen förbunden
med krönta bruden står!
Här får de sammanlänkas
på Herrens kärleks bud
och ring och löften skänkas
för människor och Gud.

2. Nu ingen av er ensam
skall kämpa livets strid;
all nöd skall bli gemensam,
så även fröjd och frid.
Till hjälp i livets möda
Gud mannen kvinnan gav,
och han ska henne stöda
från vigsel och till grav.

3. Så hjälp och stöd varandra
i kärlek varje dag,
och sök att alltid vandra
till Frälsarens behag!
Må Lammets blod få stänkas
på dörrträt till ert bo
och åt er båda skänkas
en huslig lyckas ro!

4. Må nåden överskygga
ert kristliga förbund,
må bönens duvor bygga
sitt bo i denna lund,
må de sej ofta svinga 
till himmelen med bud
och alltid återbringa
välsignelser från Gud!

Herre, hur skall nog vi lova

1. Herre, hur skall nog vi lova 
dig för dessa rika år, 
när i äktenskapets gåva 
vi fick mer än vi förstår!

2. Du oss förde till varandra, 
tände våra hjärtans glöd 
och lät oss tillsammans vandra, 
dela liv och dagligt bröd. 

3. Du gav kraft i vardagsmöda, 
glädje, mod och arbetslust. 
Du välsignade vår föda 
och gav livet färg och must. 

4. När vi tacksamt ser tillbaka 
vi förundras över att 
vi som lycklig man och maka 
fått så mycket ljust och glatt. 

5. Och vi ser att du förvandlar 
också det som bittert var; 
därför tror vi att du handlar 
likadant i nya dar. 

6. Du vet dagen, som skall skilja 
oss ifrån varann en tid. 
När det blir, så ske din vilja 
bara det får ske i frid. 

7. Fast du ännu är förtegen 
om hur det till sist skall gå, 
ber vi att de sista stegen 
i din närhet vandra få. 

9. Låt då lyckan vi fått äga 
under dessa rika år 
vittna utan ord och säga: 
”Det finns liv, som ej förgår.” 

10. Och låt dagen, när du åter 
synligt vill ibland oss bo 
bli den dag, när du oss låter 
finna vad du hjälpt oss tro.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

När man och kvinna har varann

1. När man och kvinna har varann, 
då finns en lycklig glans 
av Edens lustgård, där en man 
fann kvinnan, som blev hans. 
Det var Gud Faders plan och ord 
att dem tillsammans ge 
vid samma livets rika bord 
av sin välsignelse. 

2. För mannen var det inte gott 
att alltid ensam gå, 
och därför har han kvinnan fått. 
Till ett skall bli de två. 
Ur deras kärlek, kropp vid kropp, 
skall livet växa fram 
och nya släktled skjuta opp 
som skott ur savrik stam. 

3. Nu vilar Guds välsignelse 
på kvinna och på man, 
när de vill åt varandra ge 
allt vad de skänka kan. 
Där kärleken är djup och sann, 
där ger den upp sitt jag 
för livet med och för varann 
i sorg och glädjedag.

Text (copyright): Christian Braw (publ. med tillstånd)

Ert hus ska ni bygga på Ordets fasta grund

Alt. melodi:



1. Ert hus ska ni bygga på Ordets fasta grund!
Då rubbas ej muren i stormarnas stund.
Låt hemmet få stå i skydd av Kristi kors!
Då viker ej väggen för frestelsers fors.
Där korset står vakt,
tappar mörkret sin makt.

2. Låt Herren välsigna er ande, själ och kropp,
låt honom er fylla med kärlek, tro och hopp.
Ja, morgon och kväll, det redan nu bestäm,
sänd bönens vita duva med bud från ert hem.
Där bön hålls vid makt,
står Guds änglar på vakt.

3. Be honom som inbjöds till Kanas bröllopsfest
att under alla skiften bli kvar som hedersgäst!
Välsignad var plats, som Jesus kallar sin,
där Herren själv får stanna kan vatten bli vin,
och friden står vakt
över hjärtanas pakt. 

4. Gud signe er båda tills livets sol går ned!
Det lyser på vägen av Herrens frid och fred.
Han före er fram till fest i himmelen,
där inga som möts måste skiljas igen,
där kärlekens makt
uppnått allt som Gud sagt.

O Gud, vår Gud och allas far

 

1. O Gud, vår Gud och allas far,

välsigna detta glada par!
Från himlen räck din milda hand
att helga dessa vänners band.

2. Låt äkta kärlek, hopp och tro
med dem i deras hem få bo.
Gör lång och lycklig deras tid
och giv dem sist en salig frid.

Himmelske Far, din välsignelse vill vi begära

 

1. Himmelske Far, din välsignelse vill vi begära:
värm våra hjärtan och var med din Ande oss nära.
Hör oss, o Gud,
låt nu vår brudgum och brud
vigas dej, Herre, till ära!

2. Låt dem nu löftenas ansvar och glädje få skåda!
Själv i din sanning och fruktan ledsaga dem båda!
Var deras stöd,
så att i lust och i nöd
kärleken ensam får råda!


3. Herre, vår Herre, ditt löfte du aldrig kan rygga,
låt dessa makar sitt hem på din trofasthet bygga!
Du är den grund
där de i heligt förbund
får vara glada och trygga.

4. Herre, välsigna dem, Herre, dem alltid bevara!
Herre, ditt ansikte över dem nådigt förklara!
Herre, din frid
ge dem i all deras tid,
låt dem ditt tempel få vara!

På Gud som åt fågeln bereder

1. På Gud, som åt fågeln bereder
ett bo i den grönskande lund
och över oss människor breder
sin nåd liksom himmelens rund,
vår lycka och ro får vi bygga;
hans ord gör oss glada och trygga
och helgar vårt äkta förbund.

2. Vi knutits av Gud vid varandra
med dyraste bandet på jord.
Vi även fått nåden att vandra
tillsammans till Frälsarens bord.
O, må vi ej se oss tillbaka,
men båda den vila få smaka,
Gud lovat sitt folk i sitt ord. 

Du, Herre, gott ej fann

Förspel:


Koral (med något kortare förspel, endast ca 2 minuter ;o):




1. Du, Herre, gott ej fann,
att mänskan var allena.
Du velat därför man
och kvinna själv förena,
att de med trogna bröst
må vara till sin död
varandras hjälp och tröst,
förnöjelse och stöd.

2. Som du, o Jesus, ett
med din församling blivit,
åt henne frid berett,
för henne dej utgivit,
en make främje så
av kärlek makans väl,
och blive av de två
ett hjärta och en själ.

3. Ty kärleken är mild,
den tål och den förlåter,
från agg och misstro skild,
och vänder inte åter.
Den ökar livets fröjd
och minskar dess besvär,
den över smärtan höjd
och stark som döden är.

4. Men, Herre, utan dej
vi alla är så svaga!
Vi har ju var för sej
att våra fel beklaga.
I mildhet för oss an,
vi har ej annat råd
än älska ömt varann
och hoppas på din nåd.

5. När vi besinnar det 
och på din väg vill vandra,
med kärlek, fridsamhet
och trohet mot varandra,
då blir du, kärlekens
och fridens Gud, oss när
och oss till livets gräns
allt gott av nåd beskär.

6. Jag kan mitt hjärtas vän
ej själv åt mej bevara.
O Gud, bevara den
för dold och öppen fara!
Ja, låt oss sammanbo
att lova än ditt namn
och följas åt i ro
en gång till fridens hamn!

7. Men är det ditt behag
att vännen från mej skilja,
o, lär mej dag för dag
att bedja "ske din vilja",
så att, när livets lopp
för mej har nått sitt slut,
jag går med saligt hopp
dit vännen gått förut.

Gud, se i nåd till dessa två

Alt. koral:


1. Gud, se i nåd till dessa två, 
som vi här ser inför dig stå 
med löfte att i liv och död 
gemensamt dela lust och nöd. 

2. De slutit nu i denna stund 
ett heligt kärlekens förbund. 
I nåd, o Herre, hos dem bliv 
och din välsignelse dem giv. 

3. Här levs ej blott i rosengård 
och mången prövning kan bli hård; 
behåll dem då, o Herre god, 
i kärlek som ger tröst och mod. 

4. Din Ande må ledsaga dem 
och bli en gäst i deras hem, 
att stilla fröjd och ljuvlig ro 
med honom där får bli och bo. 

5. O Gud, vi böjer oss för dig, 
som är vår Gud evinnerlig, 
vårt hopp, vår fröjd, vår frid, vårt råd. 
Välsigna oss och giv oss nåd.

Se på brudens stolthet

1. Se på brudens stolthet,
se hur glad hon är
för att äga honom,
som hon fått så kär.
Så skall allt skapat
glädjas över Gud,
stå där i sin skönhet,
strålande som brud.

2. Se på hennes brudgum!
Detta var hans dröm.
Nu vid hennes sida
Står han, stark och öm.
Så skall vår Herre
se på skönheten,
som blir uppenbar i
hela skapelsen.

3. Glädjen hos en brudgum
och hans stolta brud
är en glimt av glädjen
på den dag, då Gud
sluter för alltid
Kyrkan i sin famn
och på hennes panna
tecknar ömt sitt namn.

Text: Christian Braw, publ. med tillstånd 

Det är så härligt att följas åt

1. Det är så härligt att följas åt
för två som håller varandra kära, 
ty dubbelt glad är ju glädjen då,
men sorgen hälften så tung att bära.
Ja, det är gamman att vandra samman,
att vandra samman, när tro och kärlek
//: är själens plagg ://

2. Det är så vackert och varmt i hem,
där små och stora har samma sinne,
där livets ord lyser klart för dem
och bor i hjärtat där innerst inne.
Ja, det är gamman att hålla samman,
att hålla samman, när trofast ömhet 
//: är hjärtats språk ://

3. Det är så härligt att lita på:
vi har en Gud, som vår väg bereder.
Han oss ej glömmer då vi blir grå,
hans nåd sej sträcker till tusen leder.
Ja, det är gamman, när allesamman,
när allesamman får ljus och hjälp i
//: Guds kärleks ord ://

4. Det blir så tungt och så mörkt för dem
att ej få vara varandra nära.
Men tänk blott då: i vår Faders hem,
där kan vi åter få se de kära.
Ja, det blir gamman att leva samman,
att leva samman när allt är kärlek
//: och ljus och frid ://

5. Var än två mänskor i Jesu namn
sitt hem med kärlek och tro vill bygga,
där ska de alltid ha säker hamn,
hur allting växlar, de bor dock trygga,
ty det är gamman att växa samman,
att växa samman, när hemmets hjärta
//: är Jesu namn ://