A C Rutström 300 år: Ni präster, Jesu sändebud

1. Ni präster, Jesu sändebud,

hans evangelium sprid ut

i dessa bistra tider!

Gå ut, men Hjälten låt gå främst,

blodsvittnen låt gå fram därnärmst,

så ljuset bäst sej sprider!

Se, nu är

tiden här!

Fäll ej modet,

men om Blodet

ni predike

även här i Sveriges rike!

2. Se, Lammet är allsmäktig Gud!

De faller för hans allmaktsljud

som honom fängsla vågar.

Han gör väl än så stor bedrift,

han är för helvetet ett gift,

för döden själv en plåga.

Så välan!

Gud, vår man,

du oss värje

här i Sverige,

styr i norden,

Gud, ja, över hela jorden!

3. Tryck värmen av din nådesol

hit upp till nordens kalla pol,

och låt nu livets Ande,

som du i ett profetiskt brev

till judafolket fordom skrev,

få vila i nordlanden!

Ymnigt strö

livets frö -

alla ställen

upp till fjällen,

låt dem bära

Sarons blomster, Lammets ära!

Skydda oss, Herre, medan vi vakar

I en värld av död

O Herre, i dina händer

En röst, en ljuvlig röst jag hör

1. En röst, en ljuvlig röst jag hör:

"Stå upp och fira som sej bör

den dag som Herren gör!"
I dag till mej når Herrens ord:
"Kom i min famn, kom till mitt bord!"

2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mej själv i helig skrud,
min Herre och min Gud!
Ikläd mej din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.

3. Likt Petrus som berömde sej
jag svek dej svårt och glömde dej -
men du ej dömde mej.
Din blick mej fann, din kärleksblick
till djupet av mitt hjärta gick.

4. Med smärta jag min svaghet ser,
o hjälp mej att jag aldrig mer
dej, Jesus, överger,
men går med glädje dit du går
och bär mitt kors i dina spår.

5. Och när jag önskar återfå
de krafter som jag ser förgå,
jag likt Maria då
vid dina fötter sitta vill
och vad du talar lyssna till.

6. Ett enda mej nödvändigt är:
att hålla dej av hjärtat kär
och tro vad du mej lär.
Av denna kärlek, denna tro
i liv och död har själen ro.

7. De själar du åt himlen vann
på jorden ej sin näring fann,
av stoft ej mättas kan.
Den dryck och föda som oss när,
ditt eget blod, din kropp det är.

8. Dej själv du åt de dina bjöd.
Du är det sanna livets bröd
som frälsar oss från död.
Du är den källa, av vars flod
en kristen hämtar kraft och mod.

9. Så kom att i mitt hjärta bo.
Till dej jag sätter all min tro,
hos dej jag finner ro.
Med dej jag lugn till målet går
och trygg på Herrens dag består.

10. Din Andes vittnesbörd mej lär
att inget mer fördömer här
den som i Kristus är.
Så håll mej kvar i liv och död,
du nådens källa, livets bröd!

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. A.H. 2007, 2013, jfr SvPs1986 nr 390
Musik: Olof Åhlström 1825 (69 år) - alt. tysk folkmelodi/Köpenhamn 1569 

En klassisk nattvardspsalm - skriven på den tiden då dessa helst skulle vara långa och räcka några "duklag". Den är en av Wallins tidigare psalmer, skriven på den tid då han ansågs "smittad" av neologi (nyteologi), men i t.ex. vers 2 tydligt evangelisk-luthersk. Wallin låter bibliska personer som Petrus och Maria tjäna som åskådningsmaterial, och åtskilliga vändningar är, som så ofta hos Wallin, hämtade direkt från bibeln, särskilt i den oförkortade 15-strofersvarianten. (Den senaste officiella psalmbokens beskärning av psalmen är inte särskilt lyckad, även om det nog var rimligt att förkorta den en del).

Psalmen förknippas sedan länge med Olof Åhlströms melodi, men den komponerades inte förrän 1825 och fanns således inte med i J C F Haeffners koralbok från 1820. Där fanns istället en utjämnad version av den tyska melodin ovan, som dock nu restaurerats till en mer rytmisk form och i 1986 års psalmbok satts som A-melodi (såsom varande psalmens ursprungliga). Jag tycker nog ändå att Åhlströms rytmiskt jämna melodi känns mest kongenial med texten och den epok texten författades i. En rytmiserad tysk koral (i anslaget dessutom lite väl lik SvPs1986 nr 347) känns inte som en lämplig melodi att återföra denna psalmtext till. Och i den mån psalmen ö.h.t. fortfarande sjungs är det nog till Åhlströms koral.

Wallin:

Olof Åhlström:

Kyrkan är en livets port

 

1. Kyrkan är en livets port.

Dödens makt där vittrar bort,

och vi träder in i det

liv som är Guds evighet.

2. Det är liv i överflöd,

seger över tid och död,

varje dag mer än förut

kraft där mänsklig kraft tar slut.

3. Kristus själva döden vänt

till ett livets sakrament,

där vi smärtan lägger av

i hans egen tomma grav.

4. Kraften från uppståndelsen

strömmar genom Kyrkan än,

som när älvens vårflodsdån

spörjs i bygder långtifrån.

5. Livet Kristus åt oss vann

vi i Kyrkan vinna kan

genom dop och livets Ord,

biktens nåd och nådens bord.

6. Kyrkan är kommunion

med det liv, som Faderns Son

genom sin uppståndelse

vill åt oss och världen ge.

7. Fader, av hans liv alltmer

du i Kyrkans liv oss ger.

Mer och mer av livet ge,

Fader, låt din vilja ske!

Text och copyright Christian Braw, publ m tillstånd