Store Gud, med skäl du klagar

 

1. Store Gud, med skäl du klagar
att ett folk fördärvat är,
som ditt namn på tungan bär
men förtrampar dina lagar
och för hjärtats överdåd
hämtar styrka av din nåd.

2. I din helgedom dej möter
mången själ som kall och död,
utan känsla av sin nöd,
endast världens nöjen sköter
och, då den sej lycklig ser,
glömmer dej som lyckan ger.

3. Kärleksfull i våra själar
ordet du på stengrund sår,
där det inga rötter slår.
Livets frö hos världens trälar
dör och kvävs av ont begär,
så det inga frukter bär.

4. Du kan tusen världar styra
med ett enda allmaktsord:
hejda ondskan på vår jord,
väck vårt folk och kväv dess yra,
men i nåd så det i tid
än besinna må sin frid.

5. När du oss till bättring väcker,
krossa då med lagens röst
säkerheten i vårt bröst.
När i nödens stund du sträcker
oss till hjälp din milda hand,
bryt då även syndens band.

6. Gör mej, Gud, min uppgift värdig,
renad genom Jesu blod.
Lär mej tro att du är god,
liksom helig och rättfärdig,
att din kärlek frälste mej
till att evigt tjäna dej.

Vänd bort din vrede

1. Vänd bort din vrede,
Gud, som straffet sänder,
vänd bort din vrede
från bestörta länder!
Vänd bort din vrede,
du som har i händer
livet och döden.

2. Böner så varma
alla vi förenar:
döm ej oss arma
såsom vi förtjänar!
Gud, dej förbarma!
I din nåd allena
har vi vår räddning.

3. För Jesu pina,
för den törnekrona
han för de sina
bar att dem försona,
låt nåden skina!
Oss i kärlek skona!
Var oss en fader!

4. Jesus allena
hela kan det brutna,
med dej förena
det från dej förskjutna,
genom det rena,
från hans hjärta flutna
blodet och vattnet.

5. Låt oss ej falla,
låt den förbön gälla
som för oss alla
Jesus hördes fälla!
Dej vi åkallar,
Gud, all godhets källa!
Trefaldigt store! 

Mitt i livet lever vi

1. Mitt i livet lever vi 
under döden fångna. 
Säg, vem kan då stå oss bi
när vi snart är gångna?
O Herre, du allena. 
Men nog kan man gräma sej, 
att vi så förtörnat dej. 
Helige Herre Gud, 
helige, starke Gud, 
helige, barmhärtige Frälsare, 
du evige Gud, 
låt oss inte falla 
i den bittra dödens nöd. 
Kyrie eleison. 

 2. Mitt i dödens kamp så svår 
domen ska vi bida.
Vem är den som med oss står 
och som vill oss fria? 
O Herre, du allena. 
Din kärlek och barmhärtighet
vår jämmer, vårt elände vet.
Helige Herre Gud, 
helige, starke Gud, 
helige, barmhärtige Frälsare, 
du evige Gud, 
låt oss inte falla
i en evig avgrundsglöd. 
Kyrie eleison.

 3. Ner i avgrundskval och sorg
våra synder drar oss.
Vem ger oss en säker borg
och till frihet tar oss?
O Jesus, du allena. 
Du ditt eget blod utgöt,
för att sona vad vi bröt.
Helige Herre Gud, 
helige, starke Gud, 
helige, barmhärtige Frälsare, 
du evige Gud, 
låt oss inte falla
av från tron på dej, vår tröst. 
Kyrie eleison. 

Vid den dal som hör till döden

1. Vid den dal som hör till döden
sänkt i sorg profeten står.
Tyngd av folkets hårda öden
han en skräcksyn skåda får.
Fylld av ben är dödens dal,
döda mänskor utan tal,
utan liv och utan själar;
Herrens folk är dödens trälar.

2. Han hör Guds befallning skalla:
"Profetera liv i dem!
Dina ord skall ge dem alla
liv på nytt i livets hem."
Över dödens dal hans ljud
ropar liv med Herrens bud.
Ben vid ben sig fogar åter
när sin röst han höra låter.

3. "Kom från öster, norr och söder,
kom från väster, Ande stark.
Kom, ge liv åt mina bröder,
kom med liv till dödens mark."
Och Guds Ande liv på nytt
gjuter in där livet flytt.
Folket reser sig ur döden,
fyllt av nådens starka flöden.

4. Öppen är för Sveriges kyrka
dödens dal, de fallnas ort.
När hon går i egen styrka
går hon genom dödens port.
Är hon trygg i självgjord tro,
somnar hon i dödens ro,
hon som utvalts till att vara
livets tecken, hoppets skara.

5. Gud Allsmäktig, du kan åter
ge din svaga kyrka liv,
när din eld du falla låter:
Andens eld oss, Herre, giv!
Ge nytt liv i dödens trakt,
visa oss din stora makt.
Kristi Ande, väck de döda!
Sänd ditt Ord, låt livet flöda!

Text och copyright: Christian Braw efter Hesekiel (kap. 37), publ. med tillstånd

Det vimlar av sånger om himmelrik

1. Det vimlar av sånger om himmelrik.
Rätt få finns om faran för den som är rik.
Men Jakob, aposteln, har nåt att berätta.
Det tar några verser, så sätt er tillrätta.

2. "Ni alla som säger 'I morgon ska
vi göra affärer som lönar sej bra',
ni vet inte alls hur er framtid ska bli.
Ert liv är en dimma. Snart syns inte ni.

3. Ni borde nog fråga vad Gud vill ha.
Istället så skryter ni: 'Allt går så bra!'
Om ni har förstått vad rättfärdighet är,
så låt då den kunskapen forma er här.

4. Ni rika, gråt ut och beklaga er,
för olyckor ska draga fram över er.
Er rikedom ruttnar, er skönhet försvinner,
ert guld och ert silver, det rostar och brinner.

5. Ni samlar er skatter att leva på,
men arbetarlönerna prutar ni på,
en skriande orätt som någon fått höra,
för ropen har nått Herren Sebaots öra.

6. Ni levde i lyx och i överflöd.
Ni dömt den rättfärdige - ni blev hans död!
Det gick utan motstånd, så vitt man kan se.
Men dagen sej närmar, då domen ska ske."

7. Här slutar aposteln och jag tar vid.
Nu undrar jag: Hur ser det ut i vår tid?
Vem är den förtryckte och vem är den rike?
Till vem säger Herren: "Kom in i mitt rike!"?

Text och musik: Bertil Murray 1981 (31 år)
[Publ. med tillstånd]

O du som alla hjärtan ser

1. O du som alla hjärtan ser
och alla hjärtan döma skall,
Allsmäktige, vi faller ner
i stoftet vid din fotapall.
Här samlas medellös och rik,
här hög och låg ej skiljas vill,
den ene är den andre lik:
oss namnet syndare hör till.

2. Ack, fjärran gångna från det liv
som är i dej, vi länge gått
med jordens sorg och tidsfördriv
och glömt för dem vår himlalott.
Ja, vi har övergivit dej
i tankar, tal, begär och värv
och liksom dårar utan hejd
vi hastat fram mot vårt fördärv.

3. Vi vill nu ej med fagert sken
oss värja mot din stränga rätt,
ty inför dig är ingen ren,
din lag vi alla överträtt.
Nej, vi vill hellre med varann
åkalla din barmhärtighet
och tro på den som skyla kan
vår brist med sin rättfärdighet.

4. Lyft upp vår själ ur jordens mull,
vårt hjärtas uppsåt styrk och stöd
att räkna godhet mer än guld
och rädas mer för synd än nöd.
Låt ära växa i vårt land,
låt frid och rätt där sammanbo
och trohet räcka godhet hand,
till enskilt väl och allmän ro.

5. Ja, gör oss, Herre, till ett folk
med fromhet vist, med vishet fritt,
där varje röst är hjärtats tolk
och varje hjärta, Gud, är ditt,
ett folk som glatt beflitar sej
att villigt göra det du bjöd
och så på dej förlitar sej
i väl och ve, i liv och död.

6. Så, Gud, med oss du vara skall
som du med gångna släkten var,
och frälsa än från synd och fall
ett folk som du förvärvat har.
Så blomstra kan vår gamla bygd
från tidevarv till tidevarv
och hopp och tro, i nådens skygd,
till barnen gå som evigt arv.

Herre, dej i nåd förbarma

)

1. Herre, dej i nåd förbarma,
hör ditt folk som hjälp begär,
du som ömmar för de arma
och vår enda tillflykt är.
Kom att från vår hjässa vända
våra synders svåra lön
och ditt ljus från höjden sända.
Fräls ditt folk och hör dess bön.

2. Du som med en faders hjärta
bär en faders ljuva namn,
du som under dödens smärta
öppnat oss en broders famn,
du som världens väl bereder,
söker den som skadat sej,
kallar, väcker, lyser, leder,
över oss förbarma dej.

3. Oss som dina lagar brutit
skona, milde Herre Gud.
För det blod din kärlek gjutit,
hjälp oss, milde Herre Gud.
Från de brott som dej bedrövar,
då vi trampar dina bud,
från de synder som oss söver,
oss bevara, Herre Gud.

4. Från allt ont som hjärtat leder
till begärens villostig,
från försåt som fall bereder,
hungerns fasa, pest och krig,
uppror, tvedräkt, brand och lågor,
hagel, storm, din vredes bud,
och från evighetens plågor
oss bevara, Herre Gud.

5. Du som föddes mänskors like
och ditt liv för världen gav,
du som öppnade ditt rike
då du uppstod ur din grav
och beseglade din lära
då du klädd i segerskrud
återgick till himlens ära,
hjälp oss, milde Herre Gud.

6. Skydda, styr och fräls din kyrka,
samla själv din spridda hjord.
Giv dess herdar mod och styrka
rätt att lära livets ord.
Räck din hand åt dem som faller,
och med nådens milda ljud
de förledda återkalla.
Hör oss, milde Herre Gud.

7. Du som världens synd borttager,
över oss förbarma dej.
Du som världens synd borttager,
fräls dem som förirrat sej.
Du som världens synd borttager,
avvänd våra synders lön,
för det blod som dem avtvager
giv oss nåd och hör vår bön.

Vår Fader låt ditt starka ord

1. Vår Fader, låt ditt starka ord
ta makten på vår jord!
Ja, kom och se din örtagård
som full av tistlar står!
Visst finns din gröda där,
men o så tunn den är!
Så lite den din kraft har känt
i ord och sakrament!

2. Kom, Jesus, du som frälsa vill
och se hur det står till!
Av döpta vimlar Norden än,
men tron, var brinner den?
Vad hjälper det vi vet
vad du för världen led,
när vi ej satan står emot
i tro på vad du gjort!

3. O helge Ande, du vår skatt,
dej ber vi dag och natt
om samma tro och samma kraft
som dina vittnen haft,
då kristenheten stod
med stark och stadig rot,
med frukt som alla kunde se
- o Herre, låt så ske!
 

Inget får Guds vilja hindra

1. Inget får Guds vilja hindra, 
inget stå hans ord emot 
eller sakens allvar lindra, 
när han kallar oss till bot. 

2. Vill vårt folk i otro söka 
vara själv sin lyckas smed, 
skall det ännu mera öka 
det som skadar liv och fred. 

3. Allt, som från Guds kärlek leder, 
övermod och pessimism, 
egen olycka bereder. 
Ingen frid ger egoism. 

4. Ingen väckelse oss tänder 
när vi söker utanom 
botens väg och inte vänder 
oss från det, som är till dom. 

5. Vi, som Herrens väg vill vandra, 
vi skall bland de första gå 
botens väg för oss och andra 
för att nåd och framtid få. 

6. Herre, nu vi ber dig sända 
en profet, en Ordets tolk, 
som kan oss och Sverige vända 
till att bli ditt väckta folk.

Text: Christian Braw (publ. med tillstånd)