Abela Gullbransson 250 år: Jag vet, o store Gud

1. Jag vet, o store Gud: 

jag mej med ont befryndat,

mot dina goda bud 

jag gräsligt mycket syndat.

Jag kommer än ihåg 

en tid, ack, Gud, en tid,

jag syndade så fräckt, 

och blygdes ej därvid.

2. Och du kan tåla mej, 

du Fader över alla,

och lika mild och god 

till himmelskt bröllop kalla!

O Gud, du glömmer snart

vad skett i främmand´ land,

blott barnet vill gå hem

strax räcker du din hand.

3. Så räck i Jesu namn 

din hand ock till mej arma!

Lyft mej från jorden helt,

gör nit och iver varma

att gripa saken an, 

men ej på världsmanér,

som tror en suck är nog,

fast ingen bättring sker.

4. Men annat måste till 

att genom porten komma,

Gud aldrig nöjer sej 

med Herre-ropen tomma.

Den själen vill ha frälst 

och kronan vill ha på,

den måste genom eld 

och hårda strider gå.

5. Inom ett köttsligt bröst -

kan synden där utbrännas?

Kan Andens stora verk 

gå för sej och ej kännas?

Nej! Lit på att hon känns,

Guds vredes hårda kvarn,

som en lekamlig mor 

har känt hon fött sitt barn.

6. Vad själen fordomdags

av alla krafter ratat,

motvilligt umgicks med

och av sitt hjärta hatat,

det måste nu bli kärt, 

jag menar Herrens bud,

och vad som förr var sött,

det måste smaka surt.

7. Jag frågar: Adam, säg!

går du väl på den kroken

förutan kamp och strid,

förutan hand till plogen

Kan av din tigerart 

bli oförmärkt ett lamm,

och månn´ du utan töm 

väl nånsin styras kan?

8. När vann man dej med fog? 

när smekte man dej goder?

När blev du gamle mätt 

av lustans träck och foder?

Nej! du blir aldrig vis, 

du måste på ett kors,

och det sker ej med lek, 

när kött och ande slåss.

9. Den sådant aldrig känt

och aldrig har erfarit,

i nådaståndet än, 

nu tro mej, aldrig varit.

Den aldrig en minut 

i Andens skola lärt,

som ej i fältslag drog 

mot satan, kött och värld.

10. Men åter du som vet

vad det kan innebära,

se, detta vittnar starkt 

att du är himlen nära.

Ty ande, kött, märk väl, 

den utav dessa tu

som segrar inom dej, 

dens tjänare är du!

11. Så pröva saken väl, 

för när du länge fäktat

och står vid livets gräns 

du kanske helt försmäktat.

En kristen vara bör 

så säker i sitt hopp,

att om han dog idag 

ska himlen låsas opp.

12. Om du ej hunnit hit, 

så sträva hit att hinna!

Du frågar, kära själ: 

var denna styrka finna?

Sök den hos Frälsaren, 

där blir du stark och hel.

Om döden kommer sen,

slår hoppet aldrig fel.

13. Så vaka då och be, 

ja, kämpa väl i striden,

och vet, vår prövotid 

är snart tillända liden.

Var tålig, kära själ! 

snart du ju hemma är,

snart bjuder du farväl! 

Eja, snart är vi där!

Abela Gullbransson 250 år: I all den nöd jag möter

1. I all den nöd jag möter

är Jesus dock sej lik.

När jag mej illa sköter

men ändå hastar dit,

så ligger salvan färdig,

och läkarn står på språng

att hjälpa en ovärdig

var gång, varenda gång.

2. Vad sörjer då mitt hjärta?

Det känner ju sin man.

Han ej i någon smärta

mej övergiva kan.

När skeppet verkar sjunka,

när jag vid ordet leds,

när lärjungen tycks drunkna

är Jesu hand tillreds.

3. Men vilken hand? Besinna,

låt det din styrka bli:

den hand som lät sej binda,

den hand med spikar i,

den hand som till försoning

så obeskrivligt blött,

nu delar ut förskoning,

o vad det smakar sött!

4. Nu Gud ske lov få vara

en fattig syndare,

om blott jag ser min fara

och ser min Frälsare!

Om blott jag har till syfte

i synden ej bli kvar,

då Evangelii löfte,

vartenda ett jag har.

5. Och vi vill likväl gräla

i Hagars skola, vi,

som om vi vore trälar,

fast Sonen gjort oss fri'.

Nej, själ, vill du bli mogen,

så sjung halleluja

och håll din hand vid plogen

men ligg vid Golgata!

6. Då tappas aldrig striden,

då fylls ej otrons garn.

Den saknar aldrig friden

som bara rätt blir barn.

Så fort jag lite granna

från barnaskapet går,

strax börjar verket stanna

och jag rätt illa mår.

7. Förnuft och satan sätter

sej starkt mot barnakonst.

De strider är ej lätta

som går för denna fångst.

Men så när sist jag vunnit,

som efterhand blott sker,

och barnasinnet funnit,

behöver jag ej mer.

8. Ty den har allt, jag menar,

som löst ur otrons garn

sej så med Gud förenar

just som ett litet barn.

För barnet fadersfamnen

står öppen när som helst,

till sist i himlahamnen

förs barnet in som frälst.

Abela Gullbransson 250 år: Kom, Jesus, kom!

1. Kom, Jesus, kom! för dej jag nu nedfaller

med ödmjuk bön och tackar för idag!

Du vet hur ofta jag i synder faller,

till bönen trög och i det goda svag.

2. Min Far, här har du mej, ditt barn nu ropar,

se nådigt ner till mej ifrån din tron!

Jag synder har, men du mej överhopar

med nåd tillräcklig, du som gav din Son.

3. Din Son! min Frälsare, så ska du heta,

min Frälsare! min gode Frälsare.

Ja, himmelen och avgrunden ska veta

att du är min, ja, min Försonare!

4. Halleluja! din vill jag evigt bliva,

ja, bara din i både liv och död!

När värld och synd mej söker från dej driva,

se då till mej, och hjälp i denna nöd!

5. En blick ifrån ditt milda frälsaröga

den genomträngde Petri hela själ,

du är densamme än där i det höga,

du vill så nu som fordom syndarns väl.

6. Ditt blod har runnit lika för oss alla,

du mot din frälsta skara är ej hård,

och när du ser att jag är nära falla,

o visa mej då samma herdevård!

7. Och om i natt de slutar, mina dagar,

om aldrig mer jag världen skåda får,

gör som du vill - jag vill som du behagar,

min värld och himmel finns i dina sår.

Abela Gullbransson 250 år: Åter en ny dag ska börja

1. Åter en ny dag ska börja,

men jag känner mej så svag.

Käre Jesus, du får sörja

för mej hela denna dag.

Jag min själ åt dej nu lämnar,

gör med mej just som du vill,

blott jag dej får höra till!

2. Av din gudomseld upplivas

hjärtat som är stelt och kallt,

låt mej av din Ande drivas,

älska dej utöver allt.
Amen, amen, låt så hända!

Dock gör med mej som du vill,

blott jag dej får höra till.

3. Om idag du skulle dölja

dej och nådens överflöd,

käre Jesus, låt mej följa

dej med bön i denna nöd,

villigt bedja, tåligt lida,

du må göra som du vill,

blott jag dej får höra till.

4. Låt mej denna dag få vandra

med full lust i dina bud,

göra gott och hjälpa andra

blott av kärlek till dej, Gud,

Andens röst helt villigt lyda,

sen gör med mej som du vill,

blott jag dej får höra till.

Kung i törnekrona

EN SUCK FRÅN ALTARET

1. Kung i törnekrona
och blodspurpurn höga,
Jesus, sänk i stoftet
ned till mej ditt öga.
Ty för mej du lidit,
världens synd du bar,
själv en trampad druva
i Guds vredes kar.

2. Själv i örtagården,
lydig Faderns vilja,
föll du ned till jorden
som en bruten lilja,
och du låg i stoftet
i din blodsdaggs bad,
fromt till Gud i himlen
som ett barn du bad.

3. Du till Gud är vägen,
sanningen och livet.
Fridens evangelium
ur din själ är skrivet.
Jesus, sköna livspalm
mitt i öknens brand!
Jesus, du som sitter
på Guds högra hand!

4. Sol, som aldrig nedgår,
dej i nåd förklara!
Ofta på ditt Tabor
låt mej hos dej vara!
Fräls mej när jag kämpar
i Getsemane,
och i dödens skymning
låt ditt ljus mej se!

Anders Nohrborg 300 år: Den rätt på dej, o Jesus, tror

1. Den rätt på dej, o Jesus, tror,
har sällhet outsägligt stor.
Vår ende Medlare du är,
i dej vår Fader har oss kär.

2. Den lösen, som åt Gud du gav,
din ångest, pina, död och grav,
de kommer mej till godo så,
att jag kan trygg för Gud bestå.

3. Ej större nåd mej hända kan
än när av dej, min löftesman,
jag all min skuld så gäldad ser,
att den mej ej fördömer mer.

4. För mej Guds lag du uppfyllt har,
när du till döden lydig var,
och av din fullhet får jag här,
när din i tron jag bliven är.

5. Jag vinner barnaskap och frid
och tillgång till min Fader blid,
och när från denna värld jag går
Guds rikes arv jag vänta får.

6. Men, Herre Jesus, jag är svag:
så stärk mej, led mej dag från dag
och hjälp att jag din stora nåd
ej bruka må till överdåd.

7. Fullborda själv ditt verk i mej
och dra mej närmare till dej
och låt mej sist på änglars vis
dej prisa få i paradis!