Nu är sjudande vår

 

1. Nu är sjudande vår,

nu är jublande fröjd,
nu är islossning, solsken och ljus!
Nu hörs jublande sång

ifrån fåglarnas kör
och i skogarnas snår

sista drivan nu dör.
Nu är vårflod med sång och med brus.

2. Nu det spirar ur jord

under vårsolens sken,
både vårlök och sippor så små.
Vackra gullvivor sen

mellan vide och al
växer fram som en här,

utan namn, utan tal,
under vårhimmel luftig och blå.

3. Du vår himmelske Far,

tack för våren så skön!
Tack för solsken och regn du oss ger!
Tack för fåglarnas sång,

tack för blommorna små,
tack att själv du är med

på den väg vi ska gå
och i kärlek och nåd till oss ser!

 

En torr och kall vår

1. En torr och kall vår 

gör sommaren kort
och vinterns föda fördriver.
Gud hjälp, du som rår! 

Se, våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, 

förbarma! 

Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.

2. Gott majregn oss giv, 

låt dugga tätt ner,
låt varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, 

låt frosten ej mer
de späda blomstrena tukta!
Var nådig, 

var rådig! 

För dem jag ber,
som Herren tjänar och fruktar.

3. Låt vädret så kallt 

och torkan oblid
ej tvinga rosorna röda,
låt åkern så stolt 

ej kommas så vid,
att han ej bonden kan föda!
Bevara 

från fara 

i allan tid
den späda markernas gröda!

4. Låt himmelens port 

utvidga sin gång,
hjälp molnen högre uppstiga,
låt höra oss fort 

skön näktergals sång,
som kölden tvingar att tiga!
Låt sjunga 

de unga 

med stämmor mång!
Låt barnen dansa och niga!

5. Giv glädje och tröst, 

låt lärkan ej dö,
låt leva sommarens svala!
Hugsvala vart bröst 

på Sveriges ö,
som nu så sorgligt hörs tala!
Giv sommar 

som blommar, 

giv gott grönt hö,
låt göken ropa och gala!

6. Gör dagen oss lång, 

gör natten oss klar,
låt duggregn varma nerfalla
och locka till sång 

den fågel som har
tyst varit vintern så kalla!
Låt klinga, 

låt springa 

mångt hjon, mångt par,
låt fröjdas människor alla!

7. Ja, ljuvliga sol, 

de fattigas vän,

som ej din värme vill spara,

kom hit som fjol

med sommar igen,

låt köld och ensamhet fara.

Nu längtar,

nu trängtar

båd kvinnor och män

att gå i solskenet klara.

8. Släpp boskap i vall, 

lös oxen ur bås,
driv fä och fänad åt skogen!
Låt öken få stall 

in under Guds lås,
låt bonden glädjas vid plogen!
Höst mustig 

gör lustig, 

låt säden fås
av åkern ymnig och mogen!
 

9. På blomster och löv 

låt stimma de bin,
som bildar honungen söta!
Men snart blir man döv 

av buller och skrin,
där man krigshärar får möta.
Still´ vreden, 

giv freden, 

Gud, stå oss bi,
som bäst kan fienden stöta!

10. Vi har ju, o Gud, 

dig syndat emot,
förlåt oss bristerna svåra!
Vi vill dina bud 

med bättring och bot
nu följa dagarna våra.
Låt falla 

nu alla 

din vredes hot,
och dämpa vad oss kan dåra!

11. Ja, dämpa det ner, 

din gåva oss lär
all tid rätt nyttja och bruka!
Till slut jag dig ber, 

hjälp deras besvär,
som gästfritt borden vill duka
och hjälper, 

ej stjälper 

den hand, som bär
en tom och sönderspräckt kruka!

 

Sommarns dörr står nu på glänt

Våren kommer till vår fröjd

Har du vandrat över fälten

1. Har du vandrat över fälten 
någon majdag klar och varm, 
har du sett den späda grönskan 
spira upp ur jordens barm, 
har du skådat lundens knoppning 
och den lösta flodens språng, 
har du lyssnat till den glada 
fågelskarans hemkomstsång? 

2. O, då vet du vad en vårdag 
i den höga norden är, 
och då anar du måhända 
vad det löftet innebär: 
”Ödemarken ska få glädjas, 
blomstra som en lilja än!  
Libanons och Karmels skönhet 
Herren själv ska ge åt den.” 

3. Också vi en sådan knoppning 
skåda fått med fröjd och hopp, 
löftesrik den späda brodden 
skjutit blyg ur jorden opp, 
Andens varma sommarfläktar 
örtagården ljuvt berört, 
turturduvans röst man åter 
här och där i bergen hört. 

4. Herrens är det stora verket – 
vilken mänska med sin kraft 
ger väl åt det minsta frökorn 
liv och växtlighet och saft? 
Över allt och över alla 
råder endast Herren Gud, 
vem han vill i nåd han väljer 
till sitt rikes sändebud. 

5. Han är rik utöver alla, 
rik i sina redskap med, 
må vi då med vördnad skåda 
vittnesskarans långa led! 
Varje tjänare sin gåva 
liksom sin mission har fått, 
mest han hos dem alla söker 
trofasthet i stort och smått.

Lyft upp din blick och prisa Gud

1. Lyft upp din blick och prisa Gud, 
när nu så härligt på hans bud 
all jorden sej förnyar!
Nu grönskar åter hägg och rönn, 
nu speglar sej i klara sjön 
de ljusa morgonskyar. 
Vindens sus, 
bäckens brus, 
havets dyning, 
dagens gryning, 
lärkans tunga 
hör vi Herrens nåd lovsjunga. 

2. Den mörka natten är förbi, 
från snö har marken blivit fri, 
ej frost och is den täcker. 
Guds sköna sol nu lyser klar 
och allt som dött och fruset var 
till liv den åter väcker. 
Gud ske pris, 
som så vis 
ljuset tänder 
och oss sänder 
så från höjden 
återsken av påskafröjden.

3. Uppstånden är vår Herre Krist, 
allt skapat prise först och sist 
uppståndelsen och livet. 
All världen bjuds nu fröjd och frid
i löftet som till evig tid 
är i Guds ord oss givet. 
Kristus vann, 
och vi fann 
tröst i nöden, 
liv i döden. 
Han oss leder 
och sin boning i oss reder.

Nu livas alla lunder

1. Nu livas alla lundar,
nu lövas varje lid,
allt skapat vet: nu stundar
den ljuva sommartid.

2. Nog är det fagra stunder
när våren når vår nord
och åter som ett under
nytt liv ur döden gror.

3. Guds kyrka skulle lysa
som stad på solljust berg,
med sommar utan kyla,
med blomsterängars färg. 

4. Guds ord väl alltid lyser,
dess sol går aldrig ned,
det hus som Anden hyser 
har himlens ljus och fred.

5. Men stundom kom det kyla
på Herrens kyrkomark,
när Gud sej tycktes skyla
och tron ej var så stark.

6. Det var de tunga dagar,
trots tillgång till Guds hägn,
då fruset hjärta klagar
och ber om sol och regn.

7. Så sänder Gud sin Ande
som dagg på fnösktorr jord.
Då blir det liv i landet,
det grönskar av Guds ord.

8. Då kommer varma tider,
Gud står vid sitt förbund,
då lövas alla lider,
då livas varje lund.

9. Då ljusnar det i landet
från fjäll och ner till fjärd.
Då sjunger den som kan det
att Gud är äran värd.

10. Då lyser alla stränder
som solig sommarkväll,
då glöder alla gränder
av helig altareld.

11. Du vår med ljusa dagar,
med längtan, liv och sång,
du spår att Gud oss lagar
en salig vår en gång,

12. då vi med helgad tunga,
med kärlek utan brist,
med hjärtan evigt unga
får prisa Jesus Krist!

Naturen åter träder

Alt. koral:



1. Naturen åter träder
förnyad fram i högtidsskrud.
Allt av din nåd sej gläder,
du världens Skapare och Gud.
Av solens milda strålar
förlängs nu glädjens dag,
och blommans knopp du målar
med färger och behag.
Du fröjdar alla väsen
med nyfödd nåd, o Gud,
din dagg på låga gräsen
är ymnighetens förebud.

2. Dej, milde Fader, ärar
allt vad du liv och anda gett:
dej prisar luftens härar
som din försyn ett bord berett,
dej prisar regnets droppar
och vindens ljuva fläkt
och fruktens späda knoppar
och trädets rika dräkt
och havets vilda vågor
och bäckens lena fall
och blixtens klara lågor
och åskans dunder, fart och knall.

3. Till dej naturen sänder,
o Skapare, sin högtidssång.
Dej prisar flodens stränder,
dig prisar källans friska språng.
De stjärnbeströdda himlar
och djup som döljer sej,
allt vad i böljan vimlar,
allt, Fader, prisar dej,
och allt vad ljuset gläder
och allt vad jorden bär
till dej med lovsång träder
och vittne om din godhet är. 

Kom, du Andens sommar blid

1. Kom, du Andens sommar blid,
kom, du livets blomstringstid;
livet som i oss var dött
genom dig blir återfött.

2. Herre, se hur överallt
själens liv är stelt och kallt;
av din värme och ditt liv,
Gud, åt våra själar giv.

3. Åkerns sådd nu spirar opp;
låt vad vi har sått i hopp
genom sakrament och ord
spira upp i hjärtats jord.

4. Länge har vi hållit ut;
Andens sommar låt till slut
lösa alla mänskors band
här i själens vinterland.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

Herre, hur skall nog jag prisa

1. Herre, hur skall nog jag prisa
dig att nu jag leva får
och i livets Höga Visa
stämma in ännu en vår?`

2. Nu när livets safter stiger
upp i stam och gren och knopp,
till ett lovets offer viger
jag mitt liv, min själ och kropp.

3. Livets kraft, kom du tillbaka,
kom i vårvinds milda brus,
och låt djur och mänskor smaka
glädjens makt i vårens ljus.

4. Kom, Guds Ande, väck oss åter,
sprid den värme i Guds hus,
som förfrusna själar låter
vakna upp i Ordets ljus.

5. Ty som vårens vind från söder
och som vårens gryning klar
du till livets glädje föder
vad i hösten jordat var.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

Sol går upp i vårens tid (In vernali tempori)

1. Sol går upp i vårens tid,
slut är vintern tunga.
Våren nalkas ljuv och blid,
svalan börjar sjunga.
Tegen fåras, böljan slår,
dungen luftigt lövad står.
Varje liv får tunga,
vaknar upp i morgonstund,
vinden smeker vinterns blund
bort från pannan unga.

2. Ängen sej i blommor klär,
slöjlik skrud bär lunden.
Fågelns drill så smeksam är,
säker, men ej bunden.
Bäckar spelar från vart berg,
daggstänkt sky med silverfärg
målar himlarunden.
Sol går upp i dyster natt,
hennes strålar leker glatt
hela morgonstunden.

3. O hur skön Guds ärekrans
i den värld han danat!
Vilken vishets återglans,
mera än vi anat!
Ja, från honom allting får 
kraft att sträva år från år;
uppåt har han manat.
Alla avstånd plånas ut,
Gud är upphov, Gud är slut,
närmre än vi spanat.

Världens pånyttfödelse

1. Världens pånyttfödelse
åter glädjen föder!
Skönt förnyad skapelsen
den Uppståndne möter.
Öst och väst och syd och nord,
eld och vatten, luft och jord
sjunger påskens psalmer.

2. Se mot himlavalvet upp,
se nu hur det klarnar!
Gå nu ner till böljorna,
lyssna hur de svarar!
Mellan bägge morgonglad
fröjdar sej i land och stad
hela fågelkören!

3. Se hur skira lundarna
står som förr om åren!
Märker du hur ängarna
fröjdar sej om våren?
Nu det vissna kläs i grönt,
grånat land står underskönt,
målar påskens under!

4. Livets värme, segrande
över dödens kyla
prisar den som uppstod nu,
som oss väl kan skyla.
Döden svalde honom hel,
men behöll ej någon del,
miste vad den hade.

5. Vi i honom återfår
hela paradiset: 
hett och hotfullt änglasvärd
sänktes på det viset. 
Nu keruben visar glad
livets träd med gröna blad,
vinkar oss till Eden.

När jorden förnyar sin grönskande skrud

Alt. koral:



1. När jorden förnyar
sin grönskande skrud
och ljusnande skyar
om våren ger bud,
från hav och från länder
en lovsång då går
till honom som vänder
all vinter i vår.
Upp reser sej livet
och klädes i prakt,
och allt stämmer samman
att prisa Guds makt
och eviga välde.
Halleluja!

2. När himmelska rösten
går ut med Guds ord,
då breder sej trösten
kring suckande jord.
Då löser sej banden,
betryckta får frid,
då knoppas i landen
en sällare tid.
Och jublande stiger,
mot himmelen förd,
den skönaste sång,
som här nere är hörd.
Dess ämne är Jesus.
Halleluja!

3. Ja kom, alla trogna,
till sång och till bön!
När fälten blir mogna,
då väntar vår lön.
Här gäller att verka
den tid som ska fly,
att krafterna stärka
och mödan ej sky.
Vid ordet och bönen
och lovsångens ton
vi stärks till att vandra
och kämpa i tron,
tills målet vi hunnit.
Halleluja! 

Medan allting ler och blommar

1. Medan allting ler och blommar
under livets korta vår,
tänk på honom som så troget
invid hjärtedörren står.
Öppna, öppna innan hösten
sopar varje blomma bort!
Öppna medan solen skiner;
levnadsdagen är så kort.


2. Jesus vandrar vid din sida,
kanske okänd av dej än.
Månne han alltjämt ska komma
dag från dag på nytt igen?
Öppna, öppna innan hösten...

Den blida vår är inne

1. Den blida vår är inne,
och nytt blir jordens hopp.
Ny fröjd får varje sinne,
nytt liv får varje knopp.
Så livligt solen strålar,
så majestätiskt mild!
För dödliga hon målar
odödlighetens bild.

2. Förskönad nu naturen
står klädd i högtidsdräkt.
Vad ljuvlig vällukt, buren
till oss av vindens fläkt!
Vad prakt, vad rikedomar
som skiftar tusenfalt!
Se, runt omkring dig blommar
och lever, doftar allt.

3. I luften kan nu höras
mångtusen fröjdeljud.
Skall ej vår tunga röras
och lova Herren Gud?
Må kölden i vårt sinne
lik vinterkylan fly
och kärleken därinne
lik vårens morgon gry.

4. Snart våren är förliden,
men, Jesus, här förbliv!
Rättfärdigheten, friden
och Andens glädje giv,
så hjärtats storm må tystna
och själen fylld av ro
till dina bud må lyssna,
på dina löften tro.

Som sol om våren stiger

 

Alt koral:

1. Som sol om våren stiger 
i makt mot himlens höjd 
och all naturen viger 
till livets nya fröjd, 
i själens riken Anden 
går fram med vårens bud: 
nu brister alla banden, 
nu skapar livets Gud. 

2. Som elden guldet renar, 
så Andens helga glöd 
med själen sig förenar, 
vår synd blir glömd och död. 
O salighet och fruktan, 
när Anden kommer när! 
O nåderika tuktan, 
o eld, som allt förtär! 

3. Vad intet öga spanar, 
vad intet öra hör, 
vad ingen tanke anar, 
när Anden hjärtat rör, 
ur djupen uppenbaras, 
från höjden stiger ner: 
Guds hemlighet förklaras, 
och tvivel är ej mer. 

4. Du höga kraft, jag längtar 
åt dig att giva mig. 
Min ande törstar, trängtar 
att varda ett med dig. 
Din kärleks eld låt tändas, 
skriv i mitt bröst din lag. 
Min död i liv låt vändas, 
min natt bli salig dag. 

5. Guds Ande, du allena 
vårt släkte fria kan, 
från självisk lust oss rena 
och lösa hatets bann. 
Blott du kan folken lära 
med skilda tungors ljud 
ett enigt lov hembära 
åt allas Far och Gud. 

6. Du klara gudomslåga, 
du sol, som vår vigt in, 
Guds svar på livets fråga, 
i våra själar brinn. 
O kom att nu oss viga 
till liv, som död ej vet, 
men utan gräns skall stiga 
mot okänd härlighet.

Som vårsol stiger morgonröd

1. Som vårsol stiger morgonröd
steg Jesus upp ur natt och död
med liv förutan like.
Det gör, så länge världen står,
att efter vinter kommer vår
i Guds och nådens rike.

2. Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
i gyllne morgonstunder,
så må vi alla med varann
besjunga dödens överman
och fira påskens under.

3. Som knoppen brister, ån blir stor,
som ängen grönskar, kornet gror,
när livets våg vill svalla,
så må bli vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till salighet för alla.