Vandra med oss (Hamba nathi)

Himlaprinsen Jon Svensson: Här vi går i tårars dal

1. Här vi går i tårars dal

och förgänglig är vår levnad,

men i himlens fröjdesal,

där är idel lust och trevnad,

vi får bära bland Guds vänner

segerns palm i våra händer.

2. Här är ej vårt rätta hem,

ack, så längta efter Herren!

Helga honom liv och lem,

tjäna honom när och fjärran.

Endast Jesus kan oss trösta,

oss som blivit återlösta.

3. Världslig visdom: tomma ljud,

barnsligt joller jag dej kallar!
Sången av en Kristi brud

renare och högre skallar,

segrar över mörkrets makter,

starkare än jordens pakter.

4. Hör då nu, fritänkare,

och ni alla oomvända:

Om ni tror er Frälsare

ska en lycka stor er hända,

ty om ni blir Jesus trogna,

blir ni för Guds himmel mogna.

5. Låt det gå till hjärtats grund:

alla är ni gäldenärer,

saknar tio tusen pund,

såsom Herrens ord ju lär er.

Inget, inget ni betalat,

endast nådens tid förhalat.

6. Nådatiden är för dyr,

nu er skuld ej längre öka,

nej, till korset genast styr,

där ni nåd för rätt må söka,

Gud och ni bli vänner såta,

allting vill han er förlåta.

Ur träldomsland

1. Ur träldomsland

vid Mose hand
gick Israel till havets strand.
Det Röda hav
för Moses stav
vek undan, men blev Faraos grav.
Och Israel
sjöng frälst och säll
sin lovsång till sin Gud, Goel.

2. Men Moses dog
förrn folket drog
ur öknen hän till äng och skog.
Från brännhet sand
till löftets land
gick Israel vid Josue hand.
Från kamp och strid
han gav dem frid
och ro och härlig skördetid.

3. Du var mej, värld,
med synd och flärd,
ett träldomshus, där jag låg snärd.
Men pris ske Gud!
Hans helga bud
mej väckte med sitt tordönsljud,
och nådens röst
kom till mitt bröst
och gav mej frihet, frid och tröst.

4. Till Kanaans land
vid Jesu hand
jag vandrar glad på öknens sand,
och hoppets stav
som Herren gav,
den grönskar på min tysta grav,
och själen säll
vid livets kväll
går hem till Faderns ljusa tjäll.

Sjung du arme ökenvandrare

 

1. Sjung, du arme ökenvandrare,
sjung, om än du ingen väg kan se,
sjung, hur smal och törnig den än må
möta dej också.

2. Sjung, där du går ensam steg för steg,
sjung, för Herren själv dej banar väg.
Han som kan var hjärtesuck förstå
hör nog dej också.

3. Sjung, när kring dej råder sorgens natt,
sjung, för hoppets stjärnor blinkar glatt.
Lyssna, får du höra harpor slå
ljuvt för dej också.

4. Sjung, ja, sjung, du ökenvandrare,
sjung en lovsång till din Frälsare!
Han har låtit sången fäste få
i din själ också.

5. Sjung, ja, sjung till dess du hinner fram
till den nya sången för Guds Lamm!
Bland de frälstas klara stämmor då
hörs din röst också.
 

Skyhögt berget står

1. Skyhögt berget står,
smal och brant är stigen
som till krönet når,
faror ideligen
kräver dristigt blod,
//: bön och offermod ://

2. Hellre ändå nöd
under pilgrimsfärden
än en evig död
efter fröjd i världen.
Herre, rista in
//: det i själen min ://

Text: John Bunyan
Musik: P N Holmberg

J Bunyan:

Faraos härar hann upp oss vid stranden

Text: Börre Knudsen 1979 (42 år)
Musik: Ansbach 1661

Jag är en pilgrim här

1. Jag är en pilgrim här,
går till mitt hem.
Jorden som törne bär
är ej mitt hem.
Här på en okänd strand
blir det mej trångt ibland;
men se, det goda land
vinkar mej hem!

2. Kort är min pilgrimsfärd,
snart bär det hem!
Ja, från en stormig värld
längtar jag hem!
Snart är all nöd förbi,
snart ska jag glad och fri
sjunga om seger i
himlen, mitt hem!

3. Där är ej sorg, ej ve,
där är mitt hem,
där får jag Jesus se,
bo i hans hem,
där får jag se därnäst
dem som jag älskat mest,
där är mej evigt bäst:
saliga hem!

I en kall och kylig värld (Ett enat folk på väg)

Det finns så många, långa vägar här

Herre kär, tag min hand

När vägen känns för tung och trång

1. När vägen känns för tung och trång,
jag ser mot Sions borg,
//: om Jesus sjunger jag min sång
och gläds mitt i min sorg ://

2. Jag fann den fristad som är bäst
i Jesu Kristi sår,
//: har mitt i fastan julens fest
och mitt i vintern vår ://

3. Medborgarskap i himmelen
jag genom Jesus får.
//: Jag har beskydd på vandringen,
för Jesus med mej går ://

4. Det träldomsok som skar min rygg
har Herren tagit bort.
//: Nu kan jag vandra fri och trygg
rakt fram till livets port ://

Vill du med till himlen

1. Vill du med till himlen, ja, till fridens hem?
Vill du till Guds nya stad Jerusalem?
Vill du möta Jesus, gör din lampa klar!
//: Ve dej om du ingen olja i den har! ://

2. Kom ihåg: din frälsning kostat Jesu blod.
Lek då ej med synden, strid med heligt mod.
Du är köpt för dyrt att vara världens vän.
//: Nåden är för dyrbar att försummas än. ://

3. Mången pilgrim gick i början ut så glad,
men kom ändå aldrig fram till Sions stad.
Lampan slocknade och hjärtat blev så kallt,
//: därför att man inte ville offra allt. ://

4. Kristi trogna får ej bara vila här, 
men får kämpa för att vinna kronan där.
Kristus har gått först, jag följer i hans spår
//: även om hans kors och smälek här jag får. ://

5. Hemma får vi vila, det vårt fältrop är.
Hemma får vi vila efter allt besvär.
Därför vi med glädje sjunger Lammets sång.
//: Kort är striden, mödan är ej heller lång. ://

Jag är främling, jag är en pilgrim (alt. version)

När Jesus dog på Golgata han härlig seger vann (Till himmelen jag går)

När sommarn mot hösten sej vänder (Flyttfåglarna)

På min vandring sjunger jag

(Noter i fyrstämmig sats finns här på Hymnary!)

1. På min vandring sjunger jag om min vän så god,
visar hän till Golgata där han göt sitt blod.
Många pilar mot min själ skjuter satan ut,
men min vän, Frälsaren, seger ger till slut.
Ja, jag vill se Jesus, se hans ansikte,
evigt sjunga lovsång till min Frälsare.
I den nya staden, hos min vän så kär,
sorgen flytt,
allt är nytt,
evig glädjen är.

2. När jag i min Herres tjänst möter stormens brus,
jag vid honom håller mej, han ger frid och ljus.
Satans snaror möter mej och jag ser min brist, 
men Guds Lamm 
för mej fram, 
ända hem till sist.
Ja, jag vill se Jesus...

3. Inte ens i dödens dal måste jag bli rädd,
Jesus har gått före mej, helgat gravens bädd,
och han ska till evigt liv väcka mej en dag,
han, min vän, 
Frälsaren, 
honom älskar jag!
Ja, jag vill se Jesus...

Må sången ljuvligt klinga

1. Må sången ljuvligt klinga
ut i den vida rymd
och glädjebud få bringa
en värld, av skuggor skymd.
Vår själ i sången anar
det sköna Kanaans land,
dit ögat fåfängt spanar
långt bortom öknens rand.

2. Må varje sårat hjärta
få nåd att lyssna till
vår sång om Jesu smärta,
som tröst oss bringa vill!
Ja, må jag alltid prisa
min konung dyr och kär
och mina syskon visa
att vägen hem han här.

3. Den vägen ska oss föra
igenom kval och strid
dit där ej synd ska störa
vår sköna sabbatsfrid.
Och när vi står där hemma
syns allt på annat vis.
Vi får i kör instämma:
Lov, ära, tack och pris!

Här så ofta under ökenvandrandet

1. Här så ofta under ökenvandrandet
mörka dimmor skymmer kära hemlandet.
Men när Jesus med sin Ande tröstar mej,
måste alla mörka dimmor skingra sej.

2. Se, då lyser löfteslandet, stranden ren,
för mej såsom solen i sitt klarhetssken!
Tack och lov jag, käre Jesus, sjunger dej,
att du mej i kärlek kallat: kom till mej!

3. En gång ska min sång få ljuda ren och klar,
då jag inga tårar mer i ögat har.
Alla tårar torkats bort av himlens Gud,
för att Jesus ska bli synlig för sin brud.

Hemma, hemma får vi vila

1. Hemma, hemma får vi vila 
efter slutad kamp och strid. 
Hemma, hemma hos vår Fader 
väntar oss en evig frid. 
Därför glatt vi vandrar framåt, 
löftesordet sviker ej, 
och vi kämpar inte heller
för ett ovisst mål, o nej! 

2. Målet ligger ju framför oss, 
vägen är ej heller lång, 
fastän den går ner i djupet
och i mörker mången gång. 
Jesus slagit sig igenom, 
vilken tröst för oss däri! 
Genom honom, genom honom 
övervinner också vi.  

3. Därför upp, ni trötta händer,
upp, ja, upp, ni matta knän!
Och ni mörka otrostankar
och ni tvivel, vik nu hän!
Ordet säger ju att tiden,
väntanstiden är så kort,
fastän våra arma hjärtan
detta ständigt glömmer bort.

4. Lite mera eller mindre
här av jordens nöd och lust,
det betyder ju så föga
när vi hunnit hemmets kust.
När vi frälsta ser tillbaka
på vårt korta vandringståg,
vad, om lite mera solsken
eller moln däröver låg?

5. Hemma får vi ändå vila,
vila ut i Jesu famn 
efter alla vedermödor 
både med och utan namn. 
Där skall ingen fruktan vara, 
ingen oro, ingen nöd, 
ingen frestelse och plåga, 
inga tårar, ingen död. 

6. O, så låt oss ej förtröttas, 
låt oss, medan än är tid, 
verka Herrens verk på jorden, 
om än under kamp och strid! 
Ty på mödan följer vilan 
som en ljuvlig nådelön, 
och vårt verk är ej förgäves, 
då ju Herren hör vår bön. 

7. Hemma, hemma får vi vila, 
vare det vårt fältrop här, 
medan striden ännu varar, 
ja, när den som hetast är! 
Låt oss ropa till varandra, 
när vi möts, vad än som sker: 
»Hemma, hemma får vi vila!» 
O, vad önskar vi då mer?

Vi kommer med trosfriskt och jublande hopp

1. Vi kommer med trosfriskt och jublande hopp,
med toner ur brusande strängar,
som bäckar i sydlandet breder sitt lopp
i törstande dalar och ängar.
Vi sluter oss till Herren Sebaots här,
vår hövding är Kristus, vår frälsning han är,
för honom baneret vi höjer.

2. Det rike som varar när allting förgår
är målet för vilket vi strider.
Vi bärs av den sanning som evigt består,
den styrka som uthålligt lider,
en ofattbar glädje i sorgernas mull,
så ren som de tindrande stjärnornas gull,
en kärlek som alla förbrödrar.

3. Till strids går mot draken och döden vår gång,
på livet vi tror, på Guds seger.
Bland missmod och svaghet, bland suckar och tvång
vi uppslår vårt jublande läger.
Till dag ska förbytas den natt som är tung
och världen förnyas och åldrad bli ung.
Se, Kristus är vägen och livet!

4. Gud vill det. Med korset i hjärta och hand
i härnad med glädje vi dragit.
I fjärran ju vinkar ett löftenas land
som endast i tron blir intaget.
Högt skallar vår lösen: En Fader och Gud, 
en Frälsare, Kristus, och kärlek hans bud.
Tillkomme, tillkomme Guds rike!