Vi tillber, Kristus, vid ditt kors

1. Vi tillber, Kristus, vid ditt kors 

i kraften av ditt blod. 

Du lät det rinna från din kropp 

med evig kärleks mod. 

Du vet att du förvandlar så 

en värld, som bort från Gud vill gå 

men ännu räddas kan. 

2. När mänsklig klokskap och förnuft 

vill pejla in ditt kors, 

då blir dess sanna härlighet 

i mörker dolt för oss. 

Guds vrede över syndens svek 

förnekas med en tankelek. 

En gåta blir ditt kors. 

3. Låt, Kristus, korsets ord få bli 

en uppenbarelse. 

Då strömmar korsets krafter in 

djupt i vår varelse. 

Då plågas vi av syndens sår 

och av ditt offer läkning får, 

till hälsa och nytt liv. 

4. Med mänsklig tankes mönster är 

ditt kors på krafter tömt, 

och inget mänskligt kan då bli 

försonat eller dömt. 

Ditt liv blir föredöme blott, 

din död en tragedi, ett brott 

och glömd är korsets nåd. 

5. Kom, Ande, och befria oss 

från mänsklig klokskaps gräns, 

och led oss in i friheten, 

där synd och korset känns. 

Låt stråla underbart för oss 

Guds hemlighet i Kristi kors, 

till liv av Kristi liv. 

6. Ja, flöda, korsets krafter, in 

med härlig möjlighet 

att helas och befrias av 

Guds kärleks verklighet. 

Den krossar själviskhetens grund 

med korset sen den stora stund 

då allt för oss han gav.

Text och copyright: Christian Braw (inspirerad av 1 Kor. 1:17)

Förrän Guds Son sitt verk fullbordar

1. Förrän Guds Son sitt verk fullbordar

och korsets död till mötes går,

i ödmjukhet han sej omgjordar

och sina vänners fötter tvår.

Han vill sin nya lag oss lära,

det bud han oss på hjärtat lagt:

blott dem som älskar kan Gud ära,

blott dem som tjänar ger han makt.

2. Sej själv att skona, själviskt spara

är dårars konst, är vinning snöd.

"Var själv ditt mål" är frestarns snara,

bli inkrökt i sej själv är död.

Men fritt sej själv som offer bära

åt Gud i syskonkärlek ren,

hans nåd till pris, hans namn till ära

är gudstjänst utan vank och men.

3. Sann frihet endast han förlänar,

som över själviskheten vann,

ty fri är bara den som tjänar

i kärlek, ödmjukhet som han.

Må vi få nåd att hemåt vandra

i lydnad för hans stora bud

om syskonkärlek till varandra -

det livet är ett liv i Gud.

O Kristus, som led korsets nöd och skam

1. O Kristus, som led korsets nöd och skam,

hjälp mej den enda, svåra vägen fram!
Gör mej till ett med alla som just nu
av råa knektar pinas såsom du -

2. med barn och mödrar, som just nu förgås,
med män, som just i natt av kulor nås,
men, Herre, Herre, även med var knekt
som står och flinar ondskefullt och fräckt.

3. De är ju alla människor som jag,
och för oss alla led du Långfredag,
och för oss alla stod du också opp -
och därför är ditt kors mitt enda hopp.

 

Du som gick före oss

Oljebergets lunder

1. Oljebergets lunder,
se Guds kärleks under!
Sorg som gräns ej känner
Jesu hjärta bränner.
Av hans ångest pannan glöder,
och nu nalkas falska bröder.
Jesus, döden nära,
all vår synd vill bära.

2. Allt han måste våga.
Kalken fylld av plåga
han ej från sej visar.
Vi hans lydnad prisar.
Ängeln om hans pina talar,
styrker honom och hugsvalar.
Jesus, stor är nöden,
trött du är till döden.

3. Vänners stöd har svikit,
bort de fegt har vikit.
Redo står dock Judas,
grymma män ska bjudas
att i mörkret överfalla
honom som vill frälsa alla.
Sveket ofärd stiftar,
Judas kyss förgiftar.

4. Fastän allmaktsorden
kastar dem till jorden,
synden ej förskräcker
dem som mörker täcker.
Honom de i döden sänder,
som vårt tvång i frihet vänder.
Jesus till vår ära
dödens band vill bära.

Han på korset, han allena

Alt. koral:

Alt. koral: 
    

1. Han på korset, han allena
är min fröjd och salighet. 
Ingen kan så väl mej mena, 
ingen så mitt bästa vet. 
Ingen är mot mej så god, 
ingen har hans tålamod. 
Söker jag kring land och rike, 
aldrig finner jag hans like. 

2. Jordisk vän kan lindra nöden 
för en vän som hjälp begär. 
Jordisk kärlek går i döden 
bara om den älskad är. 
Men finns någon mer än han 
som så tåligt älska kan 
att han allt för mänskor lider 
som i hat mot honom strider? 

3. Han på korset, han allena, 
annan är ej funnen än. 
Han, Guds Lamm, det milda, rena, 
dör för ovän som för vän. 
Ingen skillnad Jesus gör, 
lämnar inga utanför,
kämpar, blöder och vill kalla 
till Guds paradis oss alla.

4. Solen som från fästet lyser
över ond som över god
bara någon droppe hyser
av hans djupa kärleksflod.
Månen som från himlens hus
ger åt själva natten ljus
är ju som en skugga bara
av hans kärlekseld, den klara. 


5. Han på korset, han allena 
allt mitt hopp och goda är. 
Ingen må mej det förmena 
att jag håller honom kär. 
Vilken vän har här för mej 
såsom han utgivit sej? 
Han kan mej med Gud förena, 
han på korset, han allena.