Jungfrun som bärs av tillit och tro

Maria går till Herrens hus

När Gabriel går till Marias hus

Den hårda himlen rämna fick

1. Den hårda himlen rämna fick,

i Jungfruns liv Gud själv nedgick,

den andre Adam, en av oss,

vem på vår jord vill nu förgås?

2. I Jungfruns liv det bröllop stod,

då Skaparen fick kött och blod.

Tänk vad vi nu är adlade

långt över alla änglarna!

3. Ty ingenstans det skrivet står,

att änglarnas natur Gud får,

men läs Guds ord, så står däri:

Guds Son blev människa som vi!

4. Och därför vet vi: han är mån

om släkten sin, Marias Son.

Han evig kärlek till oss bär,

hör på, så hoppfullt detta är!

5. Vår höge frände, hjälp din släkt!

Låt den som sover få bli väckt,

och av mandomsanammelsen

ge tröst åt väckte syndaren!

6. Bevara den som nåd har fått,

för släktskaps skull gör honom gott.

När någon så går härifrån,

tänk på ditt kött, du Mänskoson!

Jungfrun står där för oss alla

1. Jungfrun står där för oss alla, 

som Guds kärlek valt att kalla 

att för hela skapelsen 

tro och svara 

ja och vara 

av hans skördar förstlingen. 

2. Jungfruns tro på Ordet gjorde, 

att hon födde Herrens Smorde. 

Skapelsen och Gud blev ett. 

Sådd som jordats 

har fullbordats 

genom svaret hon har gett. 

3. Herrens moder kunde svara 

ja och världens gensvar vara. 

Anden ledde henne rätt. 

Jungfrun trodde, 

och Gud bodde 

i den kropp hon honom gett. 

4. Tro och lydnad, livets gåva 

skall Guds godhets under lova 

genom att vi livet ger, 

lika fria 

som Maria 

till att våga mer och mer. 

5. Gör oss, Ande, som Maria, 

ur vår låsning oss befria 

till det svar som du vill ha. 

Jungfrun har det.

Gör att svaret 

blir som hennes: hjärtats Ja!

Text och copyright: Christian Braw, publ m tillstånd

Undret som i jungfrun skedde

1. Undret som i jungfrun skedde

mänsklighetens framtid ledde 

bortom dödlighetens tvång. 

Så blev livet 

åter givet 

godhetens och hoppets sång. 

2. Ur vår vånda Gud oss löste 

och med Anden överöste 

oss med himmelsk glädjekraft. 

Vi blev fria 

med Maria 

till långt mer än Adam haft. 

3. Vi blir lösta från vår börda 

genom allt det oerhörda 

Jesus Kristus kommit med. 

Genom Blodet 

kan vi tro det 

liv han sänder till oss ned. 

4. Evig ära och beundran, 

jordisk bävan och förundran 

tillhör dig, o Gud, för det 

att ur dödens 

mörka flöden 

du förlöst din mänsklighet.

Text och copyright: Christian Braw, publ m tillstånd

(fritt efter 1 Joh. 5:6-8)

Vi sjunger med Maria

På tröskeln till Marias hem

Salig är du säger änglar

O liv som blev tänt

Hit kom en hälsning hög och stor

1. Hit kom en hälsning hög och stor
från Gud som aldrig sviker,
att han som i det höga bor
i härlighetens rike
vårt kött och blod här vill ta på
och bland oss gå,
en nyhet utan like!

2. Till Nasaret Guds ängel går,
in till en jungfru träder.
Hon om den frälsning höra får,
som lovats hennes fäder.
Ja, se hur änglahälsningen
från himmelen
förskräcker, fast den gläder:

3. Var hälsad, du välsignade
som Gud fått rikt benåda,
du föda ska din Frälsare
och i din famn den skåda
som sträcker ut sin kungastav
från hav till hav
och evigt ska få råda.

4. Guds kraft ska överskygga dej
och Anden från det höga
med gränslös nåd ska sänka sej,
med kraft du anat föga,
och Jesus är hans stora namn,
som i din famn
ska se ditt modersöga!

5. O Jesus, låt din Ande nu
med kraft mej överskygga!
Bered mitt hjärta, så att du
din boning där kan bygga!
På detta sätt lär också mej
att motta dej
och ej tillbaka rygga!

6. Så ska din himmel i mej här
med Andens kraft begynna,
ja, hjärta, själ och allt begär
ska glatt mot målet skynda,
tills jag hos dej, för evigt rik,
får bli dej lik
och aldrig mer ska synda!

  

Guds ängel till Maria kom

1. Guds ängel till Maria kom
med hälsning och med bud,
och somligt frågade hon om
men gav sej hän åt Gud:
Jag i Guds hand mitt liv har lagt,
så ske med mej som du har sagt!
Välsignelsen hon fick blev stor,
ja, hon blev Herrens mor.

2. Gud har idag den hälsningen
till kvinna och till man:
Välsignad den som vandrar än
den väg Maria fann,
som rörd av nåden bjuder in
Guds egen Son i världen sin,
som dristigt på Guds allmakt tror
och litar på hans ord.

3. Välsignad är den mänska som
åt Herren lämnar sej,
från ungdom och till ålderdom
till himlen ämnar sej,
som till Guds tjänst sej ställer än
i hemmet och församlingen,
som bär de små så hjärtevarm
till Jesus på sin arm.

4. O Gud, ge kyrkan runt vår värld
Marias hopp och tro,
på arbetsplats, vid hem och härd,
i helgedomens ro.
Låt kyrkan trogen stå som Rut,
låt den med Hanna sjunga ut,
Tabita lik i gärning skön
och Monika i bön!

Guds folk för sin Konung ska sjunga

1. Guds folk för sin Konung ska sjunga,
kring jorden dess jubel må runga.
Sitt folk han från synden vill frälsa,
med lovsång vi honom må hälsa.

2. Guds under begrunda vi borde, 
till frälsning för oss han dem gjorde.
Så ofattbart rik är hans gåva,
hans heliga namn må vi lova!

3. Hans kärlek den är utan ände
mot dem som till honom sej vände,
från släkte till släkte han bär dem,
sin nåd och sin trofasthet lär dem.

4. Men mänskor med högmodets tankar,
vars hjärtan av maktlystnad bankar,
som agnar för vinden han skingrar,
som sand mellan allmaktens fingrar.

5. Han nedstörtar stora och rika,
men ska aldrig någonsin svika
de små i de dystraste öden,
som suckar till honom ur nöden.

6. I kärlek han hungrande mättar
och sorgtyngda hjärtan han lättar,
sitt ansikte milt mot oss vänder,
sin frid och välsignelse sänder.

7. Vår Gud vill vi lova och ära
som kom för att synderna bära.
Ja, du som oss skapar och frälsar,
ditt folk dej med lovsånger hälsar! 

Tack, Herre, för din jungfrumor

1. Tack, Herre, för din jungfrumor,
din mor Maria,
benådad, i sin ringhet stor,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim,
lovsjung, o Serafim,
sjung med henne Herrens lov!
Salig, salig, salig Maria!

2. Hon bar dej i sin egen kropp,
din mor Maria,
och födde dej, all världens hopp,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

3. Ja, hon bevarade ditt ord,
din mor Maria,
spred väldoft som en fruktbar jord,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

4. Till krubba, kors och kunskap kom
din mor Maria.
Så lär oss ta emot dej som
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

Med Maria Kyrkan prisar

1. Med Maria Kyrkan prisar
Herren för den kärlek stor,
som han varje dag bevisar
dem som med Maria tror. 
Lyft ditt hjärta upp i höjden,
jubla med i änglafröjden:
Herren till den ringa ser
och till jorden stiger ner.
Stora ting han låter ske,
när han världen hopp vill ge.

2. Låt oss alla salig prisa
Jungfrun, Herrens egen mor;
sjung Marias höga visa:
salig du, som löftet tror!
Ifrån släkte och till släkte
genom seklerna sig sträckte
Skaparens barmhärtighet
in i evig härlighet
över dem som fruktat har
den som är och alltid var.

3. Stora gärningar han gjorde
med sin kraft, sin starka arm,
när han valde ut sin smorde,
tände elden i hans barm.
Men i stoftet ner han sänkte
den som höga tankar tänkte;
härskare han störtar ner
och en fattig ära ger.
Mänsklighetens största män
vänder tomhänt hem igen.

4. Han de hungriga skall mätta
och de rika skicka bort,
men det folk som ville sätta
tro till vad han sagt och gjort
skall barmhärtighet han visa,
med en faders hjärta lisa,
föra det till målet fram
som han lovat Abraham,
och hans barn till evig tid
jubla skall i rikets frid.

Text och copyright: Christian Braw fritt efter Maria Joakimsdotter (Luk. 1:46-55), publicerad med tillstånd

Gud bor i ett ljus dit ingen kan gå

1. Gud bor i ett ljus dit ingen kan gå,
Gud kan vi ej se och inte förstå.
Men Gud kommer hit,
han vill vara här,
så blir han ett barn som Maria bär.

2. Ära vare dig, o Gud som är stor,
att du kommer hit som vår lille bror.
Ja, du kommer hit,
du vill vara här,
så blir du ett barn som Maria bär.

©Text: Margareta Melin 1969 (34 år), publicerad med tillstånd.
©Musik: Lars Åke Lundberg 1970 (35 år) 

Beundrad och tillbedd

1. Beundrad och tillbedd 
i födelsens stund, 
ett spädbarn vid bröstet 
och tillvarons grund, 
en världsrymdens Herre 
och barn på vår jord, 
Guds mönster för världen 
och värd vid vårt bord. 

2. Beundrad och tillbedd 
som vishetens Ord. 
Du präglade allting 
i himmel, på jord. 
I dig allt blev till och 
i dig allt består, 
och överallt möter 
oss vishetens spår. 

3. Beundrad och tillbedd 
som Guds sakrament. 
Bebådelsens under 
på altaret hänt. 
Materia tar du 
och blir med den ett, 
förvandlar den, räcker 
– och undret har skett!

Text och copyright: Christian Braw, publ. med tillstånd

Min själ berömmer Gud med fröjd

1. Min själ berömmer Gud med fröjd,
min ande gläder sej.
Ty Gud, min Frälsare i höjd,
har sett i nåd till mej.
Mej ringa stoft han saliggjort,
min själ med nåd han fyllt
och öppnat mej sitt rikes port
av kärlek, oförskyllt.

2. Hans starka arm har övat makt
och gjort så stora ting.
De mäktiga han nederlagt
och strött som stoft omkring.
De andligt rika har han sänt
ifrån sej tomma bort,
och prål och högmod har han vänt
i armod inom kort.

3. Ja, hans barmhärtighet är stor
och utan gräns dess längd.
För den som på hans löfte tror
är hjälpen aldrig stängd.
Och det förbund han slöt en gång
med fäderna i frid,
det skall stå fast för släkter mång´
i nåd till evig tid.

4. Hans visdom outgrundlig är,
ej världen den förstår,
men den som håller honom kär
hans planer veta får.
Förtro dej därför mer och mer,
min själ, åt fridens Gud.
Tag mot med glädje vad han ger
och vandra i hans bud. 

O hur länge ska ett hjärta

1. O, hur länge ska ett hjärta
sucka, söka efter friden
och i outsäglig smärta
aldrig finna den i tiden?
Ja, hur länge ska ett öga
efter ljus förgäves spana
i det molnbetäckta höga
och på livets dunkla bana?

2. Stilla, heligt dunkla minne
av ett Eden som försvunnit!
Tysta aning i vårt sinne
om ett mål som vi ej hunnit!
Vi har dock en väg till livet,
som är uppenbarad vorden:
vi har ordet, som är skrivet
först i himlen, så på jorden.

3. Oförgänglig profetias
löftesord sej här fullbordar.
Han är kommen, vår Messias!
Herrens, Herrens Ande ordar:
Flydda är nu nattens väkter,
över Sion uppgår ljuset,
och för jordens fallna släkter
öppnas åter fadershuset!

4. Ner i dödligheten stiger
nåd och sanning och försoning
och Guds Ande kroppen viger
till sitt tempel och sin boning.
Sej med människonaturen
Herrens härlighet förenar,
och Guds Son, av kvinna buren,
blir det offer som oss renar.

*5. Salig, salig den som kände,
den som trodde dej allena,
Sanne Gud, och den du sände
att med dej oss än förena.
Jesus Kristus, du är vorden
vägen, sanningen och livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet.