Låt, o Herre, Ordet ringa

1. Låt, o Herre, Ordet ringa 

som en väckarklockas ljud 

och ur sömnen nu oss bringa 

till att se och tro dig, Gud. 

Hjälp oss finna och att se 

all den glädje du vill ge, 

mål och mening, kraft att bära, 

allt vad Ordet kan oss lära. 

2. Låt, O Herre, kraften strömma 

in i oss med Kristi ord, 

hindra oss ifrån att drömma 

att vi skuldlöst levt på jord. 

Väck och led vårt samvete 

att vårt eget ansvar se.

Gör oss ärliga och sanna, 

låt i ödmjukhet oss stanna. 

3. Och låt kraften också strömma 

från ditt evangelium. 

Låt försonade oss glömma 

frestelsens mysterium. 

Ge oss tro att kasta av 

samvetskval i Kristi grav, 

och låt Anden uppenbara 

att de där skall kvar få vara. 

4. Då skall kraften, som du skänkte, 

också oss förvandla så 

att vi blir till vad du tänkte, 

när du lät oss livet få. 

Då skall all din kärlek bli 

dräkten, som vi växer i, 

och som sol kan himlen måla 

skall din godhet från oss stråla.

Text och copyright: Christian Braw (publ m tillstånd)

Guds ord det klara, rena

1. Guds ord det klara, rena,

som själens hälsa är,

vill ulven oss förmena, 

som avund till oss bär.

När det för oss förklaras,

allt med sin rätta grund,

han ser sej därmed snaras,

bli röjd var dag och stund.

2. Förlorat går ditt välde,

du grymme Antikrist! 

Du föll när du dej ställde 

i kamp mot Jesus Krist.

Ja, slutligen skall Anden

som går ur Kristi mun

förgöra dej - så vann den

i världens sista stund. 

3. Att så skall ske och hända,

det har oss Skriften lärt.

Det rike skall så ända,

som var så fruktansvärt. 

Allt som har skett i lönndom

skall sist bli uppenbart,

Guds ord går aldrig sönder, 

Guds rike kommer snart.

Guds ord skall slungas

1. Guds ord skall slungas hänsynslöst och sprängande.

Det är en hammare som krossar berg.

Till storms mot allt förvillande, förvrängande,

det skall gå fram och skilja ben från märg.

2. Guds ord skall talas lugnt och undervisande,

till var och en, som vill ha säkra råd.

Med trohet skall det bäras fram, beprisande

Guds kärlek och vår Herre Kristi nåd.

3. Guds ord skall läsas vaket och begrundande

i helgdagsstillhet och i vardagsid.

Då kan det skänka kraft till allt det stundande

och leda tryggt fram genom villsam tid.

4. Guds ord skall viskas sakta och hugsvalande

till den som väntar på det tysta bud.

Om evigt liv och evig sällhet talande

det skall ledsaga själen hem till Gud.

Herre, tack att grunden höll

1. Herre, tack att grunden höll 

och att huset inte föll. 

Störtflod kom och stormvind ven, 

kring oss spreds förödelsen. 

2. Mitt i stormen var du där 

i den grund som livet bär, 

i det ord och löfte som 

till oss genom Jesus kom. 

3. Ordet är den fasta grund, 

där vårt liv och vårt förbund 

med ditt fadershjärta fått 

mera gott än vi förstått. 

4. Inte bara hört men gjort 

blir ditt Ord och löfte stort 

mitt i livets nederlag 

och på stormens mörka dag. 

5. Ordets kraft blir uppenbar 

när det under livet har 

fått förvandla handlingssätt 

och gjort dem med dig till ett. 

6. Herre, tack att Ordet haft 

mitt i stormen sådan kraft 

och har blivit grunden där 

fasthet i allt flyktigt är. 

7. Efter stormen stillhet rår 

och förundrade vi står. 

Tack för att i stormens stund 

du höll fast oss vid din grund.

Text och copyright: Christian Braw, publ m tillstånd

Är det ej helt vad Gud oss uppenbarat?

 

1. Är det ej helt, vad Gud oss uppenbarat?

Är det ej ett från början och till slut?

Hur kunde Evangelium bli förklarat,

om profetian icke gått förut?

2. Det står för evigt, vad de har gemensamt,

de två förbunden; och det främsta är,

att över allting älska Gud. Det ensamt

om bådaderas enhet vittne bär.

3. Ej blott till Israel, nej, till oss alla

ur Sinais åskmoln höjdes Herrens röst.

Den skarpa domsbasun där hördes skalla,

genljuder än från syndarns slagna bröst.

4. Som i ett tornur, på de tolv i ringen

vad tiden lider allas ögon ser,

så, vad är rätt, vad brytas må av ingen,

de tio bud, de tvenne tavlor ter.

5. Dem vill man dock ifrån oss fjärran skjuta.

Hur kan man det, då Han, som kommen var,

att allt fullborda, allting sammansluta,

med sitt insegel dem förnyat har?

6. Vems var den röst, som Moses´ anda väckte?

Vem var den ängel, som för honom gick,

som folkets törst ur brustna klippan släckte,

och brödet gav, som det från himlen fick?

7. "Mitt namn i Honom är", så Herren sade,

och hör: som Herren själv, så bjuder Han.

Hos Abraham Han redan gästat hade,

och det var Honom, Jakob övervann.

8. Dold inom sej, blir Gudomen i Ordet,

Enfödde Sonen, för oss uppenbar.

Som Skaparordet, Hans är ock budordet.

Hos Gud Han före tidens början var.

9. "Förklara mej", så bad Han själv på jorden,

"o Fader! som jag, förrän världen fanns,

stått härlig inför dej". Märk väl de orden:

av evighet den klarheten var hans!

Som torra marken dricker regn

I tystnaden där talar du

Alla dina ord är ande och liv

Saliga de som hör Guds ord

//: Saliga de som hör Guds ord ://
Saliga de som hör Guds ord
och tar vara på det.

Ditt ord består

Tala, Herre, jag vill höra

1. Tala, Herre, jag vill höra
och på dina ord ge akt.
Till mitt hjärta ska de föra
liv och Ande, som du sagt.
Dödens makt i mej är stor,
Jesus, låt nu livets ord
alltid genom hjärtat strömma,
så jag aldrig dej kan glömma!

2. Vem vill inte gärna höra
dej, vår bäste vän på jord?
Till vårt hjärta och vårt öra
ingen talar såna ord.
När en självgod själ du ser
slår ditt ord som blixten ner.
Men när hjärtesåren blöder
helar dina ord och stöder.

3. Dina ord är klara bäckar
som går fram i öde land,
som var dag kan törsten släcka
mitt i brännhet ökensand.
Dina ord ska lysa mej
genom liv och död till dej,
de ger kraft åt dem som strider,
läkedom åt dem som lider.

4. Herre Jesus, dej till ära
låt ditt ord i hjärtat gro,
låt det goda frukter bära,
så jag tjänar dej i tro.
Ta det aldrig bort från mej,
tills jag hör och skådar dej
i din himmels helgonskara
och hos dej får evigt vara!

Gud, låt oss i din kunskap växa

 


Gud, låt oss i din kunskap växa,
så den ej bara blir en läxa
men gror och spirar dag för dag,
så det du sått i oss kan mogna,
så vi av nåd kan bli dej trogna
och glädjas åt ditt välbehag.

Ett behövs, och detta enda

Alt. koral:


1. Ett behövs, och detta enda
lär mej, Gud, att rätt förstå!
Jag vill håg och hjärta vända
från den makt som ska förgå.
Ja, fast till dess lockbeten många sej vänder,
jag håller i dina välsignande händer.
Du, Jesus, har livets gudomliga ord,
i dej hela himmelens härlighet bor!

2. Som Marias hjärterötter
sökte denna enda skatt,
då hon sej vid dina fötter
full av längtan hade satt,
så vill jag så gärna i hjärta och öra
ditt ljuvliga tal och din vilja få höra.
Som hon jag din nåd har lärt känna och såg
den rikedom som i ditt ord åt oss låg.

3. Inget inför Gud jag bringar
utom dej och dina sår,
under din försonings vingar
jag för Gud frimodig står.
En evig rättfärdighet kom ju i dagen,
då du i vårt ställe fullbordade lagen.
Då vävdes den fagraste klädnad av Gud,
som smyckar vid tronen din saliga brud.

4. Låt mej då på nytt uppväckas 
till ett heligt liv i dej!
Låt allt ont alltmera stäckas
av din stora kraft i mej!
För allt som till liv och till helgelse leder,
det är det ju, Jesus, du själv som bereder.
Ta från mej all syndens förfärliga tröst,
och fyll med din helige Ande mitt bröst!

Se, solen skiner ljus och skön

 

1. Se, solen skiner ljus och skön
där språkets vågor glittrar!
Likt fåglar små i skogen grön
då barnens själar kvittrar.

2. Vår Herre högt i himlen bor,
och där är gott att vara.
På änglavingar Herrens ord
ger budskap underbara.

3. Och där Guds ord bevaras väl
det sätter bo och sjunger:
Guds frid, bli ljus i varje själ,
bli sång på folkets tungor!

4. Se, utan ord som häst och hund
är även svan och svala,
men mänskan fick av Herren mun
till att med honom tala. 

5. Så öppna nu din port och dörr
för Herrens löften klara,
så de så tätt som aldrig förr
här in och ut kan fara.

5. Ja, öppna i en salig stund
för Herrens ord ditt öra.
Och öppna dej du folkets mun:
du ordet ut ska föra.

6. Ja, tala sant om smått och stort,
och enkelt om det höga!
Ty gott är allt som Gud har gjort
och klart är barnets öga.

Ditt ord, o Herre, är den klara lykta

1. Ditt ord, o Herre, är den klara lykta
som visar vägen genom dunkla snår.
Hur tider än må komma eller flykta,
den strålar lika härligt år från år.

2. Ditt ord är dagg för torra hjärtejorden,
det friska källsprång som ej sinar ut.
Ditt ord är huset med de rika borden,
vars goda gåvor aldrig ska ta slut.

3. Så hjälp mej höra och i hjärtat gömma
ditt ord, o Jesus, som du givit mej!
Låt det få trösta, ja, men också döma,
låt det mej lyckligt leda hem till dej!

Pris vare dej, o Jesus kär

 

1. Pris vare dig, o Jesus kär, 
för nådens dyra ord, 
som mer än guld och silver är
och allt på denna jord!

2. Ja, vad är ädelstenens glans 
och äkta pärlan själv 
mot Ordets sköna löfteskrans, 
mot livets klara älv! 

3. Det ger den döde liv på nytt 
och reser upp en böjd, 
vars nöd och sorg då blir förbytt 
i outsäglig fröjd. 

4. Ty nog och övernog det har 
för hela världens törst, 
var än den blivit uppenbar, 
ja, där den är som störst. 

5. O, kunde jag då, Herre kär, 
av hjärtat tacka dej 
för detta nådens ord, som är 
ett livets ljus för mej! 

6. Ja, ge det vingar, sänd det ut 
kring hela jordens rund! 
Förena alla folk till slut 
i nådens fridsförbund! 

7. Då hörs från söder och från nord 
en evig lovsångs ton 
till himlaskarans fröjd så stor 
inför din äras tron!

Helga Bibel, Herrens ord

Alt. koral:




1. Helga Bibel, Herrens ord, 
största skatt på denna jord, 
denna bok mej troget lär 
vad jag varit, gjort och är. 

2. Den bestraffar synd och fel, 
ger av Jesus själv mej del.
Den har dömt och friat mej, 
livets väg den visat mej. 

3. Bibeln är mitt säkra stöd, 
den ger tröst i all min nöd,  
lovar fröjd och härlighet,
evigt liv och salighet.

Jag vet en äng, så frisk och grön

     



1. Jag vet en äng, så frisk och grön, 
där morgonsolen strålar skön 
och Sarons lilja utan fläck 
står vid den silverklara bäck 
och böjer för en himmelsk vind 
sin sköna, oskuldsvita kind. 

2. Dit ilar lamm i morgonstund 
att finna gräs på daggig grund; 
och fridens duva sänker sej 
ner över dem och viker ej; 
och herden själv framför dem går,
de följer i hans ljusa spår. 

3. Och fikonträd och oljeträd 
där står bland fält med gyllne säd; 
en vinstock röda druvor bär, 
och mjölk och honung flyter där. 
Jag vid vart steg på ängen ser 
av rikedomar mer och mer. 

4. Och denna undersköna lund 
planterats på en klippas grund, 
som aldrig, aldrig bäva skall, 
om havet än bröt in med svall.
Om jord och himmel än förgår, 
den ändå lika fast består. 

5. Guds ord den sköna ängen är; 
hans eget folk är lammen där; 
och Herden, Klippan, på vars grund 
står fast ett evigt fridsförbund, 
är du och din rättfärdighet, 
Guds egen Son, i evighet.

Bli kvar hos oss, o Jesus Krist

1. Bli kvar hos oss, o Jesus Krist,
ty kvällens mörker kom till sist.
Din helga läras klara ljus
låt alltid lysa i vårt hus.

2. Din kyrka hjälp, o Jesus Krist,
trots all vår tröghet, köld och brist.
Låt ordet alltmer framgång få
och ut till alla själar nå.

3. Behåll oss fasta vid ditt ord,
förhindra satans själamord
och ge din kyrka nåd och frid,
sann enighet och mod till strid.

4. Nu vill förnuftet mästra dej
och inte låta rätta sej.
Det vill ej dina vägar gå,
men nya budord hittar på.

5. De stolta andar dämpa ned,
som, snabba efter tidens sed
att ändra om varhelst de kan,
förfalskar så din lära sann.

6. Men saken, äran först och sist
är din och inte vår, helt visst!
Stå därför bi din lilla hjord
som tror och litar på ditt ord.

7. Ditt ord är i vår nöd och sorg
vår säkra tröst och fasta borg.
Behåll oss där, o Herre kär
- allt annat är förgängligt här.

8. Giv att ditt ord oss lyser så,
att vi i mörkret ej må gå,
men genom denna Tåredal
till dej i himlens ljusa sal!

Ta Bibeln med, ta Herrens ord

1. Ta Bibeln med, ta Herrens ord
som lots, kompass och ljus ombord,
då går dej väl, då når du fram
om färden än blir prövosam.

2. På tidens hav går mången storm
och livet skiftar ofta form,
men är vår Herre med ombord,
så ska hans frälsning bli förspord.

3. Är Herrens ord vårt hjärta kärt
och om vi minns vad det oss lärt,
då har vi tröst som ej förgår
om än mot skeppet vågen slår.

4. Vad mänskor talat, tänkt och sagt
försvinner snart som ängens prakt.
Guds ord består till evig tid,
säll den som tryggar sej därvid.