Vilket djup i Jesu kärlek

 




1. Vilket djup i Jesu kärlek,
gränslöst vid att leva i! 
Som en varm och härlig havsvåg
har den gjort mej ren och fri.
Över, under, runt omkring mej
är hans kärleks starka ström,
för mej fram mot himlastranden,
stora, sanna framtidsdröm!

2. Vilket djup i Jesu kärlek!
Sprid hans lov från hav till hav:
hur han älskar alla, alla,
frälsning ger från synd och grav,
hur han värnar om de kära
som han löste med sitt blod,
hur han ber för svaga vänner,
sänder kraft och tröst och mod!

3. Vilket djup i Jesu kärlek!
Ingenstans finns sådan ro.
Guds välsignelse där flödar,
väcker kärlek, hopp och tro.
Vilket djup i Jesu kärlek!
Himlens salighet den ger.
Och den lyfter mej och bär mej,
tills jag evigt honom ser.

Det heliga kors vår Herre själv bar

1. Det heliga kors vår Herre själv bar,
hans blodiga sår och död för envar,
den bittra pina som han fick lida,
därav allena allt gott vi får bida.
Vi blir inte saliga på annat vis.

2. Ja, S:ta Maria, Frälsarens mor,
och alla de helgon i himmelen bor,
av idel nåd har saliga blivit
för Kristi skull, som för oss sej utgivit.
Vi blir inte saliga på annat vis.

3. Ja, människor alla, lyssna och vet
att hela Skriften vittnar om det,
att om ni vill himmelens salighet vinna,
för Kristi skull endast kan ni den finna.
Vi blir inte saliga på annat vis.

4. Guds helige Ande, du sanningens tolk,
uppliva och upplys din kyrka, ditt folk,
och led oss alla på ljusets bana
från självgjord vishet och syndig vana.
Vi blir inte saliga på annat vis.

5. All ära och pris ske Herren, vår Gud,
som sände sin Son med fridens bud.
I nåd han lede oss allesamman
att frukta och älska honom. Amen.
//: Vi blir inte saliga på annat vis ://

Jag har en vän som har gett sitt liv

1. Jag har en vän som har gett sitt liv
för att jag ska få leva.
Här finns det inget alternativ,
jag är som Adam och Eva:
när jag försökte bli god som Gud
förbröt jag mej mot varenda bud.
Då föll domen, så löd den:
syndens lön, det är döden!

2. Denna dom, den var absolut,
och där kunde det stannat.
Men när jag tänkte att allt var slut,
så ville Gud något annat:
i Jesus Kristus han till mej kom,
tog bägaren med min skuld och dom,
och i botten den tömdes
när han oskyldig dömdes.

3. Tänk, jag ska inte döden dö!
Jesus dog i mitt ställe!
I hans blod är jag ren som snö,
för hans rättfärdighet gäller.
Tack, Herre Jesus! Mitt liv är du,
ja, ditt är livet jag lever nu.
Herre, låt mej få höra
vad du vill jag ska göra!

[Norsk text Vidar Kristensen - sv. övers. av A.H. publ. utan tillstånd]

Ingen stund är såsom denna

1. Ingen stund är såsom denna, 
kvällens sista, tysta timma. 
Ingen sorg ska längre bränna, 
inga stämmor mera stimma. 

2. Ta då, Gud, i dina händer
denna dag som nyss förflutit. 
Trygg jag vet: i gott du vänder 
vad jag hållit eller brutit. 

3. Ont jag tänker, ont jag handlar, 
men du läker allt och renar. 
Mina dagar du förvandlar 
så från grus till ädla stenar. 

4. Du får lyfta, du får bära, 
jag kan bara allting lämna. 
Ta mej, led mej, var mej nära! 
Ske mej vad du sen må ämna!

Herre Gud, för dej jag klagar

Alt. koral: 
    

1. Herre Gud, för dej jag klagar:
vad mej kväljer natt och dag,
vad min kropp och själ försvagar
är min fruktan för din lag!
Jag på mörkrets vägar gått
tills jag fyllt mitt syndamått.
Därför vill mej Satan stjälpa,
Herre, kan du ännu hjälpa?

2. Dygden har jag platt försummat,
laster har jag lärt med flit,
om jag något ont förnummit
har jag gärna skyndat dit. 
Herrens ord har jag försmått,
i hans hus ovilligt gått.
Jag mej dåligt sällskap tagit,
goda råd ur hågen slagit.

3. Stygga laster och den lede
har nu fört mej in i nöd,
fört mej till Guds straff och vrede,
så jag fruktar evig död.
Ack, jag blinde syndaträl
som så har förstört min själ!
Domen, domen mej förskräcker,
helvetsångest i mej väcker.

4. Men att i förtvivlan klaga,
kära själ, är det ditt val?
Skall dej ångest jämt få gnaga,
skall du känna syndens kval
men ej märka någon tröst
av att du är återlöst
av Guds Son som vill oss alla
än till bot och bättring kalla?

5. Satan vill ju så bedra dej
att du Jesus glömma skall,
han vill helt och hållet ha dej
och få med dej i sitt fall.
Förr har han dej synda lärt
och i säkerhet dej snärt,
nu vill han förtvivlan lära
och allt hopp om nåd avskära.


6. Men när samvetet nu vaknar
och jag märker mina fel,
jag Guds omsorg inte saknar,
för i honom har jag del.
Är jag en förlorad son
flyr jag till Guds nådetron.
Gud min Fader god i ljuset
ser mej helst som barn i huset.

7. Döden gör mej inte häpen,
fast den faslig är i sej,
för den är av Kristus dräpen
och kan inte skada mej.
Domen fruktar jag väl stort,
eftersom jag illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer,
att min Broder Jesus dömer.

8. Jesu blod min skuld utplånar,
Jesus för min nöd vet råd.
Jesus mej med Gud försonar,
så jag skonas och får nåd.
Jag en säker tillflykt får
genom Jesu djupa sår.
Jesus hjälper mej ur nöden,
så i livet som i döden.

Se Guds rena Lamm

1. Se Guds rena Lamm 
där på korsets stam! 
Vilken jämmer, vilken fasa! 
Se nu mörkrets makter rasa! 
Se Guds rena Lamm 
fäst vid korsets stam! 

2. Är du sorglös än 
och en världens vän, 
stanna här en stund och skåda: 
se Guds vrede, syndens våda! 
Se Guds rena Lamm 
fäst vid korsets stam! 

3. Fruktar du Guds dom, 
kära själ, så kom! 
Skåda nu Guds kärleksunder 
här i Jesu sista stunder! 
Se Guds rena Lamm 
och gå dristigt fram!

Fröjda dej och sjung, mitt hjärta

 

1. Fröjda dej och sjung, mitt hjärta, 
för du har en Frälsare. 
Vike nu all sorg och smärta, 
vike nu allt kval och ve! 

2. Fiendernas här han krossat, 
djävulens och syndens makt. 
Han har mina bojor lossat, 
själva döden nederlagt. 

3. Han som en gång mej har vunnit, 
aldrig släpper han mej mer. 
Han bevarar den han funnit, 
det i ordet klart jag ser. 

4. Jag är lönen för hans möda, 
för det var för mej han stred. 
Mej han köpt med blodet röda, 
när för mej han döden led. 

5. Han besegrat dödens välde, 
uppstått med förklarad kropp. 
Även mej hans seger gällde 
och nu har jag evigt hopp. 

6. Trygg jag lever, trygg jag vilar 
i den gode herdens famn. 
Kommer döden, glad jag ilar 
hem till fridens sälla hamn.

Herrens stad har fasta grunder

 

1. Herrens stad har fasta grunder,
den går i storm och flod ej under,
på hälleberget byggd den står.
Inget hot Guds folk förfärar,
om ondskan än med sina härar
mot murarna till anfall går.
För Gud med all sin makt
i trohet håller vakt
kring de sina.
Han ger sin ro
åt deras tro
och låter dem i trygghet bo.

2. Stora ting i dej predikas,
du löften fått som ej kan svikas,
Guds menighet bland jordens folk.
Du har sett Guds ljus, det klara,
hans Ande kvar i dej ska vara,
du kallad är till Herrens tolk.
När här kring all vår jord
du sprider nådens ord,
ljuvligt klingar
då varje ljud
med fridens bud
från frälsningens och livets Gud.

3. Herrens stad är folkens moder,
från Sion strömmar livets floder,
i Sion växer livets träd.
Du Guds folk, du evigt unga,
dej öva att din lovsång sjunga,
dej saligt i din Konung gläd!
Du höja får en gång
det nya livets sång
till Guds ära,
som i vår nöd,
mot synd och död
sitt liv, sin salighet oss bjöd.

Det gamla året är förbi

1. Det gamla året är förbi,
ett nytt istället möter vi.
Gud vare lov, att vi i frid
fått leva intill denna tid!
Gud, ge oss nu ett gott nytt år,
så var och en ditt sinne får
och i sin gamla synd ej står.

2. Vi ber dig: överge oss ej,
förlåt vår synd, förbarma dig!
Låt sakramenten och ditt ord
ge kraft och näring åt din hjord.
Din kärlek i vårt hjärta tänd,
din Andes nådegåvor sänd,
all satans list ifrån oss vänd.

3. Sträck över oss din högra hand,
välsigna både stad och land.
Ge hälsa, välgång, dagligt bröd
och stå oss bi i sorg och nöd.
Ja, lys och led vår överhet,
ge världen fred och enighet,
allt gott för tid och evighet.

4. Så vill vi nu, vår Fader blid,
få tjäna dig i all vår tid.
För Jesu skull din Ande ge,
om tro och kärlek vill vi be.
Till sist låt ske oss som vi tror,
att vi med änglar där du bor
får lova dig med glädje stor!

Ring in gudstjänsttid

VÅR LÖSEN 

1. Ring in gudstjänsttid.
Hjärta och hand,
tanke och tunga,
folket, vårt land,
gamla och unga,
gärning och kall,
Gud skall de dyrka,
världen all
blive Guds kyrka.
Glöm misströstan, min själ,
vet, oss Gud ej försmår.
Sörj, o folk, för ditt väl.
Ring in gudstjänstår.

2. Sjung in arbetsid.
Släktenas rad
räcker oss handen,
kämpen som bad,
skald rörd av Anden.
Mödornas blod,
arbetets tunga
kräver sitt mod,
tro gör oss unga.
Heliga minnenas här
tecknar i dunklet spår.
"Framåt" vår lösen är.
Sjung in arbetsår.

3. Bed in hjärtefrid.
Syskon, i dag
där vi skall vandra
vare vår lag:
"Hjälpa varandra!"
Oförrätt gjord
hjärtat belastar,
nåden förspord
tyngden avkastar.
Glöm det förlåtna, min själ.
Herre, o var oss blid!
Se, i din hand är vårt väl.
Giv oss evig frid. 

Min vän är ljuv, min vän är mild

1. Min vän är ljuv, min vän är mild
och trofast i all livets smärta.
Ej jord, ej himmel har en bild
så skön som vännens i mitt hjärta.

2. Min vän är min och jag är hans,
och än vår kärlekslåga brinner
när solens eld och stjärnans glans
i rymden slocknar och försvinner.

3. När han vid målet väntar mej,
jag lugn fullborda vill min bana.
Mitt kors ska en gång byta sej
som hans i evig segerfana.

4. Jag än vill tänka på hans namn,
när tungans bruk är hämmat blivet,
och trygg mej lägga i hans famn,
som är Uppståndelsen och Livet.

Himmelen är härligt blå

Lång version:


Kortare version: 

1. Himmelen är härligt blå, 
ljuvlig att få titta på!
Gyllne stjärnor ler och blinkar,
ja, det är som om de vinkar
//: oss från jorden upp till sej ://

2. Det var mitt i julens natt,
tusen stjärnor lyste matt,
men så kom i natten kalla
en som överglänste alla,
//: som en liten stjärnesol ://

3. När den stjärnan ljus och blid
visat sej vid midnattstid,
tänkte de i österns rike
att en kung förutan like
//: hade fötts i Juda land ://.

4. Visa män från österland
drog igenom öknens sand
för att komma kungen nära,
fram till honom gåvor bära
//: och sin varma hyllning ge ://

5. Så till slut låg framför dem
slottet i Jerusalem.
Men Herodes var så sliten,
han var kung men inte liten,
//: inte barnet som de sökt ://

6. Färden gick till Betlehem,
där kung David haft sitt hem. 
Stjärnan hjälpte dem att finna
huset där en fattig kvinna
//: satt med barnet i sin famn ://

7. Stjärnan ledde visa män
fram till Jesus, Frälsaren.
Vi har också fått en stjärna,
om vi följer den så gärna
//: kommer vi till Jesus fram ://

8. Stjärnan som till målet för,
den som oss så glada gör,
är Guds ord, vårt ljus det klara,
som han låtit uppenbara
//: för att leda oss till sej ://

Nu tack och lov, ett nådens år

1. Nu tack och lov: ett nådens år
vi fått i Jesu namn 
och Jesus som en herde 
oss burit i sin famn. 
Men han är än densamme,
idag liksom igår, 
och själv han vill bevara 
i nåden sina får. 

2. Guds rika nåd det förra år 
var all vår salighet, 
och nåden är densamma 
nu och i evighet. 
På grund av offerblodet 
som flöt ur Jesu sår, 
är året som nu börjat 
ett salighetens år. 

3. Vi är ju ej förgångna än, 
tänk, vilken härlig nåd!
Vi är ju barn i huset 
i kraft av fridens råd, 
som gjordes upp med Sonen 
och står för evigt fast, 
sen för all världens synder 
hans frälsarhjärta brast. 

4. Ja, lova Herren, o min själ, 
och glöm ej vad han gjort! 
Han har ju gjort dej salig 
och öppnat himlens port.
Han lever, du får leva 
för den Uppståndnes skull, 
och aldrig ska han sluta
att vara nådefull.  

5. Halleluja, dig Gud ske pris 
att du är Fader vår! 
Tack käre Herre Jesus 
för alla dina sår! 
Vi firar jul och nyår 
på din barmhärtighet 
och har i Påskalammet 
all vår rättfärdighet!