Du som våra hjärtan vårdar

1. Du som våra hjärtan vårdar 

och av nåd vår bön mottar, 

Gud, en dag i dina gårdar 

bättre är än tusen dar! 

När oss livets oro tär, 

o så skönt ditt tempel är,  

o så ljuvligt att få sjunga 

där trots jordens sorger tunga! 

2. Ja, när tempelsången stiger 

andaktsfull mot himlens höjd, 

oro stillas, avund tiger, 

hjärtat slår av helig fröjd! 

Själen då från jordens grus 

redan ser sin Faders hus, 

himlens tungomål får tala 

och av hoppet sej hugsvala. 

3. O min själ, du glad dej svingar 

upp till Salems berg en gång, 

där kerubers harpor klingar 

bland Guds helgons segersång. 

Låt ditt lov, ditt böneljud, 

gå i förväg hem till Gud, 

fast du ännu följs av sorgen

på din väg mot fadersborgen.

4. Dagar kommer, dagar flyktar,
håll dej vid Guds ord och säg:
det är mina fötters lykta
och det ljus som leder mej.
Ha din lust i detta ord,
som av ålder på vår jord
mänskors tröst och frid beredde
och till himmelen dem ledde.

5. Kristna, medan vi här vandrar,
låt oss på de gångnas vis
fromma bedja med varandra,
glada sjunga Herrens pris.
Barnens och de äldres ljud
stige upp till samme Gud,
att hans godhet så nedkalla
över oss och över alla.

*6. Herre, signe du och råde
och bevare du oss väl.
Gud, ditt ansikte och nåden
lyse alltid för vår själ.
Herre Gud, dej till oss vänd
och din frid oss alla sänd.
O Gud Fadern, Sonen, Anden,
dej ske pris i alla landen!

 

Till 150-årsminnet av Svenska Kyrkans Mission: Vi ser den stora skaran där

1. Vi ser den stora skaran där

av dem som Herren sände.

Din kärlek tvang dem, Fader kär,

din eld i dem du tände.

De sökte inte sej och sitt,

för dem allt gällde dej och ditt:

de barn du återlöste.

2. Se, Herren Jesus själv går med

som fordom främst i skaran.

Hans ord slår varje tvekan ned,

hans blick ger mod i faran.

Hans längtan att var mänska nå

från trakt till trakt dem ber att gå:

hans väg de måste följa.

3. Han själv går med, fast likväl kvar

där, dit en gång han hunnit.

Se, längs den väg han vandrat har

alltmedan sekler svunnit,

hur helgedom vid helgedom

nu vittnar om att hit han kom

och tog bland oss sin boning.

Saliga alla de döda vilka i Herren har somnat

Av helgonen som kämpar

1. Av helgonen som kämpar,

av dem som vilar ut,

ditt namn, o Herre Jesus,

ska prisas utan slut.

Du segrat för att alla

en krona skulle få

och återspegla glansen

som från din tron ses gå.

2. Profeter och apostlar,

martyrers rad så lång,

ja, små och stora vittnen

du klär till fest och sång.

För dem som här gått före

vi prisar dej, vår Gud,

och vill i deras fotspår

för dej få leva nu.

*3. Vi prisar dej, vår Fader,

och Sonen, Frälsaren,

och Anden, god och helig,

för evigt tre i En,

tills alla som du vunnit

hos dej får glädja sej

att riket, makten, äran

för evigt tillhör dej.

Guds tjänare skall se hans ansikte

Det går en väg mot framtiden

Den stora vita skaran där

Alt. dansk koral (OBS! finns ej i svenska psalmboken):




1. Den stora, vita skaran där 
lik tusen fjäll som snöskrud bär 
med skog omkring 
och palmers ring, 
säg, vilka dessa är? 
Det är en skara kämpar som 
ur sorg och vedermöda kom, 
som ren och god 
i Lammets blod 
nått himlens helgedom. 
Där håller de sin kyrkogång 
och jublar evigheten lång 
i höga kor 
där Gud själv bor 
bland alla änglars sång. 

2. Här fick de utstå stort förakt, 
men se dem nu i himmelsk prakt 
vid tronen få 
som präster stå 
med kunglig glans och makt! 
Nog är det sant att nöd och grav 
här nere många tårar gav, 
men Gud nu dem 
i himlens hem 
så ömt har torkat av. 
Hos Gud, där livet är som bäst, 
nu firas evig skördefest, 
och Lammet själv 
vid livets älv 
är både värd och gäst. 

3. Vi jublar nu med er som kom 
till livets mål allt eftersom, 
som trogna stått
och lön nu fått,
ja, tusen gånger om! 
Du slitna skara är nu förd
till salighet så oerhörd,
vad du fick så
med suck och gråt
fått gro till evig skörd. 
Så höj din röst, slå palmbladstakt, 
med himmelsk kraft låt det bli sagt: 
Vår Gud, du ska 
för evigt ha
all ära och all makt!

Välsignade alla ni kära

1. Välsignade alla ni kära,
som slumrar från världens strid!
Nu prisar ni Frälsarens ära
med änglar till evig tid.
För er är det jordiska tvånget
i frihet och jubel förbytt.
Se, nu är det gamla förgånget
och allting har blivit nytt.

2. All oro och klagan försvunnit
vid himmelska toners ljud.
Det längtande hjärtat har funnit
sin saliga vila i Gud.
Ert huvud för honom ni böjer,
vars välde ej gränser vet.
För honom och Lammet ni höjer
er lovsång i evighet.

3. Nu pryds ni med livets krona,
med pärlor och ädelsten.
Och blodet, som allt kan sona,
har tvättat er mantel ren.
Ni kom ifrån strider och möda
och nådde er himmelska hamn.
Ni lever, ni är inte döda.
Pris vare vår Frälsares namn!

4. Välsigna du, Herre, de kära
som vilar från världens brus
och alltid får vara dig nära
och skåda ditt anlets ljus.
Åt dig vill vi helt oss befalla
i dag och i all vår tid,
till dess även oss du vill kalla
till dig i din eviga frid. 

Tack, Herre, för din jungfrumor

1. Tack, Herre, för din jungfrumor,
din mor Maria,
benådad, i sin ringhet stor,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim,
lovsjung, o Serafim,
sjung med henne Herrens lov!
Salig, salig, salig Maria!

2. Hon bar dej i sin egen kropp,
din mor Maria,
och födde dej, all världens hopp,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

3. Ja, hon bevarade ditt ord,
din mor Maria,
spred väldoft som en fruktbar jord,
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

4. Till krubba, kors och kunskap kom
din mor Maria.
Så lär oss ta emot dej som
din mor Maria.
Gläd er, o Kerubim...

Amen! Lovet och priset

//: Amen! Lovet och priset,

amen, vishet och tack,

amen, äran och makten och starkheten tillhör vår Gud och Lammet ://

1. Det är dessa som kom ur den stora bedrövelsen,

som har gjort sina kläder vita i Lammets blod.

Därför står de nu inför Guds tron och tjänar honom i hans tempel

och han som sitter på sin tron skall vara mitt ibland dem.

Amen...

2. Ingen hunger och törst skall plåga dem mera,

varken sol eller eljest brännande hetta,

ty Guds Lamm skall föda dem och leda dem till livets vattenkällor,

och Gud skall torka alla tårar bort från deras ögon.

Amen... 

Det är några som går ständigt

1. Det är några som går ständigt
som om de gick kungabud,
och är vittnesbörd ibland oss
om en kungligt givmild Gud.
Deras leenden är solsken,
fyllda av Guds nåd och frid,
och de visar oss längs vägen
utsikt skön och himmelsvid.

2. Deras liv har dolda källor,
djupa flöden ingen ser,
de är hemma i den stillhet
där det allra största sker.
I en värld som hela tiden
bara tror vad den kan se
är de Guds och livets vittnen
om de under som kan ske.

3. De törs leva det vi andra
sjunger söndagssånger om,
i en grå och glanslös vardag
reser de en helgedom
och gör denna jord vi kallar
sorgeö och jämmerdal
till en sommarväg som leder
mot en blomsterprydd portal.

Från en klippspets bland de helga bergen

Alt. koral:


Alt. koral:



1. Från en klippspets bland de helga bergen
såg jag hän igenom brustna skyn.
Trötta kämpar, kors och slitna biblar
trädde fram inför min häpna syn.
Skaran skred framåt i ljus som skuggor
över tundrors is och öknars sand.
Varje anlete, av allvar präglat,
såg så längtande mot löftets land.

2. Barn och åldringar med kala hjässor,
män och kvinnor ifrån sorgens land,
starka ynglingar och unga jungfrur,
alla skred de framåt hand i hand,
och de flesta bar en torftig klädnad,
blott helt få jag såg i ädel dräkt,
men jag läste dock i anletsdragen
att de hörde med till samma släkt.

3. Alla bar de kors - ej lika tunga,
litet kors den spädes skuldror bar.
Härdad kämpe bar med nöd det tyngsta,
svaga kvinnans ej det minsta var.
Nötta biblar bar de också alla,
många tårar fallit ner i dem.
Alla väntade att bortom tiden
finna vila i ett evigt hem.

4. Många fällde ännu bittra tårar,
andra log och sjöng av idel fröjd.
Mången, tröttad av den långa färden,
under korset låg mot jorden böjd.
Men jag såg en hand, jag såg den ofta,
genomborrad var den, stänkt med blod,
röra vid den trötte, lyfta korset,
skänka kraft och ge ett himmelskt mod.

5. Från en klippspets bland de helga bergen
såg jag hän igenom brustna skyn.
Hela pilgrimsskaran var i himlen,
vilken tavla för min häpna syn!
Ingen ängels tunga mäktar tolka
på ett jordiskt språk vad där jag såg:
lovsångshymnen sjöngs av millioner,
mäktigt såsom havets starka våg.

Alla helgons högtidsdag

1. Alla helgons högtidsdag
prisar vi Guds kärleks lag,
som av mänskor helgon gör
när den gamla mänskan dör.

2. Undret, ofattbart och stort,
har du, Gud, ibland oss gjort:
av en fattig syndare
gjorde du en lärjunge.

3. Lärjungen i Herrens spår
lär och lyssnar, lever, går,
låter Anden tukta sig,
lever blott i tro på dig.

4. Sådd är säden, dagar går,
nätter följer, säden får
tid att växa upp, bli stark
på Guds Kyrkas goda mark.

5. Så blir livets helgelse
till gudomliggörelse,
livet genomträngs av Gud,
Kristus viges vid sin brud.

6. Gud som i det hjärtat bor
strålar fram mot den som tror
och hans kärleks återsken
överströmmar var och en.

7. Mitt i svaghet stor det sker,
Herren detta under ger:
Alla helgon panten är
att Guds Ord oss sanning lär.

8. Tro, du värld, som hoppet mist
och förtvivlar i din brist:
Helgons tro och kärlek är
nog bevis att Gud är här.

9. Triumfera, lova Gud
för hans kärlek, råd och bud:
Han sin Kyrka helgon ger,
när hon Gud om under ber.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

När heliga man vill oss kalla

1. När heliga man vill oss kalla,
så sker det blott till spe och spott.
Men det är dock av öknamn alla
det enda som kan kallas gott.
Det ger allena Gud all ära,
det gör oss fattiga och små.
Det namnet ödmjukhet skall lära
dem som vill himmelriket nå.

2. Ja, helig är vår tro och Kyrka
och heligt är vårt dopförbund,
höghelig han som är vår styrka
från trons och bönens första stund.
Ja, helig inför Gud skall vara
var kristen, som det namnet bär.
Den heligheten räcker bara
som Kristi egen oskuld är.

Du Herrens vän som mången gång får gråta

1. Du Herrens vän, som mången gång får gråta
och lider av det ondas makt i dej
och för dej själv och andra är en gåta,
minns att Guds helgon ej slapp undan, nej!
I sej förtappade, i Kristus blott
rättfärdiga och heliga de gått.

2. Så låt behaga dej Guds Andes tuktan!
Säg ja till domarna i Herrens ord,
så att du kan bli kvar i Herrens fruktan
och stilla bli vid nådens rika bord,
där ljuvligt han hugsvala vill din själ
med ordet om att Kristus allt gjort väl.

3. I dej fördömd, ja, men i Kristus salig!
Han din rättfärdighet hos Fadern är.
I honom ren, fast du har synd otalig
och smärtsamt känner att du har den kär.
Allt ont som än sej i ditt hjärta rör
är sonat i hans dyra blod, ja, hör!

4. Du Herrens vän som mången gång får gråta
och lider av det ondas makt i dej
och för dej själv och andra är en gåta
- var glad, den sälla dagen närmar sej,
då allt som hör det första till är slut
och fri och glad du går ur trängseln ut! 

I de stilla aftontimmar

1. I de stilla aftontimmar,
medan löftets stjärnor glimmar,
flyr min tanke hem från gruset
till Guds barn i fadershuset.

2. De har redan övervunnit,
de har fram till målet hunnit.
Men i Bibeln står beskrivet
hur de hade det i livet.

3. Abraham som löftet trodde
medan här i tält han bodde
nu för Jesu Kristi lydnad
är en himmelrikets prydnad.

4. Där hörs Isaks glada stämma
och tänk, Jakob är där hemma,
nu för evigt sann och ärlig,
ren och helig, skön och härlig.

5. Den som sjungit herdepsalmen
ser jag svinga segerpalmen.
Fast kung David mycket syndat,
Herren till hans frälsning skyndat.

6. Frälst ur syndens sämsta brunnar
om Guds nåd med fröjd förkunnar
usle rövarn, som i nöden
hos Guds Lamm fann liv i döden.

7. Klädd i dräkten vita, rena
står Maria Magdalena,
genom blodet frälsad vorden,
fast en syndare på jorden.

8. Den som tyckt sej vara värdig,
mer än andra god, rättfärdig,
passar ej i ljusets salar,
där om Lammets blod man talar.

9. När Guds eldsblick honom hinner,
som en rök hans prakt försvinner.
Han befinns då syndbelastad
och blir ut i mörkret kastad.

10. Herre Jesus, dej förbarma!
Hjälp oss syndare så arma
att det ljusa målet hinna,
genom blodet du lät rinna.

11. Gud, när ögonen skall brista
låt den tanken bli min sista:
Jesu blod från synd mej renat
och med honom mej förenat. 

Här kommer en sång om helgonen

1. Här kommer en sång om helgonen, 
glad över Gud som de. 
De levde modigt, de stred och dog, 
för Jesus de kämpade. 
De var drottningar, herdar och läkare, 
de var mammor, lärare, snickare, 
och visst kunde jag också bli som de, 
för jag vet att min Herre vill. 

2. De älskade Jesus varmt, så varmt. 
De fått hans kärlek se. 
Allt sant han är, och allt gott han gjort 
fick bättre liv dem ge. 
Och en var en biskop och en var soldat, 
en annan blev vilda lejons mat. 
När Jesus nu vill det, så är det klart 
att själv jag kan bli som de. 

3. De fanns inte bara för längesen, 
det finns tusen och tusen än. 
Så mycket av värme och glädje får 
vi nu av helgonen. 
De finns där i skolan, de finns där du bor, 
i kyrkan, i bussen, fast ingen det tror, 
och helgonen är som en syster och bror, 
och nu vill jag bli som de. 

 Text: Christian Braw (publ. med tillstånd)

I förväntan och i bävan

1. I förväntan och i bävan 
står de inför Faderns tron. 
Större än all mänsklig strävan 
är den lön, som Faderns Son 
ger dem, mera stort och härligt 
än det liv de kom ifrån. 

2. De allt ont har övervunnit 
genom Jesu Kristi blod, 
och i Kristi kors de funnit 
kraften till bekännarmod. 
Med sin kärlek och sin smärta 
gav de mer än de förstod. 

3. Helig Ande har dem drivit 
att bli världens ljus och salt. 
Med sitt liv har de beskrivit 
hur Guds offer sonar allt 
och hur korset kraften blivit, 
som ger världen ny gestalt. 

4. När vi firar deras minne 
ser de ifrån himlen ned, 
hoppas att i Kristi sinne 
vi skall bära korset med. 
Helig Ande, du som lett dem, 
oss på helgonvägen led.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Om salighet vi sjunger

 

1. Om salighet vi sjunger
och ser som i en dröm
hur livets träd bär frukter
vid livets friska ström.

2. Vi ser en frälsad skara
med folk av alla slag.
Fram gick de under sånger
mot Alla helgons dag.

3. Årtusenden försvinner
och varje jordisk krans.
Hos Gud de nu är hemma,
för evigt är de hans.

4. Vi tänker på de våra
som Gud ett rum har gett.
Igenom tårar ser vi
mot återseendet.

5. Vi lyfter bön och längtan
till Guds Jerusalem.
Vi bärs av tron och hoppet
tills vi har kommit hem.

Ack kära, så säg mej, hur kom du så väl

1. Ack kära, så säg mej, hur kom du så väl
igenom de portarna klara,
då ej någon oren och syndsmittad själ
kan våga sej genom dem fara?
Du var ju av syndares släkte.

2. "På nåden jag levde, på nåden jag dog,
av nåd kom jag in i den staden.
Se, detta är skälet och orsaken nog
till att jag står med i den raden
som sjunger Halleluja evigt."

3. Ja, lycklig var du som på nåden alltid
i livet och döden har dristat.
Ty där, bara där har en syndare frid,
som all sin berömmelse mistat.
Så tacka då evigt för nåden!