Gud, min Gud, som ville än

FÖR EN MODER SOM SKALL KYRKOTAGAS

1. Gud, min Gud, som ville än
mej åt barn och make frälsa,
gläd mej i ditt hus igen,
fyll min kropp och själ med hälsa.
Stärk mej, helga mej idag,
utan dej vad vore jag?

2. Jesus, på ditt rika ord
vill jag som Maria höra,
låt dess kraft på denna jord
mej på rätta vägen föra,
så jag jämt på hjärtat bär
vad den bästa delen är.

3. Sedan kan jag lugn och nöjd
även Martas omsorg bära,
tacksam för din frid och fröjd,
tacksam att du är mej nära.
Rätta glädjen är hos dej,
bli en daglig gäst hos mej.

4. Kom, o Jesus, låt ditt namn
mej som mor och maka gläda.
Se till barnet i min famn,
du som signade de späda,
du som själv så späd och arm
legat vid en moders barm.

5. Kom! Med kärlek och med tro
vill jag dej, o Herre, tjäna.
Kom! Välsigna bröd och bo
och din Ande mej förläna.
Låt mej göra, vis och from,
av mitt hem din helgedom.

Nu får med Gud sej glädja

VID BARNAFÖDERSKORS KYRKOGÅNG

1. Nu får med Gud sej glädja
den lyckliga, som än
tillbedjande får träda
fram inför Skaparen!
Guds godhets lov sjung ut,
all sorg och suckan vike,
ja, sjung om nådens rike
i lovsång utan slut!

2. O du som smärtan drivit
till tunga ack och ve
nu helt lycksalig blivit
när du ditt barn fått se,
när du i kärlek stor
till Herren och de dina
fått glädje efter pina,
som människa och mor!

3. Så kan du rent av glömma
den värk där du blev stödd.
Låt jubelropen strömma:
En människa är född,
som evig arvsrätt fått
till härlighetens rike,
ett hopp förutan like,
så obeskrivligt gott!

4. Se, barn är Herrens gåva
och livsfrukt nådelön!
Nog får vi Herren lova
för barn och barnabön!
Ja, ropa, när din grav
ej mer ditt stoft kan spärra:
Se, här är jag, o Herre,
med barnen du mej gav!

5. Sjung: Pris och lov och ära
i tid och evighet
till dej jag vill frambära,
som såg min utsatthet! 
O Gud, så rik på nåd,
ta själv från mina läppar
den bön som ej vill släppa
ditt ord och dina råd!


6. Till dej, all kärleks låga,
till dej, min store Gud,
min själ av all förmåga
i tack sej sträcker ut.
Min lovsång ska du ha,
den Förste och den Siste,
den enda kraft jag visste,
mitt allt! Halleluja! 

[Text: Birgitte Cathrine Boye, 1742-1824]