Lägg i varandras händer fred

Vad var det du ville att vi skulle göra?

När sanningen förvanskas

Bland alla himlakroppar (Den sköna skapelsen)

I Herrens namn far jag åstad

1. I Herrens namn far jag åstad

och är i Herren trygg och glad. 

Är jag på vatten eller land,

jag lämnar mej i Herrens hand. 

Hans ord sin tröst till hjärtat bär,

det mina fötters lykta är; 

i liv och död är han mej när. 

2. Jag skiljs från kära i mitt hem, 

åt dej, o Gud, jag lämnar dem. 

Om du med mej den nåden gör, 

att du mej lyckligt återför,

så ska mitt hjärta fröjda sej, 

i din församling prisa dej

som vårdat och ledsagat mej. 

3. Du Jakobs Gud, nu med mej var, 

gör lyckosam den väg jag far. 

O store Gud, låt allt gå väl,

i bönen stärk min kropp och själ. 

Ja, därpå jag förlitar mej, 

att du, o Fader, vårdar dej

om dem som så fått stärka sej. 

4. Vår Herres Jesu Kristi frid 

ledsage oss till evig tid.

Gud tröste den bedrövad är, 

i fjärran länder liksom här.

Bevara, Gud, din kristenhet,

och led i nåd vår överhet:

giv lycka, Gud, och salighet.

Tar vi sten i våra händer

När jordens isar smälter

Gud, vilken nåd att få leva

Från Jerusalem till Jeriko

Gör din resa utan fruktan

Så härligt det är att i ungdomens vår

1. Så härligt det är att i ungdomens vår 
få njuta av livet i Herrens fruktan! 
När hjärtat av hälsa och levnadslust slår 
och själen är lydig Guds Andes tuktan, 
då lever man livet, som Gud det vill, 
och växer i ålder och visdom till. 

2. Så saligt i frestelsens brännande sand 
att äga i Herren sin glädjekälla, 
att skyddad och ledd av Guds mäktiga hand 
med kropp och med själ till hans tjänst sej ställa! 
Ja, tänk, vilken lycka det är att så 
få vandra med Gud, i hans uppdrag gå! 

3. Så dyrbart det är att få tjäna sin Gud, 
att leva för honom till andras bästa! 
När störst utav allting blir kärlekens bud, 
då tjänar man ödmjukt och glatt sin nästa. 
O Gud, kom i hela mitt hjärta in 
och låt mej för evigt få vara din!

Text och musik: Joel Blomqvist

Guds kärlek färdas här

Världen blöder

1. Världen blöder.
Vem ska bota den
från allt våld, all 
girig själviskhet?
Norr och söder,
fattiga och rika
räddas av en 
ny rättfärdighet.

2. Världen göder
ytans torra rot,
tror sig mätta
själens tomma gap.
Systrar, bröder!
Inifrån kan byggas
hela mänskor, 
äkta syskonskap.

3. Jesu död är
källan till vårt liv.
Allt det gamla 
lades i hans grav.
Dopets sjö, där
Jesu liv förnyar,
för oss bortom 
skuld och död och krav.

4. Anden föder
evigt liv i oss,
ger en försmak 
av Guds nya jord,
leder, stöder
hela långa vägen,
bär med kraften
i Guds skaparord.

5. Livets bröd är
himmelrikets fest,
bryts och delas
tills allt ont har flytt.
Riket glöder,
väntar sin fullbordan,
sträckt mot Jesus
som gör allting nytt.

Text och musik: Hans Lindholm, publ. med tillstånd

Välsigna, Herre, alla dem

Om du vill lyckas i vår värld

1. Om du vill lyckas i vår värld, 

se ofta dej i spegeln här, 

som jag dej nu vill sända. 

Se, var och en vill här bli rik, 

tro ej på världen, själv ej svik, 

till Gud ska du dej vända! 

2. Se vadan du kom och vart du far, 

ej synda mot Gud, botfärdig var, 

tänk härpå alla tider. 

Ty syndens lön är själens ve, 

en evig död, en vånda het

den utan lindring lider. 

3. Men ingen finns i världen till 

som fylligt nog beskriva vill 

vad lön Gud dem vill giva, 

som här gör bot och bättring sann 

- vad gott Gud både vill och kan, 

kan ingen här beskriva. 

4. När du är i din bästa tid 

och har till världen satt din lit 

och tror att det ska stånda, 

då smyger döden fram så fort, 

då får du höra allt du gjort 

med hjärtans ve och vånda. 

5. Han tar ej pengar, silver, gull,

om än du hade kistan full, 

ej fagra kläder många. 

Han ser ej på ditt krusta hår, 

att många svenner hos dej står, 

med honom får du gånga. 

6. Gud nåde då din arma själ, 

var finns en stad där den far väl 

när hjärtat hopplöst kvider? 

Men har du tjänat Herren då, 

så ska din själ det bästa få 

där ingen mera strider. 

7. Kort är ju här vår levnads tid, 

från det vi föds till jordens id 

intill vår levnads ände. 

Med möda oss vår mor har fött, 

en värld så mödosam oss mött, 

sist vi till döden länder.

Som källor utan vatten

Lofsöngur (O Gud vors lands)

Ó, guð vors lands! Ó, lands vors guð! 

Vér lofum þitt heilaga, heilaga nafn! 

Úr sólkerfum himnanna hnýta þér krans 

þínir herskarar, tímanna safn. 

Fyrir þér er einn dagur sem þúsund ár 

og þúsund ár dagur, ei meir: 

eitt eilífðar smáblóm með titrandi tár, 

sem tilbiður guð sinn og deyr. 

Íslands þúsund ár, Íslands þúsund ár, 

eitt eilífðar smáblóm með titrandi tár, 

sem tilbiður guð sinn og deyr. 

 

O Gud, du fosterlandets Gud, 

vi lovar ditt heliga, heliga namn! 

Se, himlarnas solbanor knyter en krans 

av timmar och år i din famn! 

Inför dig är en dag såsom tusen år, 

årtusen som dagen du gör,  

som evighetsblom med en skälvande tår 

de tillber sin Herre och dör. 

Islands tusen år, Islands tusen år

som evighetsblom med en skälvande tår 

de tillber sin Herre och dör.

Välsigna, Herre Gud, vårt folk och fosterland

1. Välsigna, Herre Gud, 
vårt folk och fosterland, 
och sträck din milda allmaktshand 
utöver varje hydda! 
Giv enighet och frid, 
oss upprätthåll och stärk, 
befrämja våra händers verk 
och våra hem beskydda. 
Giv tålamod, giv mannamod 
i motgång och i fara, 
giv alla kraft att liv och blod 
för allmänt väl ej spara,

o Gud, var de betryckta god, 
de lidande försvara!

2. Giv att ditt dyra ord 

predikas bland oss rätt,

med Andens ljus och kraft, att det 

må livets frukter bära,

de säkras stora hop 

ur syndens sömn väck opp,

de väckta må i tro och hopp 

förkovras till din ära!

O Gud, om detta kära land 

dej ville rätt tillhöra,

och vi i trons och fridens band 

din helga vilja göra,

så skulle ingen oväns hand 

förmå att oss förstöra.

Rättens konung, du som leder

1. Rättens konung, du som leder
folkens öden med ditt Ord,

hör den bön din Kyrka beder

om rättfärdighet på jord.

2. Konung, rättens röst låt skalla

mäktigt nu till jordens folk,

och låt rättens Ande falla

över Kyrkan, rättens tolk.

3. Lögnens röst på gatan skriar

där du fram i tysthet går.

Och ditt verk, som allt förnyar,

i fördoldhet målet når.

4. Du som bräckta rör ej bryter

och ger svaga veken liv,

av din Ande rätten flyter,

rätten åt de minsta giv.

5. Rätt att leva, växa, vara

ge åt svaga liv som dör,

fångade i mörkrets snara,

som allt levande förgör.

6. Ur rättfärdighetens källa

ge åt världens folk din lag,

och låt rätt i domen gälla

till Rättfärdighetens dag.

Text och copyright: Christian Braw (Matt. 12:15-21), publ m tillstånd

Gud har varje folk och stam

1. Gud har varje folk och stam

fört igenom sekler fram.

Vart och ett han skönhet gett,

ord och sånger, lag och rätt.

2. Varje folk sitt värde har,

vart och ett sin börda drar.

Vart och ett ska prisa Gud

med sitt liv, med sångers ljud.

3. Folkens värld har satans makt

gripit och i vanmakt lagt.

Hot och ångest härskar där,

hämndens mörka värld det är.

4. Gud i Kristus blivit man

för att rädda människan,

rädda mänskolivets skatt

ut till dag ur rädslans natt.

5. Folkens värld i Kristus kan

föras fram till kärlek sann,

få sitt ljus och liv igen,

leva i välsignelsen.

(Text och copyright: Christian Braw, publ m tillstånd)