Jag tackar dej, min Gud

1. Jag tackar dej, min Gud, 

att fri från ve och våda 

jag föddes av min mor 

och ljuset kunde skåda,

att du på livets mål

förrän jag föddes tänkt, 

att du mej kropp och själ, 

förnuft och sinnen skänkt. 

 2. Jag tackar dej, min Gud,

att du mej gett tillbaka 

den sköna arvedel 

som Adam fick försaka, 

att du din Son lät dö 

och mej förlossning få, 

så jag, från träldom frälst,

får fri i Kristus gå. 

3. Jag tackar dej, min Gud,

att du har räckt mej handen

och givit mej till tröst 

den gode helge Anden,

som till din kännedom 

mitt stela sinne drar 

och i den rätta tron 

mitt hjärta helgat har. 

4. Jag tackar dej, min Gud,

att du ditt ord utsänder, 

att det förkunnat blir 

kring alla världens länder,

att när jag tvivlar så 

mitt mod förlorat är, 

det tröst och tålamod 

och hopp tillbaka bär. 

5. Jag tackar dej, min Gud,

för dopet du instiftat, 

där satan avsagd är, 

ett vatten oförgiftat, 

där livets källa jag 

med modersskötet fann,

som Kristi kyrkas är 

och pånyttföda kan. 

6. Jag tackar dej, min Gud,

som än mitt bästa menar

och i din nattvard själv 

dej med min själ förenar.

Här är den hemlighet 

som ingen kan förstå, 

som djävlar häpnar vid 

och änglar undrar på. 

7. Till sist vill jag på nytt 

få ge dej tack och heder 

för löftet att du än 

en boning mej bereder, 

där i den helga stad 

dit du ska hämta mej. 

Tänk, hur min själ en gång

där ska få tacka dej!

Nu slutar snart min vandring och min möda

 

 

AUKTORENS SALIGA FÖRTRÖSTAN OCH SLUTSÅNG

1. Nu slutar snart min vandring och min möda,

ja, Gud ske lov, min jämmer stillar sej!

Nu ser jag bortom dagens morgonröda

hur Gud, min sol, för evigt lyser mej!

Så sällsamt glad min själ till frid jag sänder!

I tankarna jag vistas utom mej.

Jag flyttar bort till salighetens länder,

ja, Gud ske lov, min jämmer stillar sej!

2. Liksom en dröm nu är och snart försvinner,

ett ovisst visst oss ger att hugnas av,

som strömmen bort i moderns sköte rinner

och samlas i det vida, vilda hav,

som skuggan, bäst den syns, har undanfarit

och blott en skymt utav sitt väsen ger,

så är vad jag i denna världen varit

en dröm, en ström, en skugga och ej mer.

3. Nu får ni ro, ni trötta leder, smaka,

för vilka ro i världens öden trytt.

Jag önskar ej min vandring mer tillbaka,

sen jag har hit till svala skuggan flytt.

Snart vilar sej min kropp i kylda sanden

och i sitt rum en ljuvlig svalka får,

snart gläder sej hos Gud den sälla anden,

hur väl det dock med mej på slutet går!

4. Här får jag mej i vällustströmmar bada,

mitt förra kval har glädjen slukat opp.

Mej gläder den som gör de trogna glada,

se, vunnen är min längtan och mitt hopp.

Fullkomlighet och ljus mej vill omgiva,

fast ingen här min stora lycka tror.

Ack, gode Gud, hur skall jag då beskriva

det rum där nådens rika fullhet bor?

5. Som fåglar små som vill sej glada göra,

när solens sken dem lockar ut till ro,

men som så snart sej åskan låter höra

strax söker upp sitt hus, sitt hem och bo,

så söker jag min säkerhet att njuta 

- här kan ju bli, vem vet, en usel tid -

så att, om Gud sin vrede vill utgjuta,

jag vila må och sova sött i frid.

Du helga dag du smärtans stund

1. Du helga dag, du smärtans stund

då salighetens dyra grund

blev lagd i Jesu blod och sår;

dej minns vi genom alla år.

2. Kom, folk och släkten, ge nu akt:

se hur en hjälte går till slakt,

en stor och majestätisk man,

men o så plågad! Vem är han?

3. Han är vår Gud och anförvant,

all världens liv, ja, det är sant,

han är den helga kvinnosäd

som ger oss frukt från livets träd,

4. den andre Adam, som för oss

beslutat själv i nöd förgås,

så är han om vår välfärd mån,

den store Gudens ende Son.

5. Vem har i mänskligheten del

och kan idag gå kall och stel?

Ack, du som liv och anda har,

vid denna akt tillstädes var!

6. Kom fram till örtagården här

och se hur stor hans ångest är,

han nalkas evigheters kval

för millioner själars tal.

7. Min Gud, du kämpar mycket svårt,

min Gud, det tar dej alltför hårt.

Nu ser jag vad det kostar dej,

min Goel, att förlossa mej.

8. Jag undrar hur du härdar ut.

Så outsägligt tungt beslut!

Men se, det är det fridens råd

du fattat själv av evig nåd.

9. Och just som vi med andakt såg

att du i bön till Fadern låg,

så fängslas du av mörkrets makt,

en spetsgård slår nu om dej vakt.

10. Du går, ja, villigt går du fram

till döden, som ett felfritt lamm,

när du leds bort att slita spö,

anklagas, smädas, dömas, dö.

11. All världen, se nu hur det går:

vår Skapare för domen står!

Se hur han tålig, mild och god

för oss vill offra liv och blod.

12. Du Abrams släkt, vad tänker du?

Säg vad du tar dej för just nu!

Den fånge i din hand du har

har spisat hemma hos din far.

13. Hur går du åt din nådastol,

all himlens glans och jordens sol,

som förde dej med väldig hand

ur träldom in i Kanaans land?

14. Trots allt det blod du offrat har,

som tydlig föremålning var,

så känner du dock ej igen

Messias, rätta Frälsaren.

15. Den ende som är ren som snö

av romarmakten döms att dö.

Ack, Jesus, blir den domen din,

som evigt borde vara min?

16. Låt oss nu alla stå i ring

och skåda dessa underting

kring Jesu kors, kring Golgata,

kring Herren över himlarna.

17. Här ser vi nu vår Gud upphängd

för oss och jordens syndamängd.

Ja, här är nu Guds rena Lamm

förbannat fäst vid korsets stam.

18. Han spikas, smädas, pinas, ja,

förbannas, dödas som han sa,

och allting sej i sinnet satt

att mitt på dagen göra natt.

19. Här står det jämmerligen till,

men kosta vad det kosta vill,

om jorden som han själv har byggt

som brand ur elden skall bli ryckt.

20. Det kostar outsägligt på,

men han av kärlek tänkte så:

"för bruden gör jag det med ro,

ack, att hon bara ville tro!"

21. Så blev allt färdigt, väl beställt,

och fallna släktet kan bli sällt.

Nu är vi alla Adams barn

förlossade ur dödens garn.

22. Var är nu gamla ormen stadd?

Vad sticker nu hans ettergadd?

Var ligger nu ditt stulna rov,

du Edens tjuv och arga bov?

23. Gå, satan, bort med evig skam,

besegrad av ett menlöst lamm,

i bojorna som själv du smitt

till avgrundsmörka fängslet ditt.

24. Här står vår segerhjälte stor

på platsen kvar, vår Gud och bror,

i segerdräkten vit och röd

och triumferar i sin död.

25. Så går han i det helga in,

till Herren Gud och Fadern sin,

han banar väg, ger fri pardon

och plats vid sin och Faderns tron.

26. Tro det så skall din själ få ro!
Ta aldrig an en annan tro!
Ditt liv, ditt arv består däri -

allt annat är bedrägeri.

27. Förbarmande Immanuel,

predika för min skrämda själ

vad helig skrud och salva god

vi äger i ditt dyra blod.

28. Pris, ära, lov, halleluja

åt Herren över himlarna

som själv ger härligheten glans!

Vart mänskohjärta vare hans!

Ett enda bröd

När livet går sin gilla gång (Kristus ger frid)

I dans med Guds treenighet

Tro, hopp och kärlek, vad skall nu bli av er?

1. Tro, hopp och kärlek, vad skall nu bli av er?

Mitt hjärta vill nu inför rätta dra er.
Du tro, var är din vittberömda grund?
Var är, du hopp, ditt motgångsfasta ankar
och, kärlek, dina oförskräckta tankar
om Guds förbund?

2. Nog undrar man, o bön, om du ej hycklar,
då du ger sken att äga himlens nycklar,
att ha med Gud ditt liv och tidsfördriv,
ja, vara ett så mäktigt ting på jorden,
att du kan uppnå allt med de tre orden:
min Fader, giv!

3. Du beder jämt men litet därmed vinner,
du söker nog men snart alls inget finner,
du klappar hårt, men ingen låter opp.
Dock om du bara nej och avslag finge
och ej på köpet allt dej illa ginge,
så vore hopp.

4. Hur är det nu? Är bönens kraft försvagad,
Guds löftens ordning rubbad och bedagad?
Ja, är den slut, hans nåds och godhets skatt?
Har Herrans hand nu låtit sej förkorta?
Än dröjer hjälpen, än blir den helt borta!
Hur är det fatt?

5. Ack nej! Han skall väl än som fordom handla,
hans högra hand kan allting än förvandla,
fast du här gråta måste mer än le.
Av idel lust gör fienden ett giller,
men korset är det nyttigaste piller
Gud här kan ge.

6. Gråt därför, du som aldrig här får gråta,
men gläd dej, då dej Gud gör kinder våta:
det nu gör ont, gör dej framöver gott.
Då skall ur ångest växa idel nöje,
vad sås i gråt, skall skäras opp i löje
med ymnigt mått.

7. Så var, min själ, med Gud förnöjd och stilla!
Han gör allt väl och aldrig nånsin illa,
vad än, hur snart och mycket han täcks ge.
När en gång som hans avbild jag uppvaknar,
skall mera lust, än jag i världen saknar,
mej evigt ske!

Det är så fint ibland på vintern (Vinterpsalm)

Vad var det du ville att vi skulle göra?

Sök Herren medan han låter sej finnas

O det är underbart (Min synd försonad är)

Du fanns till innan världen fanns till

Fastans tid vill hjälpa mej

Glada vi nu halleluja vill sjunga

1. Glada vi nu halleluja vill sjunga,
lekfulla jublar nu hjärta och tunga.
Herren oss hjälper, vår hunger han mättar,
synden förlåter och bördorna lättar.

2. Allt som har anda ska lovsjunga Herren,
jubla från morgonen ända till kvällen.
Vägen och livet i Kristus vi funnit,
döden och satan har han övervunnit.

3. Ångrande syndare rikt han benådar,
håller bestämt vad i ordet han lovar.
Till sina älskade barn vill han ha oss,
hur ska han någonsin kunna bedra oss?

4. Tack, Fader vår, som oss löste ur banden,
evigt högtlovad med Sonen och Anden.
Du som har varit och är utan ände,
tack att ditt ansikte du till oss vände!

Jungfrun som bärs av tillit och tro

Maria går till Herrens hus

När Gabriel går till Marias hus

Gud, bär oss nu (Gud bär oss nu)

Vandra med oss (Hamba nathi)

I dig får själen vila

Nu vänder jag mitt liv emot din närhet

När sanningen förvanskas

På dej, min Gud, förtröstar jag

Bland alla himlakroppar (Den sköna skapelsen)

På en avlägsen höjd

Text och musik: George Bennard 1913 (40 år)

Superbra vän

Vi vandrat under aftonskyn

1. Vi vandrat under aftonskyn

från mon som susar nedom byn

och fann vid floden här en strand,

där starren sanden stilla band.

Bakom stod skogen tät och stum,

i norr sken forsens vita skum

och vinden svängde kring oss ljum.

2. Var där vår vandring redan slut

vid vattnets rand en skum minut?

Nej, där på stranden låg en båt,

av tjära svart, med kölen våt.

Dess åror blänkte blekt och grått,

där vattnet många år dem tvått.

Och snart vi andra stranden nått.

3. En gång skall jag vid gränsen stå

en afton skum och sommarblå.

Där rinner floden, tung och svart,

och jag skall över, vet ej vart.

Här skils vi åt, och undret sker:

jag ser min båt och ingen mer

och stiger i dess skugga ner.

4. Det brusar kring mitt livs Jordan,

och allt är glömt som jag är van.

Det dör en svårtydd melodi,

när nattens vingslag drar förbi.

Där brister tidens vänskapsband.

Jag dignar ner - då räcks en hand,

och bortom floden skymtar land.

I Herrens namn far jag åstad

1. I Herrens namn far jag åstad

och är i Herren trygg och glad. 

Är jag på vatten eller land,

jag lämnar mej i Herrens hand. 

Hans ord sin tröst till hjärtat bär,

det mina fötters lykta är; 

i liv och död är han mej när. 

2. Jag skiljs från kära i mitt hem, 

åt dej, o Gud, jag lämnar dem. 

Om du med mej den nåden gör, 

att du mej lyckligt återför,

så ska mitt hjärta fröjda sej, 

i din församling prisa dej

som vårdat och ledsagat mej. 

3. Du Jakobs Gud, nu med mej var, 

gör lyckosam den väg jag far. 

O store Gud, låt allt gå väl,

i bönen stärk min kropp och själ. 

Ja, därpå jag förlitar mej, 

att du, o Fader, vårdar dej

om dem som så fått stärka sej. 

4. Vår Herres Jesu Kristi frid 

ledsage oss till evig tid.

Gud tröste den bedrövad är, 

i fjärran länder liksom här.

Bevara, Gud, din kristenhet,

och led i nåd vår överhet:

giv lycka, Gud, och salighet.

Tar vi sten i våra händer

Gud, välsigna Sverige

Du som spränger rummets gränser

Jag blickar upp om kvällen

När vi är tillsammans (Barnens sångbön)

Göm mej i dina vingar (Som hjorten till vatten)

När alla dörrar reglats, låsts

När jordens isar smälter

En gång skall härlighetens morgon randas

Du bjuder vind och vågor vara stilla

Jag hörde himlens röst idag

Din är makten

Kärleken upphör aldrig

Förunderlig och ofattbar

Sköna sommar

Om ingen hade tackat (För kärleks skull)

Förkrossade hjärtan (Herrens Ande är över dej)

Text: Mattias Martinson

O dyra kors

1. O dyra kors där Kristus lider 

och allt fullkomnas som var sagt, 

må alla folk i alla tider 

besjunga all hans stora makt. 

2. O vanmakt bortom Kidrondalen, 

o hemliga och djupa mod. 

O ljus av ljus i måltidssalen, 

det är min kropp, det är mitt blod. 

3. O änglars bröd till folkets hunger, 

o ädla vin i överflöd, 

din kyrka prisar och lovsjunger 

din svåra kamp, din bittra död. 

4. O föda under pilgrimsfärden, 

o himlens rika hemlighet, 

o sakrament som ges till världen 

med tröst och fred och salighet. 

5. Nu jublar jorden till din ära, 

nu sjunger kyrkan lov och pris. 

O du som dör för dina kära, 

du öppnar himlens paradis. 

Text: © Bertil Murray 2020, 2021, publ m tillstånd

Hur länge ska jag ängslas

Gud, vilken nåd att få leva

O vilket djup av rikedom

Inga enkla svar

Inte är det enkelt

Vem kan tro

Ont i själen

Detta är den dag som Herren har gjort

Det var enkla och vanliga mänskor (Du får hjälp av den helige Ande)

I Jesus får vi del utav Guds gåvor (Hela hemligheten)

Från Jerusalem till Jeriko

Himmelriket är som en skatt

1. Himmelriket är som en skatt,

som en man kan gräva ner

på en plats som ingen ser,

och en annan finner den.

2. Himmelriket är som en skatt

och en man kan finna den,

men han gömmer den igen

i sin glädje att den finns.

3. Himmelriket är som en skatt

och han säljer vad han har

för att marken där den var

skall bli hans och bara hans.

4. Himmelriket är som en skatt,

som en plötslig möjlighet

och en öppnad hemlighet

är den där för mig, just mig.

5. Himmelriket är som en skatt.

Till den åkern led min fot,

låt min spade stöta mot

skatten som gör livet nytt.

6. Himmelriket är som en skatt.

Jag kan lämna vad jag har

för att himlens skatt ha kvar,

Kristuslivet i mitt liv.

Text och copyright v 1-6: Christian Braw (publ med tillstånd)

Musik: Karin Braw, alt "Världens Frälsare kom här".

---

7. Himmelriket är som en skatt,

och med glädje stor jag ser

att den räcker till för fler,

skatten Jesus gömt åt oss.

Text v 7: A.H. 14/5 2025

Laurentius Petri Nericius: För dej, min Gud, jag klagar

 

1. För dej, min Gud, jag klagar
min brist och skröplighet,
som visar sej alla dagar.
Mej stärk, du som allting vet!

2. O värld, som oss bedårar,
du är så underlig.
Nu fäller jag många tårar,
jag gått mången villostig.

3. Nu överger jag dem alla
och världens falska list.
Jag vill mej till Jesus hålla.
Han hjälper mej från min brist.

4. Allt det mej Gud vill unna
ej någon förmena kan.
Mitt hopp i alla stunder,
står till min Frälserman.

5. Bistå mej, helge Ande!
Och var oss alla blid,
att vi i tron må stånda,
och glädjas till evig tid.

6. O du som synd förlåter,
du helga Treenighet,
mej tag till nåder åter,
och giv mej en evig fred.

7. När än man vill besinna
vad synden med sej för,
kan man ej annat förnimma,
än sorg som aldrig dör.

8. Den stund då vi var bundna
med syndens hårda band,
har Kristus den övervunnit,
allt med sin mäktiga hand.

9. Rättfärdighet, frid och frihet,
det kommer av Jesus Krist,
som oss allt gott nu giver,
det tror jag först och sist.

10. I Gud står all vår glädje,
han är vår salighet.
//: Så låt oss honom tillbedja,
och ära i evighet! ://

Abela Gullbransson 250 år: Tänk, ännu står det ofruktsamma trädet

VARNING TILL DEN SÄKRE OCH OBEKYMRADE

1. Tänk, ännu står det ofruktsamma trädet!

"Hugg bort det" - kanske blir det snart din dom.

O syndare, du handlar oförväget.

I Jesu namn, så stanna, se dej om!

2. Min käre vän! tänk om du ville höra,

tänk om du stannade och tänkte nu:

"för att bli räddad, säg, vad ska jag göra?"

En tanke skön - ja, bärgad blev då du.

3. Så stanna upp då lite i din yra,

du far en väg som neråt störtar sej.

Se, även vilddjur låter sej ju styra,

så måste du då låta hålla dej.

4. Ja, om du bara ville stilla vara,

så ska din Gud strax se till dej i nåd,

och du ska strax få se din själafara,

och se den man som i all nöd vet råd.

5. Ja, säger du, om mina synder vore

så farliga, men jag kan knappt dem se.

Min käre vän, då blir de dubbelt stora

i dödens stund, och kan ej läkas mer.

6. Är synden gjord, den måste en gång svida,

i tiden eller där i helvete.

Här är det nyttigt att av synden lida,

men där, ack där finns ingen Frälsare!

7. Så bäva då, du arma mänskohjärta,

förskräcks, men vet att än för dej finns råd;

stå upp ur sömnen, känn din synd med smärta,

ty det är första steget till Guds nåd.

8. Låt ingenting få dej tillbaka hålla,

var fast och oförsagd i ditt beslut.

Blir satan hätsk, vill dej som vete sålla,

så gråt och be, att han må drivas ut.

9. Jag känner honom; nu får han att sköta

att kunna få dej i förtvivlan snärd.

Han säger: "Du kan inte ens försöka

att slita dej från mej, från kött, från värld.

10. Nej, kom ihåg hur illa du har handlat,

så stanna kvar, låt bli att göra bot,

tror du att nåden en som dej förvandlat?

en ond som du tog aldrig Gud emot."

11. Vik bort, du smädeande oförskämde,

vad vi kan bli, du aldrig vara kan!
Kom, syndare, kom genast hit, du skrämde,

lyft ögat upp, säg, ser du ej Guds Lamm?

12. Tror du att någon synd så stor kan nämnas,

som detta Lamm ej burit på sin rygg?

Nej - kommer du, så ska dej trösten lämnas:

du ska få nåd, fastän du var så stygg.

13. Kom, kära du, låt Nåden nu dej locka,

dröj inte mer, min återlöste vän!

Gud kan sin himmel inte på dej pocka,

men om du ber, så får du gärna den.

14. Se, Jesus står med vitt utsträckta armar,

vid minsta vink till bot han fattar dej:

han minns sitt blod, han minns och sej förbarmar,

ack, tänker han, du mycket kostat mej.

15. Du kostat mej så mycket svett och möda,

för din skull jag mej vridit som en mask,

för din skull lät jag mej på korset döda,

din lösepenning, må du tro, står fast.

16. Jag pliktat dyrt och om du till mej hastar

i ånger över sådant du nu skyr,

välkommen då! jag aldrig ut dej kastar,

nej, därtill har du varit mej för dyr.

17. Ja, käre Herre, man kan sej förundra:

du till barmhärtighet så snart förmås!

Du älskat oss fast vi i synd låg bundna,

ja, ännu mer sen du har dött för oss!

18. Jag tycker att jag ser vad det ska krossa

ditt ömma hjärta, käre Frälsare,

att se hur själar som du har förlossat

av egen vilja går åt helvete.

19. Det måste kosta på för dej att säga:

Gå bort ifrån mej, ni förbannade.

Du velat dem i elfte timmen leja,

men, tänker du, de gick förlorade.

20. Min amnesti, de ville aldrig ha den,

när kvar på syndafallets jord de gick.

Nu kan Guds domstol inte mer fördra dem.

Rys, syndare, för detta ögonblick!

21. Så, människa, för Herrens namns skull vakna

och lägg nu handen vid din salighet.

Låt lastens träl ditt umgänge få sakna

och lev ej mer i sådan maklighet!

22. Ack, kom och hjälp mej, ni som ju av Nåden

än mera insikt, ljus och styrka fått!

Ja, tala högt, håll ej tillbaka råden

att skynda sej till himmelrikets lott!

23. Och du min käre vän, som läser detta,

visst önskar du att salig bli, så säg?

I början svårt, men Jesus spår blir lätta

ju mer du efter honom rättar dej.

24. Så kom då, töva ingen timme längre,

be Gud om nåd att ditt elände se

och sök att få med Frälsaren umgänge,

så blir du en av de utkorade.

25. Ja, han ska dej från alla synder rena

och rycka dej ur elden som en brand,

så lycka till, gå nu, min vän, allena,

böj dina knän och bed i Jesu namn.

26. Han ville sorg och tro i dej uppväcka,

så sant som Gud är Gud ska du bli hörd.

Syns Gud dej grym - låt bli att bort dej vända,

nej, klappa på, han blir så hjärtligt rörd.

27. Ja, snart ska du en salig ändring finna,

gå aldrig mer till råds med kött och blod,

de skänker ingen rätt förnöjsam timma,

nej, Jesus, bara du kan ge oss mod.

28. Om i din sorg du världen vill försaka,

och önskar bli med Nådens skatter krönt,

så ska du slutligen dess fröjd få smaka,

mitt i din kamp få känna något skönt.

29. Men gode Gud, upplys de arma själar,

som läst ditt ord och hört dej ropa "kom",

men slår det bort och vill bli satans trälar

och först i helvetet vill vända om.

30. Nu slutar jag, men ordet "kom", det ljuder,

min läsare, var än du sitter, står.

Se Jesus dej sin nåd och himmel bjuder -

jag råder dej: ta mot det när du får!

Ja, tag i Jesu namn emot Guds Nåd! Herren välsigne dig och göre din gång lyckosam. Amen! Herre Jesus, amen!!!

Abela Gullbransson 250 år: Frimodigt trosutrop

KÄRE JESUS, JAG ÄR GLAD (FRIMODIGT TROSUTROP)

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Käre Jesus, jag är glad!
Du är min i lusten, nöden.

Käre Jesus, du och jag -

du och jag i livet, döden.

Ingen, ingen skiljer mej,

käre Jesus, ifrån dej!

2. Ryt nu, satan, bäst du vill,

med din här gå mej till möte!

Värld, du må väl än slå till,

men mitt slott är Jesu sköte.

Tror ni det är lönt, så kom!

Harmsna får ni vända om.

3. Trons sköld gör mej lugn och trygg,

den är god i striden föra,

bakom Jesu slagna rygg

törs mej ingen djävul röra.

Era skott ur avgrunds älv

skjuter ni på Jesus själv!

4. Han för mej i spetsen drar

ut i frestelsernas töcken,

han, mitt huvud, mitt försvar,

gläds, min själ, han gick i öknen.

Liksom Jesus vunnit där,

ska jag också vinna här.

5. Evigt tack, min själavän,

att för mej du frestad blivit.

Aldrig du i frestelsen

dina vänner övergivit.

Upp! min själ! till strids var klar,

han som vann är ditt försvar.

Abela Gullbransson 250 år: Hjärtlig uppmaning att antaga Kristi förtjänst till sin salighetsgrund

1. Jag undrar om här någon finns

som sorgsen går och letar

för bot mot synden som hon minns,

och som hon nu arbetar

med all sin makt för att bli kvitt,

men som hon trots besväret sitt

kan se stå kvar och frodas.

2. Ack, om jag såg en sådan själ

och visste var hon gråter,

jag skulle springa hack i häl

och ropa: Gud förlåter!

Han har förlåtit mej - var glad,

det aldrig nånsin glömmer jag,

tro mej! jag var så skyldig!

3. Är synden himmelsskriande

och helt förutan like,

så kom dock, hör, du ångrande,

du nära är Guds rike!

För sådana blir Jesus stor,

ja, salig du, om blott du tror,

så är du redan vunnen.

4. Och varför kan du inte tro?

Tron läggs i dina händer.

Ja, skulle själve Gud här bo

i dessa syndaländer,

och pina, slita sej ihjäl,

och likväl en förkrossad själ

med lag och rätt fördöma?

5. O nej, du återlösta får,

hör hur han på dej ringer,

om du står upp och sakta går,

så löper han och springer.

Se, sådan är vår Hjälpare!

Har du väl orsak, syndare,

för denne man att rädas?

6. O nej, min återlöste vän!

Kom hit och räck mej handen,

så följs vi åt till Frälsaren,

han, han vill lossa banden.

Jag har fått se det, att han kan,

kan rädda både kvinna, man,

som sej åt honom lämnar.

7. Och när du vet det att han vill

dej frälsa, men ej stjälpa,

och lägg sen denna sanning till:

han även mäktar hjälpa,

så har du ju en härlig skatt -

vill synd och satan ta dej fatt,

så håll dej fast vid ordet!

8. Ack, kära själ, för allting då

låt satan dej ej fälla

och dej så i förtvivlan få,

nej, här ska Nåden gälla

för syndare av alla slag,

så länge det blir sagt "idag"

och nåd uppriktigt sökes.

9. Håll ut som kananeiskan,

så får du hennes seger.

Sitt prov bestod hon, bad och vann,

ja, tänk, vad hon fick heder!

Beröm hon fick för tron av Gud,

ack! gör som hon, så ska ditt slut

bli lika gott som hennes!

10. Ovärdig, ja, men tänk, hon höll

på hundarättigheten!

Så märkligt, skatten då nedföll,

belönte ödmjukheten.

Ja, så vill Gud att det ska bli,

av idel nåd gör han dej fri.

I Jesu namn nu tro det!

I livets afton när vår kraft är bruten

 

1. I livets afton, när vår kraft är bruten

och årens skuggor växer mer och mer,

hur tryggt att då, av Herrens arm omsluten,

få vandra fram den dag som än han ger!

2. Än nådens ord om Kristi kärlek talar,

om herdens trohet mot sin lilla hjord.

Än faller manna ner från himlens salar

på fattigt, nådehungrigt hjärtas bord.

3. Än flödar från de helga, djupa såren

försoningsmedlet, Jesu Kristi blod,

och än som förr, i de förflutna åren,

det ger åt själen frid och hopp och mod.

Låt, o Herre, Ordet ringa

1. Låt, o Herre, Ordet ringa 

som en väckarklockas ljud 

och ur sömnen nu oss bringa 

till att se och tro dig, Gud. 

Hjälp oss finna och att se 

all den glädje du vill ge, 

mål och mening, kraft att bära, 

allt vad Ordet kan oss lära. 

2. Låt, O Herre, kraften strömma 

in i oss med Kristi ord, 

hindra oss ifrån att drömma 

att vi skuldlöst levt på jord. 

Väck och led vårt samvete 

att vårt eget ansvar se.

Gör oss ärliga och sanna, 

låt i ödmjukhet oss stanna. 

3. Och låt kraften också strömma 

från ditt evangelium. 

Låt försonade oss glömma 

frestelsens mysterium. 

Ge oss tro att kasta av 

samvetskval i Kristi grav, 

och låt Anden uppenbara 

att de där skall kvar få vara. 

4. Då skall kraften, som du skänkte, 

också oss förvandla så 

att vi blir till vad du tänkte, 

när du lät oss livet få. 

Då skall all din kärlek bli 

dräkten, som vi växer i, 

och som sol kan himlen måla 

skall din godhet från oss stråla.

Text och copyright: Christian Braw (publ m tillstånd)