Min Jesus, låt mitt hjärta få

1. Min Jesus, låt mitt hjärta få
en sådan smak på dej,
att natt och dag du vara må
omistligt kär för mej.

2. Då skrider nådens tid och stund
så ljuvlig fram för mej,
tills du mej kysser på min mun
och tar mej hem till dej. 

3. Mitt hjärta i den grav du låg
till påskdagsmorgon röd
låt när det skymmer vila få
och le åt grav och död.


4. Ja, bär mej hem från synd och sorg
och klä mej i din skrud,
mej ta till himmelrikets borg,
till härlighet hos Gud!

Hör vår helgdagsaftons bön

1. Hör vår helgdagsaftons bön:
Gud, låt inte syndens lön
drabba oss med evig gråt,
nej, vår synd och skuld förlåt,
så, uppståndna från de döda,
glada vi vår vän kan möta!

2. Kristenhet, stå upp, var glad
och gå upp till Sions stad,
lovsjung Herren, mild och god,
som för våra synder dog,
förde livet fram i ljuset,
blev vår väg till fadershuset. 

3. Helga, folk av alla slag,
Herrens stora vilodag,
sabbatsvilans helgdagsfrid
efter långfredagens strid!
Hedra nu med sång och böner
Kristus som med liv oss kröner!

4. Kristus! Ära vare dej!
Himlens portar öppnar sej!
Din korsfästelse igår
givit ormen banesår,
din uppståndelse imorgon
ut i mörkret kastat honom!

Så är fullkomnat, Jesus kär

 



1. Så är fullkomnat, Jesus kär,
vad om din död förkunnat är.
Vad Guds profeter förutspått,
det har nu i fullbordan gått.

2. Du lydig var din Fader huld
till korsets död för mänskors skuld.
För mänskors skuld ditt blod utrann,
som all vår synd utplåna kan.

3. Nu döden dina ögon sövt,
din mun är tyst, ditt öra dövt,
men i din död oss liv du ger,
ej kan oss döden skada mer.

4. Oss graven synes mörk och kall,
men det vårt hopp ej störa skall:
när du i graven har lagts ner,
dess mörker vi ej fruktar mer.

5. Tack vare dej, o Jesus kär,
som för oss pint och dödad är!
Tack dej som gravens mörka port
har ljus med din begravning gjort!

6. Ja, vila, Jesus, bli och bo
nu i mitt bröst med ostörd ro.
Har du i mej din vilostad,
så far jag sist i graven glad.

7. Du som besegrat gravens makt,
du om min grav har vård och vakt,
och medan stoftet vilar sej
har själen fröjd och frid i dej.

8. Du som ur graven fick uppstå,
låt oss med lust ur graven gå
och följa dej med salig fröjd
till evig ro i himlens höjd.