Kom nu hit, ni mänskoständer

  

1. Kom nu hit, ni mänskoständer,

ung och gammal, fattig, rik,

se er Skapare stå lik!

Hör, ni alla världens länder:

för att släktet göra sällt

har vår Konung dött i fält.

2. Såren fem och fler predikar

idel salighet och nåd,

som i kraft av fridens råd

alla syndare tillika

evigt frälsta göra kan

genom denne slagne man.

3. Se, så tyst som han där ligger

tycks hans bleka mun ändå

till oss alla tala så:

syskon, hör, jag ber och tigger,

se och tro att allt är gjort

som ni hade göra bort.

4. Tro att jag har dött för eder,

tro att jag har er utvalt

och er syndaskuld betalt.

Ärv nu med mej evig heder,

det är ert, allt vad jag gör.

Om ni öron har, så hör!

5. Sörj och gråt och klaga icke,

om det ej av kärlek sker,

ty det ska mej smärta mer

än att lämnas helt i sticket;

håll mitt offer ej ogillt

och mitt blod förgäves spillt.

6. Herre Jesus, vi vill höra!

För din nåd och kärlek ska

du en evig lovsång ha!

Vem vill nu sej själv förgöra,

som sej undervisas lät

av ditt tysta majestät?

7. Helge Ande, vi dej beder:

gjut dej över var och en,

ge oss tro och kärlek ren!

Att vår brudgum oss bereder

evigt liv i korsets död,

gör det till vårt hjärtestöd!

8. Amen! Kom! Här slutar flykten,

här är arkens öppna dörr,

ingen må stå hård som förr!

Sprid Guds ljusa nåderykten

att var själ är återlöst,

vilken dyrbar, evig tröst!

9. Låt oss allesammans sjunga

Lammets lov som oss har frälst,

men min tunga allra helst:

jag som sluppit bördan tunga,

vare glad av hjärtats grund

för hans nåd och fridsförbund!

 

O Kristus, som led korsets nöd och skam

1. O Kristus, som led korsets nöd och skam,

hjälp mej den enda, svåra vägen fram!
Gör mej till ett med alla som just nu
av råa knektar pinas såsom du -

2. med barn och mödrar, som just nu förgås,
med män, som just i natt av kulor nås,
men, Herre, Herre, även med var knekt
som står och flinar ondskefullt och fräckt.

3. De är ju alla människor som jag,
och för oss alla led du Långfredag,
och för oss alla stod du också opp -
och därför är ditt kors mitt enda hopp.

 

Den tunga dagen går mot natt till sist

Den tunga dagen går mot natt till sist

Jag tänkte jag visste vad kärleken var

 

1. Jag tänkte jag visste vad kärleken var,
jag trodde jag själv var god.
Så stod jag då framför den korsfäste man,
vars kropp blivit strimmig av blod.

2. Jag hörde han bad för den bödelsflock
som vid korset slog honom fast,
då var det som djupt i mitt hjärtas grund
en stenhård fördämning brast.

3. Jag knäböjde stilla vid korsets fot
- så bittra då tårarna flöt -
jag såg mej själv som en syndare stor,
som ofta mot kärleken bröt.

4. Jag såg att han tog det straff jag förtjänt,
fast han aldrig försyndade sej.
Då viskade jag: förbarma dej nu
och be, Herre, också för mej! 

5. Han böjde huvudet mot mej tyst,
denne bleke och korsfäste man,
och sa: Ja, i dag ska du vara helt visst
med mej i de levandes land.

6. De föll med sin frid över hjärtat ner,
hans muns välsignade ord.
Min synd jag såg och min Frälsare fann,
i de levandes land jag bor.

Modern stod med krossat hjärta

Alt. koral:


1. Modern stod med krossat hjärta 
vid det kors där, full av smärta, 
Sonen led för syndig värld. 
Gruvlig ångest henne brände, 
och hon modershjärtat kände 
genomborrat av ett svärd. 

2. O hur sorgsen, hur bedrövad, 
övergiven, tröst berövad, 
var Guds moder i sin nöd! 
Vem kan fatta vad hon lidit
och hur hennes hjärta svidit 
under Sonens bittra död? 

3. Kan du stå vid hennes sida 
utan att med henne lida 
under folkets spe och hån? 
Kan du tårlös se den smärta, 
som nu sargar moderns hjärta, 
lidande med älskad Son? 

4. För oss fallna mänskor plågad, 
smärtans kalk, till brädden rågad,
tömmer Sonen, ja, det sker!
Och vi hör nu mellan ropen 
av den grymma pöbelhopen
hur han till sin Fader ber. 

5. Jesus, du all kärleks källa, '
evigt ska ditt offer gälla, 
låt mej efterfölja dej. 
Må ditt kval allt ont förtära.
Att dej älska, att dej ära, 
lär din mor Maria mej. 

6. Låt alltmer mej lära känna
dina sår, låt dem sej bränna
in för evigt i min själ.
Du i smärta dej har vridit,
du för mej har döden lidit,
låt mej i din död få del.

7. Med din moder vill jag gråta.
För att kunna oss förlåta
syndens straff för oss du bär.
Låt vid korset mej få dröja,
ödmjukt där jag knä vill böja,
tillbe med din moder kär.

8. Jesus, nådens källa rika,
ser du mina krafter svika,
hjälp mej du att härda ut.
Låt mej leva till din ära,
ödmjukt jag mitt kors vill bära,
tålig intill livets slut.

9. Du som lidit sådan smärta,
tänd din kärlek i mitt hjärta
med ditt kors och med ditt blod.
Var mej när i varje fara,
mej från evig död bevara,
du min Frälsare så god.

10. Lär mej du att seger vinna,
i din seger hjälpen finna
också i min sista nöd,
så att fri från syndabanden
jag får nå de sälla landen
där det ej finns någon död. 

Nu är försoningsdagen

1. Nu är försoningsdagen
kommen för världen all,
Kristus fullbordat lagen,
satan har bragts på fall.
Tallösa skaror ilar
hem till sin arvedel,
nu har de funnit vila,
läkdom för sargad själ.
Dej, o Guds Lamm, ske ära,
att du vårt offer blev
och med den stungna handen
skuldbrevet sönderrev,
och utav oss ett evigt
rike av präster gjort.
Bland alla namn på jorden
endast ditt namn är stort.

2. Nu har ock nådastolen
funnit sitt offerblod
och utan nedgång solen
lyser för ond och god.
Bröstsköldens ädelstenar
är nu Guds kärleks tolk.
Blodet till ett förenar
nya förbundets folk.
Dej, o Guds Lamm, ske ära...

3. Kom, du som hjälplös driver
fram på det vida hav.
Golgata kulle giver
vad intet annat gav:
vila för trötta tankar,
läkdom för öppna sår,
fäste för själens ankar,
kärlek som allt förmår!
Dej, o Guds Lamm, ske ära... 

Så är fullkomnat, Jesus kär

 



1. Så är fullkomnat, Jesus kär,
vad om din död förkunnat är.
Vad Guds profeter förutspått,
det har nu i fullbordan gått.

2. Du lydig var din Fader huld
till korsets död för mänskors skuld.
För mänskors skuld ditt blod utrann,
som all vår synd utplåna kan.

3. Nu döden dina ögon sövt,
din mun är tyst, ditt öra dövt,
men i din död oss liv du ger,
ej kan oss döden skada mer.

4. Oss graven synes mörk och kall,
men det vårt hopp ej störa skall:
när du i graven har lagts ner,
dess mörker vi ej fruktar mer.

5. Tack vare dej, o Jesus kär,
som för oss pint och dödad är!
Tack dej som gravens mörka port
har ljus med din begravning gjort!

6. Ja, vila, Jesus, bli och bo
nu i mitt bröst med ostörd ro.
Har du i mej din vilostad,
så far jag sist i graven glad.

7. Du som besegrat gravens makt,
du om min grav har vård och vakt,
och medan stoftet vilar sej
har själen fröjd och frid i dej.

8. Du som ur graven fick uppstå,
låt oss med lust ur graven gå
och följa dej med salig fröjd
till evig ro i himlens höjd. 

Jesus till Getsemane har gått

1. Jesus till Getsemane har gått
från Jerusalem liksom förut.
Han och lärjungarna förr har fått
där i örtagården vila ut.

2. Jesus ingen vila här skall få.
Ångestfull till Fadern han nu ber:
"Om du vill - låt kalken från mig gå,
men låt blott din vilja, Fader, ske."

3. Petrus, Jakob och Johannes är
tyngda utav sömn i denna natt.
De kan ej med Jesus vaka här
i hans sista, ångestfyllda natt.

4. Ivrigt, böjd till jorden Jesus ber,
plågad så att svetten blir som blod,
droppar som till marken faller ner.
Lärjungarna sov i sorgset mod.

5. "Ja, ni sover, stig nu upp och bed,
att ni ej för prövning utsätts här",
säger Jesus. "Låt oss gå, ty se,
den som skall förråda mig är här."

6. Nu med vakter kommer Judas hit
och förråder Jesus med en kyss.
Alla som med Jesus kommit dit
flyr, trots vad de sagt så säkra nyss.

7. Till översteprästerna man för
Jesus för förhör och hårda slag.
Petrus, som förnekat, tuppen hör.
Natten övergår i Långfredag.

8. Hos Pilatus Jesus plågas svårt.
Oskyldig till döden dömes han,
av soldater gisslas mycket hårt.
Huvudet med törnen kröner man.

9. På en sargad rygg han korset bär.
Korsfäst blir den ende som var god.
O min själ, för dig han gjuter här
oskyldig som offerlamm sitt blod.

10. Jesus på ett kors för alla dör,
som för synden döden värda är.
Dödens makt han helt om intet gör.
Genom Jesu död jag friköpt är.

11. Jesus, du för mig i döden gick.
Du till himlen porten öppnat har.
Tack att på ditt kors en väg jag fick
genom tro till liv - min synd du bar.

12. Jesus, var mitt allt och hjälp mig här
alltid minnas vad du gjort för mig.
Jesus, led mig, säg mig: min du är.
Sist till himmelen mig för - till dig.
 

Försoningsdag, du offerdag

1. Försoningsdag, du offerdag
då Jesus offret räckt,
och syndare av alla slag,
ja, Adams fallna släkt,
som dömts av lagens stränga bud,
benådades av Herren Gud.
Halleluja, halleluja, 
halleluja, vår Gud!

2. Ja, detta har för alla skett
som genom Adam dött,
åt världen Gud sin Son har gett,
som för oss alla blött,
och du är friköpt som du är,
förutan något ditt besvär.
Halleluja, halleluja,
halleluja, vår Gud!

3. Av nåd och stor barmhärtighet
förlåtelse är skänkt
åt dem som Guds rättfärdighet
från Eden utestängt.
Så har vi nu ett dubbelt mått
av nåd för våra synder fått.
Halleluja, halleluja,
halleluja, vår Gud!

4. Nu synd och död uppslukta är,
halleluja, vår Gud!
och krossad hela mörkrets här,
halleluja, vår Gud!
Vår starkhet och rättfärdighet
är Jesus i all evighet!
Halleluja, halleluja,
halleluja, vår Gud!

5. Så är då saken riktigt gjord
och inget återstår.
Men se, den saken bör bli spord,
så världen höra får
att syndernas förlåtelse
är skänkt av världens Frälsare.
Halleluja, halleluja, 
halleluja, vår Gud!

6. Är det väl skäl bli borta då,
när Jesus fri dej köpt?
Ska han ej då ditt hjärta få,
när efter dej han löpt
och söker dej som borta går,
att föra hem dej, om han får?
Halleluja, halleluja,
halleluja, vår Gud! 

Jag vet ej någon annan punkt

Jag vet ej någon annan punkt
som så har tron fördjupat,
som den att Gud bar korset tungt
och därinunder stupat.
Det gör mitt hjärta genomböjt,
för evigt och till fullo nöjt,
utfattigt, ja, men saligt.

Han på korset, han allena

Alt. koral:

Alt. koral: 
    

1. Han på korset, han allena
är min fröjd och salighet. 
Ingen kan så väl mej mena, 
ingen så mitt bästa vet. 
Ingen är mot mej så god, 
ingen har hans tålamod. 
Söker jag kring land och rike, 
aldrig finner jag hans like. 

2. Jordisk vän kan lindra nöden 
för en vän som hjälp begär. 
Jordisk kärlek går i döden 
bara om den älskad är. 
Men finns någon mer än han 
som så tåligt älska kan 
att han allt för mänskor lider 
som i hat mot honom strider? 

3. Han på korset, han allena, 
annan är ej funnen än. 
Han, Guds Lamm, det milda, rena, 
dör för ovän som för vän. 
Ingen skillnad Jesus gör, 
lämnar inga utanför,
kämpar, blöder och vill kalla 
till Guds paradis oss alla.

4. Solen som från fästet lyser
över ond som över god
bara någon droppe hyser
av hans djupa kärleksflod.
Månen som från himlens hus
ger åt själva natten ljus
är ju som en skugga bara
av hans kärlekseld, den klara. 


5. Han på korset, han allena 
allt mitt hopp och goda är. 
Ingen må mej det förmena 
att jag håller honom kär. 
Vilken vän har här för mej 
såsom han utgivit sej? 
Han kan mej med Gud förena, 
han på korset, han allena.

Skåda, skåda nu här alla

1. Skåda, skåda nu här alla,
se hur Jesus plågad är! 
Klaga högt, låt tårar falla,
våra synder Jesus bär! 
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har. 

2. Hand och fot man genomborrat, 
sträckt på korset är var led, 
huvudet, av törnen sårat, 
blekt och blodigt sjunker ned. 
Så som Jesu smärta var 
aldrig någons varit har.

3. Bitter ättika med galla
i sin törst han dricka får,
och med hån de ropar alla:
Hjälp dej själv om du förmår!
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har.

4. Sist han ropar högt och sänder 
upp sin suck till Gud och ber: 
Fader, jag i dina händer 
nu min ande återger! 
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har.

5. Denna stund är Jesu sista,
templets förlåt rivs i tu, 
solen mörknar, berg ses brista: 
öga, hjärta, vad gör du? 
Så som Jesu smärta var 
aldrig någons varit har.

6. Har du, människa, ett hjärta, 
är din bäste vän dej kär, 
känn din syndaskuld med smärta, 
ty för den han korsfäst är. 
Så som Jesu kärlek var, 
aldrig någons varit har.

Den mun är tyst, som bad så ömt

1. Den mun är tyst, som bad så ömt
för mänskors fallna släkte,
och kärleken den kalk har tömt
som heligheten räckte.
Till ro den gode herden går,
som gav sitt liv för sina får;
från kval och strid och möda
han vilar hos de döda.

2. Men evigt ej, du mänskors vän,
din hjord du övergiver;
en liten tid, och så av den
du återfunnen bliver.
Det korn, som dött i jorden var,
skall efter korta väntansdar
stå upp och frukter bära
att hela världen nära.

3. O livets förste, som steg ned
i gravens mörka sköte,
mej i din nåd och sanning led
till dödens vissa möte.
När från en värld av oro full
jag nedsänks i den tysta mull,
må du min själ förvara
bland dina frälstas skara.

Då Herren Jesus korsfäst var

1. Då Herren Jesus korsfäst var
och hånad blev, gav han till svar 
sju ord för oss på jorden. 
Behåll då väl i minnet kvar 
de helga, dyra orden! 

2. Det första ord han hördes be,
det var en bön för syndare,
och än hans förbön hör du:
Förlåt dem, Fader, för de vet 
ju inte vad de gör nu.

3. Hans andra ord, som kärlek bär 
till mor och vän vid korset, är 
en bön som son och broder: 
O moder, se din son är där, 
o son, se där din moder! 

4. Hans tredje ord, Gud vare pris, 
är tröstens ord på samma vis 
när han hörs rövarn svara: 
I denna dag i paradis 
ska du med mej få vara. 

5. Hans fjärde ord oss lära kan 
hur han, Guds Son och avbild sann, 
för vår skull straffad blivit: 
Min Gud, säg varför, ropar han, 
har du mej övergivit? 

6. Jag törstar, är hans femte ord. 
Han som berett oss nådens bord
sin törst ej släcka mäktar.
Besinna det, du fallna jord:
din Gud för dej försmäktar! 

7. Hans sjätte ord, det innebar 
att nu den seger vunnen var 
om vilken Skriften ordat. 
Vår frälsning nu en borgen har - 
han sagt: Det är fullbordat. 

8. Hjälp, Gud, att i vår sista strid
hans sjunde ord, så fullt av frid, 
vi i vår suckan blande:
I dina händer, Fader blid, 
jag lämnar nu min ande.

Jesus, håll mej vid ditt kors

1. Jesus, håll mej vid ditt kors,
där är nådens källa
som med läkedom och liv
alltid fram ska välla.
Kristi kors, Kristi kors
är mitt hopp, min ära,
tills i himlens land jag får
vara honom nära.

2. Tätt vid korset först jag fann
nåden underbara,
tätt vid korset först jag såg
morgonstjärnan klara.
Kristi kors...

3. Tätt vid korset! O Guds Lamm,
ställ dess bild framför mej
och att i dess skugga gå
ständigt villig gör mej.
Kristi kors...

4. Tätt vid korset nu jag vill
hoppas, bida, vaka,
tills jag frälst på himlens strand
evig fröjd får smaka.
Kristi kors...

Helgedomen det beskriver

Alt. koral:



1. Helgedomen det beskriver:
Allting är fullbordat nu!
Herren säger det och river
templets förlåt mitt itu.
Förebilder, flytta er,
här är det som väger mer!
Vik ni skuggor, här är solen
och den sanna nådastolen!

2. Jesus dör, och helgedomen
öppnas genom Jesu död.
Vår försoning är fullkommen,
Jesus bruten sönderbröt
det som skilde oss från Gud.
Han som uppfyllt lagens bud
alla våra brott fick sona
när han bar en törnekrona.

3. Jesus har gått in och stannar
i det Allrahelgaste,
frälsar dem Guds lag förbannar,
som en sann Försonare.
Templets förlåt rämnade!
Det är nog, nu kan jag se
att Guds Son, så tryckt och slagen
är från död och ångest tagen.

4. Med sitt eget blod han träder
fram på vår försoningsdag 
som en Bror som för oss beder,
skänker oss Guds välbehag.
En gång får jag döende
ärans himmel öppen se!
Ärans konung burit skammen,
evigheten svarar: Amen!

5. Medlaren min synd fått bära,
skulden han mej löst ifrån.
Evigt lov och evig ära
tillhör dej, Guds egen Son!
Det är nog! Halleluja!
Sjung min själ, ja sjung nu glad:
Jesus genom dödens smärta
gav mej tillgång till Guds hjärta!

Med sitt blod på långfredagen

1. Med sitt blod på långfredagen
Jesus allas lösen bragt,
gav sitt liv, uppfyllde lagen,
krossade all mörkrets makt.

2. Allas synd han på sej hade,
upp på korsets trä dem bar,
ned i evig grav dem lade,
vann så frälsning åt envar.

3. Så vill jag ej mer arbeta
för att salig bli, ty märk,
det är gott för mej att veta:
Gud är nöjd med Jesu verk.

4. Hur min skuld jag än begråter,
lika stor den står dock kvar.
Men på korset ser jag åter:
Jesus fullt den gäldat har.

5. Han mej iklätt segerskruden,
hela sin rättfärdighet,
andedöpt den täcka bruden,
krönt mej med sin helighet.

6. Genom tron, i tåredalen,
ser jag dunkelt Jesus kär,
men en gång i bröllopssalen
ser jag honom som han är.

7. Aldrig nog jag här kan sjunga
om den kärlek som jag fann,
ty en styv och jordisk tunga
himmelskt språk ej tolka kan.

8. Men i boningarna ljusa,
i Guds sköna paradis,
där skall sången evigt brusa
till min Jesu lov och pris.

9. Inget nya tungan binder,
inga tårar flyter där.
Vilken sällhet: inga hinder,
när jag skådar Jesus kär!

10. "Helig, helig, helig" redan
sjungs nu här i tidens tvång,
men i härligheten sedan
klingar evigt lovets sång.