Ring in gudstjänsttid

VÅR LÖSEN 

1. Ring in gudstjänsttid.
Hjärta och hand,
tanke och tunga,
folket, vårt land,
gamla och unga,
gärning och kall,
Gud skall de dyrka,
världen all
blive Guds kyrka.
Glöm misströstan, min själ,
vet, oss Gud ej försmår.
Sörj, o folk, för ditt väl.
Ring in gudstjänstår.

2. Sjung in arbetsid.
Släktenas rad
räcker oss handen,
kämpen som bad,
skald rörd av Anden.
Mödornas blod,
arbetets tunga
kräver sitt mod,
tro gör oss unga.
Heliga minnenas här
tecknar i dunklet spår.
"Framåt" vår lösen är.
Sjung in arbetsår.

3. Bed in hjärtefrid.
Syskon, i dag
där vi skall vandra
vare vår lag:
"Hjälpa varandra!"
Oförrätt gjord
hjärtat belastar,
nåden förspord
tyngden avkastar.
Glöm det förlåtna, min själ.
Herre, o var oss blid!
Se, i din hand är vårt väl.
Giv oss evig frid. 

Var glad, min själ, och fröjda dej

1. Var glad, min själ, och fröjda dej!
I morgon ska du höra
det ord vars kraft bevisar sej
och oss kan saliggöra.
Det ska bli tytt, Guds namn till pris,
på gott och evangeliskt vis,
av herden som oss tjänar.

2. Jag lik den trötte vandraren,
som gläds när dagen skrider,
har väntat efter söndagen
och gläds att tiden lider.
Snart kommer denna stora dag,
till kropp och själ nu fröjdas jag.
O helg, vad du är ljuvlig!

3. O vilken glädje att gå upp
till Herrens helga gårdar!
Min matta själ där livas upp,
Hugsvalaren mej vårdar.
Där får jag full av glädjens ljud
min lovsång sjunga till vår Gud
med alla nådebarnen!

4. Så kom då, kom då alla ni
som vill vår Gud tillhöra!
I Herrens gårdar samlas vi,
ja, vi vill sällskap göra
och upp till helga templet gå,
en herdes ord att höra få,
som själv av Gud fått lära.

5. En sabbatsdag än återstår
för alla Herrens trogna,
ett evigt, saligt jubelår,
ack, när ska tiden mogna?
Det gläder mej i hoppet här
att en gång, fri från allt besvär,
Guds sabbatshelg få fira.

Text: Abela Gullbransson (1775-1822), bearb. A.H. 21/2 2015
Musik: Finsk koral

Det ringer till vila och veckan går ut

1. Det ringer till vila och veckan går ut.
Guds sabbat sej nalkar och mödan tar slut.
Tack, evige Fader, för hälsa och frid
och nådens gåvor i nödens tid.

2. Du varit mitt stöd i mitt anletes svett,
min börda du lättat, mitt bord du berett.
Och om i min blindhet jag knotat ibland,
du tog dock ej från mej din skyddande hand.

3. Förlåt mina brister och giv att alltmer
din nåd jag förnimmer, din sanning jag ser.
Ja, öppna mej ögonen, Gud, för ditt ord,
som håller då himlen förgås med vår jord.

4. Det ordet skall vara min tröst och mitt ljus.
I morgon det ljuder ännu i ditt hus.
Jag dit med de fromma så gärna då vill,
och själen den längtar och trängtar därtill.

5. Lär mig då besinna mitt eviga väl,
upplys du mitt sinne, upplyft du min själ
från levernets oro och sorg och besvär
till dej och till det som evinnerligt är.

6. Det dröjer ej länge, så är det förbi
med färden i världen och tingen däri.
Vad blev det väl av mej, om, Herre, ej du
mot mej var barmhärtig och nådig ännu?

7. Mot målet nu vill jag så inrikta mej,
att synden ej skiljer mitt hjärta från dej.
Min omsorg om själen förena jag skall
med trohet och flit i mitt jordiska kall.

8. Till detta beslut att ej glömma ditt bud,
välsigna min gudstjänst i morgon, o Gud.
När åter jag börjar min veckas besvär,
ett steg jag då närmare himmelen är.