O Herre Jesu Kriste

Till himlen Herren Jesus for

Halleluja! Sjung om Jesus

  

Vi har nu i himlen en överstepräst

Alt. koral:

1. Vi har nu i himlen en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
en sådan ju passar för mej.

2. Ack, skulle jag själv komma fram inför Gud,
för evigt jag borta då blev,
ty jag har ju syndat och brutit hans bud,
den lag i vårt hjärta han skrev,

3. den lag som han sedan på Sinai gav
och sände från himmelen ned,
att visa oss alla sin helighets krav
och att han av synden blir vred.

4. Vår överstepräst, han tog på sej att stå
som medlare för oss hos Gud,
att själv under lagens förbannelse gå
och hålla de brutna Guds bud.

5. Ett fullkomligt offer för oss han frambar,
o djup av Guds eviga råd!
Fullkomligt för evigt det offret ju var.
Så är vi då frälsta av nåd!

6. Så är han den nya och levande väg,
som in genom förlåten går.
Är detta ej saligt, o syndare, säg?
Till Herren vi komma nu får.

7. Själv frestad i allting just lika som vi,
fast helt utan synd i sin själ,
han kan oss i frestelsestunden stå bi
och fostra och hjälpa så väl.

8. Så har vi förvisso en överstepräst,
och gärna förbarmar han sej.
En sådan ju passar för syndare bäst,
kan han då ej passa för dej?

Blev Ordet inte verkligt kött

(OBS: den psalm som sjungs på latin ovan är O du som skapat stjärnors här.
Men jag föreslår samma medeltida melodi till min text - efter Efraem Syrern - härnedan.

1. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem växte i Maria då? 
Och var han inte verklig Gud,
vems välde framhöll Gabriel?

2. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem blev då lagd på halm och strå?
Och var han inte verklig Gud,
till vem sjöng änglar lov och pris?

3. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem var det Josef omskar då?
Och var han inte verklig Gud,
för vems skull steg en stjärna fram?

4. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem ammades av jungfrun här?
Och var han inte verklig Gud,
vem dyrkades av visa män?

5. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem lades då i Symeons famn?
Och var han inte verklig Gud,
vad såg den gamle saliggjord?

6. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem flydde till Egypten snart?
Och var han inte verklig Gud,
vem uppfyllde profetens ord?

7. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem döptes sedan i Jordan?
Och var han inte verklig Gud,
om vem sa Fadern "käre Son"?

8. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem fastade och frestades?
Och var han inte verklig Gud,
vem var det änglar tjänade?

9. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem bjöds till Kanas bröllopsfest?
Och var han inte verklig Gud,
vem gjorde vatten där till vin?

10. Blev Ordet inte verkligt kött,
vems händer bröt då fem små bröd?
Och var han inte verklig Gud,
vem mättade då tusentals?

11. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem sov på sjön Gennesaret?
Och var han inte verklig Gud,
vem kunde stilla vind och våg?


12. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem satt så trött vid Sykars brunn?
Och var han inte verklig Gud,
vem gav åt kvinnan livets dryck?

13. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem gick då här som en av oss?
Och var han inte verklig Gud,
vem gjorde alla underverk?

14. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem grät då Lasarus var död?
Och var han inte verklig Gud,
vem sa då: Lasarus, kom ut!  

15. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem hängde pinad på ett kors?
Och var han inte verklig Gud,
vem skakade då jordens grund?

16. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem led och dog bland rövare?
Och var han inte verklig Gud,
vem löfte gav om paradis?

17. Blev Ordet inte verkligt kött,
vems sår fick Tomas känna på?
Och var han inte verklig Gud,
vem var det Tomas nämnde så?

18. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem gjorde eld vid stranden sen?
Och var han inte verklig Gud,
vem fyllde näten helt med fisk?

19. Blev Ordet inte verkligt kött,
vem var det då apostlarna
fick se bli tagen härifrån
till härlighet i himmelen?

20. Och var han inte verklig Gud,
vem tillbads då av änglarna,
till vem sa Fadern: "sätt dej här
på högra sidan av min tron"?  

Uppfaren är vår Herre Krist

1. Uppfaren är vår Herre Krist,
halleluja, (halleluja)!
Fullbordat är hans verk helt visst.
Halleluja, (halleluja)!

2. Med korsets bittra offerdöd 
halleluja, (halleluja),
han räddat oss från evig nöd,
halleluja, (halleluja)!

3. Oss alla älskade han så,
halleluja, (halleluja),
nu slipper den som tror förgås,
halleluja, (halleluja)!

4. Sin käre Fader är han lik,
halleluja, (halleluja),
regerar nu i himmelrik,
halleluja, (halleluja)!

5. Han ser till alla syndare,
halleluja, (halleluja),
vår store förebedjare,
halleluja, (halleluja)!

6. Varför, ni galileiska män,
halleluja, (halleluja),
står ni och ser mot himmelen?
Halleluja, (halleluja).

7. Som Jesus till Guds himmel for,
halleluja, (halleluja),
han kommer åter till vår jord,
halleluja, (halleluja).

8. Och då ska alla honom se,
halleluja, (halleluja),
som vår och världens domare,
halleluja, (halleluja)!

*9. Du heliga Treenighet,
halleluja, (halleluja),
dig vare lov i evighet!
Halleluja, (halleluja)!

[Frostensons bearbetning är bättre, men upphovsrättsskyddad] 

Krön honom, himlens Kung

1. Krön honom, himlens Kung, 
din Frälsare, Guds Lamm!
I hela himlen brusar nu
en mäktig lovsång fram!
Så sjung, ja, sjung hans lov, 
som döden för dej led, 
och hylla honom som din Kung 
för tid och evighet. 

2. Krön Honom, Livets Gud, 
som över döden vann.
I tron på honom också vi 
nu övervinna kan. 
Vi sjunger nu hans lov
för påsk och himmelsfärd,
hans offerdöd nu ger oss liv,
all ära är han värd.

3. Krön honom, Fridens Gud, 
ja, fridens Furste krön!
Han ska på ondskan göra slut,
fall ner i sång och bön!
Ja, på hans rike ska
ej någon ände bli,
och vid hans genomstungna fot
sej böjer också vi.

4. Krön själva Kärleken,
hans hand och sida se!
Se såren som han bär för oss,
som stjärnor lyser de!
Tack Herre, jag är din,
för du har dött för mej!
I både tid och evighet
vill jag få prisa dej! 

Allt fullkomnat är, o Jesus, och du far

*Allt fullkomnat är, o Jesus, och du far 
upp till det ljus, vars sändebud du var. 
Nu himlars himmel för dej öppen står, 
till Majestätets högra hand du går. 
Dock ser du än med kärlek till den jord, 
där du ditt blod har lämnat och ditt ord. 
Ifrån all världens tron, o mänskors vän, 
du ser till oss och oss välsignar än, 
då vi på korsets stig, som här du gick, 
med hopp och tro mot dej har vänt vår blick. 
Helig är Herren, Fadern, Skaparen, 
helig är Herren, Sonen, Medlaren, 
helig är Herren, Anden, Tröstaren! 
Så himlen stämmer upp sitt fröjdeljud, 
och jorden kläder sej i högtidsskrud 
och svarar: Helig, helig, helig Gud!

Nu Jesus porten öppnat har

1. Nu Jesus porten öppnat har
till himlens sköna land,
och där sin plats han återtar
vid Faderns högra hand.

2. Han oss berett en boning där,
ett rum i Faderns hus,
så vi får vara där han är
i härlighet och ljus!

3. Vi nu, o Herre, dej fått se
till himlen fara opp.
Nu över livets lust och ve
står evighetens hopp.

4. Oss hjälp att genom denna värld
i dina fotspår gå,
så det kan bli en himmelsfärd
för oss en gång också!

Guds Son fick hemåt fara

Alt. koral:



1. Guds Son fick hemåt fara
vid änglasångers ljud.
Nu må vi himlen svara
och prisa Gud, vår Gud!
Ja, må vår lovsångston
från jorden upp sej svinga,
bland änglasånger klinga
och nå till Herrens tron!

2. Han tronar i stor ära
på Faderns högra hand,
men ser dock sina kära
i jordens alla land.
Han följer dej och mej
och vill oss troget leda
och rum åt oss bereda
i himmelen hos sej. 

Han är kungars Kung

Han är kungars Kung,
han är herrars Herre,
Jesus Kristus, först och sist,
ingen styr som han.

1. Han har sin tron i himmelen,
ingen styr som han.
Han helgon gör av syndaren,

ingen styr som han.
Han är kungars Kung...

2. Han rest sitt tält i Kanaans land,
ingen styr som han.
Han sprängde romarrikets band,
ingen styr som han.
Han är kungars Kung...

3. Han starkare än döden är,
ingen styr som han.
I evighet han spiran bär,
ingen styr som han.
Han är kungars Kung...
 

Till härlighetens land igen

Alt. koralvariant: 

1. Till härlighetens land igen
jag ser dej, Jesus, fara!
Men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här,
mitt sällskap sorg och möda är.

2. Långt från min Faders hus jag går,
o Herre, säg hur länge?
Men dit mitt öga inte når
mitt hjärtas bön sej tränge.
Den outsäglig höjer sej,
den delar skyn och hinner dej.

3. En skymt jag då i hoppet ser
utav det goda landet,
där du ej skils ifrån mej mer,
där löst ur syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.

4. Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta skatt,
där vare då mitt hjärta:
i himlen hos min Frälsare,
där vare min umgängelse.

5. Och som du for du komma skall,
o Jesus, hit tillbaka.
Jag här vill akta på mitt kall,
jag bedja vill och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag,
men dej var dag förbidar jag.

6. Och salig är den tjänaren,
som du så finner göra,
när sist du komma skall igen:
du den har lovat föra
till ära och odödlighet
i din och Faderns härlighet.

Du tog din plats på Faderns högra sida

1. Du tog din plats på Faderns högra sida, 
min Frälsare, min broder, Gud och vän, 
för att oss samla ifrån världen vida, 
dit där du själv nu är i himmelen. 
Du har gått bort att rum åt oss bereda 
och oss mot målet med din Ande leda.

2. Vår förebedjare du nu är vorden, 
du oss till godo inför Fadern är. 
Du omsorg har om återlösta hjorden, 
du beder för var själ som frestad är. 
Som Moses händerna i bön du sträcker, 
du dina kämpar trofast segern räcker.

3. Du sträckte ut de genomstungna händer, välsignande din skara, då du for. 
Så ska du också när du återvänder 
välsigna varje själ som på dej tror.
För som du for, du kommer då tillbaka;
så lär oss bedja, tro ditt ord och vaka!

Pris ske dej, Jesus, som nåd åt oss vunnit

Alt. koral:



1. Pris ske dej, Jesus, som nåd åt oss vunnit!
Evig den prästvigning är som du fick.
Du med ditt blod som på korset har runnit
levande in i Guds helgedom gick.
Du åt oss vunnit en evig försoning,
vägen är öppen till himmelens boning.

2. Den som i Frälsarens blod blivit renad
må honom prisa med hjärta och röst!
Tillgång till Fadern kan ej bli förmenad
någon som äger i Jesus sin tröst.
Fröjdas med bävan, ja mitt under gråten:
himlen är öppen, vår synd blir förlåten!

3. Upp dit du gått du oss slutligen tage,
Jesus, med dej nu till Fadern vi går.
Du våra hjärtan med kärleken drage
dit, där de trogna sin nådelön får.
Giv oss den trösten, när hän vi skall fara,
att för oss himmelen öppen skall vara! 
 

I himlens tempel högt och stort

Alt. koral:



1. I himlens tempel, högt och stort,
det hus som händer inte gjort,
vår store präst i helig skrud
står bedjande för oss hos Gud.

2. Han som här nere för vårt väl
i bitter död gav ut sin själ
har samma varma hjärta än,
själv utan synd de fallnas vän.

3. Och från den boning dit han gick
han ser till oss med brodersblick.
Delaktig i vår mänsklighet
han allt om livets villkor vet.

4. Vad än som här oss plåga kan,
det kände också smärtans man.
Han frestad var i allt som vi
och oss i frestelsen står bi.

5. Så låt oss med förtröstan gå
till nådens tron att styrka få
att leva till hans ära här
som ständig omsorg om oss bär.

Dej prisar alla kerubim

1. Dej prisar alla kerubim
och med dem alla serafim
dej, segerfurste, lovar
för friden som du vunnit har,
för makten som du återtar,
för frälsningsverkets gåva.
Alla
kalla
till ditt rike,
mörkret vike
för din lära,
för ditt kors och för din ära!

2. Vår segerhjälte, Davids Son,
din Ande sänd oss ovanfrån
som själens törst kan stilla.
Med kraften av ditt liv, ditt blod,
ge kärlek, tro och tålamod
och trohet i det lilla.
Hör oss,
för oss,
ja, gå med oss
och bered oss
till den fröjden
du de dina ger i höjden.

Stor och härlig var den dagen

 


1. Stor och härlig var den dagen, 
då från Oljebergets topp 
Jesus, från de sina tagen, 
for till Fadern åter opp. 
Till sin tron han återvänder, 
genom korset härliggjord, 
och med genomstungna händer 
än välsignar han sin hjord. 

2. Han som under dödens smärta 
har mot världen sträckt sin famn, 
nu, likt Aron, på sitt hjärta 
bär de återlöstas namn. 
Hos sin Fader i det höga 
för de sina beder han, 
ja, för Faderns helga öga 
står han som vår löftesman. 

3. En gång sågs han ensam fara 
till sin tron i himmelen, 
men med tusen änglars skara 
kommer han till oss igen. 
Jesus, låt din ankomst vara 
glädjerik och ljus för mej,
och av nåd min bön besvara 
om ett evigt liv hos dej!

Du som oss frälst ur syndens band

)




1. Du som oss frälst ur syndens band, 
ur dödens natt och avgrundsbrand, 
du höjs från vansklighetens land 
till ära på Guds högra hand. 

2. Du Faderns verk fullbordat har 
och till din Faders boning far, 
men är osynlig hos oss kvar 
när skyn dig från vår åsyn tar. 

3. En herde för din kära hjord 
du leder oss med livets ord. 
Din kärlek verkar på vår jord 
i dopets bad, vid nådens bord. 

4. Till tidens slut din lära än 
skall leda jordens vandringsmän, 
till dess du kommer hit igen 
med härlig makt från himmelen. 

5. Säll den som fast i tron består 
och bär sitt kors i dina spår! 
Dit du har gått med fröjd han går 
och av din hand sin krona får.

Har Kristus, ert huvud, till himmelen farit

Alt. koral:



1. Har Kristus, ert huvud, till himmelen farit, 
ni lemmar, så sök det som ovantill är! 
Har Kristus, er konung, en främling här varit, 
så gör er då inte så bofasta här! 
Ja, låt det då fara, 
vad än det må vara 
som ännu er binder och hindrar i loppet 
- se endast på målet och gläd er i hoppet! 

2. Må ingen som en gång satt handen vid plogen 
nu börja med tvekan att se sig omkring! 
Nej, hellre han blive mer ivrig och trogen 
i farandet efter de himmelska ting! 
Ack, måtte ej världen 
och synden och flärden 
få locka oss bort från det eviga, ena: 
det liv som vi äger i Sonen allena. 

3. En gång skall han hälsa de sina med orden:
"Besitt nu det rike min Fader mig gav!" 
Och sitter än kvar efter striden på jorden 
en tår i vårt öga - han torkar den av. 
Men Jesus, bliv när oss 
och hjälp oss och bär oss 
härefter som hittills. Till dig vi oss vänder: 
giv du åt vår vandring en fröjdefull ände!

Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå

Alt. koral:

1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå 
i glans på Sions topp. 
Men svår var vägen du fick gå 
förrän du kom dit opp. 
Din börda, tung och mödosam, 
var världens synd och skam. 
Så sjönk du i vår jämmer ned; 
vem anar vad du led? 

2. Oskyldige, som så för mej 
gick smärtans tunga stig, 
din kärlek hårt har bundit dej, 
att fri jag skulle bli. 
Då slet du sönder våra band 
med genomspikad hand. 
Du gick med seger ur din grav; 
din död oss livet gav. 

3. Nu står en skara kring din tron, 
som snö så vit och ren. 
Vart öga strålar som en sol 
av att din glans få se. 
Och ordet om ditt slaveri 
då världen köptes fri, 
ja, vad du led för oss en gång 
är ämnet för dess sång. 

4. Tack, Fader, att du var så god 
mot Adams fallna ätt! 
Du frälste oss med Lammets blod 
och gav oss barnarätt. 
Dej prisar varje andetag 
och hjärtats alla slag. 
O Gud, för din barmhärtighet 
tack, tack i evighet!