Du som oss återlöst

1. Du som oss återlöst:

förrän du avsked tog

dej själv du delat ut 

och bjudit oss att äta.

Och mer begär jag ej, 

det är och blir mej nog,

vad du oss unnat har, 

det vill jag ej förgäta.

2. Påminn mej vad som skett,

den kärlek som dej drog,

du Himlakost och Värd,

mer måste jag ej veta.

Styr så mitt blinda vett

långt bort från denna bog,

att helig hemlighet

av högmod efterleta.

3. Jag tror och vet förvisst 

att jag dej, Jesus, får 

här under bröd och vin - 

ditt allmaktsord skall råda.

Du är min Herre Krist,

som mer än jag förstår,

ja, mer än änglar än 

sej understått att skåda. 

4. Så kom, min Själavän, 

förena dej med mej 

på obegripligt sätt, 

till bot mot syndens våda.

Ja, stärk mej så igen,

så finner Satan sej 

med all sin makt för svag 

för oss förenta båda.

Vaka med mej!

Oljebergets lunder

1. Oljebergets lunder,
se Guds kärleks under!
Sorg som gräns ej känner
Jesu hjärta bränner.
Av hans ångest pannan glöder,
och nu nalkas falska bröder.
Jesus, döden nära,
all vår synd vill bära.

2. Allt han måste våga.
Kalken fylld av plåga
han ej från sej visar.
Vi hans lydnad prisar.
Ängeln om hans pina talar,
styrker honom och hugsvalar.
Jesus, stor är nöden,
trött du är till döden.

3. Vänners stöd har svikit,
bort de fegt har vikit.
Redo står dock Judas,
grymma män ska bjudas
att i mörkret överfalla
honom som vill frälsa alla.
Sveket ofärd stiftar,
Judas kyss förgiftar.

4. Fastän allmaktsorden
kastar dem till jorden,
synden ej förskräcker
dem som mörker täcker.
Honom de i döden sänder,
som vårt tvång i frihet vänder.
Jesus till vår ära
dödens band vill bära.

Den stunden i Getsemane

1. Den stunden i Getsemane
jag aldrig glömma kan,
då Herrens ångest jag fick se
och hur han styrka fann.
O Jesus kär, jag glömmer ej
din vånda och ditt ve,
de bittra kval du led för mej
i mörkt Getsemane.

2. När du i dunkel örtagård
en sådan vånda led,
det var all världens synd och skuld
som så dej tryckte ned.
O Jesus kär, jag glömmer ej...

3. Ja, dina egna svek dej där,
du ensam måste be
och blev förrådd och bunden hårt
där i Getsemane.
O Jesus kär, jag glömmer ej...

4. Men kallnar kärleken till dej,
mej än en gång låt se
vad du i kärlek led för mej
där i Getsemane.
O Jesus kär, jag glömmer ej...

O Jesus, än de dina

Alt. koral:



Alt. koral:
 

Alt. koral: 

1. O Jesus, än de dina

du vill omkring dej se,

och av din bittra pina

en salig frukt dem ge.

Dem in i döden älskar du,

och i din Faders rike

vill möta dem ännu.

2. Men redan här på jorden

bland oss du stiger ner.

För oss ett offer vorden,

dej själv åt oss du ger

och säger, evigt mild och god:

"Tag, det är min lekamen,

och tag, det är ditt blod."

3. Vi, Jesus, dej får höra
ännu i dessa ord.

Oss alla vill du göra

till dina vid ditt bord.

Oss alla, då du brödet tog,

du slöt intill det hjärta

som för oss alla slog.

4. Det hjärtat, som i nöden

den armes tillflykt var,

som bad för oss i döden

och våra synder bar,

det hjärtat än med frid och tröst,

med salighet från höjden

här nalkas trogna bröst.

5. Du kommer, kärleksrike,

ännu i Herrens namn

och för oss i ditt rike

emot en Faders famn,

en Faders, som förlåta vill

de barn du återlöste

och som dej nu hör till.

6. Ja, dej vill vi tillhöra,

o Jesus, till vår död,

och Herrens vilja göra

i medgång som i nöd.

Då blir du hos oss alla dar

intill vår levnads ände,

som själv du lovat har.

O om jag vore mera lik

 

Alt. koral:
 

1. O om jag vore mera lik
dej Jesus, stark och god,
så hjärtevarm och kärleksrik
som du i striden stod!
Ja, vore jag i detta nu
i alla ting som du, som du,
så säll jag vore då!

2. Vem kan få sagt hur stort det var
att du till oss kom ned
och himlen hit till jorden bar
vid sång om frid och fred?
Å, vore jag din avbild nu,
i alla ting som du, som du,
så säll jag vore då!

3. Så se då i mitt hjärta in,
min Frälsare, och säg
vad du kan se i själen min
som inte är av dej.
Och vänd mitt inre mot dej nu,
så jag blir mer som du, som du!
Så säll jag då ska bli!

4. Ja, böj mej, böj mej inför dej
och sätt mej vid din fot!
Allt övermod du ser hos mej
riv upp med stam och rot!
Hos dej vill jag få stanna nu,
så jag blir mer som du, som du.
Min Gud, så säll jag blir!

5. Din strid, o Jesus, var så stor
att svetten blev som blod.
Å, sänd mej kraften av ditt ord
och ge mej samma mod!
Din Faders glädjefyllda blick,
den får jag för att du den fick.
Min Gud, så säll jag är!

Jesus till Getsemane har gått

1. Jesus till Getsemane har gått
från Jerusalem liksom förut.
Han och lärjungarna förr har fått
där i örtagården vila ut.

2. Jesus ingen vila här skall få.
Ångestfull till Fadern han nu ber:
"Om du vill - låt kalken från mig gå,
men låt blott din vilja, Fader, ske."

3. Petrus, Jakob och Johannes är
tyngda utav sömn i denna natt.
De kan ej med Jesus vaka här
i hans sista, ångestfyllda natt.

4. Ivrigt, böjd till jorden Jesus ber,
plågad så att svetten blir som blod,
droppar som till marken faller ner.
Lärjungarna sov i sorgset mod.

5. "Ja, ni sover, stig nu upp och bed,
att ni ej för prövning utsätts här",
säger Jesus. "Låt oss gå, ty se,
den som skall förråda mig är här."

6. Nu med vakter kommer Judas hit
och förråder Jesus med en kyss.
Alla som med Jesus kommit dit
flyr, trots vad de sagt så säkra nyss.

7. Till översteprästerna man för
Jesus för förhör och hårda slag.
Petrus, som förnekat, tuppen hör.
Natten övergår i Långfredag.

8. Hos Pilatus Jesus plågas svårt.
Oskyldig till döden dömes han,
av soldater gisslas mycket hårt.
Huvudet med törnen kröner man.

9. På en sargad rygg han korset bär.
Korsfäst blir den ende som var god.
O min själ, för dig han gjuter här
oskyldig som offerlamm sitt blod.

10. Jesus på ett kors för alla dör,
som för synden döden värda är.
Dödens makt han helt om intet gör.
Genom Jesu död jag friköpt är.

11. Jesus, du för mig i döden gick.
Du till himlen porten öppnat har.
Tack att på ditt kors en väg jag fick
genom tro till liv - min synd du bar.

12. Jesus, var mitt allt och hjälp mig här
alltid minnas vad du gjort för mig.
Jesus, led mig, säg mig: min du är.
Sist till himmelen mig för - till dig.
 

Herre, vart ska vi gå hän?

Alt. koral:




1. Herre, vart ska vi gå hän?
Gå från dej, vår bäste vän,
från den levande Guds Son,
från vår tro, född ovanfrån,
från den enda på vår jord
som kan ge oss livets ord?

2. Nej, om än det låter hårt,
ej ditt ord oss skrämmer bort.
Djupt vi känner på vår jord:
döden är ett stenhårt ord,
men ditt ord är ande, liv,
då vår värld är destruktiv.

3. "Ät mitt kött och drick mitt blod",
säger livets furste god,
"motta det som vin och bröd
från Guds bord i hungersnöd.
Evigt är då livet ditt,
för med dej jag delar mitt."

4. Hör det, mänska, när du går
full av sorg du ej förstår:
Tro din Herre på hans ord,
se hans godhet vid hans bord,
ät hans kött och drick hans blod
och stå upp som han uppstod!

5. Lyssna, själ! Hör, länken brast,
släpp dej själv, håll honom fast!
Glöm just nu all sorg och nöd,
glöm dej själv med synd och död!
Gläds, du lilla, i Guds ord,
bli i Herren evigt stor!

6. Ta vår Herres ord i pant:
dödens nederlag är sant!
Då i anden allt du har,
är i evigt tryggt förvar,
smakar, vad som än rivs ned,
aldrig dödens bitterhet.

7. Så ska du i glädje stor
leva med och av Guds Ord,
som när världen brått förgår
salig, segerrik består,
delar milt sin gudomsglans
med allt jordiskt som är hans.

8. Frälsare och själavän!
Du har sagt vart du gick hän!
Vägen känner vi så gott
till din Faders himlaslott:
vägen, livet, det är du
som är här, i detta nu!

Min Frälsare, vad själave

1. Min Frälsare, vad själave

du lider i Getsemane,

vem kan det rätt beskriva -

hur helvetets och dödens kval

och bäckarna av Belial

till ångest dej kan driva!

Nöden,

döden

dej förskräcker,

och du sträcker

dina händer

upp mot den som trösten sänder.

2. Så hjälper du min arma själ,

du trofaste Immanuel,

ifrån så stort elände!

Din ångest i en örtagård,

din kamp och strid med döden hård

min fara från mej vände.

Jag bör

därför

dej lovsjunga,

själ och tunga

dej må prisa,

som vill oss din nåd bevisa!

3. Dej vare därför lov och pris!

Ja, låt din Glädjeande vis

min håg och ande styrka,

att jag i mitt Getsemane,

i mitt bekymmer, kval och ve,

må tillitsfullt dej dyrka,

tacka,

blicka

bortom kvalen,

tåredalen,

finna friden 

redan här och efter tiden.

Å låt mej få vara en liten kvist

1. Å, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist,
och måtte vi aldrig vi bli skilda igen,
men älska och älskas som vän hos vän!

2. Du i mina ådror har flutit in,
jag knäböjt och druckit ditt nattvardsvin.
Då styrktes min ande, så modlös och matt,
av den himmelska daggen från skärtorsdagsnatt!

3. Så flätas vi samman, vi vinkvistar små,
som bröder och systrar vi kring dej får stå.
Men låt oss ej vissna, o Herre, till slut,
bli brutna från stocken och kastas ut!

4. Så rensa mej, Jesus, med ömmaste tukt,
om kvisten då blöder, så bär den din frukt,
då läker du säkert mitt drypande sår,
du har mej så kär, du som bäst mej förstår.

5. Ja, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist!
Ditt kors ramas in av oss vinkvistar små,
och upp till ditt hjärta jag gärna vill nå!