Oändlige, i ljusets strålar

Alt. (trol. mer ursprunglig) koralvariant:

1. Oändlige, i ljusets strålar 
för dödlighetens blickar skymd! 
Ditt väsens härlighet sej målar 
kring himlens valv, kring stjärnors rymd. 
Upp till din höjd ej tanken hinner, 
ner till ditt djup ej tanken når; 
men hjärtat i ditt verk dej finner 
och dyrkar dej i dina spår. 

2. Från jordens stoft till himlars himlar, 
allt det som existens har fått, 
allt som i vida rymden vimlar, 
allt är ditt verk, och allt var gott. 
I allt din makt sej uppenbarar, 
i allt din vishet strålar klar, 
i allt du mild och god förklarar, 
att du är alla väsens far. 

3. I renhet prydd, ur dina händer 
gick mänskan fram, din tankes bild; 
men snart hon sej till brottet vänder 
och blir från paradiset skild.
Begärens yrsel föder nöden, 
i hjärtat vredens gissel slår; 
förbannelsen i följd med döden 
går tätt i fallna släktets spår. 

4. Ack, vad försoning kan jag giva, 
vad offer för min syndaskuld? 
Blod? Tårar? Kan jag friköpt bliva 
med lösen av allt jordens guld? 
Förgäves! Men det dyra Ordet, 
som är i Skaparns hjärta fött, 
- mysterium! - det är nu vordet 
i tiden uppenbart i kött. 

5. Oändlige, i ändligheten 
du sänker dej försonande! 
O höjd, o djup! Och mänskligheten 
får nu i dej en broder se,
som går för syndare att blöda 
och, skuldfri själv, vår börda bär 
och låter sej på korset döda 
och säger: Allt fullkomnat är! 

6. Hos Gud då inga hinder mera 
för mänskans frälsning, ljus och frid! 
Men i mitt eget bröst dess flera, 
som jag med tårar kännes vid. 
Ack, född i synd och på dess bana 
så irrande i överdåd, 
hur kan jag bryta skadlig vana, 
hur vinna del i himlens nåd? 

7. Blott vanmakt är all min förmåga, 
men evigt Herrens råd består. 
Hans Ande, helighetens låga, 
av gudomsskötet evigt går. 
Ej endast i naturens under, 
ej blott i återlösningens, 
i nådens verk ock alla stunder 
hans kärlek strålar utan gräns. 

8. Ja, han, den evigt gode Anden, 
själv kallar mej från villsamt spår 
och bryter sönder syndabanden 
och läker mina samvetssår. 
Han mej förnyar och bereder 
sej själv en boning i min själ 
och mej på livets bana leder 
till frid och fröjd och evigt väl. 

9. Så, Evige, den nåd du skrivit 
som Fader vår i skapelsen, 
av Sonen din förnyad blivit, 
och Anden själv bekräftar den. 
En i ditt väsen, du förklarar 
i dina verk dej trefalt stor; 
och helig, helig, helig svarar 
de änglar som i ljuset bor.

Vi ber nu för vår brudgum och brud

1. Vi ber nu för var brudgum och brud:
Gud Fader, dem rikligt benåda!
Allt gott du dem give, Herre vår Gud,
och vände ifrån dem all våda.
Din trogna hand dem i liv och död
all hjälp och välsignelse give,
och vid deras tröskel i lust och nöd
din ängel väktare blive
och tvedräktsanden fördrive.

2. På all deras väg, i all deras tid,
var med dem i nåd, Herre Kriste!
Vad än som dem sker, din kärlek och frid
de aldrig i världen dock miste!
Och blir det bekymmer i deras bo,
du må dem om bönen påminna,
så ständigt de sätter till dej sin tro,
vill undret i Kana besinna - 
hos dej ska de hjälpen då finna.

3. Guds Helige Ande, giv att ditt ljus
dem följer och gläder allt mera!
Kom till dem med tröst, och i deras hus
och i deras hjärtan regera,
så de med ära, med tukt och tro
på jorden kan väl leva samman
och sedan i himmelens rike bo
i evig glädje och gamman.
Det önskar vi. Amen. Amen. 

Uppståndelsen vi firar

1. Uppståndelsen vi firar 
idag på livets dag, 
en glädjens påsk vi firar, 
Guds påsk till Guds behag.
Från död till liv och lycka, 
från mörker och till ljus 
har Jesus Kristus fört oss 
med segerhymners brus. 

2. Må han vårt hjärta rena 
så att vi står som hans 
för hela evigheten 
och ser hans himlaglans, 
så vi med fröjd kan höra 
med tack och lov till Gud
hans egen milda hälsning 
och ljusa segerbud. 

3. Må alla himlar jubla 
och jorden stämma in, 
må hela världen glädjas, 
men mörkrets makt: försvinn! 
Må synligt och osynligt 
tillsammans sjunga ut, 
för Jesus är uppstånden, 
vår fröjd är utan slut!

Vida kring jorden

1. Vida kring jorden
doldes löftesorden,
heliga Skriften hemlig var.
Skatten är funnen,
natten försvunnen
och solen lyser åter klar!

2. Människofunder,
falska tröstegrunder
viker för Guds sannings ljus.
Ordet blir brukat,
bordet blir dukat,
som bjuder nåd i Herrens hus.

3. Helgon att dyrka,
tro på egen styrka
stred mot nådens lära sann.
Läran den rena
äran allena
åt Gud i höjden återvann.

4. Gamla och unga
på sitt språk får sjunga,
höra, läsa nådens ord.
Då blir det visat,
så blir beprisat,
hur syndarn blir rättfärdiggjord. 

5. Skriften får tala,
visa vägen smala,
Gud är där och ger oss tro.
Banden han krossar,
anden förlossar
och skänker frid och samvetsro.

6. Nu vill vi lova
Herren för hans gåva:
öppen bibel, öppen famn!
Kalla blir varma,
alla vi arma
får mötas där i Jesu namn!

Naturen åter träder

Alt. koral:



1. Naturen åter träder
förnyad fram i högtidsskrud.
Allt av din nåd sej gläder,
du världens Skapare och Gud.
Av solens milda strålar
förlängs nu glädjens dag,
och blommans knopp du målar
med färger och behag.
Du fröjdar alla väsen
med nyfödd nåd, o Gud,
din dagg på låga gräsen
är ymnighetens förebud.

2. Dej, milde Fader, ärar
allt vad du liv och anda gett:
dej prisar luftens härar
som din försyn ett bord berett,
dej prisar regnets droppar
och vindens ljuva fläkt
och fruktens späda knoppar
och trädets rika dräkt
och havets vilda vågor
och bäckens lena fall
och blixtens klara lågor
och åskans dunder, fart och knall.

3. Till dej naturen sänder,
o Skapare, sin högtidssång.
Dej prisar flodens stränder,
dig prisar källans friska språng.
De stjärnbeströdda himlar
och djup som döljer sej,
allt vad i böljan vimlar,
allt, Fader, prisar dej,
och allt vad ljuset gläder
och allt vad jorden bär
till dej med lovsång träder
och vittne om din godhet är. 

Nu segrar alla trognas hopp

Alt. koralversion: 

1. Nu segrar alla trognas hopp: 

vid änglars lovsång rinner opp 

en salig morgonstjärna! 

Den stannar över Herrens hus, 

och folken ska i stjärnans ljus 

församla sej så gärna. 

Stort ljus, 

klart ljus 

ner ska gjutas, 

natten slutas, 

dagen börjas, 

att kring hela världen spörjas. 

 2. I nåd och sanning bland oss bor 

den dolde Guden, mild och stor, 

en Frälsare för alla. 

Vi skådar nu hans härlighet 

som ende Sonens härlighet 

och får hans namn åkalla. 

Gör det! 

Hör det! 

Gläds att Ordet 

kött är vordet, 

Gud förklarad 

och hans kärlek uppenbarad! 

 *3. O gläds, min själ, och sjung hans pris 

som öppnat dej det paradis 

vars port din synd tillslutit! 

Ja, gläds att Gud förbarmar sej 

och nu förnya vill med dej 

förbundet som du brutit! 

Ära vare 

Gud i höjden! 

Friden, fröjden, 

helig vilja 

sej från jorden ej må skilja!

Den mun är tyst, som bad så ömt

1. Den mun är tyst, som bad så ömt
för mänskors fallna släkte,
och kärleken den kalk har tömt
som heligheten räckte.
Till ro den gode herden går,
som gav sitt liv för sina får;
från kval och strid och möda
han vilar hos de döda.

2. Men evigt ej, du mänskors vän,
din hjord du övergiver;
en liten tid, och så av den
du återfunnen bliver.
Det korn, som dött i jorden var,
skall efter korta väntansdar
stå upp och frukter bära
att hela världen nära.

3. O livets förste, som steg ned
i gravens mörka sköte,
mej i din nåd och sanning led
till dödens vissa möte.
När från en värld av oro full
jag nedsänks i den tysta mull,
må du min själ förvara
bland dina frälstas skara.

Upp psaltare och harpa

Alt. melodi:



1. Upp, psaltare och harpa!
Upp, kraftens ord, du Andens svärd,
tveeggade och skarpa,
ur dvalan väck en syndig värld!
Och, nådens milda lära,
de väckta hjärtan bjud
att känna, älska, ära
barmhärtighetens Gud,
som huld i Sions gårdar
med Anden och sitt ord
alltsom en herde vårdar
sin dyra, återlösta hjord.

2. Han för de kvistar torra
ej hugga vill sitt vinträd ner.
Han skonar ett Gomorra
där tio fromma blott han ser.
Där två och tre allena
i Jesu Kristi namn
sin bön och sång förena,
han öppnar nådens famn
och glädjen återväcker
och skänker frid och ro
och med sin sköld betäcker
sin frälsta kyrkas hopp och tro.

3. Så kom i helig prydnad,
o Sulamit, du Kristi brud!
Hans lydnad är din lydnad,
din helighet och sköna skrud.
Han är din brudgum bliven,
att frälsa dig från fall,
och är för dig utgiven,
att han dig helga skall.
I trohet och i renhet
giv hjärtat med din hand
och vårda Andens enhet
med kärlekens och fridens band.

4. Ej evigt är du vorden
i dessa Kedars hyddor fäst.
En liten tid på jorden
du går som främling och som gäst.
Var trogen, o, var trägen
i lov och bönesång,
så blir dig himlavägen
ej slipprig eller lång.
De frommas samljud tvingar
till tystnad kvalens röst.
När Davids harpa klingar
det stormar ej i Sauls bröst.

5. Men glad som Moses skådar
från öknens land, från mödans ban
det land som Herren bådar
på andra sidan av Jordan,
så själen sig förnöjer
av salighetens hopp
och tjust från jorden höjer
sin blick mot himlen opp.
I tron hon ser och smakar
hur ljuvlig Herren är,
när helig andakt vakar
på alla känslor och begär.

6. Kom, Israel, att dyrka
din Gud på varje tid och ort,
men blive dig hans kyrka
ett heligt rum och himlens port!
Ej störe mänskofunder
och jordiskt känsloprål
de helga sabbatsstunder,
de höga föremål,
att Herren i ditt öra
ej ropar inom kort:
"Jag vill ditt spel ej höra,
hav dina visors buller bort!"

*7. Dig skall ditt Sion sjunga
och bära fram för dig, o Gud,
med hjärta och med tunga
sin lovpsalm och sitt böneljud.
Ditt ord i våra bygder
må rikligen få bo
och bära frukt i dygder,
i kärlek, hopp och tro.
Som havets sand otaligt
ditt folk föröke sig
och heligt och lycksaligt
i evighet lovsjunge dig! 

Herre, gör mej stilla

Alt. koral:



1. Herre, gör mej stilla,
stilla inför dej,
nöjd att i det lilla
även offra mej.

2. Ge mej nåd att möta
glad var dag som gryr
och med trohet sköta
livets små bestyr.

3. Herre, vad är lycka?
Bara att ha dej.
Låt ej jorden rycka
sinnet bort med sej.

4. Bär mej genom världen,
käre Herre Krist,
led och styr du färden
hem till dej till sist.

Text: Lina Sandell

Saliga de som hör Guds ord

//: Saliga de som hör Guds ord ://
Ja, saliga de,
saliga de
som hör Guds ord
och tar vara på det. 

Lova Herren, min själ

Lova Herren, min själ,
lova Herren, min själ
och förgät ej vad gott han dig gjort
och förgät ej vad gott han dig gjort.

I frid vill jag lägga mej ned

I frid vill jag lägga mej ned
och i frid vill jag somna in,
ty du, Herre, låter mej bo
i trygghet och i ro. 

Lever vi, så lever vi för Herren

Lever vi, så lever vi för Herren,
dör vi, så dör vi för Herren.
Om vi lever eller dör,
om vi lever eller dör,
hör vi Herren till,
hör vi Herren till.

Inget kan mej skilja från Guds kärlek

Inget kan mej skilja från Guds kärlek,
inget kan mej skilja från Guds nåd.
Varken liv eller död,
inte djupaste nöd
kan mej skilja från Guds kärlek. 

Vid basunens ljud, när alla trogna

1. Vid basunens ljud, när alla 
trogna samlas hem en gång,
invid tronen och dess glashav samlas vi.
Släkt och vänner ifrån jorden 
hälsar vi med fröjd och sång,
vilket möte av de trogna det ska bli!
Vilket möte, vilket möte,
när det stora jubelåret kommet är!
Vilket möte, vilket möte,
vilket möte det ska bli i himlen där!

2. Ja, när ärkeängeln bådar: 
"ingen tid ska vara mer",
ska den frälsta skaran samlas evigt fri.
Vilket möte på den stranden! 
Inga tårar mer man ser,
vilket möte av de trogna det ska bli!
Vilket möte...

3. När den stora dagen bryter in 
försvinner hav och land,
Herren Jesus, krönt med ära, skådar vi.
Då han bjuder alla sina 
samlas på hans högra hand,
vilket möte av de trogna det ska bli!
Vilket möte...

4. När Guds änglar högt förkunnar 
evigt jubelår en gång,
vilket jubel, vilken himmelsk harmoni!
Alla himlens harpor klingar, 
högljutt brusar Lammets sång,
vilket möte av de trogna det ska bli!
Vilket möte...

Till honom, vars nåd var morgon är ny

1. Till honom, vars nåd var morgon är ny,
jag morgonens offer vill bära.
Den dag som ska komma, den dag som ska fly
förkunnar hur han är oss nära,
som efter sitt råd
oss leder i nåd
och sist oss ska uppta med ära.

2. Hjälp lovar han dem som arbetar och ber,
och löftet han aldrig ska rygga.
Om han ej välsignar, förgäves de ser
sej pusta och plöja och bygga.
På jorden vår flit!
Till himlen vår lit!
Se, det gör oss glada och trygga.

3. Men må vi, då Herren vår nödtorft oss ger,
vårt bröst för de arma ej sluta,
och vad han av nåd förlänar oss mer
med måtta och tacksamhet njuta,
mot honom, som blid
i prövningens tid
oss ej från sin famn ska förskjuta.

4. Och aldrig är natten så mörk och så lång
att inte en morgon sej nalkar,
och aldrig är dagen så het, att en gång
den inte i kvällen sej svalkar.
Till himmelen då
skall tackoffret gå,
likt ångan från blommornas kalkar.

5. Jag vet vem som föder var fågel i skyn
och kläder på marken var lilja,
och lämnar mej trygg åt hans milda försyn,
och säger: ske, Fader, din vilja!
Ej lust eller nöd,
ej liv eller död
mej då från hans kärlek ska skilja.

Icke genom någon människas styrka

//: Icke genom någon människas styrka
eller kraft skall det ske ://
utan genom min Ande, säger Herren,
utan genom min Ande.
Icke genom någon människas styrka
eller kraft skall det ske.

Han är född, den underbare

1. Han är född, den underbare, 
Frälsaren av Davids stam! 
Han är ljuset, han är svaret, 
kom idag till krubban fram!
Gud må äras,
hyllning bäras
fram i himlens ljusa höjd,
mörkrets alla 
härar falla, 
jorden bära frid och fröjd! 

2. Ja, för dej, o Herre Kriste, 
vi oss ödmjukt böjer ner; 
vad på fallets dag vi miste, 
oss din kärlek återger. 
Gud må äras...   

3. Himlabarn, bo i vårt hjärta,
Jesus, ta nu hand om det! 
Var vårt allt i fröjd och smärta, 
var vårt allt i evighet!
Gud må äras...  

Sitta under korsets stam

Alt. svensk koral:



1. Sitta under korsets stam,
blicka upp och se Guds Lamm,
Herren, vår rättfärdighet,
det är liv och salighet!

2. Blodet där är Sonens blod,
som han göt så huld och god
även för min synd, mitt brott,
för att göra allting gott.

3. Rövarns bön min bön ock är:
"Tänk på mej, o Herre kär
i ditt rike!" och han har
ock för mej ett nådigt svar.

4. Jesus, klädd i blodig skrud,
övergiven helt av Gud,
är en borgen, att ej jag
övergivs på Herrens dag.

5. Nu hans verk fullbordat är,
nu hans löftesord mej lär
att i tron till Fadern gå,
nåd och frid och kärlek få.

En världsvid kyrka är Guds kyrka

Alt. koral:



1. En världsvid kyrka är Guds kyrka, 
ett bönens hus för alla folk. 
I den vill Kristi Ande verka, 
Guds kärleks och Guds sannings tolk. 
I tidens lopp ej kyrkan skiftar 
sin tro, sitt dop, sin Gud som stiftar 
allt med sin Ande och sitt ord. 

2. Hör detta, alla folk och stammar 
som vill be Gud i Jesu namn: 
Är modersskötet ej detsamma, 
är det ej samme Faders famn! 
Och hade kyrkan grundval skiftat, 
så hade inte Gud den stiftat, 
ty evigt står hans sannings ord. 

3. En tro, ett dop, ni kristna kära, 
som är tillsammans Kristi kropp, 
en Herre till Gud Faders ära,
ett enda härlighetens hopp! 
O, låt då sjunka ned och falla 
de många skiljeväggar alla 
som styckar Herrens tempelhus! 

4. All insikt här om saligheten 
är från Guds kunskap något skild, 
ja, jämfört med Gudshärligheten 
är den en gåtfull spegelbild. 
Som skuggan skall den sist försvinna 
då vi vår lyckas glans skall finna 
och med vår Herres ögon se. 

5. Så låt oss under livets timmar 
var jordisk gåva bruka så, 
som det sej passar bäst och rimmar 
med det som evigt ska bestå, 
som bäst kan lindra sorg och jämmer, 
som mest med himmelriket stämmer, 
med kärlek och barmhärtighet.

Guds Sønn har gjort meg fri

 


1. Guds Sønn har gjort mig fri 
fra Satans tyranni, 
fra syndestand, 
fra lovens band, 
fra dødens skræk og Helved-brand. 
Min Jesus lagde sig 
imellem Gud og mig, 
sig undergav 
min syndestraf, 
til marter, død og grav. 
Det var den kærlighed til mig, 
som er så ubegribelig, 
så god 
imod 
en ond fra top til rod: 
Der ingenting var til behag 
undtagen den forbudne smag, 
med mund og hånd, 
ja sjæl og ånd 
i Fjendens lænkebånd. 

2 Nu er jeg Gud i vold 
trods Slangen tusindfold! 
Lad ham kun stå 
og se mig gå 
med friheds purpurklædning på! 
Hvor gør det godt i bryst 
at følge Jesu røst 
på sandheds sti, 
alt ondt forbi, 
til Himlens sorgenfri! 
Lad verden sig ej bilde ind 
endnu engang at få mig blind. 
Nej, nej, 
den vej 
til Helved går jeg ej. 
Nej, jeg er købt for dyre til 
at prøve syndens lykkespil; 
jeg blæser ad 
den lokkemad 
og ser til Himlen glad. 

3 Mit hjerte i mig ler, 
når jeg min grav besér; 
ej blomsterdal, 
ej fyrstesal 
så tryg en seng mig vise skal. 
Min død er færgemand 
til livets faste land, 
Gud Sebaot,
hans eget slot. 
Ja, dér er evig godt. 
Er vinden her end tit imod 
at spæge lidt det kåde blod, 
al kur 
er sur 
for menneskets natur; 
den gør dog let, som rå og hind, 
det derudi forsøgte sind, 
ja, korsets hegn 
er just vort tegn 
til friheds rette egn.

Från en klippspets bland de helga bergen

Alt. koral:


Alt. koral:



1. Från en klippspets bland de helga bergen
såg jag hän igenom brustna skyn.
Trötta kämpar, kors och slitna biblar
trädde fram inför min häpna syn.
Skaran skred framåt i ljus som skuggor
över tundrors is och öknars sand.
Varje anlete, av allvar präglat,
såg så längtande mot löftets land.

2. Barn och åldringar med kala hjässor,
män och kvinnor ifrån sorgens land,
starka ynglingar och unga jungfrur,
alla skred de framåt hand i hand,
och de flesta bar en torftig klädnad,
blott helt få jag såg i ädel dräkt,
men jag läste dock i anletsdragen
att de hörde med till samma släkt.

3. Alla bar de kors - ej lika tunga,
litet kors den spädes skuldror bar.
Härdad kämpe bar med nöd det tyngsta,
svaga kvinnans ej det minsta var.
Nötta biblar bar de också alla,
många tårar fallit ner i dem.
Alla väntade att bortom tiden
finna vila i ett evigt hem.

4. Många fällde ännu bittra tårar,
andra log och sjöng av idel fröjd.
Mången, tröttad av den långa färden,
under korset låg mot jorden böjd.
Men jag såg en hand, jag såg den ofta,
genomborrad var den, stänkt med blod,
röra vid den trötte, lyfta korset,
skänka kraft och ge ett himmelskt mod.

5. Från en klippspets bland de helga bergen
såg jag hän igenom brustna skyn.
Hela pilgrimsskaran var i himlen,
vilken tavla för min häpna syn!
Ingen ängels tunga mäktar tolka
på ett jordiskt språk vad där jag såg:
lovsångshymnen sjöngs av millioner,
mäktigt såsom havets starka våg.

Kom och välkommen i namnet det dyra

)



1. Kom och välkommen i namnet det dyra,
kom till den trofaste själarnas vän!
Kom utan tvekan, din fot vill han styra
in på den väg som till livet bär hän!
Porten den trånga, för otron blott sluten,
har i hans död ock för dej sprungit opp,
ingen som kommer ska här bli förskjuten,
må du blott bygga på honom ditt hopp!

2. Kom och välkommen, se, arvet dej väntar,
skulden omätlig betald redan är,
inte med silver och guld, som man hämtar
fjärran ifrån under flit och besvär,
nej, med det dyrbara blodet som gäller
mer än briljanten som like ej har,
blodet som fri och försonad dej ställer
fram för en blidkad och kärleksrik Far.

3. Kom och välkommen till Fadern, som för dej
kärleksfullt fram till sin älskade Son!
Kom och välkommen till Sonen, som gör dej
ren i sitt blod, om din frälsning så mån!
Kom och välkommen till himmelska skaran,
helgon och änglar, som väntar dej där,
när den är brusten, den jordiska snaran,
faran besegrad, som hotar dej här!

4. Kom och välkommen, dej Anden ska leda
än över avgrund och än över höjd!
Ängsliga samvetet han blott kan freda,
redan i tårarnas dal skänka fröjd!
Fröjden i Herren ska vara din styrka,
frid mitt i ofrid ska vara din del.
Dej i sin kära församling, sin kyrka,
vill han behålla helt ren, utan fel.

Onda barn och avgrundsfångar

Alt. koral:



1. Onda barn och avgrundsfångar
som med bävan i ert bröst
inom era mörka gångar
gömmer er för Herrens röst!
Vakna ur er sömn och dvala
vid så milda kärleksord:
hör att Gud med er vill tala
vid sitt eget nådebord!

2. Du som för din räkning sviktar 
och din syn till korset vänt:
kom! din Gud till dej sej riktar
med sin närhets sakrament.
Slit dej lös från alla hinder
och med trons förtröstan märk
hur sej Gud med dej förbinder
nu i detta nådeverk!

3. Dej bör längre ej förfära
dundrets blixt från Sinai -
träd nu helgedomen nära,
den ska då ditt Sion bli.
Kom med hjärtat ömt, förkrossat,
be i Jesu namn din bön!
Se, ditt syndaband blir lossat
och din klädnad vit och skön!

4. Ja, men du som listigt mäter
varje steg till nästans fall,
under det att du förgäter
den dej ser och döma skall,
du som med ett bittert sinne
trotsar nåden i din nöd,
stannar du med Judas inne,
ska din måltid bli din död!

5. Är det hjärta som du döljer
dej till harm i bröstet satt,
så din broder du förföljer,
så du vredgas dag och natt?
Vill i högmod du befalla?
Är det så, till evig skam
mörkrets våg ses redan svalla
kring din själ där du går fram.

6. Kan din ondska sej inbilla
att en suck, en pressad tår,
att ett ord som ljumt och stilla
fram från dina läppar går
ska med frid till himlen höjas
och besvaras på din jord,
varför ska ditt knä då böjas?
Gå din väg från Herrens bord!

7. Tror du, då din hand du rycker
från den armes hjälp och tröst,
att du dej till Frälsarn trycker
som Johannes till hans bröst?
Ack, vad ve, vad skräck och plåga,
vad förfärligt övermod!
Svara mej på denna fråga:
kan du motta Kristi blod?

8. Dina lustar tyglöst rasar
under täta samvetsslag,
tills du ur ditt skjul med fasa
någon gång ser ljus och dag.
Dej ditt samvet slår och klämmer,
ögat brister ut i gråt,
men du glömmer snart din jämmer
på din gamla syndastråt.

9. Lögn och flärd dej så förvillar,
att, då nästans fel du ser,
du med nedrig köld dem gillar
och åt all hans ofärd ler.
Se dej om och väl betrakta,
om det är ditt hopp som gäst,
att Guds änglar ska uppvakta
dej på denna nattvardsfest.

10. Buga dej då ner till jorden,
fly fördärvets ödemark,
sök förtröstan i de orden:
Gud är i de svaga stark.
Jesus hör den fallnes böner,
må han bli din högsta skatt!
I din nattvard då du röner
livets sol i dödens natt.

Nyss sågs med öppnad glans

ÖVER EVANGELIUM PÅ ANNANDAG JUL

1. Nyss sågs med öppnad glans 
sej himlens skyar skilja, 
åt jorden önskas frid 
och mänskan en god vilja. 
Nyss denna stolta rymd, 
med nattens stilla ljus, 
kringvärvde Jesu bild, 
hans krubba, mull och grus. 

2. Nyss fann vi honom där 
i ett lycksaligt möte, 
som syndarns bäste vän, 
med nåden i sitt sköte.
Från änglarna i skyn 
kring ljusets boning klar, 
till herdens mörka skjul, 
allt pris och ära bar. 

3. Men ack! nu bävar allt, 
nu jordens lust ofredas. 
Den gyllne skyn blir svart; 
se dödens täcken bredas! 
Förtvivlat äventyr! - 
ack, ve er, skynda hem! 
Guds sändebud er når, 
och se, ni stenar dem!

4. De lovar frid med Gud 
och Jesu kunskap yrkar, 
bespottarn ska få nåd, 
få rum i Sions kyrka: 
en usel jordens träl 
ska finna livets land 
och livets krona få 
av Jesu kärleks hand. 

5. Här lockas era barn, 
och kärlek barnen bringar 
att samla sina liv 
inunder nådens vingar; 
av er ändå förkvävs 
all rörelse till liv, 
med löje och förakt, 
med snöda tidsfördriv. 

6. Rannsaka dej, min själ! 
Upptänd din låga sakta: 
sök Herren med din bön, 
lär rätt hans nåd betrakta, 
att ej ditt hus blir tomt, 
eländigt och förstört, 
och att ditt hesa rop 
ej blir ur avgrund hört. 

7. Ja, låt ditt hårda bröst 
var dag bli rätt uppmjukat: 
Träd till Guds nådebord: 
det står ju för dej dukat! 
Glöm världens gyckleri, 
besinna, märk och lär: 
den mera nåd har fått, 
dess större ansvar bär.

Frälsarens kyrka i Sveriges land

Alt. koral:



Alt. koral:

1. Frälsarens kyrka i Sveriges land,
del av hans kyrka på jorden,
vida den famnar från strand till strand,
fast är den grundad av Herrens hand,
byggd till hans tempel i Norden!

2. Allt fick sin vigning i kyrkans famn,
i den Treenige Gudens,
i Faderns och Sonens och Andens namn:
dopnådens vatten och gravens hamn,
brudgummens löfte och brudens. 

3. Fäder och mödrar sej kämpat fram,
Kristus var med dem på banan.
Trofast är han trots vår synd och skam, 
seger han vunnit på korsets stam,
därför finns korset på fanan.

4. Ädel är skaran, sen tusen år
Gud i vår kyrka fått frälsa.
Framåt vår hoppfyllda längtan går:
ungdomen kristnad är Sveriges vår,
Sveriges framtid och hälsa.

5. Villigt en skara som väckts av Gud
kommer sin Konung till möte,
klädd i hans helighets vita skrud,
samlad som daggen på ljusets bud
flödar ur morgonens sköte.
 
6. Kristnade ungdom, Gud vill oss väl!
Ta Herren Kristus på orden!
Kämpa för frihet åt bunden träl,
be om Guds frid över varje själ,
himmelens frid över jorden!

Adam gick i Edens park

1. Adam gick i Edens park,
glad och god och frisk och stark,
gjorde fritt vad Gud befallt,
villig och tillfreds med allt.

2. Varför lät han ormen då
in i mänskohjärtat så
tvivlets säd, som honom drev
till det steg där fälld han blev?

3. Jo, han ville jämlik bli
med sin Herre och så fri,
men istället miste han
allt där förr han glädje fann.

4. Nu blev allting till besvär,
så som än idag det är.
Pessimismen tryckte ned
mänskohjärtat utan fred.

5. Men ändå är minnet kvar
av vad livet varit har,
att till Gud egentligen
mänskan leva skall som vän.

6. Genom Kristus blir det så,
att jag Gud kan åter få
som en vän och börja bli
glad och god och stark och fri.

7. Skulle inte jag bli glad,
som hör hemma i Guds stad?
Skulle inte jag bli god,
som är renad i Guds blod?

8. Skulle inte jag bli stark,
som får växa på Guds mark?
Tack, Guds Son, att jag får bli
glad och god och stark och fri!

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

Res dig, Guds Kyrka

)

1. Res dig, Guds Kyrka,
ur ditt slaveri,
kasta dina bojor,
natten är förbi!
Tidens makt och murar
sjunker ner i grus,
fritt och härligt höjer
sig Guds tempelhus!
Res dig, Guds Kyrka
ur ditt slaveri,
kasta dina bojor,
natten är förbi!

2. Morgonen kommer,
otrons natt tar slut.
Snart skall Gud fullborda
frälsningens beslut.
Innan solen stiger
nattens köld är störst,
vill du segern dela,
dela korset först!
Morgonen kommer,
otrons natt tar slut.
Snart skall Gud fullborda
frälsningens beslut.

3. Jesus är nära!
Under nattens nöd
bortom horisonten
väntar gryningsglöd.
Tvivlets odjur anar:
deras tid är kort.
Såsom skuggor viker
mörkrets makter bort.
Jesus är nära!
Under nattens nöd
bortom horisonten
väntar gryningsglöd.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

Det som denna världens är

1. Det som denna världens är
ge när kejsaren begär,
men till Gud ditt hjärta hör,
han som till ditt mål dig för.

2. Penningen bär maktens bild.
Herrens avbild, god och mild,
han i hjärtat präglat in,
och den säger: "Du är min."

3. Härskare av mänskosläkt
ge din lydnad och respekt.
Himlens Herre ge din tro,
blott hos honom sök din ro.

4. Ge ditt hjärta aldrig bort
åt den makt som inom kort
faller som var furste gör,
när Guds hand vid honom rör.

5. Snart nog änka blir den brud,
som sin tro gett tidens gud.
Den vars hjärta Jesus har
evigt har sin brudgum kvar.

6. Tjäna troget folk och land,
lägg ditt liv i Herrens hand.
Världens alla ledare
se som Herrens tjänare.

Text och copyright: Christian Braw, fritt efter Matt. 22:15-22, publicerad med tillstånd

Storm på sjön Gennesaret

 


1. Storm på sjön Gennesaret -
Mästaren från Nasaret
är ej längre med bland dem
som från undrens strand ror hem.

2. Mitt i stormen ser de då
en gestalt på vattnet gå.
Över vågor som på mark
går han genom stormen stark.

3. Ängel, spöke - vem är han,
som på vågor vandra kan?
Genom vinden hörs hans röst:
"Det är jag, er hjälp och tröst."

4. Petrus säger: "Är det du,
säg att jag skall komma nu,
gå som du på vågens kam
över mörka vatten fram."

5. "Kom", han säger. Petrus går,
nästan fram till Jesus når.
Men på nytt han stormen ser
och i fruktan sjunker ner.

6. Frukta inte! Han är här,
som igenom stormen bär
Petrus till sin båt igen:
Jesus Kristus, Mästaren.

7. Du är mer än Mästaren,
mycket mer än bäste vän.
Du i stormens natt oss lär,
att Guds egen Son du är.

Text och copyright: Christian Braw fritt efter Matt. 14:22-33, publicerad med tillstånd

Fader, tack för kärleken

1. Fader, tack för kärleken,
som du genom barnen ger,
och för sammanhållningen
som vi i familjen ser;
osedd knyter oss din hand
samman med din kärleks band.

2. Tack för barnens varma famn
och för deras muntra blick,
tack för alla kärleksnamn
som från dig av dem vi fick;
ofattbar den gåva är
du till oss i barnen bär.

3. Strålar av din kärleks kraft
genom barnen till oss når,
allt det glada som vi haft
i vårt hem så många år
sände du från himlen ner
genom barnen du oss ger.

4. Barn är ditt förtroende
som du i vår famn har lagt
och gjort helt beroende
av vår kärlek och vår makt.
Du i dopets nåd dem klätt,
de har till din sanning rätt.

5. Hjälp oss då att vårda dem
som en gåva av din nåd
och förvandla själv vårt hem
till ett kärlekens förråd,
öppet för att hämta mer
av den värme du oss ger.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

Gud, du har oss givit

1. Gud, du har oss givit
hemmet och förblivit
från dess första stund
och till nu dess grund.

2. Äktenskapets ära
ensam du kan lära
Sveriges folk på nytt,
när dess morgon grytt.

3. Herre, själv bevara
hemmen för all fara;
otrohet och split
byt i tro och lit.

4. Hemmen gör till fästen,
trygga, varma nästen,
där som fåglar små
barnen skydd kan få.

5. Dina unga skaror
led förbi de snaror
tidens andemakt
har på vägen lagt.

6. Låt dem växa, mogna,
finna och bli trogna
den du valt för dem.
Bo i deras hem!

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

Härlig och stor är Guds gåva i vardagens möda

1. Härlig och stor är Guds gåva i vardagens möda.
I vår familj ser vi gåvornas mängd överflöda.
Tack, Herre, att
du ger oss vänskap och skratt,
humor och hälsa och föda.

2. Bordet som dukas med gåvor av Skaparens händer
hälsning från himlen i vardagens arbete sänder.
Bordspsalmen skön
gör av vår måltid en bön
och oss till Herren den vänder.

3. Kvällen när ljuset har släckts och vi alla skall sova
fylls jag med tacksamhet inför Guds nåd och hans gåva:
Ännu en dag
fick jag långt mera än jag
nu kan dig tacka och lova.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

Kom, du Andens sommar blid

1. Kom, du Andens sommar blid,
kom, du livets blomstringstid;
livet som i oss var dött
genom dig blir återfött.

2. Herre, se hur överallt
själens liv är stelt och kallt;
av din värme och ditt liv,
Gud, åt våra själar giv.

3. Åkerns sådd nu spirar opp;
låt vad vi har sått i hopp
genom sakrament och ord
spira upp i hjärtats jord.

4. Länge har vi hållit ut;
Andens sommar låt till slut
lösa alla mänskors band
här i själens vinterland.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

Herre, hur skall nog jag prisa

1. Herre, hur skall nog jag prisa
dig att nu jag leva får
och i livets Höga Visa
stämma in ännu en vår?`

2. Nu när livets safter stiger
upp i stam och gren och knopp,
till ett lovets offer viger
jag mitt liv, min själ och kropp.

3. Livets kraft, kom du tillbaka,
kom i vårvinds milda brus,
och låt djur och mänskor smaka
glädjens makt i vårens ljus.

4. Kom, Guds Ande, väck oss åter,
sprid den värme i Guds hus,
som förfrusna själar låter
vakna upp i Ordets ljus.

5. Ty som vårens vind från söder
och som vårens gryning klar
du till livets glädje föder
vad i hösten jordat var.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd

Din skönhet, som i vintern bor

1. Din skönhet som i vintern bor
du ger till oss som gåva.
Din rikedom i kärlek stor
vill jag i vintern lova,
för frostens träd
och höstens säd,
som sover nu i jorden,
Guds vintertid i Norden.

2. För vinternattens stjärneljus
på himlavalvets kupa,
för vinterstormens friska brus,
för frid i skogar djupa
jag prisar nu
din nåd, att du
dig här vill uppenbara
i vinterdagar klara.

3. Din vintersol på trampad stig,
din tunga vinterdimma,
i allt du uppenbarar dig
och låter godhet glimma.
Din långa natt
ger vilans skatt
åt mänskan och naturen,
åt växterna och djuren.

4. Så lär mig glädjas denna tid
att du oss vila låter.
Låt vinterns skönhet och dess frid
vårt hjärta föra åter
till dig, vår Gud,
som vinterns skrud
nu ger på nytt till världen,
till sjö och skog och gärden.

Text och copyright: Christian Braw, publicerad med tillstånd.