Sorlet har dött från väg och dammigt vimmel

Alt. koral (OBS texten är en något äldre variant än den aktuella):

Låt oss lova

 
 

1. Låt oss lova
Gud för gåvan,
Gud för gåvan, Guds egen Son.
Han kom med frälsning,
himmelens hälsning,
himmelens hälsning därhemifrån.
Låt oss lova
Gud för gåvan,
Gud för gåvan, Guds egen Son.

2. Gud ske ära,
han är nära,
är oss nära med liv och frid!
Liv han oss vunnit,
frid åt oss funnit,
frid åt oss funnit att vila vid!
Gud ske ära,
han kom nära,
kom oss nära med liv och frid!

Kristi förklaring, så livligt den målar

1. Kristi förklaring, så livligt den målar
eviga glädjen därovan hos Gud,
glansen i vilken Guds paradis prålar,
himmelska staden i hela dess skrud!

2. Här på vårt Tabor sågs Frälsaren skina:
ansikte, kläder, allt strålar av ljus!
Helgon förlösta från tåredals pina
ser samma syn i Guds himmelska hus.

3. Som Kristi kropp både lyste och blänkte,
så ska du skimra, Guds barn och Guds vän!
Ack, om vår värld på den klarheten tänkte,
visst kom den då till sin Herre igen!

4. Moses, Elias och tre Jesu vänner
råkas på Tabor i endräkt och fröjd.
Se, utan möda jag här igenkänner
helgonsällskapet i himmelens höjd!

5. Vem kan väl fullständigt glädjen beskriva,
den, att de frälsta får träffa varann?
Gud, vilken uppmuntran skall det ej bliva,
möta ditt samlade folk i ditt land!

6. Hänryckt i försmak av eviga livet,
Petrus förgäter han är på vår jord.
Hur blir det då, när oss en gång blir givet
sitta vid himlens fullrågade bord?

7. Ack, den som saligt har flyttat från jorden
den som i himmelen inkomma fått,
full av förvåning kan nyttja de orden:
Här att få vara, o Herre, är gott!

8. Känner då ingen det vattnas i munnen
efter den dagen, då världen blir ny?
Själ, låt dig vinnas, och var sedan vunnen,
fly ifrån Babel, jag råder dig: fly!


9. Sörj för din frälsning med bävan och fruktan,
bär som på händer din dyrbara själ!
Lyd som ett barn Andens dagliga tuktan,
kämpa god kamp för ditt eviga väl!

10. En gång skall då din förklaringsdag dagas,
då du skall lysa till själ och till kropp.
Aldrig från stråten dig tillåt att dragas,
löp på din bana, fullborda ditt lopp! 

Här utan sky och skugga

1. Här utan sky och skugga
i salig, himmelsk fred,
här ville Petrus bygga
och aldrig stiga ned.
Här vore gott att bo!
Här vill vi också vara,
förbli i helgons skara,
i oavbruten ro!

2. Men, Petrus, sådan boning,
den kräver Guds Sons blod!
Vår frälsning och försoning
går fram ur korsets flod.
Du måste stiga ned!
Med Jesus får vi lida,
men också glatt förbida
Guds ljusa frid och fred.

3. Nu kan du världen svara:
Vi Jesus sett och hört,
på berget uppenbarad.
Vi ingen vilsefört!
Av diktad fabel blev
ej vårt förstånd bedraget,
och Gud har själv behagat
att syna vad vi skrev.

4. Och darrar än ditt öra
av korsets hammarslag,
du kan från himlen höra
Guds röst varenda dag.
Ja, själva dödens natt
av Herrens klarhet brinner,
när Anden oss påminner
att Jesus är vår skatt.

I dagar och år ska vi vänta

1. I dagar och år ska vi vänta
i vaka och bön,
o Jesus, att se dej som Herre,
förklarad och skön.

2. Din gudom är dold för vårt öga
i vardagens strid.
Med tvivlet som följesven möter
vi motgångens tid.

3. Så kommer förklaringens stund,
då i klarhet vi ser
din glans och ditt himmelska rike
som kom till oss ner.

4. Du möter oss, du och din Fader,
vi nås av hans röst.
Vi ledes till skapelsens källa,
till livsmod och tröst.

5. Men ner från förklaringens höjder,
där vi ville bo,
går vägen du vill vi ska vandra
i kämpande tro.

Vår blick mot helga berget går

Alt. norsk melodi efter Griegs "Den store, hvite flock":



Alt. dansk koral:

1. Vår blick mot helga berget går,

där, Jesus, du förklarad står
i glans så ren
som solens sken
och pris av Fadern får.
Med fäderna från löftets tid
du talar om din nöd, din strid,
då du ditt kall
fullborda skall
och oss förvärva frid.
Du styrker här de dinas tro
med försmak av en salig ro,
en helgad fröjd
från himlens höjd
där dina frälsta bor.

2. Här nere är en smärtans dal,
vår hydda är ett bräckligt skal,
av stoft vår dräkt,
vårt liv en fläkt
och himlavägen smal.
Men Jesus, från din härlighet
du våra sorger ser och vet,
du lyfter mej
i tron till dej,
till frid och ljuvlighet.
Och fast jag åter måste ned
i sorgedalen, följer med
från glädjens stund
i hjärtats grund
en stilla tröst och fred.

3. En gång när slutat är allt ve
skall skyn sej öppna, jag skall se
i evigt ljus
mitt fadershus,
min Gud, min Frälsare.
Då skall min blick ej skymmas mer,
min hydda aldrig brytas ner,
och hunnen dit,
i klädnad vit,
jag allt förklarat ser;
och med Guds folk i paradis
jag tala får på himmelskt vis
om allt hans råd,
hans makt, hans nåd.
Hans namn ske lov och pris! 

Din härlighet, Jesus, förundrad jag ser

1. Din härlighet, Jesus, förundrad jag ser,
för glansen från Gud kom med dej till oss ner.
Guds Son, du allena,
du heliga, rena,
med sanning och nåd genom gärning och ord
din eviga kärlek syns här på vår jord.

2. Som havsströmmens värme mot iskusten slår,
din kärlek, vår Frälsare, in till oss når,
så iskylan stoppas
och hjärtana knoppas
och öppnar sin kalk emot solen till svar,
ja, drillar som lärkan mot himmelen klar.

3. Ja, sänd oss din Ande i hjärtana in,
och fyll våra sinnen med kärleken din!
Oss led genom världen,
ja, lys oss på färden,
låt alla en glimt av din härlighet få,
så en gång av nåd vi din himmel kan nå!

Min Frälsare, driv undan skyn

1. Min Frälsare, driv undan skyn
och framträd tydligt för min syn!
Låt himlens portar öppna stå,
låt inget stängsel hindra få.

2. Du bjuder oss din rikedom
och berg och dal slår ut i blom.
I minsta blomma jorden ger
en skymt av himlens glans jag ser.

3. Du klara sol, du stjärna skön,
att evigt se dej är min bön.
Låt livets mål stå klart för mej
- i mörker går jag utan dej.