På dej, min Gud, förtröstar jag

Göm mej i dina vingar (Som hjorten till vatten)

Vem kan tro

Himlaprinsen Jon Svensson: Jag hoppas på min Gud

1. Jag hoppas på min Gud,

som lärt mej sina bud,

som hjälper mej att strida,

ger tålamod att lida,

för straffdom oss vill skona

och oss med sej försona.

2. Jag längtar efter nåd,

och vet ej bättre råd

än att med Jesus byta,

det kan ej Gud förtryta.

Gud är all godhets källa,

hans kärlek gör oss sälla.

3. O Gud, jag dej begär!

Du själv mej haft så kär!

Må alltid jag betrakta

hur du dej låtit slakta

för oss, för mänskor alla -

dej vill jag jämt åkalla!

4. Mitt kors må vara tungt,

jag bidar ändå lugnt!

Gud ser vad jag behöver

så inte synden söver.

Han tröst och tuktan sänder,

har allt i sina händer.

5. O min korsfäste Gud!

Din röda marterskrud

mej ren från synden tvager,

nu ser jag nådens dager.

Så skänk mej här den friden

som segrar över tiden!

Abela Gullbransson 250 år: Tröst i anfäktning

1. Gud, jag hör, det är för väl,

att du en anfäktad själ

aldrig ser på med förakt,

makalösa kärleks makt!

2. Då när mörkret griper an,

så jag knappast tänka kan,

och du fjärran visar dej,

ha medömkan dock med mej!

3. Fräls mej då, o Jesus kär,

du som vet hur svag jag är,

du som kom med hjälp hit ned,

fast vi hade gjort dej vred.

4. Styrk mej att för Himlens skatt

strida manligt dag och natt,

tro dess mer, när Tron ser ut

som hon hade tagit slut.

5. Hjälp mej, Gud, att nu stå fast,

så ej otrons stygga last

snärjer mej i sina garn,

nej, o Jesus, styrk ditt barn.

6. Syskon, vi på löftets mark

har Försvararen så stark.

Stärk oss, du vår styrka god,

hjälp oss strida med gott mod.

7. Vi går fram och ser oss ej

mer tillbaka, nej, o nej!

Ljuv är här varenda tår,

när man gråtit, fröjd man får.

8. Vi som har hans sötma rönt,

vi som vet vad det är skönt,

vi ska höra honom till,

kosta vad det kosta vill.

9. Vi ska offra själ och kropp,

vi må inte mer ge opp,

vi ska gärna strida här,

ända tills vi kronan bär.

10. Om min nöd är nog så stor,

Gud ske lov! jag likväl tror,

att det undret aldrig sker,

att mej Jesus överger.

11. Han kan visa sej ibland 

liksom borta, men sin hand

räcker han snart ut igen,

ropar: Här är jag, min vän!

12. Jag väl märker mycken brist,

varje stund jag syndar visst.

Ack, min synd är stor och svår,

men din nåd allt övergår.

13. Ja, den är en grundlös sjö,

på densamma vill jag dö.

Väl den själ, som nåd begär,

och om nåden aktsam är!

Abela Gullbransson 250 år: Tro på Jesu egna ord

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Tro på Jesu egna ord

och i ödmjukhet dem bruka!

Du skall finna: Han är gjord

ej för friska - nej, för sjuka.

Den som sjuk och nödställd är 

håller denne Läkarn kär.

2. Själar syndar grovt däri,

de som nåden fått gjort vakna,

att de Jesus går förbi,

inte vill gå fram så nakna.

Det är Högmodsandens bud,

men så talar aldrig Gud.

3. Ordet visar i full dag:

till vår Jesus kommer stora

syndare av alla slag,

men när var de alltför grova?

Kan du säga mej blott en

som kom fram och ej blev ren?

4. Men du många finna kan,

alltför höga för att tigga,

dem Gud ej kan ta sej an,

de i mörker måste ligga.

Jesus, dörrn till paradis,

honom bed, så är du vis!

5. Ack, att i omvändelsen,

då, när Lagen straff förkunnar,

denne arme syndaren

inte sökte andra brunnar,

utan bara, först som sist,

sökte sej till Jesus Krist!

6. Hör nu på vad väg jag gick -

men gav den mej någon lisa?

Se, mitt hjärta aldrig fick

många dygder nog att visa.

Jag till Jesus hade lit,

men först from, och sen gå dit.

7. Sådan var den väg jag tog,

grymt att så i mörkret famla,

men Guds kärlekshand, den slog

ända tills min byggnad ramla'.

Där stod jag som var så from,

uti båda händer tom!

8. Lagen krävde: ut med allt!

Aldrig lagen med mej nöjdes.

Detta blev mitt högmods fall

och min fattigdom, den röjdes.

Sent omsider föll jag ned

under korset och fick fred.

9. Inget ont så svidande

som den egna bättringsvägen!

Inget tyngre lidande,

du som gått den from och trägen,

säg mej, kära, om du drog

någonsin så plågsam plog!

10. O att detta vore sagt,

sagt till många själars varning,

att de må sej ta i akt

för en väg så svår som farlig.

Många svettas där och sår,

som dock liv ej skörda får.

11. Nej, till korset, syndare!

Allt ditt egna vare fjärran!

Hur vill du som tiggare

köpa himmelen av Herran?

Usla mask, krök först din rygg,

och var ödmjuk, men ej skygg!

11. Vad du är i botten känn,

så du solklart skall förnimma

varför du Försonaren

måste ha var stund och timma!

Säll du som ser faran stor,

men dock mitt i faran tror!

Abela Gullbransson 250 år: I all den nöd jag möter

1. I all den nöd jag möter

är Jesus dock sej lik.

När jag mej illa sköter

men ändå hastar dit,

så ligger salvan färdig,

och läkarn står på språng

att hjälpa en ovärdig

var gång, varenda gång.

2. Vad sörjer då mitt hjärta?

Det känner ju sin man.

Han ej i någon smärta

mej övergiva kan.

När skeppet verkar sjunka,

när jag vid ordet leds,

när lärjungen tycks drunkna

är Jesu hand tillreds.

3. Men vilken hand? Besinna,

låt det din styrka bli:

den hand som lät sej binda,

den hand med spikar i,

den hand som till försoning

så obeskrivligt blött,

nu delar ut förskoning,

o vad det smakar sött!

4. Nu Gud ske lov få vara

en fattig syndare,

om blott jag ser min fara

och ser min Frälsare!

Om blott jag har till syfte

i synden ej bli kvar,

då Evangelii löfte,

vartenda ett jag har.

5. Och vi vill likväl gräla

i Hagars skola, vi,

som om vi vore trälar,

fast Sonen gjort oss fri'.

Nej, själ, vill du bli mogen,

så sjung halleluja

och håll din hand vid plogen

men ligg vid Golgata!

6. Då tappas aldrig striden,

då fylls ej otrons garn.

Den saknar aldrig friden

som bara rätt blir barn.

Så fort jag lite granna

från barnaskapet går,

strax börjar verket stanna

och jag rätt illa mår.

7. Förnuft och satan sätter

sej starkt mot barnakonst.

De strider är ej lätta

som går för denna fångst.

Men så när sist jag vunnit,

som efterhand blott sker,

och barnasinnet funnit,

behöver jag ej mer.

8. Ty den har allt, jag menar,

som löst ur otrons garn

sej så med Gud förenar

just som ett litet barn.

För barnet fadersfamnen

står öppen när som helst,

till sist i himlahamnen

förs barnet in som frälst.

Anders Nohrborg 300 år: Den rätt på dej, o Jesus, tror

1. Den rätt på dej, o Jesus, tror,
har sällhet outsägligt stor.
Vår ende Medlare du är,
i dej vår Fader har oss kär.

2. Den lösen, som åt Gud du gav,
din ångest, pina, död och grav,
de kommer mej till godo så,
att jag kan trygg för Gud bestå.

3. Ej större nåd mej hända kan
än när av dej, min löftesman,
jag all min skuld så gäldad ser,
att den mej ej fördömer mer.

4. För mej Guds lag du uppfyllt har,
när du till döden lydig var,
och av din fullhet får jag här,
när din i tron jag bliven är.

5. Jag vinner barnaskap och frid
och tillgång till min Fader blid,
och när från denna värld jag går
Guds rikes arv jag vänta får.

6. Men, Herre Jesus, jag är svag:
så stärk mej, led mej dag från dag
och hjälp att jag din stora nåd
ej bruka må till överdåd.

7. Fullborda själv ditt verk i mej
och dra mej närmare till dej
och låt mej sist på änglars vis
dej prisa få i paradis!

Håll fast vid Herrens ord och bud

1. Håll fast vid Herrens ord och bud!
Det finns en Gud. Det finns en Gud.
Han är en borg, där trygg du bor
om nöden än blir stor.

2. Håll fast vid Herrens löftesord!
Här vacklar mycket på vår jord.
Ett finns som ej av växling vet:
Det är Guds trofasthet.

3. Håll fast i tro! Lyft blicken opp!
Du har en framtid och ett hopp.
Gud har i nåd förbarmat sej.
Han kan ej glömma dej.

Text: Hans Hallebo
Musik: Jonas Andersson den 26 maj 1875, "Så älskade Gud", ngt bearb. 2015 (anpassad till texten)

Låt mej andas ut hos Jesus

1. Låt mej andas ut hos Jesus,

när för kvavt och trångt det är!

Låt mej lägga ner hos honom

allt jag inte orkar här!

Han på sina starka skuldror

mej och mina bördor bär.

2. Låt mej hämta kraft hos Jesus

för den väg som återstår:

nåd att vaka, nåd att lida,

nåd att följa i hans spår,

nåd att denna dag förbida

samma hjälp jag fick i går!

På Gud och ej på eget råd

Du är min herde

Kan du ej tro så helt som du vill

 

1. Kan du ej tro så helt som du vill,
tro som det står, tro som det står!
Vila vid Ordet, sedan var still,
gåvan att tro du får!
Tro som det står, ja, tro som det står!
Aldrig en prick av Ordet förgår.
Glädje och frid i hjärtat du får,
tro som det skrivet står!

2. Kan du ej älska Gud över allt,
tro som det står, tro som det står!
Då ska ditt hjärta inte bli kallt,
kärlek till Gud du får.
Tro som det står, ja, tro som det står...

3. Vill inte hoppet infinna sej,
tro som det står, tro som det står!
Molnen som skymmer brister för dej,
tron genom mörker går.
Tro som det står, ja, tro som det står...

4. Ordet om korset kraften ej mist,
tro som det står, tro som det står!
Löftena väger mer än din brist,
tro som det skrivet står.
Tro som det står, ja, tro som det står...

Du lyfter mej

Om jag vore en liten mus

Du är mitt trygga bo

Text och musik: Michael Ledner 1981, sv övers Thomas Lindbjer 1991 (40 år)

Säll är den som sina händer

Bort med tanken, sorgsna hjärta

Text: Paul Gerhardt 1647, sv övers Petrus Brask 1690, bearb. Jan Arvid Hellström 1983
Musik: Genéve 1551

Är Guds kärlek såsom havet

Min hjälp kommer från Herren